Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

Bumpdate Week 36 & All The Negativity

For the English version, please go to the bottom of the post.

Som gravid så blir man oftast väldigt väl bemött och folk är generellt otroligt gulliga och snälla mot en.

Men någonting som jag verkligen har lagt märke till är hur otroligt mycket negativitet som sprids.

Innan man plussar så handlar det om hur illa man kommer att må, hur ont i ryggen och fötterna man kommer få, hur lite man kommer att orka, man går up massor i vikt, förstör kroppen för hela framtiden, pust flämt och stön.

Sedan är det dags för själva födseln och då är det de värsta födselhistorierna som kommer fram, folk som spricker från armhåla till armhåla, hemska akutsnitt och jättelånga maraton födslar som används som exempel.

Inte nog med det så blir man bombarderad med hur jobbigt det är att vara förälder till en nyfödd. Man kommer aldrig sova igen, allting kommer att vara täckt i bajs, kiss och kräk och livet kommer att vara hemskt. Mammor är martyrer som ger upp hela sin egen lycka för att ha barn…

Det är verkligen som att samhället riktigt gottar sig i alla negativa, tråkiga, hemska, upprörande och jobbiga detaljerna med hela processen att bli förälder. Jag kan inte räkna hur många negativa skrämselartiklar jag har fått skickade till mig från vänner, som är meningen att de ska vara lite ”roliga”, men bara spär på hela skiten.

Om det nu är så jävla jobbigt att vara gravid, föda och sedan vara föräldrar. Varför gör man det överhuvudtaget då? Varför skulle någon vilja ”ge upp” sin kropp, sociala liv och mentala kapacitet alls?

Jo, för att det finns massor med positiva saker med. Faktiskt mest positiva saker om man tittar på hela förloppet och framtiden. Men jag gissar att det kanske inte är lika roligt att prata/skriva artiklar om och kommentera.

Newsflash, alla graviditeter är inte alls jobbiga.

Jag har haft en riktig toppengravidietet och har 99% av tiden mått som en prinsessa. Visst är man trött, man kan inte äta och dricka allt man vill och det finns delar av kroppen som värker. Men det överskuggas utan tvekan av hur häftigt det är att känna barnet växa där inne och hur mysigt det är att gå runt i sin gravidbubbla.

Födseln då, den måste ju ändå vara hemsk?

Nja, en födsel kommer mest troligt att göra ont och det kommer att ta ett tag efter innan det inte gör ont igen. Men det betyder inte att det inte är en riktigt cool upplevelse. Långt ifrån alla födslar kommer med komplikationer och många kvinnor är väldigt nöjda och stolta över hur just deras födsel gick till. Här i UK finns det något som heter ”The positive Birth movement” som fokuserar just på att sprida positiva historier runt barn och förlossningar, just för att folk grottar ner sig så enormt i allt det dåliga.

Det är förstås mycket mer spännande att prata om de riktiga skräckfödslarna dock. Det är sällan någon berättar om den där kompisens kompis som hade en så himla lätt och positiv erfarenhet.

Droppen gick för mig i dag när en vän som redan är mamma skickade över en artikel på Facebook med titlen ”Vad ingen berättar för förstagångsmammor” eller något liknande. Ni kan ju gissa vad som stod i den… täckt av kräk yadayada, zombie utan sömn bla bla bla, inget socialt liv… Ja alla de typiska sakerna och inte EN ENDA positiv punkt. Det är som att artikeln var där för att säga ”haha, nu har du verkligen gjort ett misstag i livet stackars gravida kvinna”.

Jag tror att de flesta har koll på att man måste uppoffra en del för att ha barn, men måste vi bre på så jäkla tjockt med allt det dåliga. Kan vi inte försöka att blanda in lite positivitet i alla fall?

Jag har älskat min graviditet, jag hoppas på att ha en födsel som jag kan känna mig stolt över eller i alla fall bekväm med och jag ser fram emot att ha ett litet liv att ta hand om och lära känna. Jag skulle gärna läsa en artikel om det i stället.

Här kommer ett par förslag;

10 saker som är jäkligt coola med att vara gravid
Det häftigaste med att föda barn
Speciella stunder som gör det extra värt att vara Mamma till en nyfödd

Kan inte alla ni som har varit gravida och mått bra, fött och inte känt att det var det värsta ni har gjort och som verkligen har älskat att bli mammor dela med er av era historier? Så kan vi väga upp lite mot all skrämselpropaganda tillsammans?



I vecka 35

🎀 Har jag fått mina första förvärkar som inte är Braxton hicks.

Jag har haft BH sedan vecka 18 och med dem så spänner sig magen och blir hård som en sten i 20-30 sekunder kanske 20 gånger om dagen. Men dessa är en helt annan typ av värk. De börjar bak i ryggen och sprider sig framåt runt nedre delen av magen och mot ljumskarna. Då Braxton Hicks inte gör särskilt ont utan är mer obehagliga så känns de här mer som en starkare version av mensvärk. Det märks att det börjar närma sig nu, så himla häftigt!

🎀 Har bebisrummet blivit klart och det är sååå fint.

Ni ska få en liten sneak peek om ett par dagar när de sista små dekorationerna är på plats. Det blev verkligen precis som jag hade tänkt mig.

🎀 Kom vagnen och jag och Olive har redan varit på ett par testpromenader för att hon ska bli van vid att gå bredvid.

Det har gått förvånandsvärt bra, även om det är lättare att svänga åt ena hållet än det andra utan att känna att jag ska köra på henne. Jag tvingade till och med stackars Garth ut på en liten vända när jag var på yogan…

🎀 Har jag varit på första hjälpen-kurs för nyfödda och barn.

Jag har nämnt det förr, men jag vill säga det igen, jag lärde mig så himla mycket som jag inte visste. Om ni inte har gått en och antingen väntar eller har barn, gå! Det är så värt det och det kommer aldrig att vara någonting du ångrar att du har gjort. Och nej, en vuxen första hjälpen-kurs är absolut inte samma sak. Garth gick tillexempel inte eftersom att han ”redan kunde första hjälpen”. Det var skrämmande hur mycket han inte visste när jag kom hem och ”förhörde” honom efter. En ögonöppnare för oss båda.

🎀 Har jag hittat ett lugn som är helt nytt.

Det är som att jag ska gå i ide och har börjat att dra ner på farten. Inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag märker hur jag släpper på pressen att prestera, mår bra av att bara sitta och läsa en bok helt själv och inte blir påverkad av småsaker.

I vecka 36

🎀 Ska vi träffa en barnmorska på sjukhuset i morgon och gå igenom vår birth plan.

Hon ska även kolla så att Froggys huvud fortfarande ligger nedåt och se om hen är fixerad eller inte. Om bebisen mot förmodan har vänt på sig igen så blir det till att planera in ett vändningsförsök. Men vi hoppas på att den ligger rätt och är redo inför sin födelsedag.

🎀 På lördag är vi färdigbakade och Froggy kan egentligen komma när som helst.

Efter vecka 37+0 så räknas barnet som klart och redo att bli född. Nu vet vi helt säkert att vi blir föräldrar inom 5 veckor även om det kan hända redan nästa. Väntan börjar…

🎀 Tar Cecilia officiellt över min email och jag går på ”mammaledighet”.

Vilket betyder ett blogginlägg om dagen och 5 instagram i veckan. Inga möten, inga events och inga mer castingar eller modelljobb. Här ska chillas och förberedas inför födseln och jag tänker även passa på att laga lite mat och frysa in till de första veckorna efter. Kanske till och med baka lite…



Hur mår ni mina fina vänner? Något speciellt och roligt som har hänt i era liv? Jag älskar att läsa era kommentarer och känner verkligen att jag lär känna er så mycket bättre. 

Fler gravidveckor hittar ni här;

Week 35 & I’m Bloody Massive!
Week 34 & I’m a Grumpy Grump
Week 33 & It’s Going A Bit Too Quick Now

For the English version, please click below.

In pregnancy, I really feel like I get to see most peoples best sides. They are lovely, say encouraging things and makes me feel both pretty and special.

But something I have also noticed is how much negativity that is spread around through stories and articles.

Before you even get that exciting second line on the stick people will tell you all about how terriböe you will feel in pregnancy. You will be sick, have pain in your back and feet, be crippled by pelvic girdle pain, be extremely tired, gain lots of weight, basically ruin your body completely and all the rest.

Then it’s time for birth and all the most horrible birthing stories come out one by one. The friend who split from armpit to armpit, that girl somewhere who ended up with a stomi bag, horrible c-sections and gruesome marathon births where women are being asked to be put out of their misery.

And then on top of this, you will be bombarded with how incredibly hard it is to be a parent to a newborn. You will never sleep again, everything you own will be covered in sick, poo and wee and your life will be horrible. Mothers are basically martyrs who give up their life and happiness for all future to have children…

 

I feel that society love a good horror story, the gorier and more negative the better! I can’t even keep count of how many articles I have had sent that was meant to be ”funny” but only add to the pile of shit that we are already bombarded with.

If it’s really that horrible to be pregnant, give birth and care for a baby, why would anyone ever want to do it?! Why would you voluntarily give up your body, social life and mental capacity?

The answer is simple – because it’s worth it. There are actually more positives than negatives when you look at the entire journey and the future of baking and having children. But I guess these are just not as interesting to talk and write articles about.

Newsflash, not all pregnancies are bad.

I have had a great pregnancy and have felt like a princess 99% of the time. Of course, I’m more tired than usual, yes I cannot eat and drink everything I like and for sure there are parts of my body that ache most days. But it’s all completely overshadowed by the pure awesomeness of having a baby growing in my belly and to get to walk around in my lovely pregnancy bubble for 9 months.

What about birth, that must for sure be a horrible event?

Well, a birth will most likely hurt and it will take some time to recover after. But this doesn’t mean that it won’t be an incredible experience. Far from every birth has complications and many women are very happy and proud of their births. Here in the UK, there is even something called ”The Positive Birth movement” that’s all about spreading positive birth stories, since society tends to favour the negative ones.

I guess it’s just so much more interesting to talk about horrific births than good ones. It’s rare that someone tells you about that friend of a friend who had such an easy and great experience.

The last drop for me was this morning when yet again a friend (who is already a mum) sent over one of those articles with the title ”What every new mother needs to know” or something similar. You can guess what it was all about… covered in throw up yadayada…zombie with no sleep…no social life etc. All the typical things you read in all these kinds of articles and NOT ONE SINGLE POSITIVE. It’s like the article was written to say ”Ha, look what you have got yourself into no poor pregnant lady, your life’s biggest mistake for sure!”

I think most of us know you have to sacrifice when you become a parent, but do we really need to focus so heavily on the bad stuff? Can we not at least try to mix in some positive things at least?

I have loved my pregnancy, I’m hoping to have a birth I can be proud of and I’m really excited to meet this little life I’m baking in my belly. Let’s write articles about that instead!

Here are a few suggestions of headlines;

10 really cool things about being pregnant.
The most awesome thing about giving birth
Special moments when having an infant will make your heart melt. 

All of you ladies who had a great pregnancy, are proud of your birth and loved becoming Mums, please share your stories with the rest of us. Together we can counteract all the crappy negative ones and give more of a fair view on this subject!



In week 35

🎀 I had my first contractions that were not Braxton Hicks.

I have had Braxtons since week 18 and these make my bump go really hard for about 20-30 seconds maybe 20 times every day. But these new contractions are completely different. They start in the back and move around to the bottom of my belly and down the pelvic area. Braxtons don’t really hurt, even though they are pretty uncomfortable, however, these new ones manifests as a pretty strong period pain. I can really notice labour is getting closer now and I’m starting to get seriously excited!

🎀 The nursery is done and it’s seriously adorable!

I will give you a little sneak peek when the last few finishing touches are done. It all turned out perfect!

🎀 The buggy arrived!

…so Olive and I took it out for a couple of test spins to make sure she will be comfortable walking next to it before the baby arrives. She did sooo well even though it’s a lot easier turning one direction than the other without hitting her with the buggy. I even made poor Garth take them both for a little walk in the park when I was in yoga.

🎀 I have been on a first-aid course for infants and children.

I have mentioned it earlier this week, but I really need to tell you again. If you are pregnant or have children and haven’t already done on, do it! It will never be something you will regret and no, just because you know grown up first-aid it doesn’t mean you know how to do it on a child. Garth didn’t come with me because ”he already know first-aid” and it was scary how little he knew when I got home and put him on the spot after. A massive eye-opener for the both of us.

🎀 I have found a new calm in my body and mind.

It’s like I’m a bear ready to go into hibernation and I have really slowed down my pace this week. Not just physically, but also mentally. I have really let go of any pressure to perform and am completely content just to sit by myself in a comfy chair, read a book and just chill.

In week 36; 

🎀 It’s time for our 36-week appointment with the midwife.

She will check that Froggy’s head is still facing down and if the baby is fully engaged yet. We will also have a look at our birth plan and make sure everything is ready for Froggy’s big birthday.

🎀 On Saturday we are full-term and could become parents at any time.

After week 37+0 the baby is all done baking and ready to be born. Now we know for sure that we will be parents within the next 5 weeks and it can happen as early as next week. Let the waiting begin….

🎀 Cecilia will take over my email and I’m going on ”maternity leave”.

This means one blog post a day and 5 Instagram a week. No meetings, no events, no more castings or shoots. I’m just going to take it easy and prepare for labour. I’m also planning on cooking some food to freeze and maybe do a bit of baking as well…



How are you, my lovely friends? Anything fun or special that has happened lately? I love reading your comments and really feel like I get to know you more and more. 

Find more pregnancy weeks & topics here;

Week 35 & I’m Bloody Massive!
Week 34 & I’m a Grumpy Grump
Week 33 & It’s Going A Bit Too Quick Now

 

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
31kommentarer
  • Vilket bra inlägg! Håller verkligen med. Det där med ingen mer sömn är så överdrivet i många fall. Visst är det jobbigt i början men många bebisar (inklusive min lilla) sov genom natten efter 4 månader så bara jag går och lägger mig tidigt så kan jag få 10 fina timmar i sängen själv 🙂
    Blev också uppskrämd av hemska förlossnings historier men en vän till mig sa något bra, att visst det gör ont med se det som produktiv smärta att din kropp försöker göra det den ska. Det tankesättet hjälpte lite, att inte kämpa mot smärtan utan följa den. Jag är också väldigt smal och trodde inte jag hade någon barnfödarkropp direkt men det gick bra ändå. Ett par krystvärkar och så var hon ute, och ja jag kände mig både fullständigt utmattad men också som den starkaste människan i världen! Lycka till!

    Linnea 2017-08-19 14:18:17
    Svara
  • Lite sen i kommentaren meeeen…. jag hade en jättehörlig graviditet! Jag kände mig tom riktigt fin några gånger när jag klädde upp mig. Fick kommentarer om att jag verkade väldigt energisk och att de glömde lite bort att jag var gravid för att jag hade samma energi. Dagtid vill säga. På kvällarna blir man ofta trött och det tyckte jag ändå var ok. Jag kommer speciellt ihåg en gång bär vi gick ut och käkade middag och jag fick höra att jag såg strålande ut från både killar och tjejer och kände att jag förstod varför de sa det för det gjorde jag 😊
    Förlossningen, det är klart att det gör ont men jag blev glatt överraskad. Kroppen tar över och klart det är en intensiv upplevelse. Min förlossning gick relativt fort – 2 cm öppen kl 11 och sen var hon född 5h senare.
    Ang artikeln – jag ser inte vitsen med att skicka sånt till blivande föräldrar. Däremot har vi i min NCT grupp haft rätt roligt åt såna artiklar men det är ju efter det att vi fått barn. Sannolikheten att du kommer stt bli kräkt och bajsad på är som du förstår rätt stor men för det första är det ju en extremt liten del av att vara förälder och för det andra så bryr man sig ärligt talat inte så mkt. Men innan barnet har kommit så är inte såna artiklar roliga överhuvudtaget!
    Njut av sista tiden som gravid ! Snart är hen här!!

    Kristin 2017-08-17 08:23:11
    Svara
  • Jag fick barn i juni och hade också fått höra massor av skräckhistorier, men det behöver inte bli så! Jag hade en toppengraviditet, mådde bättre än någonsin även om jag var tröttare än vanligt. Vi hade en jättebra förlossning, det kändes som en riktig födelsedag, en fest, en fantastisk upplevelse! Och vår lilla bebis sover bra om nätterna, jag är inte utvilad men absolut inte ett vrak! 🙂

    Embla 2017-08-16 14:44:23
    Svara
  • Jag mådde väldigt bra under min graviditet! Blev bara väldigt trött då och då men annars mådde jag prima. Gjorde ett planerat snitt som gick hur bra som helst. Jag hade föreställt första tiden som totalt kaos utan möjlighet att någonsin duscha igen (tack vare ALLT negativt man får höra) men ärligt talat så tyckte jag inte alls att det var så jobbigt. Mest mysigt och härligt 🙂

    Angelica 2017-08-16 12:01:21 http://angelicascloset.se
    Svara
  • Bra idé! Hade en väldigt bra första graviditet. Inte minsta problem och kunde göra allt som vanligt. Tränade t o.m samma morgon som min son senare föddes på kvällen. Startade med lite ryggont som jag trodde var träningsvärk. Åkte in (på min mans inrådan, trodde verkligen inte det var dags. Väntade ju på sammandragningar i magen…)och tur va väl det. Vattnet gick när vi kom in och 1,5 timme senare var sonen född! Hann bara med lite lustgas men var väldigt positivt överraskad över att det inte alls var så farligt som jag trodde. Kändes väl lite, men nästan värre att gå till tandläkaren om du frågar mig.. Började rida på min häst 2 veckor efteråt och nu tre månader senare tränar jag i princip som innan. Håller tummarna att du får en lika bra upplevelse! Barnmorskan var övertygad om att en kontrollerad andning och avslappning hjälpte mig att få en bra upplevelse. Mvh Kristina

    Kristina 2017-08-15 17:44:52
    Svara
  • Hej Tess, Va intressant! Jag upplever verkligen motsatsen och tycker att folk i min närhet säkert tar upp en och annan negativ aspekt men sedan mer än kompensearar med 10 positiva. Sen tror jag nog att dom som tar upp det negativa helt säkert har haft det riktigt jobbigt och möjligtvis känner någon slags skyldighet att dela med sig så att du, eller vem det nu gäller, vet vad man har att vänta. Jag är gravid med bäbis nr 2, har mitt due date några dagar innan dig och har oxå haft relativt ”lätta” graviditeter men en fruktansvärt jobbig förlossning med vår dotter som är nästan 3 nu. Har nån frågat mig så har jag varit helt ärlig med hur jag upplevde det hela, just för att jag inte alls, innan jag fick henne,ens kunde börja förstå hur hemsk en förlossning KAN vara. Därmed inte sagt att alla eller ens många är. Självklart tycker jag inte att man ska bombardera sina gravida vänner med massa skrämselpropaganda. Det är säkert som med allt annat att man tar upp negativa aspekter och glömmer de positiva. Dom som haft svåra förlossningar/ jobbig start på föräldraskapet har möjligtvis ett större behöv av att prata om det än dom som anser sig haft ”lätta” Ta åt dig av de råd du känner för och slå dövörat till resten 😊

    Lina 2017-08-15 10:00:00
    Svara
  • Jo det finns verkligen skräckhistorier men personligen så tyckte jag att de var en så liten del av alla underbara historier du hör att det liksom behövdes för att inte fluff skulle spruta ur öronen på oss. Dessutom så skönt att veta när man har en tuff dag. MEN nu skulle jag skriva positivt ju! Blev mamma i November, i v 36+3. Vi är båda så nöjda med vår förlossning och då hade jag havandeskapsförgiftning och blev igångsatt. Men alltså, shit happens liksom och vi var så fruktansvärt nöjda med NHS, av all underbar personal och att vår dotter kom och mådde bra. Visst att det gör ont men herregud, man fixar det! 🙂 Att bli föräldrar är det mest underbara som hänt oss. Vår lilla dotter är helt fantastisk. Blir lycklig bara jag tänker på det. Personligen så kan jag skämta en hel del om allt som inte är så fluffigt men det är verkligen mest för att jag måste ha lite balans mellan att prata om hur fantastisk underbart jag nu tycker mitt liv är. Lite trött kanske men tycker ju kaffe är gott så win-win på den. Sammanfattning, barn och bebisar är underbara och förgyller livet något helt oförståndigt <3

    Matilda 2017-08-15 09:53:20 http://matildaalmrosenblad.wordpress.com
    Svara
  • Det är bra, Tess! Jag jobbar också för en sådan vändning i diskursen 🙂 Jag blir alltid så tyngd av alla dessa hemska historier. Jag har inga barn ännu, men ”försöker” bli sugen eftersom att den åldern börjar närma sig. Inte hjälper det då med denna negativitet. Mitt resonemang är att kvinnor bondar lite över sådan negativitet, det är nästan som att man tjänar sociala poäng när man har en riktigt ryslig historia. Kanske är det skönt att höra om de som haft det värre än en själv. Om man skall vara realistisk så tycker jag att det finns lika många historier som det finns förlossningar. Det finns de som fött på tre minuter utan besvär, och de finns de som var nära att stryka med. Men de flesta ligger där i mellanskiktet. Det är klart att en förlossning är skitjobbig, och små barn är krävande. Men varför talar då alla om det som att det är meningen med livet?

    Självklart väger det positiva över tusenfalt. Det är åtminstone det som alla är överens om, oavsett hur förlossningen och första tiden varit.

    För att bidra med något positivt kan jag säga att alla mina närmaste har haft enkla förlossningar. Ont som mensvärk gånger 10, men snabbt över och inte traumatiskt på något vis. Min mamma födde mig och mina två syskon på under 20 min. På frågan om att spricka säger hon att det gör man mer eller mindre, men man märker det inte förrän efteråt och då är det redan sytt eller fixat. Att spricka låter otäckt, men det är liksom ingen big deal i sammanhanget.

    Min svägerska berättade igår om hur det var att föda första barnet. Hon sa att visst, det var smärtsamt, men hon tänkte inte aktivt på smärtan. Hjärnan och kroppen går in i ett annat läge, där allt handlar om att få ut barnet. Smärtan är irrelevant. Samtidigt är allt som hände i kroppen så coolt; här har man gått med samma kropp i 30 år och plötsligt visar den på helt nya saker den kan göra. Min svägerska beskrev det som en sjuk cool upplevelse i första hand, smärtsamt i andra hand. Och hon längtar till förlossning av barn nr 2 i oktober 🙂 Sedan finns det så klart de som ligger i två dygn också, men det går det med. Som min mamma säger: Om det nu vore så förjävligt att föda barn och vara förälder – varför väljer folk att skaffa fler? Hon själv är nästan ledsen för att hon inte kommer få föda igen.

    Njut av det sista av graviditeten nu Tess och lycka till med förlossningen! Jag tror på dig, du känns som en stark kvinna både mentalt och fysiskt!!

    Anna 2017-08-14 23:21:48
    Svara
  • Hej Tess!
    Så härligt att läsa någon annan reagerat precis som jag gjorde under min första graviditet! Jag var också sjukt irriterad över alla skräckhistorier som vissa bara måste välla över en och fick faktiskt en identisk artikel skickad till mig av en tjejkompis. Jag kunde inte alls förstå till vilken nytta de ville skrämma upp mig. Det gick så långt att jag till slut fick säga ifrån och då fick jag kommentaren att jag bara är känslig och hormonell.

    Anna 2017-08-14 21:25:07
    Svara
  • Alla sa samma sak till mig – du kommer aaaaaldrig få sova, man minns inte de två första månaderna för man är så trött etc etc… Jag hade den mest fantastiska tiden, trots att jag hade ont efter snitt och kände mig sjuk en hel månad. Bebisen sov på mitt bröst hela dagarna och jag ammade och bara myste loss! Amningshormonerna hjälpte mig sova och jag powernapade med bebisen typ två gånger om dagen. Det var fantastiskt! Nu när min knodd fyller ett nästa vecka är det också tufft såklart, men så himla roligt samtidigt! Hon är en riktig liten härmapa, har nyss lärt sig gå och övar på att prata. Det är SVINTUFFT stundtals, men det är någonting jag tycker man ska ventilera när man är i situationen och med andra mammor i samma sits – inte pracka på gravida kvinnor. Tids nog så kommer det vara tufft och man kommer få uppleva jobbiga stunder, men som gravid vill man leva i sin bubbla och det med all rätt. Njut av din graviditet och du kommer ha en så fantastisk tid sen med din nyfödda älskling – njut av den! Och ett tips – ta med en filt som du sveper in det nyfödda barnet i. Den doften kommer du aldrig vilja tvätta bort!

    Jeanette 2017-08-14 20:20:55
    Svara
  • Hej Tess. Men vad sjukt att skicka negativa historier till en blivande mamma! Det kommer gå jätte bra för dig, jag känner det på mig! Min mamma sa att det var det underbaraste hon varit med om 🙂 oroa dig inte!!! Xx

    Steph 2017-08-14 18:15:44
    Svara
  • Åh jag måste ju förresten att jag drömde att jag hjälpte dig att föda inatt!
    Eller iaf med värkarbetet.
    Satt med dig och sa åt dig att slappna av och andas, att kliva ur sängen och röra på dig! ”Upp med dig, gå! Rör på höfterna, dansa! Ungen ska NER!”
    Din man hade inte hunnit dit ännu, men efter ett tag kom en hög med folk och jag kände att jag kunde gå därifrån.

    Precis när jag hade kommit ut så födde du. Blev en aning bitter att jag inte var där, jag hade ju faktiskt hjälpt dig.. 😉

    En sköterska ropade genom fönstret ”Hon skulle vilja bjuda på tårta!”
    Åh så snällt tänkte jag och var på väg in, men då säger sköterska att han inte pratade med mig, utan nån kille som stod bredvid mig som du kände.
    Du glömde mig direkt. Snyft!

    Carro 2017-08-14 16:43:34
    Svara
  • Jag har definitivt pratat negativt, men det har nog varit för att jag behövt prata av mig. Tyvärr har ingen riktigt lyssnat. Ja jag tyckte det var skitjobbigt. Men mycket av det berodde på hur jag mådde sen innan, har ju haft ångest i många år.
    MEN!
    Nu efteråt, när det gått 8 veckor så är det bannemig så jäkla ljuvligt. LYCKAN OCH GLÄDJEN hon ger mig. Spelar ingen roll att jag har ångest en dag, får jag ett leende från henne och har henne sovandes på mitt bröst.. det finns liksom inget bättre. På riktigt. Jag kan gå och tänka ”Jag är så lycklig”. En sån bubblande känsla som det inte går att sätta ord på.
    Och är hon gnällig så är det ju faktiskt henne det är mest synd om, inte mig som förälder.

    Idag tänkte jag faktiskt att jag skulle vilja känna värkarna igen. Jag tyckte om dem! Känslan av att liksom snart vara i mål, att man har grejat det, att det faktiskt ska komma ett barn! Otroligt.
    Jag gick omkring i korridorerna och kände mig mallig.

    Min syrra var en sån som pratade negativt under min graviditet. Hon tyckte nämligen att man behöver ”förvarnas”. Men det kan jag ju fatta själv att det inte är en dans på rosor alltid.

    Carro 2017-08-14 16:37:14
    Svara
  • Hej!
    Håller med om att man som gravid blir bombarderad med en massa negativitet.
    Jag mådde också jätte bra under min graviditet. Trött men det hör ju till:). Sista dagen på jobbet talade typ alla om för mig hur ont det gör att föda barn…. en förlossning känns olika för alla och jag hade en helt underbar förlossning. Jag tyckte det kändes men det gjorde verkligen inte så ont. Jag tror att man kommer långt med en positiv inställning.
    När vår son kom till världen i februari i år var vi inställda på noll sömn, bajs och spy överallt… så blev det inte alls! Han sov från start i stort sett hela nätterna och tog inte morgon förrän framåt kl 10. Alla bebisar är olika.
    Bajs överallt ja…. inget vi upplevt heller.
    Klart det är en omställning att få barn! Men jag skulle säga att det är den absolut underbaraste och bästa omställningen man kan få i livet:)
    Lycka till med allt nu Tess och fortsätt vara så positiv som du är:)

    Emelie 2017-08-14 16:19:07
    Svara
  • Hej!
    Min lille pojk är nu snart 6 månader, och tiden sedan han föddes har varit den bästa i mitt liv! Graviditeten var för mig rätt kämpig. Blev sjukskriven med foglossning i v 28, men främst för att jag har ett fysiskt jobb. Jag hade dock rätt mysigt hemma med serier, te och massa choklad. 😉 Men alltså allt tjafs om att man inte får sova sedan bebis har kommit… Vår kille har vaknat MAX 2 gånger/natt – fått mat och somnat om. Nu sover han 20-05, äter och somnar om till 8. Det vågar man ju knappt berätta för andra liksom. Jag gjorde planerat snitt, så kan inte säga något om vaginal födsel – men jag hade ont i ärret typ 10 dagar (aldrig så att det var jobbigt på riktigt). och sedan dess har jag inte känt av det alls. Det har läkt superfint och jag är igång och tränar nu. Känns grymt att bli lite stark igen!! Själva snittet var en sjukt häftig upplevelse från början till slut, och jag hoppas verkligen att jag får göra om det igen.

    Andrea 2017-08-14 16:08:58
    Svara
  • Jag har haft två fantastiska graviditeter och två förlossningar som självklart har gjort skitont men som jag lätt skulle göra om.

    Att föda barn är lätt det häftigaste jag har varit med om och nu när vi bestämt oss för att inte ha fler barn så sörjer jag faktiskt att jag inte kommer uppleva en förlossning igen.

    Tiden efter var tuff med sömnbrist och väldigt många nya och läskiga saker varje dag, men chocken på sig och efter två veckor ungefär så hade jag landat och var redo för absolut allt.

    I början skämdes jag nästan för att prata om mina enkla graviditeter och enkla förlossningar för alla runt mig hade haft det så tufft men sen så min barnmorska åt mig att jag MÅSTE prata om mina positiva upplevelser för i och med sociala medier så kan alla sprida sina upplevelser vidare och det är alltid de negativa som får störta spridning. Jag tror att en av anledningarna till varför antalet förlossningsrädda har ökat är just pga detta.

    Erika 2017-08-14 15:42:40
    Svara
  • Hej! Va tråkigt att du får höramassa negativt om graviditeter och att få barn. Har själv inga än men en nära vän fick precis barn (för 2 månad sedan). Hon har aldrig riktigt haft en önskan att få barn utan blev övertalad av hennes pojkvän att det är dags och han längtar efter att ta nästa steg i livet. Hon hade likt dig en jätte bra graviditet, märkte inget på humöret, hade inte ont eller led av illamående. Höll igång med träningen (hon jobbar som en personlig tränare) och klagade aldrig på något. En natt vaknade hon upp av att hon trodde att hon kissade på sig men det var vattnet som gick. Utan krampar eller smärta åkte dom in till sjukhuset. Hon hade fortfarande öppnat sig och de trodde de kunde ta 1-1,5 dag till. Inom två timmar var hon helt öppen (fortfarande smärtfri!!) och det var inte förens de riktiga värkarna kom som hon började få ont. Men hon har aldrig ens brytt sig att prata om det, den korta och snabba födseln, för hennes tankar och fokus är enbart på hennes lilla flicka. Hon har aldrig tyckt om barn eller velat ha några, men hon är helt förälskad. Visst är det en förändring i livet men hon tycker det är värt det. Hon tar redan med sig flicka till gymmet (under timmarna då det knappt är några andra där) och tränar. Bjuder hem vänner på fika, middag. Nu åkte dom iväg en vecka och hyrde en fin stuga på landet. Så jag tror att det finns massa fina uppmuntrande historier där ute! Behöver inte vara så hemskt och livet behöver inte få ett slut eller helomvändning. Beror på vem du är som person. Fortsätt med dina listor och planeringar så kommer du kunna fortsätta att leva ett händelserikt liv.
    Har även två andra vänner med en dotter på fem år. Vi går ut och äter middag vid 9 till 11 och flickan sover i vagnen utan attbli stört från ljud. Dom ville vänja henne vid ljud och att resa (flyg) redan som liten bebis och det går jätte lätt att ta med henne överallt. Något jag ser mer här i Spanien, känns accepterat här!

    Iaf, lycka till! Önskar dig allt gott!! Känns som om du kommerbli en väldigt fin, bra, kärleksfull mamma.

    Maria 2017-08-14 14:39:51
    Svara
  • Det er mange som fokuserer på det negative ja, men du har jo gjennom de siste månedene fått fantastisk feedback og herlige beskrivelser om både det å føde og det å være mamma i kommentarer her på bloggen (inkl av meg :)). Viktig å absorbere de gode historiene også. Jeg var kanskje heldig – de fleste av mine venner beskrev sine fødsler som det mest unike og mindblowing de hadde opplevd. Jeg gledet meg til fødselen gjennom hele graviditeten og det var en utrolig opplevelse. Fant contractions mye mer smertefullt enn utpressingen, men smerten er så verdt det – for plutselig slipper presset og man får en skrikende, lilla, myk og glatt liten baby på brystet! Som jeg sier til alle mine gravide venner; det er bare å glede seg!

    Ida 2017-08-14 10:54:44
    Svara
  • Jag ogillar också allt negativt som folk sprider runt bara för att de behöver få ut för sin egen skull och inte för att hjälpa andra. Jag kommenterade i ett av dina inlägg om hur mkt min svärmor påverkade mig när jag var gravid då hon pratade ofta om en negativ (och riktigt hemsk) sak som hände henne under en av hennes graviditeter. Dock så är det viktigt att ta upp att det inte är en dans på rosor att få barn – det är inte bara rosa fluff hela dagarna, det är faktiskt mycket jobb hur ”snälla” barn man än har. Om man dessutom som mig har kroniska sjukdomar som gör att man ofta är mycket trött blir det ju desto jobbigare. Jag har själv blivit stressad av alla perfekta mammor på instagram osv. Mao, jag tycker givetvis att man ska prata om allt positivt istället för det negativa så mkt som möjligt (dvs undvika hemska förlossningshistorier om de nu inte kan hjälpa andra) men samtidigt lyfta fram att det är tufft att ha barn, speciellt i dagens samhälle med alla krav man har på sig. Vi kvinnor behöver förstå att vi inte inte behöver bli supermänniskor när vi får barn – vi ska inte förväntas jobba, laga supergod ekologisk mat, tvätta och städa & utföra alla andra hushållssysslor med ett leende på munnen hela dagen lång. I Sverige är det framför all vi kvinnor som drabbas av utmattningsdepression enligt statistiken som ett exempel.

    .... 2017-08-14 10:53:04
    Svara
  • Hade precis som du en toppengraviditet. Lite illamående och trött första veckorna men bortsett från det bara en växande mage:) Dottern föddes i v.40+3 efter vad jag tycker var en drömförlossning! Det är klart att det gör ont men jag blev förvånad att det inte var värre efter allt man hört. I mitt fall var smärtan absolut hanterbar. För mig hjälpte lugn andning och avslappning. Födde utan smärtlindring. Hade en väldigt kort krystfas, 10-15 min, och upplevde den mest som ansträngande än att det gjorde ont.
    Nu är vår dotter 4v och sedan vi kom hem från BB har hon sovit som en liten ängel. Ammar en gång på natten när hon vaknar till.

    Hade heller inga nämnvärda eftervärkar. Klart det känns lite ömt första dagarna men inget jag tänkte vidare på.

    Lycka till Tess, snart är er lilla bebbe här!

    Elle 2017-08-14 10:25:18
    Svara
  • Jag tänker att det finns två sidor. De som har det jobbigt under graviditet och första tiden med barn (kanske med tex kolik) som då endast ser positiva historier och blir ledsna av att läsa om hur enkelt andra har det. Och sen de som har lätta graviditeter och härlig första tid med bebis som tycker de bara läser om negativa historier. Så jag tror man ser det man kanske i änte relaterar till lika mycket i större utsträckning. För mig som längtar till att bli gravid och få behålla barnet ser jag gravidmagar och bebisar ÖVERALLT och det skär i mitt hjärta varje gång, innan jag bestämt mig för att det var dags att försöka la jag aldrig märke till gravida personer.

    Jennifer 2017-08-14 09:52:43
    Svara
  • Jag håller med dig!! Så mycket negativitet och skrämselpropaganda. Samma sak för mig, ständigt påminnande om hur ont det ska göra, hur lite sömn man får osv. Mina vänner och familj i Sverige var dessutom tvungna att ständigt poängtera alla skillnader mot UK vad det än gällde. så jobbigt! Själv aldrig fött i Sverige så ingen aning om hur det fungerar där. Graviditeten och förlossningen samt livet efteråt är som du säger självklart annorlunda och ja det gör ont ibland, man är trött och kan inte bara göra samma saker lika impulsivt. Livet förändras och faktiskt till något underbart. Jag könde mig snyggare än nånsin under min graviditet och gillade att klä mig i fina gravidklänningar och kunde komma på mig själv att ständigt stryka mig själv på magen. Att det bullrar och bökar inuti är ju ännu häftigare för att inte tala om hur snabbt magen växer. När vattnet gick medan jag fortfarande låg i sängen en morgon sprang jag in på toaletten så fort jag kunde för det var vår nya säng och nya heltäckningsmatta jag tänkte på först. Haha!. Sen när jag satt där stod tiden stilla- vattnet rann och jag bara ”shit jag ska bli mamma IDAG! WOW!” ”Vad ska jag göra nu? Var är väskan? Vad ska jag ha på mig? Har vi tankat bilen?” Åkte med världens adrenalinkick in till sjukhuset. Sen så tog värkarna och lustgasen över, det blev lite dramatiskt men jag har idag världens sötaste kille som vaknar med ett leende varje morgon, han jollrar, skrattar, gråter, äter, bajsar och lär sig nya saker hela tiden. Här om dagen upptäckte han sin tunga och räcker ut den heeeela tiden :-). De senaste 5 månaderna har gått så fort och varit de mest utmanande o lärorika i mitt liv! Visst blir det lite sömnbrist ibland men när man är mamma får man sova på dagen när ens bebis sover och det är jättemysigt :-). Inser nu i skrivandets stund att det är i princip ett år sedan vi plussade och gud vilket häftigt år vi haft. Jag hoppas vi kan göra om den här resan i framtiden. All lycka Tess – inte långt kvar nu till ni får möta er lilla plutt xx

    Sandra 2017-08-14 09:47:21
    Svara
  • Hej!

    Mina två förlossningar har båda varit helt ok. Visst, det gör ont fast mest i utkrystningsfasen och den varar ju inte så länge (30 min med första barnet och 20 min med andra). Väl där vet man ju någonstans att man är nära att få sitt barn i famnen. Jag vill verkligen framhålla att föda barn är det häftigaste som jag har gjort. Det var det närmaste en religiös upplevelse som jag har kommit (och då är jaginte religiös…). Efteråt har jag varit så stolt över mig själv för att jag klarade det.

    Lisa 2017-08-14 07:24:15
    Svara
  • SÅ skönt med någon som inte bara talar negativt om graviditet! Jag har länge varit livrädd för att få barn och bestämde mig tidigt för att det inte blir några – mycket för att jag var rädd för att vara gravid & föda. Undrar om dessa ”det här berättar ingen för förstföderskor…”-spridare tänker på att det kan få den effekten, att man helt enkelt inte vill skaffa barn för att det är ju tydligen så hemskt att vara gravid & föda??

    Emmeline 2017-08-14 06:57:47 http://matvinochenbrabok.wordpress.com
    Svara
  • Vad tråkigt att du upplever att de pratas och skrivs mest negativt kring barnafödande och tiden efter!! Är ju absolut inte det man vill fokusera på som förstföderska. Jag har två barn, minstingen är 4 månader och jag tycker första tiden med bägge mina pojkar varit fyllda med kärlek, ömhet och med en känsla av stolthet att jag faktiskt klarat av en graviditet och att föda barn. Att föda upplever jag är ett hårt jobb, ett positivt jobb och en väldigt privat och intim upplevelse man delar med sin partner. Så för mig/oss har omställningen från par livet till familjelivet kommit med så mycket kärlek, samhörighet och stolthet att vi knappt märkt av bajset, kräket eller kisset om andra verkar fokusera på. Stort Lycka till nu!! Tror du och Garth kommer lösa detta galant 🙂👍🏼💓

    Karoline 2017-08-14 03:18:39
    Svara
  • Känner igen mig också i det du skriver om hur andra beskriver hur allt ”kommer” att vara.

    För mig var de väldigt mycket rosa fluff rak igenom, jag hade en toppen graviditet och mådde hur bra som helst hela vägen och själva förlossningen var de roligaste och häftigaste jag varit med om!!! Min son är född 24 januari i år och jag LÄNGTAR efter att få vara gravid och vara med om en förlossning igen! Samma dag som han föddes sa jag ivrigt till barnmorskan att ”det här vill jag göra om” hon skrattade lite och sa att ”du kanske kan vänta lite”. Min son är nu snart 7 månader och både jag och min fästman är förvånade över hur mycket vi får sova och vi trodde helt klart det skulle vara mycket jobbigare att vara förälder! I perioder sover vi faktiskt fler timmar per natt än vad vi gjorde innan vi fick barn. Visst vaknar han på nätterna men han somnar oftast om efter 5 min och jag lika så, vilket gör att jag känner mig piggare nu än innan jag fick barn! För de nätter han sover hela natten känner jag mig brutalt utvilad!

    Så summan av kardemumman graviditet, förlossning och att vara småbarnsförälder är det härligaste jag upplevt och jag har aldrig känt att det är jobbigt inte ens när lillen var vaken en hel natt under sin första månad då tänkte jag bara att detta är mitt jobb och det enda jag behöver göra imorgon är att ta hand om lillen ( vilket inte ens känns som ett jobb) och de få gånger jag är vaken längre stunder på natten tänker jag på alla andra småbarnsföräldrar som också är vakna samtidigt och så känner jag mig inte ensam utan snarare som en del av en otroligt fantastisk gemenskap!

    Jag har nästan upplevt att de är provocerande för vissa att jag tycker allt varit så ”lätt” men samtidigt känner jag att hellre det än att skrämma folk och jag brukar även understryka att jag känner mig extremt tacksam för att allt gått så bra. Sen tror jag faktiskt att med en positiv inställning kommer man långt.

    Stort lycka till med allt!

    Pernilla 2017-08-14 00:38:50
    Svara
  • Det var samma sak för mig under båda mina graviditeter. Under första sa alla ungefär samma som du fått höra, sen när jag var gravid med andra barnet så fick jag höra hur mycket jobbigare det skulle bli med två. Vet du vad som hände? Mina barn är världens änglar, jag tror att det faktum att jag försöker tänka positivt och hålla mig lugn har smittat av sig så jag har två gosnosar som är hur glada som helst och sover HELA nätterna sedan de var 6-8 veckor. Tro inte på de där tramset! Barn är underbara och det är kul att vara förälder 🙂

    C 2017-08-13 22:43:47
    Svara
  • Håller med dig fullständigt!!! Och jag kommer ihåg att jag tänkte lika dant när jag var gravid, och sedan mamma till en nyfödd- var är alla solskenshistorier? Varför allt gnäll? Många störde sig på Hur bra jag mådde och att jag inte hade några gnällhistorier..

    Jag mådde riktigt bra under min graviditet! Lite extra trött i perioder, annars hur bra som helst. Jag hade inga krämpor och kunde jobba enda in på slutet. Visst sov man lite dåligt ibland och svårt att ligga skönt, men då hittade jag världens bästa gravidkudde att sova med. Den var lika stor som en person så min man var riktigt glad när den fick flytta ut efter sonen kom hihi (jag hade gärna haft kvar den dock hehe)

    Förlossningen gick utmärkt! Kommer ihåg att jag tänkte ”ojdå gör det inte ondare än såhär” när värkarna kom. Det kändes mindre än mensvärk. Givetvis blev det värre- smärtan
    Stegrade upp men jag klarade mig länge på egen hand. Tog det relativt lugnt och körde sedan till förlossningen med min man, svärmor och mamma, ca 45 min från där vi bor. Kom in och förlossningen var definitivt igång – fick valet att komma in på ett rum eller gå ut och Gå en stund. Valde promenad. Gick gång upp och gång ner på Biltema- då satte värkarna igång på riktigt. Spydde ett par gånger i en påse. Höll på att bli utkickad då de trodde jag hade magsjuka eller vinterkräksjuka. När personalen fick höra stt det ”bara” var en förlossning sprang de och fixade fler påsar o ett glas vatten. Åkte sedan tillbaka till sjukhuset och fick komma in på rummet. Barnmorskorna försökte ge mig smärtlindrande men jag vägrade. Ville klara det själv. De tjatade men jag stod på mig. Tillslut testade jag lustgas mot slutet- det var toppen! Men behövde bara lite då och då. Visst gjorde det ont, men man kunde återhämta sig mellan värkarna och jag hade som mål att endast använda lustgas (om det gick) stolt och glad att det gick vägen… alla har olika förlossningar och det går inte alltid som planerat. Jag är tacksam att min gick så pass smidigt, bra och relativt snabb.

    Krysta gjorde ont men det gick att hantera- kunde ha varit värre tänkte jag efteråt.

    Första tiden med sonen gick också bra! Kämpade lite att få igång amningen- fick såriga bröstvårtor men använde purelan- sen gick det hur bra som helst. Han sov alltid på nätterna- kan räkna på en hand hur många gånger jag var uppe längre än En timme under en natt för Att söva om. Han vaknade för stt amma ofta men vi hittade snabbt vårt sätt att liggamma och somna om tillsammans.

    Har bara gott att säga om graviditeten och första tidens efter. Visst förändras livet en hel del men man ändrar också sina vanor och prioriteringar. Första året var man i en bubbla. Jag hade inte bråttom att komma tillbaka till det gamla livet så för mig kändes det inte viktigt att gå ut och ha ”egentid”- jag var så nöjd och glad för mitt nya liv.

    Nu har sonen hunnit bli 4år och vi funderar på nr 2. Hoppas att nästa graviditet och förlossning går lika bra!

    Linda 2017-08-13 22:43:02
    Svara
  • Håller med dig, man kan ju faktiskt berätta lite mer om det positiva. Efter att ha blivit bombarderad med hur hemskt allt är ville jag knappt skaffa barn. Men trots mycket illamående så vill jag göra det igen och förlossningen var mindre jobbig än själva bakandet för mig trots skräckhistorierna. Har nu en jättesnäll kille som sov hela nätterna från 2-3 månader och gör det fortfarande vid 20 månader. Han är snäll och lyssnar för det mesta när vi säger till honom. Alltså behöver barn inte medföra ständig sömnbrist och jobbiga barn att brottas med. 🙂

    C 2017-08-13 22:37:28
    Svara
  • HEJA DIG TESS!!! Jag hade en toppengraviditet, visst spydde jag i början och var trött men när det går över är det glömt, fick inte ont någonstans och behövde aldrig gå upp och kissa om nätterna. Gick över två veckor men inte heller det var jobbigt, bara glad att bebben fick bakas lite längre och tjocka på sig! Förlossningen tog 9 h och barnmorskan sa att jag var som gjord för att föda barn. Visst gjorde förlossningen ont som in i bomben MEN när bebisen väl är ute är det också glömt. Tror att majoriteten av graviditeter och födslar går bra men som sagt..folk gillar mest att prata om negativa saker tråkigt nog. Stor kram till dig!

    Malin 2017-08-13 22:27:49
    Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger