Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Christmas Favs

SE ALLT

ångest

My Anxiety & Having A Baby

For the English version, please go to the bottom of the post.

Åå, nu sitter jag här på en lördagförmiddag framför dator och äter en sen frukost. (Jag lägger dock upp inlägget sent på kvällen…baby life)

Jag har precis tvättat håret, rakat benen, filat naglarna, smörjt in mig med en härlig creme, lagt en ansiktsmask och snart ska jag plocka upp lådan med mina gamla jeans från källaren.

Ace sov 7 timmar i natt, åt massor och somnade sedan om 2 timmar till så jag har sovit 8 timmar. Halleluja! Nu är han ute och sover i selen med Garth som ville gå på en promenad och passa på att handla fler blöjor. Så jag har snart haft en helt timma för mig själv här hemma. Superlyx!

Jag hör dock i syne hela tiden och är helt säker på att han gråter utanför. Snacka om skadad mammahjärna!

När han gråter skär det i hjärtat på ett helt annat sätt än när någon annan bebis gråter och så fylls brösten direkt upp med mjölk. Hur sjukt är det inte att min kropp reagerar på hans ljud på det sättet? Fast när man står där och byter blöjan när han är trött och brösten värker så önskar jag att effekten inte var lika stark. Vänjer man sig någonsin?

Numera får jag inte ont när jag har ”let down” längre, men ibland när jag pumpar får jag någonting som heter D-Mer. Det är när oxytocinet (mamma-hormonet) slår fel och ger ångest istället för mysiga känslor.

Jag hade mycket ångest när jag var yngre, så det gör nog att jag är mer mottaglig. Men jag har även lärt mig hantera känslan, så nu när det händer så vet jag vad det är, att det går över på under en minut och så tar jag bara ett par djupa andetag, försöker att tänka på något mysigt och dricka lite vatten.

Om jag inte hade haft erfarenhet av ångest sedan tidigare så hade jag nog blivit lite rädd för hur det känns. För att förklara för er som aldrig har haft ångest så kan det kännas som att man absolut inte vill vara där man är just då. Lite som att man är rädd, fast man inte riktigt vet vad det är man är rädd för. Det är givetvis olika för alla. Oavsett är det väldigt obehagligt, men någonting man kan lära sig att hantera.

Min ångest har verkligen minskat med åren, för att öka lite runt vårt bröllop och efter (jag fick magsår…), minska igen och nu gå upp när jag har fått barn. Men för varje vecka som går så jobbar jag på att minska den igen och just nu händer det bara ibland när jag pumpar och det är väldigt hanterbart.

Första veckorna efter födseln hade jag även ganska mycket katastroftankar. Ofta att jag skulle tappa bebisen, inte vakna om han grät eller att något skulle hända honom om jag lät Garth ta honom helt utan mig. Som tur är gick det över fort och nu kan jag slappna av till 100% när han är med Garth och slipper oroa mig. Jag har förstått att det är väldigt vanligt att känna så och man måste helt enkelt inte låta känslan ta över och istället tänka rationellt, så försvinner den tillslut.

Jag tror att det är väldigt viktigt att prata om allt det här, speciellt med andra mammor.

Många lider i tysthet och tror att något är fel på dem, när saker som D-Mer har en fullt naturlig förklaring. Det är även viktigt att förstå att det inte behöver handla om postpartum depression heller, även om vissa får ångest då med.

Det är väldigt få nya mammor som inte känner sig lite ängsliga och osäkra ibland, det är fullt naturligt. Men om du känner att allting känns för mycket, ångesten är konstant, du inte kan njuta av tillvaron och livet känns allmänt skit, så är det värt att be om hjälp. Postpartum depression är väldigt vanligt och med hjälp så går det att få bukt med hyfsat snabbt och smärtfritt. Så lid inte i tystnad!

Det gäller visserligen alla er som inte har barn med. Depression och ångest är på riktigt, så be om hjälp om du inte känner att du kan hantera det själv.

Har ni några erfarenheter om ångest, postpartum depression, katastroftankar eller vanlig depression? 

Foto – Ida Zander

Liknande inlägg hittas här;

Can You Have Children & Keep Your Career?
Faux Fur & A Buggy
Ace’s Food & Sleep Routine

For the English version, please click below.

(more…)

To-do, Prokrastinering och Ångest

breakie

 

Hej kompisar! Ny vecka och nya to-do. 

Hoppas ni hade en härlig helg. Vår blev väldigt rolig med bröllopet på torsdagskvällen i Bath, brunch på The Pig på Fredagen, Lördagens schema bjöd på crossfit (parwod!), häng i Clapham Common med Olive och middag med goda vänner på Haché. I går tänkte vi ta det lugnt och DIYa lite här hemma, men Garths vänner Andy och Chris bjöd in sig själva på BBQ hos oss så det blev en superhärlig kväll av god mat, gott vin, musik, levande ljus och skratt i trädgården.

Jag har som tur var inga castingar i dag, så nu ska jag sätta mig som jag oftast gör på måndagar och gå igenom våra scheman, göra to-do listor och planera. Jag startar alltid min vecka på det här sättet, för då ser jag verkligen till att saker och ting blir gjort. Jag försöker även att göra en lite längre planering i början av månaden, så att jag kan jobba mot små mini-mål under de nästkommande 30 dagarna. Jag tror på att konstant ha någonting att sträva mot, livet känns så mycket mer givande då. Antagligen för att jag gillar att ha många järn i elden och mår bra av det.

Om jag inte planerar ordentligt så blir jag en stressad person som prokrastinerar och absolut ingenting blir gjort. Det är en av mina sämre sidor, men lösningen är helt enkelt planering och då blir jag istället väldigt effektiv och mår mycket bättre.

Det tog mig tid att inse att jag fick ångest av att inte ha saker planerade istället för tvärtom. Jag tyckte att det var press att ha saker i min kalender och avbokade ofta, speciellt fikan och middagar med vänner. Numera blir jag stressad om jag inte har dem inplanerade och ser även till att lägga in egentid på schemat. På så sätt kan jag slappna av till 100% när jag väl tittar på tv, är på tjejmiddag, har hemmaspa eller läser en bok. Jag vet att allt det andra har sin tid det med och behöver inte tänka på det precis just då.

Det värsta som finns är att ha dåligt samvete när man gör någonting som man vill göra, men känner att man borde göra någonting annat. Då kan man inte ha kul. Jag har lärt mig att stänga av den rösten nu, eftersom att jag vet att jag har koll och att allting blir gjort så småningom.

 

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind