Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Spring Favorites

SE ALLT

Tess and Garth

Ace 4 Månader // Ace 4 Months

For the English version, please go to the bottom of the post.

…2 veckor sent, men vad gör det! Bättre sent än aldrig.

Så den här lilla kisen är 4 (och en halv) månad redan och så himla mycket har hänt i hans lilla värld. Den senaste månaden har absolut utan tvekan varit den bästa, han har gått från att vara en liten bebis till min lilla kompis och trogna side-kick.

Det här var månaden han utvecklade ett sinne för humor, kan de ens ha humor när de är så här små? Jag svär att han är rolig på riktigt och vet om det. Han har ett speciellt litet leende som kommer fram när han busar och jag bara smälter.

Han är nästan 7 kg tung, drar strl 68 i kläder och kan rulla från mage till rygg. Gapskratten kommer som brev på posten och efter att leap 4 tog slut så har han varit världen gladaste lilla kille. Vart vi än går så ler han åt alla och jag får ofta höra vilken glad och snäll bebis jag har. Jag blir stolt som tusan, men extra glad i mammahjärtat när han ler åt mig.

Han har även börjat gosa, speciellt när han precis har vaknat och han sitter i mitt knä helt tyst och bara vill vara nära. Bästa stunden på dagen! Han förstår så smått hur man gör när man kramas och lägger gärna en arm runt halsen när han blir buren och när Garth matar honom tycker han om att pilla honom i skägget.

Olive är superrolig och det är mysigt att gosa in fingrar och tår i hennes mjuka päls. Även om han är riktigt bra på att greppa, så klappar han snällt än så länge. Jag håller uppsikt som en hök, för det är viktigt att han lär sig umgås med Olive på ett bra sätt. Jag har ett ansvar mot dem båda att de är försiktiga med varandra och om vi får till det rätt så kommer de förhoppningsvis att bli vänner för livet.

Lilla skrutten har fått börja med små smaksensationer och först ut var sötpotatis, som han tyckte var helt ok. Sedan fick vi ta en paus när jag åt antibiotika, för att inte störa magen allt för mycket. Men nu i veckan ska vi fortsätta med lite avokado och se vad han tycker om det.

Vi har även börjat vända honom så att han får hänga utåt i babybjörn-selen när vi går kortare promenader och han fullkomligt älskar att titta runt. En riktig lite sprattelgubbe! Snart är det dags att byta liggdelen i vagnen mot en sittdel och så ska han få en egen plats vid matbordet, det går fort nu!

Han kan sitta själv i någon minut, men vi är väldigt noga med att han inte ska bli för trött, han är fortfarande väldigt ung, så fokus ligger på att jobba med ”tummy time” så att hans rygg och nacke blir starka. Fast om du frågor honom så vill han allra helst stå upp…

Det dregglas, munpruttas, bebissnackas och ibland låter han som någon form av fågel. Alla hundar inom en mil kan höra hans gälla lilla röst. Han har även börjat prata när jag sjunger för honom, så jag inbillar mig att han försöker sjunga..typ bebis rapp.

Jag skulle kunna fortsätta att berätta om honom, men det skulle resultera i världens längsta blogginlägg. Jag är så himla Mamma-kär och Mamma-stolt över min lilla Acie-face.

Någon annan med barn i samma ålder? Kankse någon i leap 5 redan?

For the English version, please click below.

(more…)

2 Years as Mr & Mrs Chamberlain

Tess and Garth 2 years Tess and Garth wedding 1

Det är inte bara nyår, utan även vår bröllopsdag! 2 år som gifta, vad tiden går fort!

Tänk att vi var i Zimbabwe med 75 av våra närmaste vänner och familj vid den här tiden. Jag vill bara göra det igen, bröllop är så himla roliga. Så synd att man bara får ett…

Jag vet vilken tur jag har som har hittat min själsfrände, speciallt eftersom att vi är födda på olika delar av jorden. Det är väl det man kallar ödet. <3

Ni kan hitta Garths frieri här och vår bröllosvideo här.

—-

For the English version, please click below.

(more…)

How I Met Garth

Our first photo together

Vår första bild tillsammans, i Brighton när vi var där för Gay Pride.

Jag har fortfarande en hel del vänner som är singlar och pratar väldigt mycket med dem om just kärlek och relationer. Allra mest om hur man träffar ”den rätte”.

Jag kan inte riktigt säga att jag visste direkt att Garth var den rätte för mig. Det började ju faktiskt med att han stalkade mig ett ganska bra tag.

Han dök upp på yogan, puben och även i butiken. Jag dejtade en annan kille under den tiden och insåg först efter ett tag att Garth var vart jag än vände mig. Men tänkte väl att det berodde på att vi bodde i samma område och gick till samma ställen.

Det var ju inte så att han frågade ut mig eller ens flörtade. Han var bara trevlig (och snygg, typ för snygg. Han kunde ju inte vara en bra kille så snygg som han var.)

Ett roligt minne är att jag hjälpte honom att plocka ihop en picnic när han skulle på en blind-date med en annan tjej. Då hade vi ännu inte riktigt ”klickat” ännu.

4

Early days på The Ship

Vi umgicks mer och mer och helt plötsligt insåg jag att jag spenderade mer tid med Garth än killen jag dejtade och det gav mig en tankeställare.

För inte kunde jag väl vara kär i Garth? Han var ju för ung och för snygg och för ja allt. Jag visste sedan tidigare att snygga killar (modellkillar) var en dålig idé och när jag sedan fick veta att han hade spelat professionell rugby så var jag helt övertygad att det inte fanns en chans att han skulle vara en bra kille. Om man lägger till alla tjejerna i området som sprang efter honom så sa min magkänsla absolut nej.

1

Vår första Halloween tillsammans, han var hula girl!

Så därför tog det ett ganska stort antal månader innan jag väl erkände för mig själv att jag var kär i honom, tog det jobbiga samtalet med killen jag dejtade om att jag ville sluta träffas och berättade det för Garth för att se hans reaktion.

För det kunde ju faktiskt bara vara så att vi bodde i samma område, båda gillade yoga och att sitta i ångbastun efter, The Ship var ju den bästa puben i området och det fanns bara två matbutiker inom gångavstånd….

3

Svensk midsommar här i London

Min timing var både bra och dålig.

Garth skulle redan nästa dag åka till Asien i en månad helt själv. Men jag minns hur han bara log och sa att vi skulle hålla kontakten under tiden och det var även den kvällen vi hade vår första ordentliga kyss. (Det var en typ halv vid ett tidigare tillfälle som kom från en hej då puss på kinden som hamnade krokigt och blev lite för lång…).

Det var den längsta månaden i mitt liv.

Vi skrev långa emails till varandra nästan varje dag, skickade voicenotes, bilder och små filmklipp. Jag hade en papperslapp där jag drog ett litet streck för varje dag som gick, så som seriefigurer gör i fängelse ni vet.

Det var under den tiden vi verkligen lärde känna varandra, på riktigt. Det gick från en ytlig attraktion till en djupare förståelse, vi pratade om våra drömmar, mål, och innersta tankar. Nu när jag tittar tillbaka så var Garths resa det bästa som skulle kunna ha hänt oss. Vi blev tvingade att lära känna varandra långsamt och ordentligt innan vi ens hade en första dejt.

2

På The Punch Ball. Det måste ha varit i Movember…

Så kom tillslut dagen då hans flyg landade på Heathrow.

Jag var där såklart och när han klev ut superskäggig och utan skor (han hade tappat dem veckan innan och inte köpt nya. Typiskt Garth.) så visste att jag verkligen var djupt och innerligt kär i honom och att han var lika kär i mig.

Den kvällen hade vi vår allra första officiella dejt på The Ship. Vi skrev ner en lista på 20 saker som vi ville göra innan vi gifte oss, en lista vi fortfarande har kvar och har kryssat av 75% av. Vi hann inte resten innan vi väl gifte oss drygt 4 år senare…

The Ship har förutom den kvällen även varit stället där jag faktiskt såg honom för allra första gången, där han sa att han älskade mig och även där vi hade vår förlovningsfest. Så den puben spelade en väldigt stor roll i vår kärlekshistoria <3

Man vet inte riktigt hur och när man träffar den rätta, eller om den rätta ens är den rätta. Det man vet är att det verkar hända när man minst av allt anar det.

När vi ändå pratar om kärlek, glöm inte att det är sista dagen att tävla om ett diamantarmband till dig och en vän från Drakenberg Sjölin i dag!

9

Antelope Park, Gweru, Zimbabwe 31 Dec 2014, när jag officiellt blev Mrs Chamberlain

For English, please click below

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Sassa Asli
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Emma Danielsson
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Marie Serneholt
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind