Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Fall Favorites

SE ALLT

french bulldog

Världen Bästa Alla Hjärtans Dags Present // The World’s Best Valentines Gift

For the English version, please go to the bottom of the post.

För 3 år sedan fick jag den allra bästa alla hjärtans dags presenten som jag (antagligen) någonsin kommer att få – Olive.

Vi hade precis gift oss i Zimbabwe och jag låg veckan inne på sjukhus med ett riktigt elak magsår, så timingen för att få en så fin present var helt perfekt. Olive var som mitt eget lilla magsårsplåster, hon har en förmåga att göra mig lugn och avslappnad och hon ser även till att jag går ut i friska luften varje dag. Det gjorde verkligen under för mina stressnivåer och vips mådde jag så mycket bättre!

Sedan fick jag en liten tokrolig och trogen kompis för livet.

Hon är som ett första barn till oss och även om alla inte skulle se det på det sättet så ser jag henne som Aces äldre syster. Hon är mer än ett husdjur och tillför så mycket till vår lilla familj.

Jag har tyvärr lite mindre tid med Olive på dagarna nu när Ace är född, men Garth ser till att kompensera med extra mycket gos. Sedan sitter hon i mitt knä hela kvällen när Ace har gått och lagt sig. Så vi toppar upp hennes gosnivåer då.

Olive är så himla duktig och snäll med Ace och jag är väldigt noga med att lära honom hur man klappar försiktigt. I dag var faktiskt första dagen då Ace blev riktigt glad över att se henne när vi kom hem. Han log stort och sprattlade med armar och ben när hon kom för att hälsa i dörren och lugnade sig inte förrän han fick klappa på henne en stund.

Jag var så fokuserad på att hans små händer inte skulle grabba tag i henne hårt att jag helt missade att han sög på toppen av hennes öra. …jaja, det skulle väl hända någongång och Olive verkade inte bry sig nämnvärt.

Alltås gullighetsnivåerna på de två tillsammans är helt galna!

Om jag hade en självisk önskan så skulle det vara att Olive skulle få leva lika länge som en människa. Jag kan inte tänka mig att ha en annan hund och vet inte hur jag ska klara av det den dagen hon inte är med oss längre. Förhoppningsvis är det väääldigt långt till dess. (och vid det laget har de ett piller som gör att hundar kan leva för alltid).

Jag kommer helt enkelt aldrig att kunna matcha den här presenten någonsin, så Garth vann presenttävlingen för livet <3

I kväll händer dock någonting väldigt stort, för oss i alla fall…

…vi ska gå ut och äta och gå på bio BARNFRIA! Vi har barnvakt ikväll som kommer och tar över efter att Ace har somnat vid 7.30. Det är första gången på nästan 5 månader som vi kommer att gå ut som par, bara Garth och jag. Det känns som ett väldigt stort steg!

Firar ni alla hjärtans dag, i så fall hur?

For the English version, please click below.

(more…)

Zwischen

For the English version, please go to the bottom of the post.

En fot i det gamla livet, en i det nya. De sista dagarna precis innan födseln är väldigt speciella.

Man är redo och väntar, men inte riktigt där ännu. Graviditeten är egentligen över mentalt, men magen och kroppen säger någonting annat. Dagarna är otroligt långa, men energin är för låg för att göra någonting produktivt med dem. Mest är man less på att ingenting händer…

De smarta tyskarna har till och med ett ord för just den här tiden – ”Zwischen”, som betyder ungefär mittemellan.

Just nu lever jag i en värld där en långsam promenad med Olive gör mig både anfådd och krampig. Där tanken på att vara social får mig att vilja rulla ihop i en boll på soffan och där två tupplurer om dagen är norm. Jag slukar böcker medan jag sitter på min pilatesboll och drömmer upp min nya garderob när jag lyssnar på hypnobirthing.

Olive är rolig, hon tror att jag numera bor i sängen, så hon lämnar den knappt. I morse var jag tvungen att gå och hämta henne två gånger om innan hon tillslut gick med på att ligga på soffan. Hon vet att något är på gång och vill ligga nära precis hela tiden, helst i ett litet bo av kuddar och täcken. Hon sover inte, utan ligger mest och tittar på mig med sina stora bruna ögon. Min lilla dogxytocin!

I dag är det dags att åka till sjukhuset för vår BF koll, egentligen är det inte förrän på lördag Froggy är beräknad, men de ville kolla hur det står till där inne redan nu. Jag hoppas på att komma därifrån med någon typ av information om hur långt kroppen har kommit i hela processen. Just nu lever jag med en konstant mensvärk som sitter i lägre delen av ryggen, men som aldrig blir till några riktiga värkar. I går var det extra intensivt, så därför blev det tyst här inne i ett dygn.

