Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Summer WishList

SE ALLT

My Anxiety & Having A Baby

For the English version, please go to the bottom of the post.

Åå, nu sitter jag här på en lördagförmiddag framför dator och äter en sen frukost. (Jag lägger dock upp inlägget sent på kvällen…baby life)

Jag har precis tvättat håret, rakat benen, filat naglarna, smörjt in mig med en härlig creme, lagt en ansiktsmask och snart ska jag plocka upp lådan med mina gamla jeans från källaren.

Ace sov 7 timmar i natt, åt massor och somnade sedan om 2 timmar till så jag har sovit 8 timmar. Halleluja! Nu är han ute och sover i selen med Garth som ville gå på en promenad och passa på att handla fler blöjor. Så jag har snart haft en helt timma för mig själv här hemma. Superlyx!

Jag hör dock i syne hela tiden och är helt säker på att han gråter utanför. Snacka om skadad mammahjärna!

När han gråter skär det i hjärtat på ett helt annat sätt än när någon annan bebis gråter och så fylls brösten direkt upp med mjölk. Hur sjukt är det inte att min kropp reagerar på hans ljud på det sättet? Fast när man står där och byter blöjan när han är trött och brösten värker så önskar jag att effekten inte var lika stark. Vänjer man sig någonsin?

Numera får jag inte ont när jag har ”let down” längre, men ibland när jag pumpar får jag någonting som heter D-Mer. Det är när oxytocinet (mamma-hormonet) slår fel och ger ångest istället för mysiga känslor.

Jag hade mycket ångest när jag var yngre, så det gör nog att jag är mer mottaglig. Men jag har även lärt mig hantera känslan, så nu när det händer så vet jag vad det är, att det går över på under en minut och så tar jag bara ett par djupa andetag, försöker att tänka på något mysigt och dricka lite vatten.

Om jag inte hade haft erfarenhet av ångest sedan tidigare så hade jag nog blivit lite rädd för hur det känns. För att förklara för er som aldrig har haft ångest så kan det kännas som att man absolut inte vill vara där man är just då. Lite som att man är rädd, fast man inte riktigt vet vad det är man är rädd för. Det är givetvis olika för alla. Oavsett är det väldigt obehagligt, men någonting man kan lära sig att hantera.

Min ångest har verkligen minskat med åren, för att öka lite runt vårt bröllop och efter (jag fick magsår…), minska igen och nu gå upp när jag har fått barn. Men för varje vecka som går så jobbar jag på att minska den igen och just nu händer det bara ibland när jag pumpar och det är väldigt hanterbart.

Första veckorna efter födseln hade jag även ganska mycket katastroftankar. Ofta att jag skulle tappa bebisen, inte vakna om han grät eller att något skulle hända honom om jag lät Garth ta honom helt utan mig. Som tur är gick det över fort och nu kan jag slappna av till 100% när han är med Garth och slipper oroa mig. Jag har förstått att det är väldigt vanligt att känna så och man måste helt enkelt inte låta känslan ta över och istället tänka rationellt, så försvinner den tillslut.

Jag tror att det är väldigt viktigt att prata om allt det här, speciellt med andra mammor.

Många lider i tysthet och tror att något är fel på dem, när saker som D-Mer har en fullt naturlig förklaring. Det är även viktigt att förstå att det inte behöver handla om postpartum depression heller, även om vissa får ångest då med.

Det är väldigt få nya mammor som inte känner sig lite ängsliga och osäkra ibland, det är fullt naturligt. Men om du känner att allting känns för mycket, ångesten är konstant, du inte kan njuta av tillvaron och livet känns allmänt skit, så är det värt att be om hjälp. Postpartum depression är väldigt vanligt och med hjälp så går det att få bukt med hyfsat snabbt och smärtfritt. Så lid inte i tystnad!

Det gäller visserligen alla er som inte har barn med. Depression och ångest är på riktigt, så be om hjälp om du inte känner att du kan hantera det själv.

Har ni några erfarenheter om ångest, postpartum depression, katastroftankar eller vanlig depression? 

Foto – Ida Zander

Liknande inlägg hittas här;

Can You Have Children & Keep Your Career?
Faux Fur & A Buggy
Ace’s Food & Sleep Routine

For the English version, please click below.

I’m here a Saturday morning in front of the laptop, eating a late breakfast. (I’m however posting this late at night since…well babies.)

I have just washed my hair, shaved my legs, filed my nails, covered myself in a lovely body lotion, done a face mask and in a minute I’m going to get my bag of normal jeans from the basement.

Ace slept 7 hours, ate loads and then fell asleep again and was down for another 2 hours. So I actually had 8 full hours of sleep, halleluja! Now he is out with Garth, yet again fast asleep in the baby carrier. We needed more nappies and Garth fancied a walk, so I have had almost a full hour to myself here at home. Such luxury!

I keep hearing things though, I’m convinced I hear Ace crying outside, but it’s just my mom-brain playing tricks on me.

When he cries my heart breaks every time, I don’t react at all to other children’s cries, but when Ace cries my ears prick up and my boobs fill up with milk. It’s crazy how my body is reacting to him. But I could do without it when I’m changing his diaper at night with painfully full boobs. Do you ever get used to it?

These days my letdown doesen’t hurt anymore, but sometime when I pump I get something called D-Mer. It’s when the oxytocin (mom-hormone) missfires and instead of giving cosy loving feelings, it causes anxiety instead.

I battled with anxiety when I was younger, so I think it would make me a bit more prone to it. But I have leart how to handle the feeling, so when it happens I know what it is an why I feel the way I do. It only lasts for a minute and goes even quicker if I take a deep breath, have a sip of water and try to think of something pleasant.

If I wouldn’t have had experience with anxiety from before I think I would have been quite freaked out by it. If you have never experienced anxiety (lucky you!) I would describe it as a feeling of not wanting to be where you are and being scared, but you don’t know why. Of course, it’s different for everyone, but it’s definitely not a pleasant experience. The positive is that you can learn to handle it when it happens.

My anxiety goes away more and more the older I get, I had a bit of a relapse during the wedding and after ( I got a stomach ulcer) and it went away again until I had a baby. Now I’m working on getting rid of it again and for every week I feel better. Now I only get it when I pump and that’s quite easy to handle.

The first few weeks after birth I had quite a lot of worry or disaster thoughts. I kept thinking I was going to drop the baby, not wake up when he cried or that something was going to happen to him if I left him alone with Garth. Luckily that was a phase that passed pretty quickly and now I’m 100% relaxed when Ace is with Garth. I understand it’s pretty normal to feel that way as a new mother and the trick to feeling a bit less worried is to not let the bad thoughts take over and try to think rationally.

I think this is a super important subject to talk about, especially with other mothers.

A lot of people are quietly suffering thinking there is something wrong with them when conditions like D-Mer has a fully natural explanation. It’s also important not to mix it up with postpartum depression, even though you can feel a lot of anxiety as a symptom of depression too.

Most new mothers will have a little bit of anxiety and feel insecure and worried now an then, it’s completely normal. But if you feel completley overwhelmed, have a lot of anxiety and you just can’t enjoy life with the baby, then you should probably talk to someone. Postpartum depression is very common and also fairly easy to get rid of with the right kind of help. So don’t leave it too long and suffer in silence.

Of course, this applies to you guys who don’t have kids too. Depression and anxiety are very real and can really ruin your life. So make sure to get the help you need if it all feels a bit too much.

Do you have experience of anxiety, postpartum depression or excessive worrying? 

Photo – Ida Zander

You can find similar posts here;

Can You Have Children & Keep Your Career?
Faux Fur & A Buggy
Ace’s Food & Sleep Routine

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
7kommentarer
  • Jätte bra att du lyfter ämnet men det här ”Jag har förstått att det är väldigt vanligt att känna så och man måste helt enkelt inte låta känslan ta över och istället tänka rationellt, så försvinner den tillslut.” stämmer verkligen inte för alla. Du får det att låta som man kan prestera sig ur sin ångest genom att vara tillräckligt rationell och tänka ”rätt”. Det kanske fungerar för dig men formuleringar som dina skapar lätt skam och skuld hos personer som inte kan ta sig ur det. Det är som att säga till en person som är deprimerad att det bara är att rycka upp sig. Som sagt bra att du tar upp ämnet men tänk lite på hur du formulerar dig. Det är bättre att skriva ur ett jag perspektiv där du beskriver hur det fungerar för just dig och vilka strategier du har blivit hjälpt utav.

    C 2017-11-27 15:36:15
    Svara
  • Vilket fint och moget inlagg! Det ar en sån hjalt att hora att andra också går igenom liknande tankar som en sjalv. Jag har hela mitt liv lidit av ånest i perioder. Egentligen inte av ngn speciell anledning, och jag har aldrig vart direkt olycklig, men haft just ångest, en malande oro i kroppen. Nu ar jag inne i en sån peroid med. Varst ar det på morgonen, som att dagen ligger framfor och ”hotar” med en massa kanslor jag inte vet om jag kommer hantera. Så går dagen och jag blir lugnare och lugnare. Mitt satt att hantera ångesten ar att ta hand om mig, sova, ata bra och va oerhort forsiktig med alkohol! Ar jag bakfull får jag nastan en ohanterbar ångest. Jag ar snart 29 år så jag har lart mig om mina fallgropar. Att omge mig med ratt personer ar också viktigt. Efter ett flertal olyckliga och slitsamma pojkvannsrelationer forstår jag att jag behover en stabil person vid min sida. Ta hand om dig.

    Anna 2017-11-27 11:50:47
    Svara
  • Vilket fantastiskt inlägg! Jag önskar att någon skrivit det/sagt det efter mina två graviditeter. Jag får ofta ångest nu efter barn nr två. Jag har dock blivit mycket bättre på att hantera den än tidigare. Jag fick sådan ångest när jag ammande sista barnet att jag bara stod ut i tre månader… jag hades ådran ångest varje gång han ammade.
    Var rädd om er!

    Linn 2017-11-26 07:52:39
    Svara
  • Vet inte om det var efter mitt tips att googla D-mer som du läst upp på det – men vad glad jag är att du så tidigt konstaterat att det är det du har, så att du slipper bekymra dig! Och från en som har samma diagnos kan jag verkligen trösta dig med att det bara blir lättare och lättare med tiden. Stay strong! Allt gott!

    Olivia 2017-11-26 00:49:41
    Svara
  • Thanks for sharing your personal experience with anxiety. I am planning to become a mum and suffer from anxieties so it’s really helpful to read other people’s stories.
    Magda

    http://www.gloryofthesnow.com/

    Glory of the Snow 2017-11-25 23:44:29 http://www.gloryofthesnow.com/
    Svara
  • Hej Tess!
    Hur sover Ace? Alltså sover han i sin spjälsäng ensam så många timmar? Vår lille vill bara sova på oss så jag har gett upp och sover helt enkelt med honom på mitt bröst (med kuddar runt omkring om han mot förmodan skulle ramla av) men har du något knep för att få bebis att sova i egen säng?

    /Sara

    Sara 2017-11-25 23:13:46
    Svara
    • Svar på Saras kommentar.

      Hej!

      Han sover i sin sleepyhead. (Nest) först somnar han bredvid oss på soffan, så bär vi in honom till vårt rum när vi går och lägger oss.Där lägger vi sleepyheaden i hand lilla säng som sitter fast på min sida så att jag lätt kan nå honom om jag behöver. Där sover han resten av natten.

      Tess 2017-11-26 00:06:04 http://tessm.metromode.se/
      Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Emelie Walles
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Jenny Sunding
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Home
34 kvadrat
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand