Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Spring Favorites

SE ALLT

Att Ha Diastas // I Have Diastasis Recti

For the English version, please go to the bottom of the post.

Jag måste börja med att tacka för alla kommentarer på mitt senaste inlägg, både de positiva och de negativa. Det har kommit fram en hel del vettiga åsikter och debatt runt den här typen av ämnen är aldrig fel. 

Trots att det inte riktigt är meningen från min sida så belyser det flera olika vinklar på hur vi som samhälle ser kvinnor och speciellt mammor. Oavsett om det ska vara PK eller var och ens enskilda åsikt och erfarenhet. Det är en viktig diskussion som får oss att tänka till och analysera varför vi känner och tycker som vi gör och vilka andra alternativ som finns.

Själv var jag ganska trött i själen efter att ha skrivit inlägget i går, så vi bestämde oss för att ha en extra mysig dag med brunch med vår väl Leon, museum och tillslut häng på en härlig rooftop bar med pool. Nu har vi kommit tillbaka till vårt hotell igen och batterierna har fått en chans att tanka upp en smula.

Egentligen tänkte jag inte blogga i dag alls, men det känns ändå rätt viktigt att stanna kvar i diskussionen. Så nu sitter jag här med en sovande Acie bredvid mig och bloggar ändå.

Något som är viktigt för mig att klargöra är att mitt inlägg hade absolut noll att göra med vikt eller vikthets.

Jag är tillbaka till min normalvikt igen och om något så är jag lite orolig att jag kommer att gå ner några kilo för mycket medan jag ammar och äter mer för att kunna fortsätta att vara hälsosam.

Det handlar ju om att jag har ganska allvarlig diastas, det vill säga separation av magmusklerna. Jag kan fortfarande få in 3 fingrar i bredd mellan dem trots att det har gått 15 veckor sedan födseln och när jag spänner magen så ser man hur inälvorna putar ut mellan musklerna.

Det är lite läskigt att inte ha någon större styrka i mitten av kroppen och det gör även att jag fortfarande ser några månader gravid ut eftersom att magmusklerna håller ihop hela kalaset. Så pass så att jag har fått kommentarer från folk som på riktigt tror att vi väntar ännu ett barn…

Att jag nämnt för er att jag inte får plats i några byxor är mest så att ni förstår varför det blir skinnbrallor på nästan varenda bild. Jag kan inte heller köpa nya jeans eftersom att skillnaden mellan mina ben och min mage i omfång är så stor att jag skulle behöva köpa nya gravidjeans i så fall, eller ha extremt baggy jeans och det känns ju sådär. Då väntar jag hellre!

Jag tror att det kan vara svårt för någon som inte har varit gravid att förstå att det här inte är en viktfråga utan något som inte är ”normalt” som har hänt med kroppen. Det är normalt att magmusklerna separeras, men de ska ju gå tillbaka sedan igen och min kropp tar extra lång tid på sig att återhämta sig. Många har samma problem och det är tyvärr något man får ta som nybliven mamma, men vikthets är det absolut inte. 

Om diastasen inte går ihop av sig själv så kan det bli tal om att göra det kirurgiskt. Mest för att man kan få väldiga problem med ryggen som följd av att själva muskelkorsetten inte sitter ihop ordentligt.

Jag ska försöka ta en bild från sidan i bikini så kan ni få se hur det ser ut, det är väldigt utlämnade att visa för mig, men i det här fallet tror jag att det kan vara nyttigt för vissa att få se.

Sen hela grejen om att man som bloggare ”ska” kunna ta all möjligt är en helt annat fråga. Varför det, undrar jag? Man slänger ju inte skit omkring sig på andra specifika yrkesgrupper, varför skulle bloggare behöva vara ok med otrevligheter och personangrepp och annars ska man sluta? Jättemärkligt resonemang tycker jag. Men mer om det en annan gång…

For the English version, please click below. 

I have to start off this post by thanking you guys for all of your comments on the last post. Both the posetive and the negative ones, since it’s important to have a disussion around these kind of things and to share our different views.

Even though it wasn’t my intention the post and the comments highlight many different aspects of how we as a society look at women and particularly new mothers and their bodies. No matter if we are politically correct or just talking from our own experiences. This is an important subject and hopefully, we can take a moment to analyse what we think and feel and why.

My soul felt completely exhausted after writing yesterday post, so we decided to make sure to have an extra lovley day today. We started off with brunch with our friend Leon, went to a really cool museum and finished off at a stunning rooftop bar with a pool. Now we are back at our hotel again and I feel a bit better again.

I didn’t plan to blog at all today, but I do feel like it’s important for me to stay in the discussion. So now I’m sitting here on the hotel bed with a sleeping Acie next to me, blogging away.

What I really need to clarify is that my post had absolutely nothing to do with weight or weight loss.

I’m back to the weight I was before I got pregnant and if anything I’m making sure to eat more food than normal so I don’t drop too low and start to feel unhealthy.

When I’m talking about my belly, I’m talking about my diastasis. Ie a quite severe separation of the abdominal muscles. I can still fit 3 fingers between my abs even though it has been 15 weeks since birth and when I tense my stomach muscles my intestines poke through and form a ridge between the muscles.

 

It’s pretty uncomfortable to not have any core strength anymore and it also makes me look a few months pregnant still. The abs are what keeps our bellies flat and without them, we would have pregnancy bellies all the time.

I have even had people asking if I’m expecting a second child already…

The only reason I mention that I can’t fit into any of my trousers is so you know why I wear the same leather trousers all the time in photos. I can’t really buy new ones either since there is such a big difference between the size of my legs and my belly that I would either have to buy pregnancy jeans or possibly super baggy skater versions. I rather wait…

It’s probably hard for someone who has not been pregnant themselves to understand that this has nothing to do with kgs, but all about a change in the body that isn’t ”normal”. I mean it’s normal for the muscles to separate, but they are also meant to go back again. Mine is taking quite a long while to go back and I know this happens to a few of us, but it has nothing to do with pregnancy weight at all. Unfortunately, this is just something a few of us new Mums have to deal with.

It the diastasis doesn’t come together again on its own there are surgical options. There is a risk of pretty bad back problems if the abs can’t do their jobs properly.

I’m going to try to take a photo from the side in a bikini so you can see what it looks like. It’s pretty hard for me to show this, but I think it’s important that a few of you see what I’m talking about so that you can understand a bit better.

…but the people who say bloggers should have to be able to ”take shit” or they should quit blogging I don’t agree with at all. Why should anyone have to take bad behaviour? It’s not like we tell any other profession that they have to deal with having crap thrown at them by other people, so why should bloggers? It’s such strange reasoning, a person is a person no matter if they are a blogger or not, everyone deserves respect. But more on this subject at another time….

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
40kommentarer
  • Håller verkligen med om det där att bloggare, och andra offentliga personer, förväntas ta vad som helst. Att vi har yttrandefrihet innebär inte att man måste, eller ska, kritisera bloggare (eller valfri annan person), och att de ska acceptera att bli attackerade på ett ofta otrevligt sätt. Blir så trött på när folk skriker Yttrandefrihet! så fort någon ifrågasätter varför de måste framföra sina åsikter så otrevligt. Man måste inte tycka lika, men det finns verkligen olika sätt att framföra sina åsikter på.

    Linda 2018-01-10 11:01:37
    Svara
  • Älskar din blogg och ärliga inlägg!
    Har följt dig länge och fick själv barn för några månader sedan. Tycker att det är fantastiskt hur du skildrar din graviditet, återhämtning och småbarnsliv på ett äkta och ärligt sätt.
    Du är en riktig förebild!

    Ellinor 2018-01-08 16:56:37
    Svara
  • Fint inlägg! Är själv gravid och musklerna har börjat dela sig. Jag undrar om du skulle kunna tänka dig visa hur ärret ser ut nu? Kanske är det lite privat, men det vore intressant att se hur det blir efter ett akut kejsarsnitt.

    A 2018-01-05 11:25:02
    Svara
  • Fortsätt kämpa, du är grym!!!
    De flesta får delade magmuskler och det kan man bland annat träna bort. men det tar tid. Vi kvinnor får inte glömma att vår kropp har burit på mirakel i 9 månader och det tar minst 9 månader för den att återhämta sig. Jag hade en hets och oro men då sa min PT att låta det ge tid och träna så ofta jag kunde. Det tog mig 8 månader 🙂 med träning och ett lugn. Denna gång fick jag tips om att träna inre magmuskler under graviditeten för att det ger ett extra stöd efter förlossningen. Visste tidigare inte ens om att man fick träna magmuskler. Det talas alldeles för lite om tips för att stärka våra kroppar. Folk vänder det fel och tolkar det fel, som om det vore fel att träna. Allt handlar om att utifrån vår egna förmåga stärka oss själva, att kunna bära barnet och leka med hen obehindrat i alla år. Att vi ger kroppen styrkan att hålla ut genom barnets hela liv, finns väl inget bättre vi kan göra för oss själva. Tummen upp för att du vågar ta denna debatt och fortsätter blogga!

    Monica M.B. 2018-01-05 11:17:17
    Svara
  • Hej,
    Intressant hur endel kan misstolka totalt. Sen om man blir irriterad på vad du skriver så har man ju faktiskt valet att sluta läsa. Tar det inte egentligen mer energi av en läsare att skriva en kommentar (hur många % följer upp sin kommentar?) än att stänga ner bloggen man läser?
    Jag gillar din blogg skarpt och har väl vart med under majoriteten av dina 10 år (kanske därför jag inte misstolkade inläggen…???). Kör som du brukar! Du inspirerar och ger energi! Kram!

    Lina 2018-01-05 11:09:30
    Svara
  • Separerade magmuskler efter en graviditet pratas det ännu ganska lite om. Jag tog upp frågan på BB med en barnmorska som precis som jag hade fött tvillingar, men hon visste inget om det. Jag hade blivit varnad innan av en väninna om att jag kunde behöva operera ihop magmusklerna eftersom jag burit tvillingar. Som tur är har de gått ihop sig så jag tror jag får in ett halvt finger numera. Jag laddade ner mammamageappen och gjorde övningar varje dag för att hjälpa musklerna att komma på plats. Detta handlar om att kroppen skall vara stark. Går inte magmusklerna ihop kan det innebära oerhörda problem så som ryggont och magont (inget håller tarmar mm på plats). Tyvärr är operation oerhört omfattande och ett stort ingrepp men jag har full förståelse för att kvinnor gör dem och jag hade själv gjort det om inte mina magmuskler hade gått ihop. Kämpa på du med mammamage övningar så kommer det förhoppningsvis gå bra för dig med, men det tar tid, man skall dock börja så fort som möjligt efter förlossning.

    Anna

    Anna 2018-01-05 09:54:28
    Svara
  • Jag förstår varför du tog de tidigare kommentarerna som du gjorde. Det ar aldrig roligt att lagga ner sin sjal och sen inte fa samma karlek tillbaka nar jag vet att du bara vill val. Styrkekramar till dig!

    Michelle 2018-01-05 05:46:10
    Svara
  • Bra skrivet. Du har väl rätt att känna och tycka saker precis som de som är här inne och kommenterar och ventilerar hur du bör formulera dig, svara, skriva och vara.

    Emelie 2018-01-05 01:33:03
    Svara
  • Har kommit rätt in i denna diskussion o jag undrar om du just nu är något mer känslig och onyanserad än normalt. Ta den mammapaus du önskar. Blir nog bästa för alla inblandade. Kan inte se det negativa i kommentarerna som du gör. Förstår dock det ifrågasättande vissa gör, men tycker inte det finns en negativ klang. Men vi alla är olika och uppfattar saker olika pga var vi står just för tillfället. Dina egna kommentarer har varit mest negativa. Ja, jag slutar följa dig trots att jag precis kom tillbaka. Ta din paus nu!

    Malin 2018-01-04 22:52:09
    Svara
  • Först vill jag klargöra att jag inte skriver detta med sur ton. Bara reflekterande.

    Utifrån hur jag läser dina texter så verkar de ibland säga emot varandra?
    Som att du är stolt och älskar din kropp och använder bikini, men samtidigt är det utelämnande och känsligt?

    Jag tror du hade kunnat påverka mer positivt genom att inte ens nämna att du bär bikini efter graviditet. Visa dig som du är utan att peka på det. DET gör det normaliserat i ett utseendefixerat samhälle. Anser jag.
    Att vi hela tiden påpekar hur vi ser ut stillar inte fixeringen.

    Carro 2018-01-04 14:15:50
    Svara
    • Svar på Carros kommentar.

      Man tänker väl inte på precis allt man ger uttryck för hela tiden. Man är ju bara människa

      Astrid 2018-01-05 23:05:42
      Svara
    • Svar på Carros kommentar.

      Carro håller med dig.

      Tess, lägg upp dina fina bilder utan att kommentera kring hur din kropp ser ut tycker jag skulle vara bättre (och mindre kroppshets).

      Jennifer 2018-01-05 06:45:40
      Svara
    • Svar på Carros kommentar.

      Att prata om hur kroppen är / känns efter en graviditet är ju helt normalt. Sitter 1000 tals tjejer hemma i köket och säger precis samma saker. Kan ju känna att man både är stolt över sin kropp och vad den har åstakommit , samtidigt som man inte är hemma i sin ”nya kropp. Jag har själv fött 2 barn och känner igen mig jättemycket. jag tror att det är många vuxna kvinnor som läser bloggen men mår inte dåligt av att läsa det tess skriver. Tycker snarare det blir hysteriskt av bla din kommentar. Kan man inte prata eller skriva om hur man känner sig så vänder man till slut på orden och utelämnar saker för att göra andra nöjda. Det är väl inget positivt- Så tråkiga kommentarer här inne för tillfället. En blogg är ju till för att skriva vad man känner. Inte bli osäker på om rätt uttryck och ordval används, så att inte flera vuxna kvinnor går i taket och berättar hur någon annan ska formulera sig. Gått för långt.

      Annika 2018-01-04 18:05:16
      Svara
      • Svar på Annikas kommentar.

        Ännu ett missförstånd.
        Jag börjar snart tycka att kommentarer ska stängas av helt. På allas bloggar.
        Orkar inte lägga min tid och energi på att förklara ens.

        Carro 2018-01-04 18:10:50
        Svara
        • Svar på Carros kommentar.

          Jag tänker att det finns ett stort värde i att Tess och andra reflekterar hur de ser ut och känner sig efter sin graviditet för att det finns ett finns ett värde i att prata mer om hur kroppen förändras och påverkas av graviditet. Kvinnor ska inte behöva tycka att det är skithärligt att vara gravida och att det inte gör något att det tar lång tid innan kroppen återställs eller att den kanske aldrig gör det. Kvinnor ska inte behöva vara glada och stolta hela tiden för att de fött barn. En kan få vara ledsen över att en aldrig kommer att få göra vissa saker igen och ledsen över att ens kropp aldrig kommer att se ut på ett visst sätt igen. Det är inte ytligt att vara ledsen för sånt; vi har förhoppningsvis lämnat tiden bakom oss då kvinnor självuppoffrade sig utan att klaga. Vi behöver inte vara nöjda med ett förlossningsskadas underliv för att vi nu har ett barn. Tycker därför att det kan vara en feministisk handling att resonera kring kropp mm som Tess gör.

          Caroline 2018-01-04 19:57:30
          Svara
          • Svar på Carolines kommentar.

            Så bra formulerat Caroline! Jag födde mitt tredje barn i maj och jag har nu insett att min mage inte någonsin kommer att se ut som den gjorde pre graviditeter. Min känsla är precis som Tess beskriver väldigt dubbel. Dels älskar jag den SÅ för att den givit mig mina barn. Och jag känner en enorm stolthet över den som jag inte gjorde innan barnen föddes. Men, dels känner jag även en ytlig sorg över att min mage nu ser sargad ut. En massa hud som hänger som en rynkig påse, och ju smalare jag blir desto rynkigare och hängigare blir magen. Jag ser ut som mina 34 år men magen ser ut att tillhöra en 90-åring. Jag är feminist, och mamma till två tjejer, och jag önskar så så mycket att jag struntade i magen. För egentligen är det ju skit samma. Allt funkar ju som det ska fortfarande. Men någonstans skaver den ändå. Kan liksom inte låta bli att tycka att den är ful. Och det är så svårt, för vad betyder det? Att om jag struntar i min negativa känsla kring magen så är jag en ”god” feminist? Och om jag tillåter mig att sörja magen såsom den en gång var, och erkänner att jag tycker att den är ful så är jag inte en ”god” feminist utan någon man får racka ned på och tycka illa om? Visst är det konstigt? Och svårt framförallt! Det är väldigt komplicerat hur som helst. Kanske har det med själva barnafödandet att göra? För om jag hade fått en brännskada på min mage som ärrat den så hade det nog varit mer accepterat att säga att ”nej, jag tycker inte om den jämt”. Eller?

            Helena 2018-01-07 17:56:15
            Svara
  • Bra skrivet!

    E 2018-01-04 13:47:36 https://varmepumpshopen.se/
    Svara
  • Hej!

    jag kommenterade inte på de två tidigare inläggen men följde diskussionen. Håller med om att vissa kommenterer var onödigt/dåligt formulerade men förstår också att många reagerade på sättet det första inlägget var utformat (för my GOD du ser fantastisk ut!!). Tack för ett väldigt bra inlägg som visar hur du tänker och vad du menade med det första inlägget. Delade magmuskler är ett gissel – min bästa vän trodde att hennes gåptt tillbaka helt, en gravid-tränare hade till och med känt efter så hon körde på. Hon fick ändå ett navelbråck och den sjukgymnast hon sen gick till sa att det är SÅ vanligt, det räcker inte att känna lite enkelt utan man måste undersöka grundligt. Hoppas du får bra hjälp och slipper operation.

    Och hoppas ni har en fantastisk semester!! (Ser så fantastisk att jag just styrt om vår bröllopsresa nästa jul/nyår till sydafrika..:))

    kram!

    tove 2018-01-04 11:40:43
    Svara
  • Hej Tess. Jag hade samma problem med separerade magmuskler under lang tid efter att jag fick min forlossning. Jag gick till en fysiotherapeut specialiserad i post partum i 5 manader (borjade i vecka 16) och gjorde ovningar hemma flera ganger i veckan. Separationen gick fran c 3 till 1 finger och jag fick tillbaka bukstodet och styrkan. Det tar tid och energi och kan kannas frustrerande men det kommer tillbaka. For mig tog det c 10 manader for min kropp att kannas som “min” igen. Hang in there

    Katrin 2018-01-04 11:28:07
    Svara
  • Det här inlägget tyckte jag förklarade jättebra hur du menade, hade önskat att det kom istället för det argan inlägget tidigare, men förstår att du blir upprörd som fick många negativa kommentarer när du nästan aldrig får det annars.

    Jag kommenterade inte men suckade lite för mig själv när jag läste ditt inlägg med bikinibilden och har nu funderat lite på varför. Hade du endast lagt upp bilden utan att kommentera att du inte tänker skyla dig pga magen så tror jag du hade fått noll negativa kommentarer. Jag förstår (särskilt nu efter detta inlägg) att du genom dina inlägg om din kropp försöker peppa både läsare och dig själv att våga vara nöjd även om kroppen inte ser ut som man vill. Men där jag tror det blir missförstånd (ialla fall för mig) är för att du skriver ditt pepp som en affirmation fast med negativ klang.

    Tex ‘jag visar upp min mage trots graviditet för att jag är nöjd över min kropp ändå’, där hade du kunnat skippa ‘trots graviditet’ och bara skrivit ‘jag visar upp min mage/kropp för jag är nöjd’. Det har varit småhintar i andra inlägg, tex när du visade din mage 4-6veckor (eller så) efter förlossning och jag tror att du även där ville peppa till att du är nöjd över vad din kropp gjort men ändå skrev du något i stil med ‘magen har fortfarande inte gått tillbaka’ vilket kan verka lite hetsigt och otåligt då det kan ta 6mån-1år att bli helt återställd.

    Det är lätt att missförstå text, men tycker att det är grymt att du hanterar kritik genom att förklara som detta inlägg istället för att skriva dryga kommentarer som att lämna bloggen om man inte håller med dig.

    Jennifer 2018-01-04 11:14:34
    Svara
  • Att du ens ska behöva försvara dig är helt absurt. Att det finns så många kvinnor som väljer att lägga sin energi på att skriva kommentarer som i nämnt inlägg är skrämmande. Vi påstås ju leva i en tid där feminism och ”girl power” är så utmärkande. Efter att ha läst kommentarerna så bekräftas bara mina fördomar om tjejer. Vi är varandras värsta kritiker. Vad man än gör så finns det alltid några som ska kritisera. Pinsamt är det.

    Jag vill själv tacka dig för allt du skrivit efter din förlossning. Det har fått mig att känna mig lite mer normal. Är gravid i v31, alltid trott att jag skulle tycka om mig själv lika mkt som innan under graviditet men hela min bild av mig själv har förändrats. Man är ju mer eller mindre handikappad och jag sörjer dagligen att jag inte kan klä mig i mina vanliga kläder. Som tur är så kommer det va värt det när min pojke kommer men tankarna snurrar kring hur jag kommer må i mig själv efter förlossningen. Genom att läsa dina tankar får det mig att känna mig mindre dålig. Det förväntas att man ska tycka så jävla mkt om sig själv och va stolt och allt för vad ens kropp kan men det är inte alltid man känner så och att bli ifrågasatt när man uttrycker något som tyder på det är bissarrt. Var finns stöttandet från sina medkvinnor då? Hur kan man kritisera någons upplevelse ens?

    Varför diskuterar vi inte det tabubelagda som så få bloggare (till skillnad från Tess) faktiskt gör. De flesta tränar och döljer sina kroppar till de ser ut som innan förlossningen och då får man bilden av att det liksom inte finns ngt där emellan. Att allt är frid och fröjd. Jag vill snarare uppmuntra att bloggare delar med sig av sina osäkerheten och allt där till och att de vågar göra detta utan att få en massa efterblivna ifrågasättande kommentarer.

    N 2018-01-04 10:46:25
    Svara
  • Måste berömma dig för hur du lyckats hantera detta utåt! När jag läste kommentarerna på inlägget från 1 januari fick jag en riktigt dålig känsla i magen, för mig kändes några av kommentarerna elaka och påhoppande. Intellektuellt kan jag förstå att de som skrev kommentarerna gjorde det för att de mådde dåligt, att de ansåg att det du skrev fick dem att må dåligt och att de därför var fullt berättigade att göra sitt bästa för att få dig att må dåligt också, medvetet eller omedvetet. Men vad svårt det måste vara att få kommentarer som är riktade mot sig själv på det sättet! Starkt av dig att öppet och tydligt lyfta frågan vidare istället för att dra dig undan och censurera ännu mer. För mig är det en av dina styrkor som bloggare som gör att jag läser år efter år, du vågar ta i det jobbiga och lyfta ämnen som gör att man kan utvecklas som person. För att spinna vidare på detta har jag ett önskeinlägg 🙂 Kan du inte skriva lite om att ”äga” sina egna känslor och det här med att känslor kommer inifrån sig själv och inte från någon annan om du förstår hur jag menar med det, du brukar vara så bra på att formulera på ett enkelt och lättförståeligt sätt. Ta hand om dig och familjen!

    Malin 2018-01-04 09:55:37
    Svara
    • Svar på Malins kommentar.

      ”Intellektuellt kan jag förstå att de som skrev kommentarerna gjorde det för att de mådde dåligt, att de ansåg att det du skrev fick dem att må dåligt och att de därför var fullt berättigade att göra sitt bästa för att få dig att må dåligt också, medvetet eller omedvetet. ” Är du seriös? Du känner inte dessa kvinnor och deras motiv och kan inte dra alla över samma kam. Man kan tycka olika UTAN att vilja nån annan att må dåligt. Vi är vuxna kvinnor med egna åsikter, tankar och värdringar och jag hoppas vi kan stötta kvinnor i att älska sig själv och INTE vara så kritiska mot oss själva.

      Camilla 2018-01-04 10:31:21
      Svara
  • Jag har kört mums and bubs yoga efter graviditeten och tyckte det hjälpte bra med återhämtningen av magmusklerna. Nu hade inte jag någon större separation men stödjande underbyxor (hardcore spanx som jag fick rekommenderade av en physio) och yoga och pilates har gett mig starkare core än innan graviditeten. Men det tar ju tid – kroppen har gått igenom en stor påfrestning. Ta kontakt med en physio som specialiserar sig på postnatal, de kan göra ultraljud och grejer på dina internal muskler och även bäckenbotten och rekommendera övningar.

    Lena 2018-01-04 09:51:14
    Svara
  • Vem har slängt skit på dig? Det har ju bara diskuterats att du har uttryckt dig (enligt vissa) olämpligt. Det är precis som att jag som jobbar på kontor inte kan uttrycka mig hur som helst, då blir det diskussion och kanske också ett möte med min manager.
    Kritik måste man kunna ÖVERALLT, det är inte bara du. De allra flesta arbetsplatser har performance reviews där man blir bedömd på sitt arbete. Precis som du nu blir. Bara acceptera.

    Amanda 2018-01-04 08:48:21
    Svara
  • Men ingen har ”slängt skit” på dig. Ge dig. Konstruktiv kritik för sitt jobb måste man ta i alla yrkesgrupper.

    Alexa 2018-01-04 08:22:59
    Svara
  • <3 <3 <3 <3 !

    Lisa 2018-01-04 08:13:38
    Svara
  • Hej Tess! Skönt att vi fick en mer nyanserad bild av vad du menade, vi måste komma ihåg att texter tolkas utifrån ens egna tankar och erfarenheter. Tror de flesta förstod dig men reagerade på vissa ord.

    Angående bukmuskulatur och graviditet. Det finns många bra övningar för att stärka bukmuskulaturen igen post partum. När du spänner magen är det de yttre, raka magmusklerna du spänner (det har du säkert koll på, men skriver det ändå för att ingen ska missförstå vad jag menar), det är de innersta musklerna som håller in organen och stabiliserar ryggraden som ska stärkas igen. Ta kontakt med en fysioterapeut eller liknande när du kommer hem, någon som är speciellt utbildad inom post partum.

    Vill bara tillägga, främst till andra bloggläsare, att denna typ av träning är rehab och inget som görs för utseendets skull. Rehab gör man ju för alla typer av åkommor och skador för att läka kroppen, och så snart det är säkert att utföra. Det handlar absolut inte om situps och liknande (det tränar de yttre musklerna och hjälper inte alls dessa problem) utan att andas på rätt sätt och lära sig att känna stödet i buken igen när man står upp och rör sig.

    Lycka till Tess, hoppas du klarar dig undan kirurgiskt ingrepp!

    Anna 2018-01-04 07:57:57
    Svara
  • Jag älskar att du lyfter detta och pratar om kroppen efter en förlossning. Jag har fött två barn och kroppen har ju förändrats och jag tycker ibland att det är mindre kul.
    Jag rekommenderar verkligen Olga Rönnberg, men henne har du säkert redan koll på.
    Tusen kramar till dig och fortsätt med ditt öppna härliga bloggande.

    Anna Björklund 2018-01-04 07:32:53
    Svara
  • Jag ÄLSKAR såna här inlägg det är så sjukt intressant (Och jag vet inte ens om jag vill ha barn, om man nu kan få det. Hur som helst). Jag veet att jag hörde ett avsnitt om diastas i Förlossningspodden för ett tag sedan, det kanske skulle vara intressant för dig om du vill höra om andra som har det (det vill man ju inte alltid men OM). Hittar det inte nu för jag måste åka till jobbet men jag vet att det finns där.

    Frida 2018-01-04 06:08:05 https://husrappet.wordpress.com/
    Svara
  • Hej, jag är själv gravid i vecka 24 efter ett MF i våras o lusläser din blogg både gamla inlägg om graviditet o nya inlägg om Ace, hans vanor, sömn, era nya vanor, o kroppen efter graviditeten. Jag tycker att det är SUPERMODIGT och väl behövligt med ngn som vågar skriva om sina tankar både kring kropp före, under o efter graviditet, då jag själv går runt o oroar mig för allt möjligt ytligt: stretchmarks, att spricka vid förlossning, att jag ska gå upp 20 kg o inte bli av m vikten, att min kropp aldrig kommer bli sig lik igen, etc… Samtidigt oroar jag mig massor för min bebis hälsa efter vad som hände i våras. Men det är inte svart el vitt att vara gravid. Det är en enorm omställning både för kropp o knopp! Så alla taskiga kommentarer tycker jag att du ska strunta helt i att ens besvara. Precis som du säger så e d ju bara att sluta läsa om man nu blir så arg. Det handlar inte om vikthets, det handlar om dina privata tankar o känslor som du är snäll nog att dela. O det är just det personliga prägel på din blogg som gör att jag hellre läser DIN blogg än andras, där det här med bebis o graviditet o födsel bara är rosenrött o skimrande.

    Jonna 2018-01-04 05:48:07
    Svara
    • Svar på Jonnas kommentar.

      Exakt så! Och för övrigt är det INTE ytligt att oroa sig för att spricka vid förlossningen eller att ens kropp aldrig blir sig lik igen. Att vara gravid och gå igenom en förlossning innebär oerhört stora hälsorisker. Om vi jämför riskprofilen med andra typer av medicinska ingrepp eller åkommor skulle vi aldrig säga åt folk att ”inte oroa sig” ifråga om andra medicinska ingrepp med motsvarande riskprofil. Ungefär 50% av kvinnor för förlossningsskador som inte är snabbt övergående. Det är inte ”ytligt” att oroa sig över det eller att bli t ex analinkontinent. Eller som sagt att vara missnöjd med hur ens kropp fungerar efter förlossning. Så sjukt att kvinnor uppmanas att vara glada och nöjda hela jävla tiden.

      Caroline 2018-01-04 20:11:32
      Svara
  • Bästa Tess!! Älskar din blogg och tycker du gör ett fantastiskt jobb! Stor kram

    Therese 2018-01-04 05:27:29
    Svara
  • Bra skrivet Tess! Tack för att vi får följa dig här genom tankar och förändringar i livet 😘

    Anna Sandilands 2018-01-04 01:57:06
    Svara
  • Har precis samma upplevelse som dig av magen efter förlossningen. Jag gjorde inte kejsarsnitt, men tror att jag hade en svag bukmuskulatur sen innan, vilket gör det svårare för den att återhämta sig nu. Har fått flera ”grattis, när är det dags?” kommentarer från främlingar på stan, när jag varit ute utan att ha babyn med mig. Att plötsligt inte känna igen sin kropp och sin mage är en ganska skrämmande upplevelse tycker jag och är så glad över att du väljer att vara öppen med detta. Annars visar gravida kvinnor på sociala medier oftast upp en bild av att de ser ut precis som de gjorde innan redan en kort tid efter förlossningen.

    M 2018-01-03 23:26:53
    Svara
  • I hope you heal soon, Tess. It is so kind of you to share your experiences with others! For now you should enjoy your vacation and your family. By the looks on their faces you are wonderful no matter what! Good vibes to you!

    Benthe 2018-01-03 23:06:16
    Svara
  • Jag är tacksam över att vi får ta del av dina erfarenheter!

    Rebecca 2018-01-03 22:46:26
    Svara
  • Lycka till med magen!! Du är så starkt byggd sedan tidigare och har träningsvana, att jag tror du kommer få ordning på det. Lätt för mig att säga som inte varit gravid eller är så träningsinsatt för den delen, men hållning hållning? Förstår att det är en allvarlig (om än inte konstigt!! Hela din mage har ju varit som en ballong!) grej och kirurgi kan komma i fråga. Som du säger, det är ju lite läskigt att inte sitta stadigt på mitten. Jag tycker det är strongt att gå i bikini. Bra gjort. Lycka till Tess! Hoppas inte detta läses fel nu :). Nog med missförstånd på ett tag här på din blogg tycker jag.

    Astrid 2018-01-03 22:15:56
    Svara
  • Tack för ett väldigt nyanserat inlägg!

    C 2018-01-03 21:36:37
    Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Paulina Forsberg
Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Ida Warg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind