Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Fall Favorites

SE ALLT

Slowly Reclaiming Life After Birth

For the English version, please go to the bottom of the post.

Det här med små bebisar är inte lätt vill jag lova. Jag visste att det skulle vara tufft, men jag gillar att jobba hårt och få en utmaning, men det är tufft på ett helt annat sätt än vad jag trodde.

Det är en kombination av att inte få sova många timmar på natten, göra någonting helt nytt där det varken finns en handbok eller regler och att vara enormt låst. Man lever till 100% för en annan väldigt liten människa och trots allt så gör man det med glädje.

Det är tufft, men det är ändå värt det utan den minsta lilla tvekan.

Just nu är jag i den fasen då min dag handlar om att se till att han överlever och mår bra och sedan kommer allting annat efter. Det som är lite häftigt är hur mycket prioriteringarna ändras direkt och hur lätt det är att se vad som är mer eller mindre viktigt i livet just nu. Jag kommer aldrig att ta min tid för given igen, för om det är något man bli bra på så är det att vara effektiv under de få minuterna för sig själv som man ändå får. Allt onödigt faller verkligen bort!

Just nu ser min prioriteringslista ut så här;

1. Mata, byta, trösta, hålla, underhålla, gosa, söva och vakta Ace.
2. Mata, promenera och gosa med Olive
3. Sova, gå på toa och dricka vatten.
4. Äta mat och ta vitaminer.
5. Duscha, byta kläder och ringa/whatsappa vänner och familj.
6. Bloggen/Instagram/Email.
7. Städa/tvätta

8. Sminka mig

Ganska basic eller hur? Men ändå är det inte alla dagar som jag hinner ner till punkt nummer 6 och ibland inte ens till 5an. Men jag måste säga att duscha är en riktig lyx för tillfället. Tid under varmt vatten helt ensam är galet underskattat. Tänk om jag hade haft den insikten för en månad sedan?

Det ändrar verkligen livet att skaffa barn. Men trots att det kanske ser negativt ut när man ser på det så här, så är det på något konstigt sätt fortfarande en positiv upplevlese. De små liven är så osyldiga, söta och lättälskade att allt känns helt ok och så länge man vet att det är ganska så tidsbegränsat, så pallar man med en hel del.

För att ändå känna att jag evolverar och att det blir bättre varje dag så har jag sett till att utmana mig själv på något sätt dagligen.

Gå ut med vagnen och Olive själv X
Amma offentligt (på café) X
Äta lunch ute X
Gå till doktorn, ta med bebis och komma i tid X
Gå ut själv med selen/bärsjal och Olive
Duscha när Garth inte är hemma X
Ta buss/tunnelbana med vagnen
Äta middag ute
Möta vänner ute X
Gå till frisören
Ta en mani/pedi
Gå och handla
.. osv

Det är väldigt basic saker som blir krångliga när man har en liten mat/bajs/gråtmaskin som kan sätta igång när som helst. Det blir en del försök innan man får till vissa saker. Men så fort jag erövrar någonting så känner jag mig lite mer i kontroll av mitt eget liv igen.

Jag tror av att jag kommer att vara ännu starkare som person nästa år vid den här tiden. Man växer verkligen som människa när man får barn och det är en otroligt häftig känsla. 

For the English version, please click below.

Having a baby is no walk in the park, that’s for sure. I knew it was going to be pretty tough and I tend to quite like a challenge. But it’s just a completely different kind of tough than I imagined.

It’s the combination of not getting to sleep many hours a night, doing something very new and slightly strange with no manual or guidelines to follow and the feeling of being so locked down on an everyday basis. You live 100% for this tiny little person and despite it all, you do it with joy.

It’s tough as hell, but incredibly rewarding too.

At the moment I’m in the phase where my day is all about making sure he survives and are healthy and everything else is sooo much less important. It’s really cool to see how quickly priorities change and it’s super easy to see exactly where I should be spending my time and energy and what is less important. One thing is for sure, I will never take my time for granted ever again. Having a child really makes you so much more efficient, there is no time to faff about or deal with BS you just get on with things.

My list of priorities right now;

1. Feed, change, comfort, hold, entertain and watch over Ace. 
2. Feed and walk Olive. 
3. Sleep, bathroom breaks and drinking water. 
4. Eat food and take vitamins. 
5. Shower, get dressed and call/WhatsApp friends and family.
6. Blog/Instagram/Email.
7. Housework
8. Put on makeup.

Pretty basic huh? Still, I don’t even get to point no 6 very often and even no 5 is hard to find time for most days.  To have a shower is the height of luxury right now. Time spent under a stream of hot water all alone is divine and very underrated. Imagine if I had that realisation a month ago!

It really changes our lives when we have children. But even though this might look pretty bleak to some, it’s actually still a very positive experience. Babies are so vulnerable, innocent, cute and easy to love and the hard bits are very time-limited, so it’s easier to deal with the stress of it all than one might imagine. We are a lot more resilient than we think.

To still feel like I’m evolving and moving forward I make sure I challeneg myself daily. Its small stuff like;

Walk Olive and the buggy on my own X
Breastfeed in public (in a café) X
Eat lunch out X
Go to a doctors appointment, bring the baby and be there on time. X
Walk Olive with Ace in a sling/carrier.
Shower when I’m all alone with the baby at home X
Bring the buggy on public transportation.
Have dinner out
Meet friends out X
Go to the hairdressers
Have a mani/pedi
Go grocery shopping

…etc

These are pretty basic stuff that becomes hard to do once you have a little food/poop/cry -machine that can set off randomly at any time. A few things will take some time to get the hang of, but with every new task I manage to do, I feel like I’m reclaiming the control back off my life, slowly, bit by bit. 

 

I have a feeling I will be a lot stronger as a person bat this time next year. You really grow and mature mentally once you have had a child and that’s a really amazing journey. 

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
30kommentarer
  • Sprudlande kärlek? Lol, give me a break! Jag kände en enorm beskyddarinstinkt första tiden, kärleken kom senare. Jag var också så sömndepraverad att jag satt och grät större delen av tiden, och isoleringen att vara hemma ensam med oron (trodde min bebis skulle dö typ varje sekund) var hemsk. Fy satan vad förbannad jag blir på er som indikerar att Tess upplevelse är fel på något sätt – jag känner EN mamma som inte var deppig alls första tiden. Alla vi andra mådde i varierande grad skit. Det blev bättre runt 5 månader för mig (lite), men det var först när mitt barn blev 1,5 som det vände på riktigt. Får man inte sova mår man skit, oavsett hur perfekt allt ser ut på ytan. Ens identitet, eller förlåt förlust av identitet, är också svår för många som varit högpresterande. Och ja, ens egna familjeförhållanden kan göra sig påminda. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade pratat öppet om hur jag mådde men där och då försökte jag faktiskt bara överleva och förlika mig med att ”nu är mitt liv såhär, bara att acceptera att jag aldrig kommer må bra igen”. Så blev det inte och idag mår jag toppen, men jag har all respekt för första gångsmammor för jag VET. Ni som inte vet eller kan relatera och ska säga grejer som kan späda på ångest, håll truten. Tess – ingen aning om hur du mår men se till att få den hjälp du behöver, skippa amningen om du behöver gå över till flaska för att få sova mer, känn inte att du ska försvara dig eller förklara dig här. Folk är så jävla clueless.

    Nana 2017-10-18 23:56:05
    Svara
  • Skulle du kanske kunna få någon släkting till London eller kanske åka till Sverige ett par veckor? Vi bor också utomlands och eftersom min man hamnar vara mycket borta pga. jobbet så var vi en hel del med både min mamma och pappa(de är skilda men jag kommer även bra överens med mina styvföräldrar) och det var verkligen skönt med allt stöd.

    i 2017-10-18 21:50:09
    Svara
  • <3
    Jag kommer ihåg vilken stor omställning det var för mig när jag fick mitt första barn. Just den där känslan av att vara låst var väldigt påfrestande. Jag och min man var och är väldigt spontana av oss och plötsligt var det inte lika lätt längre, vilket var jobbigare än vad jag hade trott. Jag bodde också utomlands och kände mig stundtals ganska ensam och började plötsligt sakna Sverige väldigt mycket. Den första tiden och det första året går väldigt fort men när man är uppe i det känns det som en evighet. All kärlek till dig och er.

    Anna 2017-10-18 20:59:52
    Svara
  • Lillplutten! Grattis, han är så fin! Behöver du lite ryggdunk/support/svenskt kaffe så är det rätt många svenska mammor med barn som ses i svenska kyrkan i marylebone varje tisdag vid 1.30 pm ungefär. Det är inte särskilt ”kyrkligt” – man sjunger barnsånger och äter kanelbullar mest. Och supportar varandra efter sömnlösa nätter etc. Första tiden med barn är svåååår och kan vara skönt att åka nånstans dit ingen bryr sig om amning, bebisskrik eller bajsemergencies 😉 KRAM från islington

    Hanna 2017-10-18 19:09:49 https://www.instagram.com/hannalindqvist/
    Svara
  • Åh så fin han är! Tycker det är jätteinspirerande och nästan nyttigt att du delar med dig av den första tiden. Lots of love x

    Noelle 2017-10-18 17:45:20 http://bynoelle.co.uk
    Svara
  • Tycker inte heller du låter så glad – fullt förståeligt såklart! Det är SKITJOBBIGT med små bebisar. Jag tycker inte alls om spädbarnstiden, den är så oförutsägbar och de är rätt trista när de är så små. Nu är min yngsta sex månader och det är först nu jag börjar tycka det är lite kul och mysigt att vara mammaledig igen 🙂

    Alexa 2017-10-18 17:41:50
    Svara
  • Elsker det!

    Filip Johansen 2017-10-18 13:43:36 https://filipjohansen.com
    Svara
  • For en bra post!

    Filip Johansen 2017-10-18 13:43:17 https://filipjohansen.com
    Svara
  • Åh va jag känner igen mig! Mitt bästa tips är bärsele/bärsjal. Jag gör allt med dottern på magen när hon har sina jobbigare stunder, till och med går på toa. Jag flaskmatade men man kan ju även amma i sjalen.

    Börja korta stunder när han är som nöjdast och öka gradvis. Dottern älskar nu selen och jag kan göra precis vad jag vill om dagarna, hon hänger bara på.

    Erika 2017-10-18 13:00:23
    Svara
  • Jag försökte alltid att bara ta med mig min första, alltså jag levde som vanligt bara, gick upp, gav mat, duschade (tog med minin in i badrummet) gav mat igen? sen ner i vagnen och iväg. Jag ammade dock inte och det är ju såklart lite enklare då, speciellt då pappan gick upp 1-2 ggr per natt och matade och jag då kunde sova mer.
    Slår verkligen ett slag för att ta hjälp, städhjälp, barnpassning, allt! Ring till en vän och fråga om hen kan gå ut med Ace 30 min så du får duscha själv, kanske kan någon av dina systrar komma och bo hos er i en vecka och hjälpa till? Ta hand om dig, glad mamma = glatt barn! Många Kramar

    Jenny 2017-10-18 12:15:34
    Svara
  • Var snälla tjejer! Väldigt vanligt att känna sig lite nedstämd och inte prudlande kärlek direkt. Omställningen från 0-1 barn är ofantligt stor. Fick själv babyblues när jag fick mitt första barn. Ville helst lämna tillbaka honom och jag grät hysteriskt mycket. Efter att bytat barnmorska och fick prata med en som verkligen förstod, så började jag må bättre. Nu vet jag inte om du känner så Tess, men ville verkligen poängtera eftersom vissa komentarer är hårda. Hoppas du kan få lite avlastning. Lite vila då och då , samt att duscha ifred gör mycket. Önskar dig och din familj all lycka <3

    Annika 2017-10-18 10:19:33
    Svara
    • Svar på Annikas kommentar.

      Jag tror de flesta bara är lite oroliga. Inte elaka. Det är viktigt att prata om baby blues och dippar man kan få eftersom det är så otroligt vanligt. Inget att skämmas över eller något man skall undvika att prata om. Det blir lättare för varje vecka som tur!

      Hanna 2017-10-18 11:17:17
      Svara
      • Svar på Hannas kommentar.

        fast blir det verkligen lättare för alla? sen jag tycker att folk ska sluta leka psykologer och ställa sina egna diagnoser utifrån en bloggpost. psykisk ohälsa är ganska allvarligt. vi har dessutom ingen aning vad tess känner.

        I 2017-10-18 11:46:32
        Svara
        • Svar på Is kommentar.

          Har själv aldrig hört att baby blues kan hålla på livet ut? Kan det? De flesta här pratar om sina egna erfarneheter och hur vanligt det är med känslomässiga dippar efter förlossning. Jag tycker det är bra att det diskuteras öppet, inget alls att skämmas över. Och ingen säger att Tess har någon diagnos men hennes läsare försöker ju bara peppa henne genom denna nya och lite utmanande tid i livet.

          Camilla 2017-10-18 11:52:49
          Svara
          • Svar på Camillas kommentar.

            Folk bör diskutera förlossningsdepressioner men tkr fortfarande inte att man ska sätta diagnoser på andra, om man inte är en psykolog som faktiskt utvärderat personen i fråga. Varför kan man inte istället prata om sina egna erfarenheter om man nu har sådana för att lyfta fram frågan som många gör här….. eller kanske uppmärksamma andras erfarenheter. Ja, en förlossningsdepp. bör avta så småningom men det förstod du ju redan eftersom din fråga lät retorisk 😜. Tkr inte att man ska sätta en tidsgräns heller på hur länge man ”ska” må dåligt. Vissa kanskec bättre efter en vecka för andra kan det säkert ta betydligt längre tid. Det kan skapa en press vet jag av egen erfarenhet. Sen förstår jag att de flest råd är välmenande men ibland är man inte öppen för råd helt enkelt. Jag undviker df att ge råd tll nya mammor om de inte frågar om det men självklart frågar man hur personen mår osv, för att visa sim omtanke och sitt stöd.

            I 2017-10-18 18:51:18
            Svara
  • Åh, jag har följt dig i många år och aldrig sett dig se så trött ut. <3 Förstår att det är mycket nu och en stor omställning för dig och det måste kännas jobbigt att du har din mamma och familj så långt borta nu. Har du ingen som kan hjälpa dig? Någon kompis som kan babysitta ett par timmar eller bara komma över och passa Ace så du kan duscha och äta i lugn och ro? Eller hyra en nanny några timmar per dag? Det är ingen skam att be om hjälp, du måste inte vara en supermom och fixa allt själv. Jag har inte barn själv men jag vet att några av mina kompisar har känt på baby blues och tyckt att det varit väldigt tufft de första månaderna. Det är helt normalt att känna så! Du har massa hormoner i kroppen, sömnbrist och en väldigt krävande liten människa du måste ta hand om 24/7. Inte ett dugg konstigt att det känns overwhelming.
    Kram <3

    Maria 2017-10-18 10:04:23
    Svara
  • Ser detta som ett ärligt och ödmjukt inlägg. Jag tycker att du beskriver en stor omställning, vilket det är att bli mamma. Men du beskriver det med kärlek! Tråkigt med kommentarerna nedan.

    Helene 2017-10-18 09:04:40
    Svara
  • Tycker inlägget är positivt, kärleksfullt och insiktsfullt. Det är inspirerande att läsa om dina tankar och jag förstår inte vissa kommentarer här nere. Men jag är själv inte mamma än, kan bara tänka mig att det kommer vara en stor omställning för mig själv och jag tror att vi är rätt lika som personer och därför finner jag dina insikter extra intressanta.

    Och ace är super söt!

    Angelica 2017-10-18 08:54:22
    Svara
  • Jag får också känslan att det är lite för tufft men det är ju så för väldigt många faktiskt!! Det är skittufft. Du har inga släktingar som kan hjälpa dig i London men Garths föräldrar då? Så att du kan få några timmar för dig själv tänker jag. Det blir bättre och lättare med tiden. Våga be om hjälp. KRAM

    Minna 2017-10-17 22:24:04
    Svara
  • Hej och grattis till din son som är helt bedårande!! Jag får en känsla av att du inte mår helt bra när jag läser dina inlägg. Glöm inte bort att det är ok att erkänna sig svag och att be om hjälp när man inte orkar själv, det är helt ok även för en tjej som är så van att alltid prestera på topp. Nu spånar jag helt och är kanske ute och cyklar men ofta väcks egna barndomsminnen till liv när man själv får barn, och enligt experter så är man i mångt och mycket den mamman man lärt sig att vara av sin egen mamma. Det är ju minnen från de första åren som vi inte minns men de finns inprogrammerade i oss. Och också att familjen är så viktigt första tiden, som stöd, avlastning och för att få dela sin kärlek med andra som älskar barnet lika villkorslöst. Nu vet jag inte hur det ser ut för dig men det kan ju vara faktorer som gör att allt känns lite jobbigt och att du eventuellt skulle behöva lite extra stöd i denna omvälvande tid! Hoppas att du inte tar illa upp, kram!

    Hanna 2017-10-17 20:31:22
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Jag har fått helt samma känsla, och om det är så, framförallt när du inte är i närheten av din mamma och dina systrar så hoppas jag innerligt att du vågar stå upp för dina känslor och faktiskt kan eller kanske kan låta Garth vara ett ditt språkrör till uppföjningsvården och omgivningen? Hoppas inte att jag trampade på några tår. Kramar till dig!

      Anna 2017-10-17 20:54:08
      Svara
  • Du verkar så pragmatisk i dina inlägg, det kanske är din stil så inget jag vill kritisera men trodde det skulle finnas mera sprudlande känslor, glädje och galen kärlek för babyn… Minns att jag själv var totalt slutkörd de första veckorna (förlorade mycket blod och ingen sömn etc) men hade ändå hela tiden en övergripande känsla av kärlek och tacksamhet <3 Sedan utvecklar andra starka mammakänslorna för lite senare dvs det finns absolut inget rätt/fel.

    Julia 2017-10-17 19:37:02
    Svara
    • Svar på Julias kommentar.

      Men gud vilken jobbig kommentar. Alla vet att hon älskar sin bebis. Varför ska hon behöva skriva det hela tiden. Jag tycker att det är JÄTTEBRA att du skriver såna här inlägg. Är så jävulskt trött på jobbiga mammor som bara: ”jaa, de här och de här grejerna är ju rätt jobbiga att hantera och jag är söndertrasad av förlossningsskador men vad gör väl det för jag äääääälskar min beeeebis så hiiiiiiiiiimla mycket och mitt liv har ääääääääntligen fått meeeeening”.

      Ge inte efter för skuldbeläggandemammorna och mammaskuldbeläggarna Tess! De är bara avundsjuka för att du mer going on i livet än att vara mamma, och därför måste hitta sätt att balansera olika saker. Du kommer att göra det, för du är en stark, modig, kvinna.

      C 2017-10-17 23:09:35
      Svara
      • Svar på Cs kommentar.

        Men det är ju självklart att hon älskar sin bebis och kommer älska honom mera för varje dag som går. Men man kan ju få en känsla efter alla år man läst Tess blogg? Och som sagt kan det bara vara Tess privata stil att skriva och då finns det ju så klart inget att oroa sig över. T&G verkar vara otroligt gulliga och omtänksamma föräldrara men det ÄR tufft att få barn och det är väldigt vanlig med nån grad av baby blues och det skall man också våga prata om tycker jag.

        Camilla 2017-10-18 07:54:57
        Svara
  • Hur går det med olive o bebis?
    Några få veckor kvar nu, shit vad jobbigt det är för ryggen o magen, sparkarna o rörelserna är extrema.

    Loppan 2017-10-17 11:15:57
    Svara
  • Så fin han är! All lycka till er 🙂

    Alexandra 2017-10-17 10:15:50
    Svara
  • Kan du utveckla på vilket sätt det har blivit annorlunda mot vad du har förväntat dig? Är tröttheten mer slående? Känsla av hjälplöshet? Att du inte får någon tid alls för återhämtning? Frågar vara för att du brukar vara rätt nyanserad i dina svar.

    Malin 2017-10-17 09:17:43
    Svara
  • Oj vad det låter kämpigt för dig!!

    Maria 2017-10-17 00:40:04
    Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Tycker det låter högst normalt! Jag blev mamma i somras och jag känner verkligen igen mig i det Tess skriver. För mig är det inte alls förknippat med att det är ”kämpigt” att bebisens behov går först – det är självklart ❤️

      Helena 2017-10-17 13:21:51
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Men vilken onödig kommentar Maria… tycker det låter högst normalt som skrivet av en nybliven förstagångsmamma som reflekterar över hur livet förändrats efter bäbis.

      Lina 2017-10-17 06:54:59
      Svara
Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!