Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

10 Months Later…

For the English version, please go to the bottom of the post.

10 månader utan alkohol, jag trodde att det skulle vara något som jag verkligen saknade. Men för att vara helt ärlig så har det varit helt ok, man tappar helt enkelt suget för det efter ett tag.

Men när Garth har köpt en halvflaska av min favoritchampagne och lagat en lyxig middag för att fira att vi har varit föräldrar i en hel vecka så kändes det som helt rätt tillfälle att unna mig mitt första halva glas champagne.

…och det var fantastiskt gott!

Det är så mycket goda saker som jag kan äta nu som jag inte har kunnat njuta av på så himla lång tid. Jag har redan börjat med salami, ostar, kycklingleverpaté, rökt lax och sushi. Näst på listan är en god köttbit med en skvätt vin. Som jag har längtat!

Jag kommer dock hålla mig till halvglas för bara tanken av att ens vara lullig runt Ace ger mig ångest. Den här lilla flaskan kommer alltså att räcka oss tre middagar.

När vi sitter vid matbordet så får han ligga i sin sleepyhead bredvid och vara med, det känns fel att lämna honom i soffan helt ensam stackarn. Så vår middags set-up är en smula annorlunda nuförtiden, mycket mysigare om du frågar mig.

I dag fyller lilla Ace en hel vecka. Det är så himla coolt hur självklar han redan känns i vårat liv.

For the English version, please click below. 

(more…)

#Momlife

For the English version, please go to the bottom of the post.

En liten dikt från igår.

När man vaknar på morgonen med bröst som skulle få ”levande barbie” att bli avundsjuk. Stenhårda, spända och trots alla smärtstillande, riktigt obekväma.

När man inser att det inte går att amma med den här typen av meloner då bebisens mun bara gräver en grop runt bröstvårtan och  inte kan få ett bra grepp om du inte använder båda händerna och klämmer in det i hans lilla mun på som en enorm hamburgare.

När inga trosor man har hemma går upp över operationsärret och inga byxor passar så man måste spendera dagarna i de underbart vackra nättrosorna från sjukhuset och en morgonrock.

När man inser att jättebomberna även läcker och både BH och morgonrock är dyngsura redan vid klockan 10.

När man ammar på ena bröstet och mjölkar ner det arma barnet med den andra.

När man inser att det som rinner längst med låret inte är bröstmjölk.

När man har bytt blöjan och outfiten och det sprakar till i byxorna och en stor gul fläck sprider sig över den rena pyjamasen.

När det händer två gånger om.

När det är dags att rapas och istället för en gullig liten rap så blir det en splosh över hela köksgolvet.

När man står i en nermjölkad, nerkissad och nerspydd morgonrock i köket med en gråtande bebis och väntar på att mannen ska komma hem så att man ska våga lämna rummet utan rädsla att hunden ska äta upp jättespyan på golvet.

När man har ner ett glas i golvet som går i tusen bitar

När på toppen av allt detta kroppen förutom att hålla kvar i barnet i 13 dagar extra och all vätska som går att få tag i tycker att det är en bra idé att hoarda all mat man har ätit sedan innan förlossningen.

….då är det bra att det finns choklad och en gullig man som kan ge en kram, städa, torka och hålla bebis medan man duschar.

Välkommen till Mammalivet!

For the English version, please click below. 

(more…)

senaste från Mode

Let Me Introduce…

For the English version, please go to the bottom of the post.

Hej från den berömda bebisbubblan! 

Nu har vi varit hemma i lite över 24 timmar och precis som de säger är det galet speciellt och mysigt. Det kändes som att vi stal honom när vi tog med honom från sjukhuset, det känns så himla underligt att åka iväg som ett par och komma hem som en falmilj. Fantastiskt givetvis, men lite surrealistiskt ändå.

Alla undrar om man känner kärleken till sitt barn direkt och ja, jag skulle nog säga att det gör man.

MEN den växer för varje dag man lär känna sin lilla plutt. Det finns hela tiden nya ansiktsuttryck att titta på och små bebisars utseenden ändras helt galet under de första dagarna. De går från att vara rynkiga och svullna små farbröder med utslag till mysgosrunda ansikten med riktiga drag på bara ett par dagar. Det hade jag verkligen inte förväntat mig.

Alla bilderna i det här inlägget är dagarna från sjukhuset och han ser knappt ut så här längre alls.

En annan sak som jag inte hade en aning om var hur konstigt ett kejsarsnitt påverkar kroppen.

Jag väger precis lika mycket just nu som jag gjorde dagen innan jag födde (64 kg). Trots att jag har blivit av med 4 kg bebis + en hel massa annat. Istället har det blivit utbytt mot vätska och jag är dubbelt så stor på underkroppen än normalt.

Mina fötter är så svullna att jag inte ens kan få på mig ett par flipflops, anklarna existerar inte längre, knäna är som mina lår och låren ska vi inte prata om. Det är helt sjukt hur svullen jag är och det är absolt inte bekvämt. Jag äter smärtstillande för själva snittet, så som tur är så gör det inte ont, men jag kan inte ens få på mig mina mammatights längre. Då är det bannemig illa!

Jag hoppas innerligt att det ska försvinna inom de närmasta dagarna och ser till att röra riktigt mycket på mig just nu. Fram till dess bor jag i underkläder och morgonrock.

Min förlossning var väldigt krokig och ni som följde min Instastory vet stora delar av den, men eftersom att det både blev dramatiskt och riktigt jobbigt, så kunde vi inte dela riktigt så mycket som vi hade gjort om det hade varit mer rättfram.

Dock kommer en förlossningshistoria senare i veckan och jag funderar även på att be Garth skriva en ur sitt perspektiv. Jag kan tänka mig att de skulle se väldigt olika ut.

Det där med att sova då?

Ja, det stämmer, man får inte mycket sömn. Vår lilla kille är väldigt bra på att sova, för bra faktiskt. Om vi inte väcker honom för att äta var 3e timma så blir han för slö för att äta alls. Så även om han skulle vilja snarka vidare så får han inte göra det helt enkelt. Dock kan jag få 3 timmar helt ostört (förutom att man vaknar av varje ljud han gör och tror att han kommer att dö förstås) mellan matningarna.

Det sjuka är att även fast jag bara sov 3 timmar samanlagt i natt, så märker jag det inte. Jag blir fortfarande full av energi och glad av att bara titta på honom. Man är som förtrollad!

Innan jag väcker mitt lilla matvarak för den första nattmatningen så måste jag ju berätta att han faktiskt har fått ett namn. Vi hade valt det sedan länge, men ville känna efter att det verkligen passade honom innan vi spikade och det gör det verkligen

Låt mig presentera vår son – Ace Roy Monty Chamberlain.

—-

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
bloglovin
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Makeup by Lina