Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Christmas Favs

SE ALLT

nyfödd

Baby Ace – The First 2 Weeks

For the English version, please go to the bottom of the post.

Nu när Ace är drygt 2 veckor har vi börjat lära känna honom lite bättre. Det är så häftigt hur de har små personligheter direkt och hur alla barn är så olika.

Eftersom att han kom ut 2 veckor sent så är han äldre i utvecklingen än i ålder. Så i appen ”Wonder weeks” räknas han som drygt en månad redan eftersom att hjärnan och kroppen utvecklas både inuti och utanför magen. Så på ett sätt så ”missade” vi de första två veckorna av hans utveckling.

Vilket faktiskt inte behöver vara någonting negativt, för han kom ut både stor, stark och mentalt redo . Så han sover redan ganska bra till exempel. Oftast blir det 2-4 timmar i sträck och han har redan ett mönster på 3 timmar – 4 timmar – 2 timmar på kvällen och natten med matpauser mellan.

Han kan även redan lyfta på huvudet själv och i dag fick vi till och med hans första riktiga tår. En ensam en som sakta rullade ner för kinden, dramatiskt värre. Det gjorde lite ont i mammahjärtat måste jag erkänna. Gråten blir så mycket mer sorglig när det kommer riktiga tårar.

Aces favoritsaker att göra är att sova, äta, titta på svartvita bilder med intressanta mönster och åka vagnen/bli buren i sele. Han somnar som en stock i bilbarnstolen och när vi tar våra promenader i parken så sover han rakt igenom. Han blir bara arg när maten inte kommer fram snabbt nog och om det skulle bli tomt i bröstet så blir han en arg liten röd svettig gremlin som morrar och ruskar på hela kalaset. (Aj…!) Ibland bits han med, även fast han inte har några tänder så känns det ganska ordentligt. Ingen förvarnade om det i amningsklasserna!

Allt som allt så är han en väldigt snäll liten bebis, så vi har verkligen haft tur.

Vi går in i vårt första ”leap” i Wonder weeks, dvs en utvecklingsfas, i dag och då kan saker och ting ändras, så jag kanske har jinxat honom nu… I den här fasen kan vi ha turen att få första leendet och han ska visst vara vaken och mer intresserad av vad som händer runtomkring honom.

För vår del har vi börjat hitta våra fötter som föräldrar, det tar på krafterna att inte få den mängden sömn som vi är vana vid, men vi har ändå tur jämfört med många andra så jag ska absolut inte klaga. Jag spenderar nästan all hans vakna tid med att amma, han har bestämt sig för att bli en riktigt stor kille, så då krävs det mycket energi. Jag måste lära mig att amma utan att använda händerna, eller i alla fall ha en hand fri, så att jag kan blogga samtidigt…

Här i UK får man bara 2 veckors pappaledighet, så Garth har gått tillbaka till jobbet den här veckan. Det kommer med sina egna svårigheter, som hur man ska kunna gå och kissa när han är vaken (jag tar med honom och håller honom i famnen just nu.. funkar ett tag iaf, jag vill inte att han ska traumatiska barndomsminnen!) duscha gör jag just nu när Garth kommer hem på kvällen, men jag måste flura lite på hur jag ska kunna göra det under dagen. Problemet är att jag har både Olive och Ace och inte bör lämna dem ensamma med varandra. Jag kanske ska testa att lägga honom i vagnen och rulla in den i badrummet? Några andra förslag?

Jag kan promenera Olive när jag har Ace i selen eller vagnen, så hon kan få sin promenad. Jag får dock inte lyfta mer än 4 kg just nu på grund av snittet, så det är ett pussel att få ut både vagn, bebis och hund på ett vettigt sätt ur huset när jag är själv.

Det är så världsliga saker, men som blir så himla mycket mer komplicerade helt plötsligt. Men jag tar det långsamt och en sak åt gången den här veckan och så fort jag har funderat ut hur allting funkar så tror jag att vardagen kommer att bli mycket smidigare.

För tillfället kollar jag på väldigt mycket Arrested development på Netflix och ringer Josefina och Bex som sitter i precis samma situation på högtalarfunktionen på mobilen medan lillskrutten äter för kung och fosterland. Det är underbart skönt att ha vänner som själva sitter och maratonammar och kan relatera till situationen.

Det ska bli spännade att se vad som händer under den här veckan och jag hoppas på att kunna få till något av en rutin snart så att jag kan få lite mer gjort om dagarna. 

Fler inlägg om barn och graviditet hittar du här;

My Body – 2 Weeks Post Birth
My Birth Story
The Going Home Outfit & Ace Meets Olive

For the English version, please click below. 

(more…)

10 Months Later…

For the English version, please go to the bottom of the post.

10 månader utan alkohol, jag trodde att det skulle vara något som jag verkligen saknade. Men för att vara helt ärlig så har det varit helt ok, man tappar helt enkelt suget för det efter ett tag.

Men när Garth har köpt en halvflaska av min favoritchampagne och lagat en lyxig middag för att fira att vi har varit föräldrar i en hel vecka så kändes det som helt rätt tillfälle att unna mig mitt första halva glas champagne.

…och det var fantastiskt gott!

Det är så mycket goda saker som jag kan äta nu som jag inte har kunnat njuta av på så himla lång tid. Jag har redan börjat med salami, ostar, kycklingleverpaté, rökt lax och sushi. Näst på listan är en god köttbit med en skvätt vin. Som jag har längtat!

Jag kommer dock hålla mig till halvglas för bara tanken av att ens vara lullig runt Ace ger mig ångest. Den här lilla flaskan kommer alltså att räcka oss tre middagar.

När vi sitter vid matbordet så får han ligga i sin sleepyhead bredvid och vara med, det känns fel att lämna honom i soffan helt ensam stackarn. Så vår middags set-up är en smula annorlunda nuförtiden, mycket mysigare om du frågar mig.

I dag fyller lilla Ace en hel vecka. Det är så himla coolt hur självklar han redan känns i vårat liv.

For the English version, please click below. 

(more…)

Let Me Introduce…

For the English version, please go to the bottom of the post.

Hej från den berömda bebisbubblan! 

Nu har vi varit hemma i lite över 24 timmar och precis som de säger är det galet speciellt och mysigt. Det kändes som att vi stal honom när vi tog med honom från sjukhuset, det känns så himla underligt att åka iväg som ett par och komma hem som en falmilj. Fantastiskt givetvis, men lite surrealistiskt ändå.

Alla undrar om man känner kärleken till sitt barn direkt och ja, jag skulle nog säga att det gör man.

MEN den växer för varje dag man lär känna sin lilla plutt. Det finns hela tiden nya ansiktsuttryck att titta på och små bebisars utseenden ändras helt galet under de första dagarna. De går från att vara rynkiga och svullna små farbröder med utslag till mysgosrunda ansikten med riktiga drag på bara ett par dagar. Det hade jag verkligen inte förväntat mig.

Alla bilderna i det här inlägget är dagarna från sjukhuset och han ser knappt ut så här längre alls.

En annan sak som jag inte hade en aning om var hur konstigt ett kejsarsnitt påverkar kroppen.

Jag väger precis lika mycket just nu som jag gjorde dagen innan jag födde (64 kg). Trots att jag har blivit av med 4 kg bebis + en hel massa annat. Istället har det blivit utbytt mot vätska och jag är dubbelt så stor på underkroppen än normalt.

Mina fötter är så svullna att jag inte ens kan få på mig ett par flipflops, anklarna existerar inte längre, knäna är som mina lår och låren ska vi inte prata om. Det är helt sjukt hur svullen jag är och det är absolt inte bekvämt. Jag äter smärtstillande för själva snittet, så som tur är så gör det inte ont, men jag kan inte ens få på mig mina mammatights längre. Då är det bannemig illa!

Jag hoppas innerligt att det ska försvinna inom de närmasta dagarna och ser till att röra riktigt mycket på mig just nu. Fram till dess bor jag i underkläder och morgonrock.

Min förlossning var väldigt krokig och ni som följde min Instastory vet stora delar av den, men eftersom att det både blev dramatiskt och riktigt jobbigt, så kunde vi inte dela riktigt så mycket som vi hade gjort om det hade varit mer rättfram.

Dock kommer en förlossningshistoria senare i veckan och jag funderar även på att be Garth skriva en ur sitt perspektiv. Jag kan tänka mig att de skulle se väldigt olika ut.

Det där med att sova då?

Ja, det stämmer, man får inte mycket sömn. Vår lilla kille är väldigt bra på att sova, för bra faktiskt. Om vi inte väcker honom för att äta var 3e timma så blir han för slö för att äta alls. Så även om han skulle vilja snarka vidare så får han inte göra det helt enkelt. Dock kan jag få 3 timmar helt ostört (förutom att man vaknar av varje ljud han gör och tror att han kommer att dö förstås) mellan matningarna.

Det sjuka är att även fast jag bara sov 3 timmar samanlagt i natt, så märker jag det inte. Jag blir fortfarande full av energi och glad av att bara titta på honom. Man är som förtrollad!

Innan jag väcker mitt lilla matvarak för den första nattmatningen så måste jag ju berätta att han faktiskt har fått ett namn. Vi hade valt det sedan länge, men ville känna efter att det verkligen passade honom innan vi spikade och det gör det verkligen

Låt mig presentera vår son – Ace Roy Monty Chamberlain.

—-

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind