Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Summer WishList

SE ALLT

kroppen efter graviditet

En Riktig Wisteria-Outfit // My Perfect Wisteria-Outfit

Tröja – Asos Design, Byxor – Asos Design, hårband – slutsåld (liknande här). (annonslänkar) Använd koden ”EVERY20” för 20% på allt på Asos just nu. Foto – Ida Zander.

For the English version, please go to the bottom of the post.

Nu har jag klickat hem 4 olika klänningar att välja mellan att ha på mig på Guldtuben på Lördag.

Vanligtvis hade jag hellre gått ut på stan och hittat något, men det är så himla kort om tid, så onlineshopping räddade dagen igen. Jag kände för en vårig klänning a la Zimmermann och hittade förhoppningsvis precis vad jag hade tänkt mig. Vi får se när de ramlar in här hemma.

Vanligtvis bor jag alltid på mitt kära Scandic Grand Central, men jag var lite sen på bollen, så det var helt fullbokat. Men då kom jag på snilleblixten att boka in mig nära globen istället, Guldtuben hålls ju på Annexet och från mitt hotell är det bara några minuters promenad. Kanske inte lika glammigt, men galet praktiskt!

Så nu känner jag mig redo för en helg på tu man hand i Stockholm.

Mitt möte med min woman’s physio gick bra idag, hon klämde och kände ordentligt och jag fick en massa övningar med mig hem att göra. Fördelen är att min kropp i övrigt är i princip opåverkad. Bäckenbotten, höfter, bröstkorg och rygg fick högsta betyg, det är bara magmusklerna som är delade riktigt på djupet. Så vi måste komma åt de stora djupa musklerna och jobba dem i huvudsak.

Hon sa att hon trodde att jag kanske har stressat lite mycket och andats mest med toppen av magen. När vi spänner de övre magmusklerna så stoppar vi visst de lägre från att jobba bra. Så jag fick order om att djupandas mycket och att ta tid att gå på yoga/meditera och bara vara en stund. Det låter helt ärligt helt himmelskt, så det tänker jag börja med redan nu i helgen. Jag ska inte överplanera utan ta mig tiden att ligga i hotellsängen med en god bok. Kanske kan jag hitta en yogaklass till och med!

Jag ska göra ett par övningar dagligen och sedan ska vi ses igen om 3 veckor för att se om det har blivit någon förbättring. Det känns så skönt att äntligen ha någon som kan hjälpa mig med det här. Jag tror att allt för många kvinnor går omkring precis som jag och lider av skador från graviditet och förlossning som inte söker hjälp.

Om du som läser det här har någonting som inte känns helt 100,( oavsett om du har fått barn eller inte). Kan du inte lova mig att du ska ta tag i saken och kolla om det går att göra något? Gör det i morgon, sätt det på to-do listan och skjut inte på det, ok?

Vi måste bli bättre på att inse när något är fel och inte bara ta det utan kräva att få hjälp eller vård.

For the English version, please click below. 

(more…)

Träning – Äntligen Får Jag Hjälp! // Working Out – Finally I’m Getting The Help I Need!

Träningskläder- Leo & I (speciellt designade för efter graviditet) . Foto – Ida Zander.

For the English version, please go to the bottom of the post.

I dag hände det äntligen – jag kom iväg på en riktig mammaträning för första gången sedan födseln.

8 månader tog det.

Jag har tagit någon yogaklass hit och dit och promenerat så in i bomben, men annars har jag inte riktigt känt mig redo för att träna än. Den största anledning är ju min mage och mina separerade magmuskler eller ”Diastis recti” som det så fint heter.

Jag sökte hjälp hos min GP (står för ”General practitioner” och är ungefär som en husläkare här i UK) för ett par månader sedan och fick svaret ”9 månader att växa, 9 månader att gå tillbaka”. Så jag har kört lite på mamma-mage appen och fokuserat på att promenera istället. Det har varit några PTn och liknande som har försökt få med mig på träning, men jag har helt enkelt inte vågat.

Min mage känns fortfarande så himla ostadig och jag som verkligen alltid har haft en super-core har inte känt igen min kropp alls. Jag har varit svag och trasig helt enkelt. Lägg till bröstbölden, antibiotika kurer och allmänt låga energinivåer så har ni anledningen till att det var först nu som jag fick tummen ur och gick till en klass.

Jag är väldigt rädd för att göra något fel när det kommer till magen, om jag spänner på ett visst sätt så putar liksom innälvorna ut, hur sjukt läskigt är inte det? (Det ligger en bild uppe på min Instastories i dag om ni vill se) Det är väldigt ensamt när man inte vet vart man ska vända sig eller vem som har kompetens nog att faktiskt hjälpa en på riktigt.

Så jag bestämde mig häromdagen att jag en gång för alla behövde veta hur det står till och valde att gå tillbaka till stället där jag gick på min gravidträning – Balance physio. Det är ett litet gym här i Clapham som specialiserar sig på träning framförallt efter skador, men även före och efter födsel. Så jag gick till deras Mamma-core grupp i morse, en 30-minuters klass då fokus är just på magen efter födseln och man kan ta med bebisarna.

Ace var utan tvekan äldst där inne och när de andra små 3 månaders-bebisarna låg på mattor, jollrade och tittade på sina händer så kröp han runt från bebis till bebis och snodde deras leksaker… Men bättre sent än aldrig känner jag.

Dock fick jag mina farhågor besannade.

Vår instruktör undersöker alltid magen på alla nya som börjar och hon såg väldigt bekymrad ut efter att ha klämt, kollat och jag hade gjort ett par situps åt olika håll. Jag har visst både en bred separation, men framförallt väldigt djup. Hon undrade direkt varför min GP inte hade gett mig en remiss till en specialist och varför jag hade väntat så länge för att söka hjälp.

Det märktes att hon blev riktigt arg när jag berättade vad min GP hade sagt och bokade direkt in mig på en ”Mamma MOT” nästa vecka. Jag ska dit en timma med deras woman’s health physio som ska göra en ordentlig undersökning och se vad som kan göras. Under resten av klassen stod instruktören vid mig och höll mig på magen i varje övning och om något putade så fick jag något annat att göra istället.

Det känns otroligt bra att äntligen känna att någon tar mig på allvar och möjligtvis kan hjälpa mig att må bättre. Att det inte bara handlar om att vänta och vara tålmodig utan att det faktiskt är någonting som är fel och som man kan göra något åt. Det är inte normalt att behöva gå runt så här.

Visst hade jag mycket hellre hört att det fixar sig själv, egentligen. Men nu när jag vet att någonting faktiskt är fel så ger det mig ju chansen göra något åt saken. Jag är en ”doer” så hellre dåliga nyheter än att stoppa huvudet i sanden och bara lida.

Nu har jag satt som slutmål att min mage ska bli stark nog att jag kan gå tillbaka till tunga lyft och CrossFit igen. Jag vill att min kropp ska ha samma förutsättningar den dagen jag blir gravid igen som den hade den här gången och det kommer säkert att kräva sjukt mycket jobb, men nu har jag i alla fall tagit första steget.

Ni har ingen aning om hur skönt det känns att äntligen bli tagen på allvar, hur arg jag är på sjukvården här i UK som har varit under all kritik rakt igenom i min gravidtet, födsel och eftervård och hur påverkad jag har varit av att känna mig så svag och konstig.

I samma veva har jag börjat pumpa mindre och mindre för att dra ner på mjölkproduktionen och målet är att sluta helt och hållet när Ace fyller 8 månader, det är om 4 dagar. Sen ska jag tömma bröstbölden för sista gången och det kommer att kännas så underbart att inte ha en hård pingisboll i höger bröst längre. Det har varit en konstant inflammation där i drygt 7 månader nu, det kan ju inte vara hälsosamt.

Nu lossnar det, det här är den kroppsliga vändpunkten för mig. Äntligen!

For the English version, please click below.

(more…)

Att Ha Diastas // I Have Diastasis Recti

For the English version, please go to the bottom of the post.

Jag måste börja med att tacka för alla kommentarer på mitt senaste inlägg, både de positiva och de negativa. Det har kommit fram en hel del vettiga åsikter och debatt runt den här typen av ämnen är aldrig fel. 

Trots att det inte riktigt är meningen från min sida så belyser det flera olika vinklar på hur vi som samhälle ser kvinnor och speciellt mammor. Oavsett om det ska vara PK eller var och ens enskilda åsikt och erfarenhet. Det är en viktig diskussion som får oss att tänka till och analysera varför vi känner och tycker som vi gör och vilka andra alternativ som finns.

Själv var jag ganska trött i själen efter att ha skrivit inlägget i går, så vi bestämde oss för att ha en extra mysig dag med brunch med vår väl Leon, museum och tillslut häng på en härlig rooftop bar med pool. Nu har vi kommit tillbaka till vårt hotell igen och batterierna har fått en chans att tanka upp en smula.

Egentligen tänkte jag inte blogga i dag alls, men det känns ändå rätt viktigt att stanna kvar i diskussionen. Så nu sitter jag här med en sovande Acie bredvid mig och bloggar ändå.

Något som är viktigt för mig att klargöra är att mitt inlägg hade absolut noll att göra med vikt eller vikthets.

Jag är tillbaka till min normalvikt igen och om något så är jag lite orolig att jag kommer att gå ner några kilo för mycket medan jag ammar och äter mer för att kunna fortsätta att vara hälsosam.

Det handlar ju om att jag har ganska allvarlig diastas, det vill säga separation av magmusklerna. Jag kan fortfarande få in 3 fingrar i bredd mellan dem trots att det har gått 15 veckor sedan födseln och när jag spänner magen så ser man hur inälvorna putar ut mellan musklerna.

Det är lite läskigt att inte ha någon större styrka i mitten av kroppen och det gör även att jag fortfarande ser några månader gravid ut eftersom att magmusklerna håller ihop hela kalaset. Så pass så att jag har fått kommentarer från folk som på riktigt tror att vi väntar ännu ett barn…

Att jag nämnt för er att jag inte får plats i några byxor är mest så att ni förstår varför det blir skinnbrallor på nästan varenda bild. Jag kan inte heller köpa nya jeans eftersom att skillnaden mellan mina ben och min mage i omfång är så stor att jag skulle behöva köpa nya gravidjeans i så fall, eller ha extremt baggy jeans och det känns ju sådär. Då väntar jag hellre!

Jag tror att det kan vara svårt för någon som inte har varit gravid att förstå att det här inte är en viktfråga utan något som inte är ”normalt” som har hänt med kroppen. Det är normalt att magmusklerna separeras, men de ska ju gå tillbaka sedan igen och min kropp tar extra lång tid på sig att återhämta sig. Många har samma problem och det är tyvärr något man får ta som nybliven mamma, men vikthets är det absolut inte. 

Om diastasen inte går ihop av sig själv så kan det bli tal om att göra det kirurgiskt. Mest för att man kan få väldiga problem med ryggen som följd av att själva muskelkorsetten inte sitter ihop ordentligt.

Jag ska försöka ta en bild från sidan i bikini så kan ni få se hur det ser ut, det är väldigt utlämnade att visa för mig, men i det här fallet tror jag att det kan vara nyttigt för vissa att få se.

Sen hela grejen om att man som bloggare ”ska” kunna ta all möjligt är en helt annat fråga. Varför det, undrar jag? Man slänger ju inte skit omkring sig på andra specifika yrkesgrupper, varför skulle bloggare behöva vara ok med otrevligheter och personangrepp och annars ska man sluta? Jättemärkligt resonemang tycker jag. Men mer om det en annan gång…

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Emma Danielsson
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Home
34 kvadrat
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand