Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

att uppfostra ett barn

Who Am I Now & Who Will I Become?

For the English version, please go to the bottom of the post.

Jag kör ofta på i livet, nya äventyr, nya utmaningar och full rulle.

Det hjälper att jag har ett ganska bra hum om vem jag är och vad jag vill kombinerat med ett jävlar anamma och Montgomery familjens väldokumenterade envishet (på gott och ont). Jag har flyttat till nya länder, hoppat på flyg i sista minuten till exotiska resmål på andra sidan jorden för att plåta med folk jag aldrig har träffat förut, älskar adrenalin och har planerat och utfört ett bröllop över 2 veckor för 75 personer i Zimbabwe. Ingenting har varit för stort eller svårt och framförallt har det varit väldigt kul.

Jag gillar utmaningar, fart och fläkt och vissnar en smula om mitt liv går på sparlåga för länge.

Men så kommer det till det där med barn. Graviditet och små barn passar liksom inte riktigt in i hela min ”happy go lucky” strategi. Det går inte att hoppa på ett flyg och jetta iväg när man är höggravid, att släppa allt för att dra iväg på ett skoj äventyr med ett spädbarn eller ens i många fall bejaka sina egna intressen och hobbys.

Helt plötsligt blir jag galet låst i en vardag som jag vanligtvis inte hade valt.

Jag älskar att vara hemma, men det beror mest på att jag även får vara borta. Att mysa runt i pyjamas är lyx när man i övrigt få klä upp sig och gå på glammiga events och härliga middagar. Det är kontrasterna som förnöjer, jag hade aldrig bara velat ha den ena sidan av myntet.

Nu är jag gravid i vecka 34 och pyjamas hemma med jobb framför datorn tar upp 80% av min vakna tid. Resten av dagen grejar jag med bebissaker, promerar Olive, yogar eller läser bok. Inte direkt min vanliga fartfyllda livsstil, men jag orkar inte mer nu och det är så himla tidbegränsat så det är helt ok.

Dock bävar jag en smula inför småbarnsåren. Vem kommer jag att vara? Eller rättare sagt, vem kommer jag att vara tillåten att vara? Jag har redan hattarna bloggare, modell, egenföretagarare, fru, vänninna, crossfittjej, yogi, resefantast, kreatör, fotograf, modebrud och många mer. Men nu tillkommer en som är mycket större än alla de andra som kommer att ta över den största delen av min tid och det är ”mamma”. En hatt som jag aldrig har burit förr och faktiskt inte känner att jag har särskilt många bra förebilder inom.

Nästan alla mina vänner som har fått barn är typiska hemma mammor. Ingenting fel med det alls, de trivs jättebra med rutiner, vara hemma mycket, påta, fixa och fika med andra mammor. För det var ganska likt vad de gjorde innan de hade barn, utanför sina jobb då. Jag har aldrig riktigt varit på det sättet, så jag vet verkligen inte hur jag skulle nöja mig.

Det måste finnas mammor där ute som är lite mer som jag? Som drivs av fart och fläkt och passar in tårtbiten i livshjulet utan att behöva ge upp allting annat som vi tycker är roligt och intressant?

Jag pallar inte att bli den där klyshiga hemma mamman som tradar på med dagar som ser precis likadana ut vecka efter vecka månad efter månad. Irriterad, trött och som har givit upp hoppet om livet. Jag hör så många Mammor som klagar över hur sorgliga deras liv har blivit och det skrämmer mig. Jag skulle bli så himla deprimerad i det läget.

Så hur ser jag till att inte bli en av dem?

Jag måste nästan hitta en förebildsmamma som visar att man visst kan ha barn och få vara sig själv. Att man inte helt plötligt går in i någon zombie-roll som bryts först när den sista lilla fågeln har flugit ur boet. Jag inser givetvis att de första halvåret/året kommer att bli precis sådär låst som det måste vara i början. Jag är inställd på det. Men sen då?

Kan man både uppfostra lyckliga barn och få förbli lycklig själv? 

Som tur är så är både jag och Garth ganska inställda på att försöka forma våra barn runt oss istället för tvärtom. Jag skulle aldrig vilja bli en frånvarande Mamma med flera nannys på speeddial, men jag vill att barnen ska vara ok med spontanitet. Jag tar hellre med mig mitt barn på någonting roligt jag vill göra än att inte åka alls och drömmen vore att ha ett barn tryggt nog i sig själv och oss att vi ska kunna sticka iväg på resor, gå på middagar och göra sakerna vi tycker är roliga även efter September.

Jag vill fortsätta bära mina andra hattar även om den största biten i tårtan givetvis kommer att vara att ta hand om den lilla. Och jag kommer säkert att tycka att det är underbart, så länge jag känner att jag även har annat. Det måste ju gå!

Vi har faktiskt redan börjat planera in en hel del saker till nästa år, mest resor. I December tar vi med en 3 månaders Froggy till Kapstaden för ett bröllop i 2 veckor. Efter det blir det antagligen Australien i Mars för ett annat bröllop, vi gav Josefina och Matthew en resa till ett vinslott i Italien som bröllopspresent som tänkte oss det i början av nästa sommar och i Juli är det dags för Shanes och Sophias bröllop i Lake Garda. Det är 4 resor inom Froggys första år och då har jag inte räknat in att komma hem till Sverige heller.

Jag resonerar så att om jag börjar tidigt med att flyga och ta med barnen så kommer de att vänja sig vid det (vi vill ha 2). Så länge jag och Garth är den stadiga grunden som de kan luta sig mot och känna sig trygga med så kultiverar vi förhoppningsvis en nyfikenhet och lägger grund för en självkänsla som även sträcker sig utanför hemmet. Jag vill att mina barn ska växa upp med samma äventyrslusta och driv i livet som jag har och det bästa sättet att inspirera det är att föregå med gott exempel.

Det är klart att mitt liv inte kommer att se ut som förut, det skulle inte gå att få ihop. Men att gå lite utanför den typiska mamma-mallen och tänka lite utanför ramarna kan vi nog kosta på oss. Både för Garth och mig och våra barns skull.

Det går lättare att hälla ur ett glas som är fullt än ett som är tomt. 

Är du den där Mamman som jag skulle kunna ha som förebild? Hur får du det att gå ihop och hur har du gått tillväga för att inte ha allt, men lite mer, utan att det blir negativt för barnen? Dela gärna med dig ditt tankesätt, tips och din historia. Jag tror att vi är många som skulle inspireras!

Foto – @ModelsInTheMorning.

For the English version, please click below.

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Makeup by Lina