Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Fall Favorites

SE ALLT

ask me

5 Frågor & Svar // 5 Questions & Answers

For the English version, please go to the bottom of the post.

Hej Tess
Först och främst vill jag bara säga att jag älskar din blogg. Har följt dig sedan 2009, och det här är faktiskt den enda bloggen som jag följt så länge.
De andra har bytts ut vartefter som livet har sin gång, och intresse förändras.
Du är fenomenal på att hålla ett nyanserat flöde i bloggen, med viktiga ämnen varvat med mode, livstil, inredning, resor, och massa smarta tips.
Hoppas att du aldrig slutar blogga.

Men nu till frågan. Använder Ace napp? eller har ni försökt få honom att använda napp?
Eller föredrar han kanske sina händer framför napp, viss gör ju det 

Hälsningar Malin

Hej Malin! Tack vad gullig du är, vad glad jag blir att du tycker om bloggen och har kikat in här så länge! Det känns så värt att blogga när ni tycker att det är roligt att läsa. Jag försöker alltid hålla bloggen så varierad som möjligt, men nu de senaste månaderna har det varit lite svårare, jag gör inte mycket annat än att ta hand om min skrutt. Men Ace blir äldre varje dag och jag jobbar på att det ska bli som vanligt här på bloggen igen till sommaren.

Jag tycker väldigt mycket om att blogga, trots att det oftast blir sista timman innan jag går och lägger mig på kvällen. Och även om det är tufft att få ihop tiden vissa dagar, så vet jag att jag skulle ånga mig som tusan om jag slutade.

Till nappfrågan – Ace har napp när han sitter i vagnen, somnar på dagen och precis när han somnar på kvällen. Han har ergonomiska nappar från NUK som är lite smalare, så de glider ur munnen så fort han somnar och så sover han bra sen utan napp.

Vad heter er barnvagn? Vi har en mops som hatar att gå ut som skulle uppskatta att lägga sig där nere 

Vår barnvagn är en Egg i färgen prosecco. Vi har precis bytt från liggdelen till sittdelen och jag gillar den ännu mer nu. Den är otroligt lättknuffas, svänger snabbt, är bra storlek, har en stor (hundvänlig) korg och så är den snygg tycker jag med. Det enda minus den har är att sufletten skulle ha kunnat vara längre (jag använder ofta regnskyddet om det blåser) och att skötväskan lätt hoppar ur från sina fästen när man går ner för trappor med vagnen. Annars är jag hur nöjd som helst!

Nu måste du nästan dela en bild på mopsen i vagnen om du väljer att köpa en <3

Gillar vloggen!
Vet du var jag kan hitta Makeup store i London ? Har för mig att det finns/fanns en i centrala London men min sökning hittar inga!!
Tack!

Vad kul att du tycker om vloggen, jag tycker att det är riktigt roligt att vlogga och planerar att fortsätta med två vloggar i månaden. Vet du vad, de har stängt här i London tyvärr. Så nu köper jag min MUS produkter i Sverige eller på Arlanda när jag flyger hem. Himla typiskt! (Men man kanske kan beställa från deras hesida? Det har jag inte testat än.)

Såg dig och Ace på Kings Road här om dagen, vilken fin familj ni är! Hade bråttom tillbaka tilll kontoret och ville inte störa men ångrar att jag inte hälsade. Har föjlt din blogg i massa år nu och har varit så kul att följa din resa. Tack för en fantastisk blogg! /Karin

Men hallåå! Klart du ska komma och säga hej!! Det är ju så himla kul att ses. Jag tror att jag var där och plåtade med Ida om det är den dagen jag tror. Var jag vid Gail’s? Snälla lova att heja nästa gång, det skulle vara så kul!

Hur sover Ace på natten? Dvs hur mycket/lite sömn får du per dygn? / Cecilia

Hej Cecilia!

Vi har tur att Ace sover ganska bra på natten. Vanligtvis badar han vid 7, får sin flaska och så sover han vid 7.30 till ungefär 4.00 då han vill ha lite mat innan han somnar om och sover till 6. Så han är i sängen i 10.5 timmar per natt ungefär. Ibland vaknar han och gnyr lite, men han somnar om efter någon minut igen.

Jag går oftast och lägger mig vid 11, så att jag hinner äta middag, umgås med Garth och blogga. Sedan har jag bebispasset fram till 4.30 då Garth tar över. Han brukar gå till jobbet vid 8, så jag sover 9 timmar, men med 1 timma uppe för att mata och pumpa på natten och oftast släpper jag ut Olive vid 6 när Garth vaknar med Ace. Så 7-8 timmar sömn, fast i bitar blir det just nu. Så jag kan absolut inte klaga!

For the English version, please click below. 

(more…)

Läsarfråga om Vänner och Framgång

Hej Tess!

Har aldrig riktigt vänt mig till en bloggare förut med ett personligt problem, men något du skrev i din blogg för en stund sedan fick mig att tro att du har erfarenhet av detta. Du skrev att du kan uppfattas som för perfekt, och att det gör att folk tar avstånd. Jag märker också att du är en person som investerar mycket i dig själv och vill utvecklas konstant och bli bättre som människa, och jag beundrar personer med den driven så otroligt mycket.

Jag försöker själv att jobba på mig själv, bli en bättre vän, bli bättre mot mig själv men också utveckla färdigheter och uppleva allt det bra i livet. Jag försöker att aldrig klaga och vara medveten i vardagen. Dock är jag kanska kompetitiv och är rädd att jag på något vis lyckas trigga den sidan i andra människor också, för jag upplever av och till att kompisar försöker trycka mig på plats och får ibland av samma människor kommentarer som är elaka men inlindrade och som känns som deras enda syfte är att få mig att inte må bra.

Har du upplevt någon gång att vänninor som du bara vill ha ett höja-varandra-pepp-fika-och-ärlighetsförhållande med blir till en tävling och du känner det som om alla dina val blir granskade som en prestation och kommenterade på? Vet du vad man kan göra? Hur hanterar man detta? Är så nede just nu för att det hänt ännu en gång, som kanske fyra eller fem gånger förut. Om du inte har upplevt detta kanske du vet vad som triggar tävlingsinstinkten hos folk och vad man kan göra för att stablisiera en smärtfri vänskap som stärker varandra?

Om du känner att det är helt utanför din erfarenhet så vill jag bara tacka för en väldigt bra och inspirerande (du är så varm och inspirerande som människa!) blogg och podcast!

Frida

 

Hej Frida!

 

Först och främst, tack för dina fina ord!

Du pratar här om ett av de knepigaste problemen mellan vänner och i familjer.
Vi är alla så olika och vissa människor blir sporrade av att andra personer är drivna och andra får ångest över att de inte är i den situationen i livet som de önskar att de var. Så vi alla reagerar så otroligt olika på att prata om karriär, mål, drömmar och vad vi har åstadkommit.

Jag tycker att man lär sig vilka man kan prata om vad med, vissa kommer alltid att vara glada för en om det går bra och de är dessa personer som är bäst att prata om den här typen av saker med. Självklart vore det toppen om alla kunde vara positiva och glada för en ens skull, men ibland är det ganska mycket att begära.

Jag har en vän som jag tycker väldigt mycket om, men allting blir en tävling för henne. Hon blir väldigt tyst när det går bra för andra, men så fort det går mindre bra så är hon världens bästa vän. Jag tror att hon helt enkelt jämför sig lite för mycket och har svårt att genuint bli glad för den andra personen. Men det gör inte henne till en sämre människa, hon behöver bara hitta sin egen plats och grej som hon kan vara stolt över. Det lustiga är att alla ser henne som väldigt lyckad, men jag tror inte att hon kan se det själv ännu. Med henne försöker jag prata mindre om karriär och liknande och mer om andra saker och det funkar hur bra som helst.

Dock hade jag förr en person i min närhet som bara hade negativa saker att säga, oavsett om vad det var. Hon var över ärlig, enormt kritisk och ganska elak. Jag mådde alltid lite dåligt av att träffa henne och till slut en dag sa det bara stopp. Jag kunde helt enkelt inte ha henne i mitt liv längre, hon påverkade mig så enormt negativ, så då var jag tvungen att klippa. Tyvärr är det ibland det enda vettiga beslutet, om det har gått så pass långt. För visst ska man vara en bra person/kompis etc, men det ska inte vara på bekostnad av oss själva.

Sedan är det givetvis så som någon annan nämnde i kommentarerna. – Man kan vara lätt eller svår att bli glad för. Om någon skryter en massa eller hela tiden pratar om hur bra det går för dem, ja då är det nog lite svårare att konstant vara stöttande. Man måste nog portionera ut sina ”vinster” lite snyggt och inte glömma bort att vara ödmjuk, annars kan det bli lite för mycket. Vi alla har nog den där Facebook vännen som alltid bara pratar om hur bra hens jobb går, hur fantastiska barnen är, vilka underbara resor hon gör och hur lyckad hon är i livet. I längden blir det lite tradigt och plastigt att läsa om.

Man måste helt enkelt våga dela med sig om allt, både det bra och det dåliga. Alla våra liv har så många dimensioner att det är viktigt att kunna vara lika öppen om allt, så att vännerna kan få någon form av helhetsbild om vem vi är.

Om jag var du så skulle jag helt enkelt välja vilka vänner som jag pratade om dessa saker med och ha de andra vännerna till andra samtalsämnen. Vi får acceptera att vi alla är olika helt enkelt.

Fast jag tycker dock personligen att Madeleine Albright som sa”There is a special place in hell for women who do not help other women” satte huvudet på spiken.

Kram

Tess

—-

Hi Tess!

I have never really turned to a blogger before with a personal problem, but something you wrote in your blog a while ago made me believe that you have experience of this. You wrote that you can be perceived as too perfect, and it causes people to distance themselves. I also notice that you are a person who invests a lot in yourself and want to evolve constantly and become better as a human being, and I admire people with drive so much.
I also try to work on myself, become a better friend, be nicer to myself but also develop skills and experience all the good in life. I try to never complain and to be aware of everyday life. However, I can sometimes be competitive and fear that I somehow manage to trigger that side in other people too, because I experience that now and then friends try to put me in my place, and sometimes by the same people I get comments that are mean but disguised and t feels like their sole purpose is to make me feel bad.
Have you experienced when girlfriends with whom you just want a praise-eachother-support-over-coffee-and-honesty relationship with then instead becomes a competition and you feel as if all your choices will be examined and your achievement will be commented on? Do you know what to do? How do you handle this? I’m feeling so down right now because it happened once again, just like four or five times before. If you have experienced this, you might know what triggers the competitive instinct in people and what I can do to create a painless friendships that strengthen each other?
If you feel that it is completely beyond your experience, I just want to thank you for a very good and inspiring (you’re so warm and inspiring!) Blog and podcast!

Frida

Frida Hi!

First of all, thanks for your nice words!

You’re talking about one of the trickiest problems between friends and families.
We are all so different and some people will be spurred on when other people are driven, while other will only feel reminded that they are not in a situation in life that they wish they were. So we all react so incredibly different to talk about career, goals, dreams, and what we have achieved.
I think you learn what you can talk about with whom, some friends will always be happy for you if things go well and those are the people who are best to talk about this kind of stuff with. Obviously it would be great if everyone could be happy for someone elses sake, but sometimes it’s quite a lot to ask.
I have a friend that I like very much, but everything is a competition for her. She gets very quiet when things go well for others, but as soon as they fail or feel bad, she is the worlds best friend. I think she unfortunately simply compare herself a little too much and finds it difficult to be genuinely happy for the other person. But that does not make her a bad person, she just needs to find her own place, something she can be proud of. The funny thing is that everyone sees her as successful, but I do not think she can see it for herself yet. With her, I try to talk less about the career, and focus on other things instead, it works just fine.

However, I had a person close to me who only had negative things to say, no matter what it was. She was overly honest, extremely critical and sometimes just plain mean. I always felt bad after seeing her, and finally one day, I just siad stop. I simply could not have her in my life anymore, she influenced me in such a negative way, so I had to cut her out. Unfortunately, sometimes it is the only sensible decision, if it has gone so far. Of course we should strive to be a good people / friends etc., but it should not be at the expense of ourselves.
There is also the aspect someone else mentioned in the comments. -You can make it easy or hard for someone to be happy for you. If someone brags a lot or always talk about ther success, then it can prove a bit more difficult for people around to constantly be supportive. You have to portion out your ”winnings” in a humble way, otherwise it can get a little too much. We all have that Facebook friend who always post about how good his/her job is, how great their kids are, what wonderful holidays they have been on and how successful they are in life. In the long run it becomes a bit fake and shallow to read about.
You simply have to have the courage to share everything, both the good and the bad. All of our lives have so many dimensions that it is important to be as open about everything as you can, so our friends have a chance at getting some sort of overall picture of who we are.
If I were you, I would simply select the friends that I talked about these things with and talk about other topics with the not so supportive ones. We simply must accept that we are all different.

But I do also agree with Madeleine Albright when she said ”There is a special place in hell for women who do not help other women”

xx

Tess

 

 

 

Follow

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Sophia Anderberg
Home
Jannike Ebbing
Mode
Imane Asry
Hälsa
Joanna Swica
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Mitra Javadi
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Emma Fridsell
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson