Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Fall Favorites

SE ALLT

10 Big Differences In Life Priorities In My 20s vs 30s

For the English version, please go to the bottom of the post. 

Nä, hörrni, nu är jag så less på allt som har med graviditet att göra att jag inte tänker prata om det någonting mer förrän det är dags. Det finns ingen mening att gräva ner sig och jag måste få hjärnan ur preggoträsket.

Istället har jag filosoferat lite på hur alla olika stadier i vårt vuxna liv påverkar oss.

Jag läste en artikel i UK Metro häromdagen om Jessie Ware (sångerska) blev så himla mycket mer karriärfokuserad och skarp efter att hon hade fått barn. Det kändes riktigt peppigt för mig som har varit orolig att sjunka ner i ett babyhål och aldrig kommit upp igen.

Jag fyller ändå 35 i år, så även om det antagligen kommer att bli en till graviditet och barn period i mitt liv så är nu liksom tiden att vara driven och framförallt veta vad man vill. Och det gör jag tusan!

Om jag tittar tillbaka på mina vuxenår så har det verkligen varit så här:



20-årsåldern.

1. Vuxenvärlden är ny och helt plötsligt har man frihet efter en oändligt lång skolgång (kändes det som i alla fall). 

Jag pluggade ju faktiskt inte ens på universitetet, så för många fortsatte skolan givetvis. Men jag flyttade utomlands istället! Först en snabbis i New york, sen ännu en snabbis i Florens och när jag var 22 så kom jag hit till London. Gud, vad vuxen jag kände mig då!

2. Resa och utforska världen kändes allra viktigast i livet.

Jag ville stå på egna ben och bara lära känna massor med roliga människor samtidigt som att jag ville se så många länder som möjligt. The world was my oyster och jag var såå hungrig på att få uplleva allt!

3. Festa var både viktigt och kul.

Hur skulle man annars träffa alla de där roliga människorna? Sedan var det här en singeltid för mig, så man tänkte väl även någonstans i bakhuvudet att man kanske skulle träffa någon kul där ute i vimmlet. Under den här tiden var lite spännande att thänga med kändisar och tjejkompisarna var lätt de absolut viktigaste personerna i hela världen.

4. Jobb var mest till för att ha pengar och kunna resa.

Så för mig så passade modellandet som handen i handsken. Oförutsägbart, massor med pengar och hur mycket roliga resor som helst. Det var otroligt mycket spänning involverat och konstant nya ställen och nya ansikten. Perfekt när man är ung och hungrig på nya intryck.

5. Framtiden fanns där, men var inte riktigt lika viktig som nutiden.

Tankarna var mer fyllda av fest och rese- FOMO, om den där killen hade messat än och om jobbet skulle gå till mig eller den andra modellen med de extremt långa benen.

Jag skulle summera min 20-års period med orden – Resa, nutid, fester, vänner och en hel del osäkerhet både inför framtiden och allmänt i självkänslan.

Min klädstil skulle jag nog beskriva som partypingla eller vad Topshop hade inne när jag bestämde mig för att gå och shoppa (typ varannan dag).

Jag hade en grym 20-års period med massor med kul erfarenheter. Jag lärde mig massor om mig själv och världen och skulle inte ändra på någonting alls nu när jag tittar tillbaka. 

30-årsåldern

1. Ok, nu är jag vuxen och har slösat bort väldigt mycket tid på ganska onödiga saker. Så nu hamnar fokus på karriär.

Jag började spara pengar från modelljobben och började tänka på investeringar och att köpa eget hem. Jag insåg att jag inte behövde de där små modelljobben som mest bara tog tid och kanske inte gav så mycket, så jag satte en pengagräns med agenturen så att jag kunde ha mer tid för bloggen.

2. Bloggen gick från en hobby till ett jobb.

Modellvärlden är ganska så platt, man kommer inte längre än sitt senaste jobb och ibland är ens look inne och ibland är det ute. Det finns inte mycket man kan påverka. MEN med bloggen är det ju precis tvärtom, här får jag ju ut mer om jag lägger mer energi och tid. Så det kändes givet att jag skulle börja fokusera mer på just det.

3. Jag hittade min livspartner.

Egentligen träffarde jag Garth när jag var 28, men det tar ett par år innan man inser att det här tusan är den som det kommer att hålla med. Vi förlovade oss i Italien, gifte oss i Zimbabwe, köpte lägenhet, hund och nu har vi även bil och bebis på g. Familjelivet tog fart så in i helskotta! Mentalt och emotionellt växte jag upp av alla dessa stora beslut och av att behöva ta hänsyn till en annan person i livet.

4. Vännerna blev ännu viktigare fast på en annan nivå.

Nu handlar det inte om vem som är roligast att dansa till 5 på natten med (fortfarande Josefina visserligen) men även om att finnas där för varandra i vått och torrt på det emotionella planet. Vänskaperna djupnar, diskussionerna ändras och för mig så blev det att jag sållade ut och bara behöll de allra bästa. Jag har hellre 5 väldigt nära vänner än 30 bekanta och när jag insåg det så ändrades allt.

5. Framtiden blev viktig.

Jag började planera och strukturera upp mitt liv. Jag insåg att det jag lägger min energi mot är det som kommer att blomstra. Nattklubbar och modellresor känns ganska ointressant när man tittar på det ur det perspektivet. Istället blev investeringar, både i människor och saker så som hem så mycket mer intressanta. Jag insåg även att min tid är viktig, det känns så ovärt att slösa den när jag vet att jag kan ådstakomma så mycket om jag strukturerar och har mål istället.

Jag skulle summera min 30-års tid med orden – Karriär, familjeliv, fokus, mål och framtid.

Stilmässigt så grävde jag på djupet för att hitta min egen personliga smak istället för vilken klänning som fick mina ben att se längst ut. Jag utforskade på djupet vad jag faktiskt tycker om att bära på riktigt, vad jag är bekväm in och så struntar jag totalt i vad någon annan tycker. Bort med all form av ängslighet och bara inse att jag klär mig för mig själv och då ska det vara vad jag känner mig fin i.

Kvalitet över kvantitet blev ett motto som jag fortfarande jobbar på att finslipa.



Nu är jag bara halvvägs in i 30-årsåldern, men så himla mycket har ändrats på bara 5 år, så det ska bli otroligt spännande att se vad som kan tillkomma under de nästa 5.

Jag har en känsla av att det blir ännu mer fokus på familj, speciellt nu när Froggy är på väg till oss. Men även karriären. Ju äldre jag blir desto mer kör jag på vad som känns rätt och är mindre rädd för att misslyckas för varje dag som går.

Det känns galet coolt! Livet är verkligen en resa och det är så himla spännande att se vart vi hamnar.

Foto – Ida Zander

För fler liknande inlägg, kika in dessa;

5 Tips On How To Use Lists To Cure Anxiety
How To Deal With Real Life Trolls
My Favorite Quote & The Importance Of Failing

For the English version, please click below. 

Enough is enough, I’m sooo tired of talking and thinking about anything that has to do with pregnancy, so I have decided to ignore it until the baby decides it’s time o come out. There is no use for me to get stuck in the ”waiting for baby” land. 

Instead, I came to think about how the different stages in our grown up lives affect us.

I read this really inspiring article in UK Metro the other day about Jessie Ware (the singer) and how she became a lot more career focused and sharp after she had her first child. This really struck a chord with me since I have been a bit worried about falling into the bottomless pit of babies, never to be seen again.

I turn 35 this year and will officially be half way through my 30s. And even though I do see another child in our future, I also feel like this is the ultimate time for me to be driven and know what I want. And I truly do!

If I look back at the two main decades of my grown up years it looks a bit like this;

 



My 20s

1. The grown up world is all so new and shiny and after an eternity in school, I finally had some freedom. 

I never went to uni, so of course, other people most likely would still have been studying at this point. But all I wanted to do was to break free and move abroad. I had a quick pitstop in New York and then via Florence in Italy, I finally ended up moving to the UK when I was 22. OMG did I feel the grown up!

2. To travel and explore the world was number one on my agenda. 

I desperately just wanted to do my own thing and just get to know tonnes of new fun people whilst seeing as many countries at the same time. The world was my oyster and I was determined to just take it all in.

3. Partying was both amazingly fun and hugely important. 

How would I otherwise meet all those interesting people? I was also pretty much single so at the same time kind of hoping to find Mr Right in some dark corner in a nightclub somewhere. This was a time when it was really exciting to hang out with celebrities and my girlfriends were by far the most important people in the world.

4. A job was there to generate money and for a chance to travel more.

So for me, modelling could not have been more suitable. Completely unpredictable, almost like a game, loads of cash and never ending fun work trips. It was all incredibly exciting and I really enjoyed the new places and faces parading through my fast paced life. I could not have picked a better job to satisfy my hunger to experience new things.

5. Thoughts of the future were there, but they were in no way as important as the present. 

In my head, the main players were what party to go to next and if I would win that cool job with that trip to the incredible place. Had the cute guy texted and was I in any way missing out on anything fun?

I would summarize my 20s with the words – Travel, the present, parties, fun, friends and quite a bit of insecurity both for the future and in my own abilities

My sense of style I would describe as a party girl or whatever was hanging on the racks in Topshop when I fancied a shopping spree (and that was most days…).

I had a great 20s and don’t regret any of it. It was a whole lot of fun and I learnt a lot along the way, so I wouldn’t change it for the world. 

My 30s 

1. Ok, now I’m a grown-up for real and I have to stop waisting my time on pretty silly stuff. So I changed my focus to my career.

I started actually saving money from modelling and invested it instead. A goal was to save up for a deposit and buy a home. I also realized that I didn’t really need all those small modelling jobs that cost me more in time than they pulled in money wise. So I got the agency to agree on a minimum day rate, so I would have more time to focus on the blog.

2. The blog went from being a hobby to becoming a proper job. 

The modelling world is pretty flat. You are no more than your latest job and sometimes you are in and other times you are out. It is not much you can do to make any difference to this, so hard workers are not really as rewarded as they always should be.
The blog is a whole different matter. The more effort I put in, the more gain I got out. So it was pretty much a no brainer to really put my focus there.

3. I met my life partner.

In all fairness, I did meet Garth when I was 28, but it still took a few years to figure out that he was ”the one”. We got engaged in Italy, married in Zimbabwe, got a dog, a house and now even a little baby on the way. My family life just boomed! I grew up massively booth mentally and emotionally by all these big decisions and to have to incorporate another person into my life, goals and dreams.

4. My friends became a lot more important but on a very different level.

It’s no more about who are the most fun to dance in a club with until 5 in the morning (even though that is still probably Josefina..). But more about being there for one another through thick and thin. Relationships deepen, the subjects of discussions changed and I made sure to really let go of anyone who was not 100% in my corner. I much rather have 5 really close loyal good friends than 30 ”friends” and when I realised this, my life got a whole lot better.

5. All of a sudden, the future became important.

I started planning and structuring my life. I shaped my dreams and goals and really realized that when I put my energy somewhere, that part of my life would flourish. Looking at it from that point of view nightclubs and modelling trips felt pretty dull all of a sudden. Instead, it was investments both in relationships and things that became a lot more interesting. I finally realised that my time was valuable and that I needed structure to get important things done in life.

I would summarize my 30s with the words – Career, family life, focus, goals and future.

Stylewise – I dug deep to figure out exactly who I am and what I really like to wear instead of what dress would show off my legs the best. I went on a journey to discover my personal style and realised along the way that I couldn’t care less what other people think. Fashion is something I truly enjoy and I dress for me, no one else.

Quality over quantity is my new motto and I’m constantly evolving in this direction.



Of course, I’m only half way into my 30s, but a lot has really changed in the last 5 years. It’s going to be incredibly interesting to see what will change in the next 5.

I have a feeling that focus will really land a lot of family now when Froggy is about to join us, but also very much on my career. I have never been so sure of myself and what I want in my life.

I love how life is a journey and I’m super excited to see what the future has to bring!

Photo – Ida Zander

For more similar posts, why not check these out?

5 Tips On How To Use Lists To Cure Anxiety
How To Deal With Real Life Trolls
My Favorite Quote & The Importance Of Failing

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
7kommentarer
  • Håller med! Känner själv också att jag bryr mig mindre om vad andra tänker och tycker om mig. Men måste också poängtera att skolan inte bara fortsätter om man pluggar vidare. Jag hatade grundskolan och gymnasiet, tyckte det var som ett fängelse där man satt av tiden. När jag började på universitetet var det en helt ny värd som öppnades. Fick läsa kurser som intresserade mig och verkligen fördjupa mig.

    Anna 2017-09-05 11:04:11
    Svara
  • Det är väldigt kul att läsa detta som 23-åring! Kan känna igen mig mycket på det du skriver om när du var i 20-års åldern haha, mina vänner har jag redan sållat bland och det är jag otroligt nöjd med. Håller med dig att man hellre har fem nära än 30 bekanta. Det sätter lite mer guldkant på min vardag att ha vänner som bara ger mig bra energi! Ska bli spännande att se hur min lista är om några år 🙂

    Johanna 2017-09-05 09:26:03
    Svara
  • Vanligt att bebisar kommer under fullmåne, så undrar om bebis kommer inatt…

    Loopan 2017-09-05 02:32:22
    Svara
  • Gillar verkligen såna här inlägg! Kloka insikter som är väldigt roliga att läsa om.

    Linnéa 2017-09-04 21:28:48
    Svara
  • För mig har det varit stooor skillnad 20-25 och 25-30 (fyller 30 på lördag) då första perioden var fest och bryr sig mycket om vad andra tycker och vad som är coolt (jobbtitlar och märkeskläder och vilka man känner), och senare perioden gör jag saker som jag vill istället för att följa de mål man ‘ska ha’. Mycket av det du skriver är likt mig!

    Jennifer 2017-09-04 20:19:59
    Svara
  • Åh vilket bra inlägg, älskar dessa typer av inlägg!

    Jennifer 2017-09-04 20:17:07
    Svara
  • Spännande tankar och roligt inlägg! Har inte varit 30 fullt så länge att det känns legitimt att summera decenniet än men för mig var 20-30 ganska traumatiskt och vilset. Medan jag nu verkligen har hittat hem i mig själv, min karriär och hur jag vill leva. Samtidigt behövde jag de där upplevelserna för att fatta att livet inte bara handlar om att jobba, att jag är värdefull precis som jag är och att jag inte behöver trycka mig in i några mallar (som ändå inte passar) för att ha roligt. Otroligt befriande och jag är glad att jag fick dessa insikter så pass tidigt! Det är lovande för resten av livet ?

    Clara, Bossbloggen 2017-09-04 18:46:29 http://www.bossbloggen.se/
    Svara
Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!