Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

My Body – 2 Weeks Post Birth

For the English version, please go to the bottom of the post.

Något som jag tror att många av oss är oroliga över när det kommer till graviditet och barn är just hur mycket det kommer att ändra kroppen och på vilket sätt. Inte bara hur vi ser ut, utan även hur vi känner oss både fysiskt och psykiskt. 

Jag tror att de flesta förstår att ja, kroppen kommer att ändras och att det är någonting som man får ta när man väljer att bli gravid. Det kommer även stundtal att göra ont och ibland får man skador som kan vara svårare att bli av med. Det är ett lotteri vart man hamnar i slutändan, men drömmen är väl att få vara ”sig själv” så mycket som möjligt och så snabbt som möjligt efter förlossningen.

Det finns de som har tur som knappt får några förlossningsskador alls och där magen sjunker tillbaka på en vecka. Men det är faktiskt ganska så ovanligt. Oftast så blir det ett par stygn, bristningar här och där, en mage som ser gravid ut ett tag längre och känns lite som en degklump, några extra kilo eller som i mitt fall ett nytt snyggt ärr i bikinilinjen.

Jag födde ju med akut snitt så jag har bara den erfarenheten att dela. Men det kan kanske vara intressant att läsa ändå, speciellt om ni som är gravida och kanske måste snitta ni med.

Bristningar – Då jag gick över 2 hela veckor så blev min mage helt enormt stor och det var även under dessa veckor som jag fick ett gäng bristningar. Om jag hade fött i tid så hade min kropp sett lite annorlunda ut än vad den gör nu, men det är ingenting som jag kan göra någonting åt. Det finns ingen mening att gråta över spilld mjölk helt enkelt. Jag gillar att man här i UK säger att man har ”earnt your tiger stripes”. Någon kallade dem även för ”flames” vilket jag tycker är lite kul.

Värt att komma ihåg är att bristningar även drar ihop sig med huden när magen går tillbaka, så de syns så himla mycket mindre än vad man tror att de kommer att göra.

Gravidvikt – Jag gick upp 16 kg under graviditeten. När jag vägde mig 3 dagar efter födseln så vägde jag precis lika mycket som dagen jag födde, dvs 63 kg. Då hade jag blivit av med en 4 kg bebis, massor med blod och allt fostervatten. Men eftersom att jag hade snittat så blev jag enormt svullen istället, så alla de kg som försvann under födseln hade blivit ersatta av vätska. Mina fötter såg ut som bakpotatisar med 5 små nypotatisar ovanpå, jag hade inga knän och kunde inte få på mig några skor eller byxor.

Det tog 4 dagar till innan vätskan äntligen började försvinna och jag började gå ner i vikt.

Sedan dess har det gått hyfsat fort, nu ligger jag på 55 kg, så 8 kg över min startvikt och jag går fortfarande ner varje dag. Det är viktigt att påpeka att det här inte är vikthetsande utan en process i kroppen som händer i de flesta fall efter en graviditet. Jag bantar eller tränar inte, det är helt enkelt vätska och annat som lämnar kroppen som egentligen inte ska vara där.

Magen – Som ni kan se på bilden som jag tog i fredags på Ace 2 veckors-dag så är min mage absolut inte borta än. Den har gått från att vara en 8 månadersmage efter förlossningen till att långsamt sjunka ihop. Att det tar lite tid har både att göra med att min mage var enorm och stod ut väldigt mycket, men även för att ett kejsarsnitt är ett stort trauma för kroppen. De har skurit upp livmodern och istället för att vara hel och kunna dra ihop sig, så måste den samtidigt även läka.

Jag tycker att den ser ganska rolig ut, som en liten ölmage… och jag hoppas på att den kommer att vara borta innan Ace fyller en månad. Vi får se, tar det längre så får jag ta det, man kan inte göra så mycket åt saken.

Återhämtning -Skillnaden mellan snitt och vaginal födsel när det kommer till återhämtning är i min erfarenhet att snittet gör att allting händer lite senare. Jag skulle vilja säga att det som mina vänner som födde vanligt var med om i vecka 1, hände mig under vecka 2.

Ett stort plus med snittet är att de ”städar upp” ordentligt i magen och man därför får mycket mindre blödningar efter. Sedan måste jag erkänna att själva ärret från snittet har varit ganska så smärtfritt. Det läkte fort och nu kan jag röra mig nästan precis som vanligt igen. Det är verkligen superskönt!

Andra saker att tänka på är att magmuskler, tarmar och allt annat som har flyttat på sig under 9 månader måste få lite tid på sig att hitta hem igen. Det är helt galet att kroppen vet hur den ska först flytta på allt och sedan flytta tillbaka hela rasket igen.

Sedan har vi ju amningsbrösten… var beredda på att få riktiga bomber dag 3-4 när den riktiga mjölken kommer. Det går över och de slutar vara hårda ganska snabbt, men stora kommer de att vara ett tag.

Summan hittills är att jag gärna vill bli av med magen så att jag kan ha på mig vanliga kläder igen, inte bryr mig så himla mycket om bristningarna och räknar med att behöva jobba lite för att tappa de sista gravidkilona. Men allt det här är mer än värt det när jag tittar på vad jag fick tillbaka.

Är inte kvinnokroppen fantastisk?!

Ni andra som har fött barn får jättegärna dela era erfaranheter, jag har ju bara en födsel att jämföra med, så det vore väldigt intressant att höra om fler. 

For the English version, please click below.

I think most of us are slightly apprehensive and do have a fear or two when it comes to our post-baby bodies. Not just looks wise, but also how we feel in our skin and if we will ever feel like ”normal” again. 

I think we can agree on the fact that, yes our bodies will change and this is just something you have to deal with when you chose to have a baby. It will hurt at times and sometimes you might end up with changes or ”damages” that take a while to go away. It’s a bit of a lottery what we end up with, but I think most of us hope that we will be back to our ”normal” selves as soon as possible after birth.

Some people are really lucky, they get away without stitches, tearing, stretch marks and loose their belly in the first week. But this is pretty unusual. Most of the time we do end up with a stitch or two, a couple of stretch marks, a belly that still looks somewhat pregnant and feels like a lump of dough, a few extra kgs and in my case a snazzy new scar in my bikini-line.

I ended up having an emergency c-section, so I only have this particular experience to share. But it might be interesting for you guys to read, especially if you are pregnant and might end up with a c-section yourself.

Stretchmarks – My belly was massive from both being overdue by 2 weeks and I also carried all of it on the front of my body. I only got stretch marks after my due date passed, slightly annoying, but there is no reason to cry over spilt milk. I like the expression of ”earning your tiger stripes” and someone I know also called them her ”flames. That kind of tickled me a bit.

It’s however worth remembering that stretchmarks will get sucked into the skin of the stomach as soon as the bump goes away. So they will be a lot less noticeable later on.

Weight -I gained 16 kg in my pregnancy. When I got on the scales 3 days after giving birth I was surprised to see that I still weighed just as much as I did the day before we went into the hospital, ie 63 kg. This is after a 4 kg baby, quite a lot of blood and all the amniotic fluid had left my body. I’m putting this down due to the c-section. It made me swell up like a balloon and all the kgs that went away in labour were quickly replaced with extra fluid. My feet looked like 2 baked potatoes with 10 tiny new potatoes on top, I had no knees and I couldn’t wear any of my shoes or even trousers.

It took 4 more days before all this extra liquid left my body and I started losing some weight.

Since then I have lost half the weight and I’m now on 55 kg, 8 kg more than what I started out with in January. I’m still losing weight every day at this point so it will be interesting to see where I land in the end. It’s really important that I remind you that this is not normal weight loss, I’m not exercising or dieting. It’s a normal process that is meant to happen when you have been pregnant, I’m mainly loosing extra liquid and pregnancy-related hormones that are meant to go away after birth.

Bump – As you can see in the photo from this Friday when Ace turned 2 weeks old, I still very much have a bump. It started out more like an 8-month pregnant belly and it’s slowly shrinking day by day. There are two reasons why it’s taking a while, one is because I had a massive over-due bump, but the main reason is the trauma from the c-section. Not only does my uterus have to retract back, it also has to heal at the same time.

It looks a bit like a funny little beer belly… and I’m hoping it will be gone before Ace turns a month old. We will see, there is not much I can do about it, more than wait.

Recovery – A big positive with the c-section is that the surgery team ”clean up” inside the belly and I have ended up with a lot less post labour bleeding than what is normal for a vaginal birth. I have to admit that the scar has been pretty easy going, it never really hurt and it has healed very quickly. I feel almost like normal already and I’m really grateful for this.

The difference between a c-section and a vaginal birth recovery wise according to my experience is that the c-section makes it all slow down a bit. I find that the changes my friends who gave birth vaginally had in week 1, I only got in week 2.

We also have to remember that the abs, intestines and other bits and bobs have moved during the last 9 months and it needs some time to find it’s way back again. It’s crazy how our bodies know how to do all of this, isn’t it?

Then, of course, we got the big Dolly Parton boobs… around day 3 they will get massive and hard as rocks when the real milk comes in. They stay big after this, but they do get softer fairly quickly.

So, all in all, I would love to loose my little pot belly so I can wear my normal clothes again, I don’t care too much about the stretch marks and I’m counting aving to work out a bit to loose the last few pregnancy kgs. But all of this is well worth it when you look at the amazing outcome.

The female body is amazing! 

Please feel free to share your own experiences of post-pregnancy bodies. I only have one pregnancy and birth to compare with and it would be really interesting to hear some of your stories! 

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
32kommentarer
  • Jag fick lite bristningar på magen med första barnet, mest på sidorna av höfterna lixom.. men även några få på magen. Men sen 2 år senare när jag var gravid igen (gick över tiden) så byggdes samma bristningar på.. så det lixom bara fortsatte ”ritas i” från platsen they left off två år tidigare. Jag ba ”neeej”. Haha! Men helt ärligt så försvinner de, eller blir rätt ljusa. Nu (barnen är 7 och 9) kan jag nästan tycka att dom är lite snygga.. speciellt när man är brun, för då ser man lite ljusare ränder lixom. 😂🤷🏻‍♀️ Tycker typ att jag ser brunare ut för att det finns nått ljus att jämföra med. Haha!

    F 2017-10-14 18:31:18
    Svara
  • Har fött både vaginalt och med planerat snitt. Tycker det var lika bra återhämtning med båda. Dock blödde jag mycket mer efter snittet och knappt nått efter vaginal förlossning. Så olika det kan vara . Kände efter första barnet att jag snabbt ville tillbaka tillmin kropp, med andra , inte lika viktigt. Man kommer tillbaka… förr eller senare. Sen ändras ju kroppen såklart. Men jag tycker min kropp är vackrre nu än innan mina graviditeter och jkag är snällare mot mig själv. njut av din fina bebis och ta massa mysiga promenader med vagnen =) kram till dig fina

    Annika 2017-10-14 09:09:12
    Svara
  • Tess! Ville bara tacka för inlägget, det var verkligen SÅ värdefullt för mig! <3

    Lisa 2017-10-12 13:25:00
    Svara
  • Så intressant och välskrivet inlägg! Jag födde vaginalt ungefär samtidigt som dig och har fortfarande en ”öl mage” á la din. Utseendet på den irriterar mig inte så mycket, men däremot hur slapp den är och hur svårt jag har att hosta, skratta etc. både pga avsakanaden av magmuskler och pga att jag fick bristningar och behövde sys en del, vilket gör att det också gör ont i bäckenbotten. Tycker det värsta efter förlossningen var när jag skulle börja kissa igen och det sved så mycket i stygnen. Men resultatet, att få bli mamma och åt en liten bebis 😍 Så fantastiskt, lätt värt alla förändringar på kroppen!

    M 2017-10-11 02:38:04
    Svara
  • Du är jättefin! 🙂 Kroppen är fantastisk!

    Jag gjorde ett planerat snitt och min mage ”försvann” snabbt efter förlossningen, den drog sig tillbaka men var väldigt väldigt degig. När jag skrattade flög den upp och ner som ett barn på en studsmatta hehe… Fick några extra bristningar vid höfterna men jag tänker aldrig på dessa om jag ska vara helt ärlig. Den största långvariga förändringen för mig var att min midja blev lite bredare. Ska bli väldigt intressant att se hur det blir efter den här graviditeten!

    kram!

    Angelica 2017-10-10 14:23:07 http://angelicascloset.se
    Svara
  • Jag har faktiskt bättre och snyggare kropp nu än innan jag var gravid! och jag är en sån som annars lätt lägger på mig i vikt. Så att det inte går tror jag inte alls på. Bara att kolla på Malin björk med på instagram, hon är ju helt galet vältränad och mycket snyggare efter sina graviditeter!

    Missj 2017-10-10 13:04:06 http://Nouw.com/missj
    Svara
  • Jag har fått en massa bristningar i samband med att jag blev sjuk, fick starka mediciner och gick upp 20kg på 2 veckor. Syns inte jättemkt nu men vill få bort dem så hoppas på en bra teknik snart. Annars bryr sig inte män, eller se dem men när man varit sjuk och pga medicin får bristningar är det inte kul. Mediciner är skit! Vet ni någon teknik att ta bort dem?

    Babbsan 2017-10-10 12:35:31
    Svara
  • Med mitt första barn gick jag ner alla kilon på 5 dagar (+12 kg) och sen fortsatte jag att tappa i vikt. Med mitt andra barn (+14 kg) tog det ungefär två veckor. Däremot såg och ser ju inte kroppen ut som den gjorde innan. Höfterna har blivit bredare, tuttarna lite tommare och magen lite mjukare. Jag tycker dock inte att det är så konstigt. Jag har fött två barn. Kroppen behöver inte se exakt likadan ut som innan och jag tycker att det är synd att vi kvinnor har någon hemsk press på oss utifrån att se ut som innan vi födde barn.
    Det ska bli spännande att följa er resa med Ace.

    Anna 2017-10-10 06:35:17
    Svara
  • Jag älskar att du visar och berättar det här. Jag blir stolt och glad. Tack Tess! Jag har aldrig varit gravid och för att vara helt ärlig så skrämmer det mig att kroppen ska ändra sig så mycket. Så det här är bra, fortsätt!

    Emma 2017-10-09 22:42:17
    Svara
  • Så intressant att läsa! Fantastiskt att du delar med dig 🙂 Viktigt och BRA skrivet. Heja kroppen!

    Jag har fött tre barn (2012, 2014, 2017) Gick inte över tiden någon gång och fick inte heller några bristningar. Gick upp typ 10 kg/gång och upplever att det gått ungefär lika ”lätt” att komma tillbaka till ursprungsformen 😉 Tror att jag haft tur som inte samlat någon vätska och därför kunnat hålla igång hela graviditeten. Därav en relativt enkel återhämtning, tror jag.
    Har hört att mycket skiljer sig mellan vaginal förlossning och snitt. Intressant läsning som sagt!
    Tack!

    Sandra 2017-10-09 20:45:02
    Svara
  • Helt off topic 🙈 meeeen gungfåtöljen, går det att sänka ryggstödet så man halvligger ?
    Hade en gungfåtölj där man vinklade ut fotstödet och lutade ryggstödet och då gick det inte att gunga, hade viljat kunna gunga samtidigt som man ligger ner 😅 guldvärd var det ändå då man spenderade nästan all tid i den. Jätte fin mage ändå ju 😍

    hulda 2017-10-09 18:49:24
    Svara
  • Hej Tess! Är en trogen läsare sedan många år tillbaka och älskar din blogg! En reflektion: du skrev tidigare att många berättar sina negativa förlossningsberättelser och att man som gravid inte vill höra det. Nu har du precis berättat din skräckhistoria och du berättade ju inte det med intentionen att skrämma någon utan du berättade så som det var. Tänker att det är precis det många andra också gör.

    Vore intressant att höra om du tänker kring detta nu när du är på andra sidan. Tycker om dina resonerande inlägg 😊

    Z 2017-10-09 17:01:46
    Svara
    • Svar på Zs kommentar.

      Håller helt med! Hittills av slumpen bara läst förlossningsberättelser i bloggar som varit väldigt ”normala”. Att de fått krysta ett tag men sedan har ungen varit ute. Nu när jag läste Tess berättelse så blev jag verkligen livrädd. Lite komiskt ändå med tanke på hur mycket Tess skrivit om hennes tankar kring ”skräckhistorier” kring graviditet och förlossning. För mig blev Tess berättelse just en ”skräckhistoria” trots att det bara var hur Tess upplevde det hela. Känner mig mer rädd nu än innan jag läste hennes berättelse.

      Hanna 2017-10-11 19:36:57
      Svara
      • Svar på Hannas kommentar.

        Hej Hanna!

        Det är svårt för mig att inte berätta min förlossningshistoria precis som den var: Skillnaden är att ag absolut inte kommer att tvinga på den på varenda gravid person jag träffar och skrämma upp dem medvetet. Halva min erfarenhet var ju toppen och hittills är det den halvan som jag verkligen har valt att fokusera på, både själv och när jag pratar med andra.
        Vad som hände mig är väldigt ovanligt, chansen att du får samma typ av värkar och hamnar någonstans där de bara erbjuder alvedon är minimal. De gjorde fel med mig. Så du behöver absolut inte bli orolig. Se det istället som en positiv historia om ett kejsarnsitt!
        kram

        Tess 2017-10-12 22:12:43 http://tessm.metromode.se/
        Svara
    • Svar på Zs kommentar.

      Från en som är förlossningsrädd: att Tess pratar om sin upplevelse är inte detsamma som att aktivt försöka skrämma upp folk. Det jag personligen hatar är alla som ska skrämma upp en med ”vänta du bara” och ”jag sprack från a till b, det kommer du också göra”, det är snarare det som gör mig ännu mer rädd, inte att någon berättar hur det var. Det har inte intentionen att skrämma folk, om du förstår vad jag menar? Tyckte snarare att det var bra reflektioner och gör mig iaf 100% säker på att jag kommer välja kejsarsnitt om jag i framtiden blir gravid.

      AL 2017-10-09 23:03:04
      Svara
  • Tack, viktigt inlägg!

    Rebecca 2017-10-09 16:37:41
    Svara
  • Så himla bra text och fint att du delar med dig. Jag ångrar så att jag gick igenom en vaginal förlossning pga skador efter. Hade jag vetat det jag vet nu, att förlossningsvården och kunskapen om förlossningsskador är så extremt dålig (detta gäller inte bara i Sverige utan även övriga Europa, Storbritannien inkluderat) så hade jag aldrig gått med på vaginal förlossning.

    Jag fick också enorm mage (1 vecka över) men fick inte så många bristningar. Kanske är det genetiskt beroende på hur mycket bristningar man får?

    Jag gick upp 20 kg. 14 kilo försvann på typ 3 veckor. Resten var nog ”bull-kilon” haha. Och till viss del de där enorma amningsbrösten du nämner!

    Jag tyckte det hjälpte mycket med midjan att ha en sådan där ”belly-bandit” eller liksom en sådan där mjuk korsett. Började ha den efter ca 2 veckor. Kanske bara inbillar mig men får för mig att diastasen kan tryckas ihop lite snabbare då? Men du kanske inte kan ha något sådant ännu pga snittet?

    Zinnia 2017-10-09 16:37:24
    Svara
  • Har inte varit gravid men vad jag fasar mest för om jag blir det någon gång är faktiskt den kroppsliga förändringen samt at tman blir begränsad i vad man kan göra pga den.

    pilla 2017-10-09 15:52:56 http://utochspring.com
    Svara
  • Grattis till er dina son, det har varit så kul att följa hela din graviditet och ser dra emot att följa lilla Aces utveckling 🙂
    Jag gick upp nästan 20 kilo under min graviditet. Födde i vecka 40 vaginalt i en lååååång utdragen förlossning som avslutades med sugklocka. Trodde jag skulle dö på kuppen. Gick ner 16 kilo på några dagar och magen var platt efter en vecka.
    Bristningar på lår och bröst. Jag hade dock väldigt ont i magen i flera veckor, usch när man tänker tillbaka.
    /Kajsa

    Kajsa 2017-10-09 14:36:05
    Svara
  • Superbra inlägg👌🏻🙌🏻❤️

    Elin 2017-10-09 14:31:36
    Svara
  • Skönt att du delar med dig av detta!

    Josefine 2017-10-09 14:15:15 https://daystyle.se/caroline-svedbom93.html
    Svara
  • Jag snittades också och hade precis samma mage som du visar upp här. Gillar att du skriver ärligt och även visar upp det, så härligt istället för all retusch man ser jämt. Jag hade ont i snittet i kanske 4-5 veckor iaf men kunde sluta med värktabletter efter ca 3. Har även kvar en antydan till det berömda ”snitthänget” precis över ärret, men jag har heller inte tränat ett dugg sen förlossningen för över ett år sen så det kanske inte är så konstigt. Skönt att du slipper ha ont iallafall! Har för övrigt hur många bilder som helst på mjölkbomberna 😂 Sjukare bröst man kan få alltså! Haha skrattar fortfarande åt dem, de var enorma! Grattis till lilla Ace, han är fantastisk! ❤️

    Jeanette 2017-10-09 14:10:15
    Svara
  • Jag gick under alla mina tre graviditeter(2013,2015,2017) upp 25kg och fick verkligen kämpa för att komma ner i vikt. Alla födda vaginalt och gick över tiden med 2veckor med första och andra barnet (igångsatt med andra) och 8dagar med tredje. Alla sa att man skulle rasa i vikt när man ammar men inte för mig. Gick ner 10kg och stannade kvar på den vikten 15kg plus tills jag fick nog och gick på diet. Tyckte det var riktigt jobbigt att ett år efter förlossningen fortfarande låg 10kg över mitt normala. Gick förvisso aldrig ner alla kilona utan stannade på plus 2kg men tänker att jag har fött barn o h förväntar mig inte se ut som innan. Höfterna har jag insett aldrig kommer komma tillbaka till sitt ursprung de har helt enkelt blivit bredare än vad 2kg kan göra så ingenting i garderoben från innan mina graviditeter kommer någonsin passa igen. Bristningar har jag fått speciellt under andra och tredje graviditeten under brösten på magen och någon på låret. De stör mig faktiskt inte alls. Däremot har Huden på min mage under den sista graviditeten inte riktigt hängt med tillbaka som tidigare så får se hur det ser ut nästa år. Får helt enkelt leva med det den har ju gått igenom tre graviditeter så kan ju inte förvänta mig att den ser ut som för 5år sedan. det är ju konstigt egentligen att en förväntar sig att den ska se ut som förut när vi hela tiden går igenom olika händelser och dessutom blir äldre. Kan ju inte se ut som 20 för alltid.

    IH 2017-10-09 13:23:05
    Svara
    • Svar på IHs kommentar.

      Asså det där var som att läsa min egen story, fast minus två barn. Gick upp 28 (!!!) kg mycket på grund av att jag fick smärtor i ryggen redan vecka 14 och kunde därefter inte ta ett steg. Gick ner 3 kg efter förlossning (inte så konstigt eftersom mitt barn vägde 3 kg..). Resten av alla kilon har jag fått kämpa, kämpa, kämpa. Har lyckats gå ner 20 men har fortfarande en bit kvar. Och höfterna ja. Har nog insett att de aldrig kommer tillbaka. Jag jobbar fortfarande med att acceptera förändringen och kan bli ledsen av hur fantastiska alla andras kroppar verkar vara (och blir arg på mig själv för att jag är så ytlig när jag borde vara tacksam för att jag faktiskt kan bära fram ett barn). Ja ja. Alla jobbar väl med sitt och det viktigaste är väl att veta att det inte är samma för alla (och att det kan vara känsligt för andra). Puss och kram till alla kvinnor där ute <3

      MH 2017-10-09 18:43:05
      Svara
  • Jag har ingen erfarenhet av kejsarsnitt så det är spännande att höra hur det går för dig med återhämtningen. Själv är jag väl en av de få tjejerna som faktiskt såg ut som vanligt en vecka efter födseln av mitt första barn, magen försvann på BB och tillochmed barnmorskan kommenterade att ”var tig din mage vägern?” dagen efter födseln, haha! Så kan det också gå 🙂 Men jag tror det beror på att jag är väldigt lång (185 cm) och hade gott om plats för bebisen, så det var aldrig någon jättemage som din Tess, men alla har ju olika förutsättningar. Det är ju sjukt häftigt att du som är petite kunde bära Garths barn på 4 kg, Ace har ju säkert ärvt sin pappas stora gener! Kroppen är verkligen fantastisk som du skriver 🙂

    Elisabeth 2017-10-09 11:55:14
    Svara
    • Svar på Elisabeths kommentar.

      Vet en person som jag gått på kurs med som var lång. Hennes mage syntes knappt alls. Var som att barnet stod upp i magen.. o det enda graviditeten förde med dig var att hon blev ännu smalare efter o då var hon väldigt slank innan. Allas graviditet är olika

      Malin 2017-10-09 13:23:06
      Svara
  • Det som är spännande med kroppen är hur den liksom lär sig hur den ska göra. Jag upplevde återhämtningen efter andra och tredje barnet som blixtsnabb, jämfört med första… Som om kroppen visste exakt hur den skulle göra. Sen tar det kanske 6 månader innan man riktigt ”känner igen sig”. 🙂

    sara 2017-10-09 10:09:33 http://www.lookingforsara.se
    Svara
  • Kul att du delar med dig! Min första födsel var vaginal och jag var tillbaka till min platta mage efter ett par veckor och hade gått ner till min vanliga vikt inom ett par månader. Medan min andra födsel var ett akut snitt och jag känner fortfarande att mina magmuskler och magen inte har hamnat riktigt där de ska. Min lilla tjej är nu 3 månader. Så jag håller med om att man märker skillnad på olika födslar. Vid snitt måste kroppen på tid att återhämta sig och läka ordentligt. Du är fantastiskt fin som ny mamma 😘

    Anna 2017-10-09 10:06:16
    Svara
  • Tack för ett kanoninlägg!! Fortsatt gärna dela med dig ❤ viktigt ämne.

    Nathalie 2017-10-09 09:38:58
    Svara
  • TACK för att du delar med dig av detta. Det är skönt att få se att magen inte försvinner efter 1-2 veckor för alla, även om man som du var smal före graviditeten. Jag tycker att du sprider ett fantastiskt bra budskap om positiv och realistisk känsla för sin kropp under och efter graviditet, du inspirerar!

    Ulrika 2017-10-09 08:55:38
    Svara
  • Tack Tess! Det här inlägget är guld värt. Du är guld värd och du är fortfarande fantastiskt vacker, med eller utan ölmage 🙂 Stor kram

    Bella 2017-10-09 08:26:09
    Svara
  • Fick du bara bristningar på magen? Inget på höfter eller bröst? Har du haft ngr sedan tidigare? Jag har från tonåren o tänker att man kanske har olika lätt att få

    Malin 2017-10-08 23:26:38
    Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Makeup by Lina