Stackars Garth går som på nålar och försöker att inte fråga för ofta hur jag känner mig. Det märkas att det är skräckblandad förtjusning och han gör sitt bästa för att inte bli allt för uppspelt så fort jag ringer eller gör en snabbare rörelse. (Som när jag försöker fånga Olive när hon ramlar ner från soffan med huvudet före… hon misslyckas en smula med att vara hund ibland).

Zwischen verkar påverka alla här i vår lilla familj just nu.

Senaste bästa – Mina Facebook grupper. Jag är med i ”BF September”, ”Preggo-Gruppen” och givetvis min egen grupp ”Framtida Föräldrar” där man får så mycket stöd och pepp. 

Vi har haft så många plus på senaste i Framtida Föräldrar att det nästan börjar bli lite tomt där inne nu. Så om ni försöker att få barn och vill ha ett helt hemligt ställe att prata av er lite med andra i liknande situation, lämna ett meddelande under det här inlägget (det kan vara anonymt, så länge du fyller i email adress fältet) så lägger jag till er (gruppen är privat/hemlig, så ingen kan se att du är med om de inte är medlemmar själva).

Senaste misstaget – Inte så illa, men varför lär jag mig aldrig att det inte är en bra idé att gnaga bort det sista fruktköttet från kärnan efter att jag har skurit upp mango? Hallå mangotänder!

Senaste preggo-brain moment – När jag trycker på knappen på Nespresso maskinen och glömmer att ställa en kopp under…

For the English version, please click below. 

(more…)

My Furry Little Love

For the English version, please go to the bottom of the post.

Alltså Olive, mitt lilla fyrbenta hjärta! Det finns så mycket kärlek i den här lilla kroppen så att det inte är sant.

Speciellt de senaste månaderna har jag verkligen varit beroende av hennes sällskap och ju närmare September vi kommer desto gosigare och mysigare är det. Jag är lite av en eremit just nu, för jag orkar helt enkelt inte socialisera på samma sätt längre utan föredrar att jobba hemifrån och pallar absolut inte sena kvällar. Utan Olsie pup hade jag nog känt mig ganska ensam faktiskt.

Jag är en sån där person som pratar med min hund och inbillar mig att hon ändå på något sätt hänger med och förstår. Man kanske inte ska erkänna det, men så är det.

Hon följer mig från rum till rum där hon hittar gosiga små hörnor att snarka ner i medan jag grejar runt och på kvällen är hon klistrad längst magen och bara gosar. Leker gör hon med Garth, med mig är det som att hon känner att jag behöver lugn och ro just nu och hon bara myser i stället. Olive har till och med börjat gå (läs vagga) så långsamt som jag gör nu haha.

Hon har lärt sig att sova i sin korg bredvid sängen sedan hon var liten, men då och då har vi lättat lite på reglerna och hon har fått sussa hos oss, efter båda knäoperationerna tillexempel då hon har varit drogad och ynklig. Men nu när bebisen kommer så har vi varit hårda igen och hon tar det så himla bra och fattar läget direkt.

…Förutom att så fort Garth lämnar på morgonen och jag lägger mig som en sjöstjärna i sängen med alla mina kuddar och sover vidare så hoppar hon upp och gör mig sällskap resten av tiden. Det är så himla mysigt även om det är lite busigt. I morse låg hon nästan under magen och snarkade högt när jag vaknade. Det är så himla gosigt, så då kan man inte blir arg på henne.

Jag är lite rädd att hon ska känna sig utanför eller undanskuffad när Froggy väljer att ansluta sig till familjen, så jag behöver alla era tips på hur man bäst presenterar en ny bebis och en 2-5 årig hund. Även om ni har tips på hur hon inte ska känna sig utanför och hur vi ska hålla isär barn och hundleksaker.

I morgon har lilla tassfian tyvärr ännu en operation, det är inte knäna den här gången utan en av hennes stora fladdermusöron. Hon har allergier och äter medicin för det, men ibland kliar det mycket i öronen på henne ändå. Vi tvättar, droppar och hon får tabletter, dock lyckades hon klia ett litet hål i skinnet för ett tag sedan och nu har hon fått som en böld precis där. Så i morgon ska hon sovas och så ska de bränna bort den. Det ska visst vara ofarligt och vi vill inte att bölden växer sig större, så då är det lika bra att operera direkt.

Tur att vi har en bra försäkring och att hon har bra läkkött. Även om det alltid är läskigt när hon måste sövas. Hon är ju en väldigt liten frenchie med sina 7.5 kg och det gör att man blir lite extra försiktig med henne.

Har någon av er hundar? Är ni också crazy-dog ladies (eller men) precis som jag?

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sara Che
Home
34 kvadrat
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Sophia Anderberg
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Jenny Sunding