Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Fall Favorites

SE ALLT

Bumpdate Week 39 & The Importance Of Keeping Busy

For the English version, please go to the bottom of the post.

Varje vecka som går nu undrar jag om det är min sista bumpdate, men det blir hela tiden en till…

Nu är visserligen BF inte förrän på Lördag, men jag har verkligen haft en känsla av att Froggy skulle välja att titta ut tidigare, så jag är nästan lite förvånad och en smula irriterad på min egen intuition att jag fortfarande väntar. Jag trodde att jag skulle föda runt den 1a September, men tji fick jag på det!

Det hade varit bättre om jag hade varit inställd på att gå över tiden och så hade det blivit en överraskning om det blev tidigare. Bra att veta till nästa barn. Garth är helt bombis på att vi kommer att gå över tiden med minst 3 dagar. Det skulle vara smått jobbigt om det visade sig att hans intuition var bättre än min trots att det är jag som är preggo…

Flera personer jag har pratat med säger att det kan gå i släkten när man vanligtvis föder och både Mamma och min syster födde veckan innan BF. Så jag undrar om det blir samma för mig eller om jag blir en sån där seg igångsättning i vecka 42? Gud vad jag inte hoppas på det, mest för att Froggy är stor som hen är redan nu, men även för att tiden går helt sjukt långsamt så här på slutet.

Det är som att vänta på julafton, men inte ha tillgång till en kalender…

Det viktigaste för mig just nu är att fortsätta vara aktiv. Om jag sitter inne och väntar, då kommer jag att få krupp. Så istället ser jag till att jag gör någonting vettigt själv med Olive varje vardag även om det bara är att gå till parken eller ett café.  På helgerna så sticker vi iväg med bilen till lite parker, promenerar, äter bruncher och luncher och träffar vänner. Vi håller oss inom 30 minuter från hem och sjukhus, så att det inte ska kännas allt för stressande. Men i övrigt försöker vi att tänka på annat än förlossningen och barn i allmänhet. Vi kommer att hamna i bebisbubblan väldigt snart oavsett.

I går mötte vi upp Hana och Brad på Flotsam & Jetsam för brunch och efter det en prommis i Wandsworth common. Jag jobbar hårt på att ”gå ner” Froggy så att det inte blir problem om vattnet går. Man vill nämligen inte att navelsträngen ska komma ut innan bebisen, men om den inte ligger ordentligt med huvudet mot öppningen så finns den risken.

Så jag knatar på!

…och på kvällarna sitter jag på bollen framför tvn och gör cirklar och åttor med höfterna för att hjälpa bäcknet att öppna upp mer.

Det var kokosnötens dag i går, så jag firade med en coconut decaf latte i en kokosnöt på Flotsam & Jetsam. Själva kokosköttet var otroligt gott efter, det drog verkligen åt sig av kaffesmaken!

I dag blev det nya vänner och en ny park.

Vi stack till Wimbledon common och tog en 40 minuter prommis där innan det blev pub lunch med John och Debbie som är över från Sydafrika. Jag fick en hel del jobbiga ryggvärkar mitt under lunchen och har haft som en molande mensvärk sedan dess. Vi får se om det betyder att någonting är på G eller om det bara är kroppen som övar igen.



I vecka 38

? Har jag vaknat flera nätter med molvärkar.

Ingenting som fortsätter eller blir mer intensivt, men vissa nätter blir det att jag vaknar i alla fall 3-4 ggr. De gör inte jätteont, kanske en 4-5 av 10 på smärtskalan och jag antar att det är kroppens sätt att börja förbereda inför förlossningen.

För er som undrar hur det känns så börjar det i ryggen och kryper framåt tills det känns som en ganska jobbig mensvärk. För mig är det absolut mest intensivt i lägre delen av ryggen. De håller oftast i sig i en minut eller två och sedan går de långsamt bort igen.

? Kan jag inte knyta mina skor längre.

Vilket jag ser som ett bra tecken, för då måste väl ändå Froggy har sjunkit lite mer? Hen var 1/4 fxerad när barnmorskan kollade senast. Men jag tycker att det känns som att vikten har flyttat ännu lite lägre nu. Kanske har alla cirklar på bollen och mitt eviga promenerande gett lite resultat ändå?

? Har jag börjat få små svaga bristningar på magen.

Jag har klarat mig såå bra hittills, speciellt med tanke på vilken jättemage jag ändå har. Men nu börjar de komma trots cremer och oljor, huden kan nog bara sträckas så mycket innan det börjar brista helt enkelt. Just nu är de otydliga och få, men jag har en känsla av att ju längre skrutten stannar där inne, desto fler och djupare kommer de att bli.

? Froggy börjar bli trångbodd.

De där söta små sparkarna och rörelserna gör numera ganska så ont, det märks att det inte är bekvämt där inne längre och hen försöker sträcka på sig så gott den bara kan. Det blir en hel del spontana ”ouch” under dagen när bebisen bestämmer sig för att möbler om bland mina organ.

? Har folk börjat stirra på riktigt.

Inte lite smått och med snälla leenden som förr, utan mer som att jag är en promenerande en-mans cirkus. Gud vad det ska stirras och i vissa fall pekas. Ja, jag är höggravid och ja, min mage är helt enorm, speciellt från sidan. Men bakifrån syns den knappast alls, så den måste ju ta vägen någonstas. Egentligen bryr jag mig inte så mycket, men det är helt galet hur ogenerade många människor faktiskt är.

I vecka 39

? Ska vi till barnmorskan.

Det ska pratas igångsättning vilket jag är sådär sugen på. Jag tror att de kommer att erbjuda mig ett hinnsvep, det vill säga att försöka lossa fostersäcken från tappen för hand. För vissa sätter det igång födseln hyfsat ”naturligt” för andra kan det göra att bebisen blir ganska så stressad. Så jag tror hellre att jag väntar till närmare vecka 41.

? Har vi vår BF

Beräknad födelsedag är på lördag, den 9/9. Det är dock bara några % barn som faktiskt kommer på den utsatta dagen, därför räknar man både två veckor före och två veckor efter som möjliga dagar då bebisen kan få komma.

? Föder jag barn.

… jag har fått nog av att vara gravid nu, så Froggy får helt enkelt vara en snäll bebis och komma den här veckan. Jag vill inte skriva mer bumpdates och vi är redo att bli föräldrar nu. Kom igen nu hormoner!



Ja i hörrni, vad tror ni? Kommer det att bli bebis här nu i veckan eller är det helt enkelt lite för hemtrevligt där inne i kalaskulan?

Fler gravidveckor hittar ni här;

Week 38 & The Frustration
Week 37 & The Wait Begins

Week 36 & All The Negativity

For the English version, please click below.

Every Sunday I’m wondering if this will be the week when I write my last Bumpdate and every time it’s not…

My due date is actually not until Saturday, but I have been sooo sure that I would be one of those people giving birth earlier rather than later that I’m actually both surprised and a bit annoyed at the fact I’m still here very much pregnant. I always thought I had a pretty good intuition and I really did think the baby was going to come this weekend.

Apparently Froggy is already playing tricks on us…

It would actually have been a lot better if I would have had the feeling that we would be overdue. Then an early arrival would just have been a great surprise, I will remember that for next time I’m preggo. Garth is convinced we will go over time by 3 days. Who knows, maybe his intuition will turn out to be a lot more spot on than mine.

I have spoken to a few people who have said that sometimes you can look at when your Mum and other relatives gave birth and you might be fairly similar in timings. Both my Mum and my sister gave birth a couple of days before their due dates, so maybe this means I will actually have a baby by the end of this week! …or I will be one of those slow painful 42 weeks ”get-this-baby-out-of-me” people.

This is a little bit like waiting for Christmas but not having access to a calendar….

The most important thing for me at the moment is to keep active and busy. If I just sit around and wait then these days will feel like weeks and I will go crazy. So every weekday I make sure I do something outside, even if it’s just a walk to a café or the park with Olive. On the weekends we get in the car and drive to different parks for long walks and mix it up with lunches and brunches with friends. We make sure to keep no further than 30 mins away from our home and the hospital, just in case. But the rest of the time we try to think as little about labour as possible. We will be in that famous baby bubble soon enough.

So yesterday we met up with Hana and Brad at Flotsam & Jetsam for brunch and after we took a nice walk in Wandsworth common. I’m working on walking the baby down into my pelvis more. At our last appointment, the head was only 1/4 engaged and that can pose a bit of a problem if my water breaks. If the head is not filling up the ”exit” then there is a risk that the umbilical cord slips out first and that’s not a good thing at all.

So I keep on walking…

…and at night you find me bouncing up and down and in circles on my pilates ball in front of the tv to help Froggy find it’s way down.

It was world coconut day yesterday, so we celebrated with coconut lattes in actual coconuts at Flotsam & Jetsam. The meat from the coconut was super delicious after it was marinated in the coffee for a while. Yum!

Then today we met up some other friends for another walk in the park and lunch in a pub. Johna and Debbie are over from South Africa, so we met them in Wimbledon park for a nice 40-minute walk with Olive before we had a lovely lunch at the Dog and Fox in Wimbledon Village.

I actually got quite a few contractions in my lower back during lunch and since then I have had a bit of a period pain like feeling. Even if it means nothing, it’s a good sign that the body is getting ready for action.



In week 38

? I have woken up a few nights from contractions.

Then never intensifies and always eventually stop, but most nights I get about 3-4 of them. They are not super painful, more like a 4-5 of 10 on the scale of pain and I’m guessing they are what they call ”false labour contractions”.

You who are wondering what it feels like, it’s a bit like a heavyish period pain that starts in the lower back and then moves around to the front. They usually last for a minute and two before they slowly fade away and are sometimes accompanied by Braxton hicks.

? I can’t tie my own shoes anymore.

I see this as a good sign since it must mean that the baby has dropped a bit more. It feels like it might have, but my bump is still pretty high. Maybe all these walks and circles on the balls actually are producing some kind of results!

? I have started getting tiny stretch marks on my bump.

Boo, I was doing so well until now, especially considering how massive my bump is. But I guess no amount of creams and oils can help stretch skin wider than what it actually can cope with. At the moment they are pretty few and not very deep, but I do have a feeling that the longer Froggy chooses to stay in his or her cosy home, the more and deeper they will become.

? Froggy needs a bigger accommodation.

Those adorable little kicks and cute little sweeps have started hurting a lot more. It’s like I have a wild rhino in my belly, trying to charge and kick its way out. I let out quite a few spontaneous ”ouch” most days when Froggy decides to redecorate my organs.

? People have started staring for real.

Gone are all the little looks and nice smiles, we are at a place where staring and pointing is the norm. Yes, I’m 9 months pregnant, yes, my bump is huuuuge, especially from the side. But from the back, you can barely see that I’m pregnant (except for the waddle) so it will have to go somewhere no?

Actually, it doesn’t bother me very much, but I am quite surprised at how little shame some people have.

In week 39

? We will meet with the midwife at the hospital.

It’s to have the ”induction talk”. I’m not very interested in getting induced and I think she might offer me a sweep, ie she will manually go in and release the membranes from the cervix to encourage labour to start. For some, this is a great ”natural” way to get things going, for other it can really stress the baby and make labour a whole lot more complicated. I think I will turn her down for now and wait until week 41.

? We are due!

Our official due date decided already in week 12 is the 9/9, so on Saturday. Very few babies are actually born on their due date though, that’s why you got more of a ”due month” with 2 weeks before and 2 weeks after this date to expect the baby to arrive.

? I will give birth.

… I have had enough of this pregnancy malarkey now and Froggy will have to be a nice baby and come out this week. I don’t want to write any more bumpdates and we are ready to become parents now. Come on hormones!

 



So guys what do you think? Will we have a baby this week or is my bump just too darn comfy to leave?

Find more pregnancy weeks here;

Week 38 & The Frustration
Week 37 & The Wait Begins

Week 36 & All The Negativity

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
9kommentarer
  • Hej, åh vad spännande!
    Jag vill jättegärna se fler bilder på magen, från sidan, så coolt. Och du är såå vacker i din mage!

    Liv 2017-09-04 21:54:04
    Svara
  • Gällande när det ”är dags” för förlossning så läste jag för ett bra tag sedan denna artikel som jag tyckte var riktigt intressant! http://www.bbc.com/earth/story/20161221-the-real-reasons-why-childbirth-is-so-painful-and-dangerous
    Låt inte den hemska titeln skrämma bort dig, innehållet är (tycker jag som sagt) väldigt intressant och jag har läst om den igen nu när jag också väntar barn 🙂 Är i vecka 37 så det har varit hur kul som helst att följa er resa nästan parallellt med min egen graviditet – tack för att du delat med dig så öppenhjärtigt!

    Christina 2017-09-04 17:43:25
    Svara
  • Gud vad jag känner med dig. Med första dottern var jag säker på att hon skulle komma tidigt. Gick över 10 dagar istället ? Nu är jag gravid igen och mitt mentala due date är vecka 42. Man lär sig den hårda vägen ?? Lycka till med allt! Hoppas verkligen bebisen kommer snart ❤

    C 2017-09-04 13:05:29
    Svara
  • Det har varit så spännande att läsa dina bumpdates, så intressant sätt att följa en graviditet på! Tycker du ser strålande ut, så fina outfits på sista tiden! Jag har länge kämpat med utmattning, så förstår så väl känslan av att vara rastlös, men samtidigt inte ha orken att göra så mycket. Och att det är svårt när man inte kan planera, eller ha kontroll över en situation. Men tycker du verkar klara det utmärkt, tar själv till mig av tipset att ändå försöka ta sig ur huset och försöka tänka på annat också! Hoppas nu att bebis kommer snart och att allt ska gå riktigt bra! ❤ Tack för en fin blogg!

    Elinor 2017-09-04 12:21:29
    Svara
  • Åh jag gissade ju på idag 4/9 så kom igen nu Tess! En snabb och smidigt förlossning så kanske jag får rätt ? ?

    Elisabeth 2017-09-04 12:09:23
    Svara
  • Det verkligen strålar om dig! Du är lika vacker preggo som opreggo!! Njut av stunden även nu på slutet!!! Du kan ju inte klandra Froggy att vilja stanna kvar en stund till !!! ?
    Det låter som att kroppen, den underbara arbetsmaskinen, förbereder sig som den ska. Mjukar upp lite här och var. ?? Keep up the good work! ??

    Erika 2017-09-04 09:14:04
    Svara
  • Imorgon kanske.
    Lycka till!

    H 2017-09-04 00:44:09
    Svara
  • Min son är 9 månader nu och jag ställde verkligen in mig på att jag skulle gå 2 v över tiden. På så sätt hann jag aldrig bli sådär galet less utan jag sa till alla ”jag kommer bli igångsatt 15 dagar över tiden känner det på mig”. Och vips så satte värkarna igång, visserligen bf+12 och den 14e dagen över tiden tittade han ut 🙂 Det är verkligen coolt att föda barn, men mitt råd till dig nu är att äta så mycket du kan och vila så mycket du kan! Under min förlossningsvecka sov jag inget alls på 5 nätter (2 med värkar, 1 under slutskedet och 2 på BB) så jag är glad att jag knappt lämnade sängen sista tiden!
    Det kommer gå hur bra som helst för dig och snart får ni träffa er lilla bebis. Men kom ihåg att det är hon eller han som bestämmer när hen vill kika ut 😀

    Malin 2017-09-03 22:51:51
    Svara
  • Den kommer säkert denna veckan!

    Nettan 2017-09-03 22:41:24
    Svara
Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!