Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Spring Favorites

SE ALLT

Lifestyle

Resa Med Barn Till Thailand? // Travel With Babies To Thailand?

For the English version, please go to the bottom of the post.

Ok, nu behöver jag er hjälp! Ni har alltid så bra koll på allt.

Vi håller på att boka resa för jul och nyår nästa år (varför inte vara ute i god tid liksom) och tänkte oss Thailand. Jag har inte varit på länge och det känns som ett hyfsat barnvänligt resmål. Ace kommer att vara 1 år och 4 månader och det ser även ut som att min syrra Steffi och Nalle kommer och tar med sig Harry som kommer att vara nästan 1.5 år. Kan ni tänka er vad kul de kommer att ha! Vi ska även fråga ett par andra vänner med barn i samma ålder, så att vi kanske blir 3-4 par som åker.

Så vi tänkte att vi skulle hyra en stor villa med en kock, nära en riktigt fin strand inte allt för långt från Bangkok. Så min fråga är om någon av er har gjort något liknande i Thailand och har ett område att rekommendera?

Vi åker bort varje år över nyår och det är en himla mysig tradition, speciallt eftersom att det även är vår bröllopsdag. Bilderna över är från förra året när vi var i Karibien. En riktig drömresa, jag vill absolut åka dit igen när Ace är lite äldre. Ett annat drömresmål är Australien, men resan är så himla lång för små barn, så det får nog vänta ett tag.

Vilka andra resmål är bra med små barn? Vi var precis i Kapstaden och det gick hur bra som helst så vi är inte rädda för att hoppa på ett plan med Ace igen snart.

For the English version, please click below. 

(more…)

Hur Man Inte Reser Med En Baby // How To Not Travel With a Baby

For the English version, please go to the bottom of the post.

Alltså oss och flighter just nu…

…Ace är som alltid helt underbart lätt att resa med, det är bara vi som tabbar oss!

Vi höll på att missa flyget till Stockholm i går. Först var vi typiskt 20 minuter sena att lämna hemmet, men vi hade räknat med lite buffert, så det var ok. Vi lämnade av Olive till vår kompis Amy och begav oss ut till Gatwick, bara för att mötas av massor med trafik som vi inte alls hade räknat med. 3 gator var avstängda och när vi väl kom ut på motorvägen så var det mindre än en timma till vårt plan gick. Shit!

Garth tänkte fort och lyckades ringa och boka en valet parking, så att vi slipper parkera själva utan bara kan springa in. Just då började bensinlampan att blinka. Vi googlade på hur länge man kan köra när lampan väl lyser röd och istället för att förlora 5 minuter på att tanka chansade vi och körde vidare.

…och det var på håret. Vi kommer till flygplatsen exakt 25 minuter före vårt flyg gick. Garth förberedde killen som skulle parkera bilen på att vi kommer att kasta oss ut och slängde över nycklarna till honom och sprang.

Givetvis hade vårt bagdrop stängt vid det laget och vi var nära på att ge upp där och då.

Fast då kom snilleblixten att packa om alla våra väskor lite snabbt, lägga allt som inte var super viktigt i den stora väskan och lämna den på förvar i lost luggage. Sagt och gjort, så med enbart handbagage har vi 15 minuter kvar till flyget lyfter och har precis blivit stoppade för att de ska kolla våra mjölkflaskor i säkerhetskontrollen. Smått stressade vid det här laget vill jag lova.

När vi väl kommer in så står det ”gate closed” på vår flight, men vi bestämmer oss för att chansa ändå. Givetvis är det gaten som är allra längst bort i hela flygplatsen (no 24). Så där kutar vi, Garth först med alla handbagagen och jag efter med vagnen, jag som inte har tränat sedan Ace föddes typ… snacka om att ha dåligt flås!

”Coooooming trough!!! Soooo soooorrrry, please mooove!” Ropar jag medan vi springer och folk dyker åt sidorna för att inte bli överkörda. 100 meter innan gaten måste jag stanna och andas lite och ropar till Garth ”Go ahead! Stop the plane”. Men som tur var så kommer vi fram precis när kön börjar ringla in på planet och lyckades komma med på håret enbart för att planet var 5 minuter försenat.

Alltså att göra en sån sprint är jobbigt i vanliga fall, men med en 4 månaders bebis… Ace tyckte visserligen att det var hur kul som helst och låg och skrattade i vagnen när jag sprang som en tok där i gångarna.

Nä, nästa gång så satsar vi på att vara i riktigt god tid. Det ska bli spännande att se om vi hinner fram till en mack innan bensinen tar slut i morgon och så får vi inte glömma att hämta upp vår stora väska.

Nu vet vi visserligen att vi kan åka med bebis över en helg med enbart handbagage!

Vi bor på Scandic Grand Central och som tur är har de bra barnsängar, för Aces lilla sleepyhead säng är en av de sakerna som fick stanna kvar på flygplatsen.

Åk till flygplatsen i tid kompisar!

For the English version, please click below.

(more…)

Sanningen Om Att Få Barn // The Truth From A New Mother

For the English version, please go to the bottom of the post.

Hej från bebisbubblan! 

…den frasen känner vi igen eller hur? Och jag kan helt ärligt säga att jag är i den nu när Ace är 4 månader och det är helt underbart. MEN så kände jag absolut inte i början. Jag fick en rejäl reality check de första veckorna efter jag fick barn och kände mig som världens uslaste mamma för att jag kände så. Förväntningarna innan var väldigt rosa skimmrande, alla är ju så himla lyckliga precis när de har fått barn…eller?

För mig var det varken rosa eller skimmer, det var mest förvirrande. Det kändes som att jag hade åkt in till sjukhuset, gått igenom en otroligt smärtsam operation, någon hade plockat fram en bebis ur något förråd och gett till mig och sen var det tack och hej. Ace kändes som världens största tamagotchi och jag var helt livrädd över att göra något fel eller att något skulle hända honom.

I samma veva så var amningen absolut inte så naturlig som alla ”specialister” hade predikat. ”Om det gör ont att amma så gör du fel”, BULLSHIT! Jag känner inte en enda person som inte har haft problem med amningen och tyckt att det har både varit krångligt och gjort ont, även om de flesta precis som jag har gjort helt rätt. Det spelade ingen roll att Ace ammade helt perfekt, mina bröst gjorde svinont ändå. Så kan vi lägga till D-Mer och i vecka 3 fick jag även mjölkstockning och en rejäl bröstböld på det. Amning är skitsvårt, kan folk inte bara vara ärliga med det istället?

Ace är inget fan av ”tummy time”, men det är viktigt för att stärka hans rygg och nackmuskler. Så han får hänga med alla sina fluffiga vänner för att det ska bli lite roligare.

Jag fick frågan tidigt om man faktiskt älskar sitt barn direkt och jag svarade att det gör jag absolut. Det stämmer, jag älskade honom direkt, men förälskad blev jag först efter månad 3. Innan dess var han en liten gullig sak som jag inte riktigt kunde kommunicera med och som jag bara var glad över att ha hållit vid liv ännu en dag. Jag kände honom inte och för att vara helt ärlig så fanns det inte mycket att lära känna. Han var mest som en liten söt snigel som låg där och ville amma hela dagen. Mina dagar var världens längsta gissningslek. Mat? Blöja? Rapa? Sova? Mer mat? Vad behöver den här lilla kraken egentligen?

Jag kände mig otroligt låst under de första veckorna.

Mina dagar var fyllda av att amma, amma, amma, oroa mig och amma lite till. Jag kunde inte äta, gå på toa eller ens öppna dörren om ett bud kom. Ofta satt jag i samma position på soffan som Garth hade lämnat mig på morgonen när han kom hem igen. Jag hade på sin höjd lyckats få i mig ett glas vatten. Att jag höll liv i den här bloggen var en riktigt mirakel och om Ace inte hade sovit 6 timmar på raken redan från början så hade ni antagligen inte hört ifrån mig alls under den första månaden.

Värst var vecka 3 då Garth var tillbaka på jobbet och jag var helt själv med det enorma ansvaret att ta hand om en så liten bebis för första gången i mitt liv. Hade det inte varit för att Olive behövde promenader hade jag antagligen inte lämnat hemmet alls under den veckan.

Det var inte kul, alls.

Jag var rädd att jag hade post partum depression och frågade runt bland mina vänner som hade fått barn samtidigt. Till min stora förvåning så kände varenda en precis likadant som jag. Inte en enda person i min vänskapskrets eller NTC grupp har haft den där j*kla bebisbubblan som folk snackar om och alla kände vi oss lika förvånade och lurade. Jag känner fortfarande ingen som har njutit av att ha en bebis i början… dessa kvinnor existerar kanske, men jag har inte träffat en ännu.

Som tur är jag medlem i ett par riktigt stora grupper på Facebook med nyblivna Mammor och jag insåg ganska snabbt att hur jag kände verkade vara väldigt vanligt och det fick mig att må mycket bättre.

…men oftast tröttnar han ganska snabbt och faceplantar istället. 

Det jag vill säga med det här inlägget är att det måste bli ett slut på förskönandet av första tiden med bebis. Ja, vi får höra att det är tufft och att man inte får sova mycket. Men det är ju absolut inte enbart sömnen som är det jobbiga, det är ju ansvaret, amningen och förändringen i livet! Vi måste få gå in i föräldrarskapet med öppna ögon och vara tillåtna att sörja våra gamla liv utan att bli stämplade som deprimerade.

Det tog 3 månader innan jag kan säga att jag verkligen började njuta av att vara Mamma. Innan jag hittade självförtroendet och lärde känna Ace tillräckligt mycket för att kunna slappna av och tycka att det var roligt och mysigt. Visst hade jag glimtar av det innan dess, men mest hade jag dålig samvete för att jag inte tyckte att allting var sådär toppen som jag hade förväntat mig.

Den dagen jag får ett till barn så kommer jag i alla fall gå in i graviditeten och veta vad jag har att förvänta mig. Att första tiden kommer att vara tuff, men att efter 3 månader ungefär så kommer allting att bli sååå mycket lättare och då kommer jag att kunna njuta. Jag önskar verkligen att jag hade haft den insikten redan den här gången, att folk hade varit lite ärligare. Det är ok att i princip avskriva 3 månader av sitt liv, om man är beredd på det och vet hur enorm belöningen är sen. Men att kastas in i det och förvänta sig någon rosa bebisbubbla, det var bara förvirrande och fick mig att tro att det var något fel på mig.

Har vi någon person här inne som med handen på hjärtat kan säga att de njöt av första tiden som nybliven Mamma? Jag skulle bli väldigt glad av att höra att den erfarenheten faktiskt existerar och att det inte bara är hittepå för att vi ska få fler bebisar i världen. 

Som alltid är det här min personliga erfarenhet ( och den här gången även vissa vänner och andra mammor jag har stött på). Jag skulle kunna ta den ”enkla” vägen och bara fortsätta spä på hela rosa bubblan som bloggare. Men jag känner samtidigt att jag har ett ansvar att ge er min sanning. Jag är faktiskt inte rädd för att bli kallad för en ”dålig Mamma”, för i slutändan är det bara en enda person i hela världen vars åsikt spelar någon roll och det är Aces. 

For the English version, please click below.

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Sassa Asli
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Emma Danielsson
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Marie Serneholt
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind