Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Spring Favorites

SE ALLT

Sanningen Om Att Få Barn // The Truth From A New Mother

For the English version, please go to the bottom of the post.

Hej från bebisbubblan! 

…den frasen känner vi igen eller hur? Och jag kan helt ärligt säga att jag är i den nu när Ace är 4 månader och det är helt underbart. MEN så kände jag absolut inte i början. Jag fick en rejäl reality check de första veckorna efter jag fick barn och kände mig som världens uslaste mamma för att jag kände så. Förväntningarna innan var väldigt rosa skimmrande, alla är ju så himla lyckliga precis när de har fått barn…eller?

För mig var det varken rosa eller skimmer, det var mest förvirrande. Det kändes som att jag hade åkt in till sjukhuset, gått igenom en otroligt smärtsam operation, någon hade plockat fram en bebis ur något förråd och gett till mig och sen var det tack och hej. Ace kändes som världens största tamagotchi och jag var helt livrädd över att göra något fel eller att något skulle hända honom.

I samma veva så var amningen absolut inte så naturlig som alla ”specialister” hade predikat. ”Om det gör ont att amma så gör du fel”, BULLSHIT! Jag känner inte en enda person som inte har haft problem med amningen och tyckt att det har både varit krångligt och gjort ont, även om de flesta precis som jag har gjort helt rätt. Det spelade ingen roll att Ace ammade helt perfekt, mina bröst gjorde svinont ändå. Så kan vi lägga till D-Mer och i vecka 3 fick jag även mjölkstockning och en rejäl bröstböld på det. Amning är skitsvårt, kan folk inte bara vara ärliga med det istället?

Ace är inget fan av ”tummy time”, men det är viktigt för att stärka hans rygg och nackmuskler. Så han får hänga med alla sina fluffiga vänner för att det ska bli lite roligare.

Jag fick frågan tidigt om man faktiskt älskar sitt barn direkt och jag svarade att det gör jag absolut. Det stämmer, jag älskade honom direkt, men förälskad blev jag först efter månad 3. Innan dess var han en liten gullig sak som jag inte riktigt kunde kommunicera med och som jag bara var glad över att ha hållit vid liv ännu en dag. Jag kände honom inte och för att vara helt ärlig så fanns det inte mycket att lära känna. Han var mest som en liten söt snigel som låg där och ville amma hela dagen. Mina dagar var världens längsta gissningslek. Mat? Blöja? Rapa? Sova? Mer mat? Vad behöver den här lilla kraken egentligen?

Jag kände mig otroligt låst under de första veckorna.

Mina dagar var fyllda av att amma, amma, amma, oroa mig och amma lite till. Jag kunde inte äta, gå på toa eller ens öppna dörren om ett bud kom. Ofta satt jag i samma position på soffan som Garth hade lämnat mig på morgonen när han kom hem igen. Jag hade på sin höjd lyckats få i mig ett glas vatten. Att jag höll liv i den här bloggen var en riktigt mirakel och om Ace inte hade sovit 6 timmar på raken redan från början så hade ni antagligen inte hört ifrån mig alls under den första månaden.

Värst var vecka 3 då Garth var tillbaka på jobbet och jag var helt själv med det enorma ansvaret att ta hand om en så liten bebis för första gången i mitt liv. Hade det inte varit för att Olive behövde promenader hade jag antagligen inte lämnat hemmet alls under den veckan.

Det var inte kul, alls.

Jag var rädd att jag hade post partum depression och frågade runt bland mina vänner som hade fått barn samtidigt. Till min stora förvåning så kände varenda en precis likadant som jag. Inte en enda person i min vänskapskrets eller NTC grupp har haft den där j*kla bebisbubblan som folk snackar om och alla kände vi oss lika förvånade och lurade. Jag känner fortfarande ingen som har njutit av att ha en bebis i början… dessa kvinnor existerar kanske, men jag har inte träffat en ännu.

Som tur är jag medlem i ett par riktigt stora grupper på Facebook med nyblivna Mammor och jag insåg ganska snabbt att hur jag kände verkade vara väldigt vanligt och det fick mig att må mycket bättre.

…men oftast tröttnar han ganska snabbt och faceplantar istället. 

Det jag vill säga med det här inlägget är att det måste bli ett slut på förskönandet av första tiden med bebis. Ja, vi får höra att det är tufft och att man inte får sova mycket. Men det är ju absolut inte enbart sömnen som är det jobbiga, det är ju ansvaret, amningen och förändringen i livet! Vi måste få gå in i föräldrarskapet med öppna ögon och vara tillåtna att sörja våra gamla liv utan att bli stämplade som deprimerade.

Det tog 3 månader innan jag kan säga att jag verkligen började njuta av att vara Mamma. Innan jag hittade självförtroendet och lärde känna Ace tillräckligt mycket för att kunna slappna av och tycka att det var roligt och mysigt. Visst hade jag glimtar av det innan dess, men mest hade jag dålig samvete för att jag inte tyckte att allting var sådär toppen som jag hade förväntat mig.

Den dagen jag får ett till barn så kommer jag i alla fall gå in i graviditeten och veta vad jag har att förvänta mig. Att första tiden kommer att vara tuff, men att efter 3 månader ungefär så kommer allting att bli sååå mycket lättare och då kommer jag att kunna njuta. Jag önskar verkligen att jag hade haft den insikten redan den här gången, att folk hade varit lite ärligare. Det är ok att i princip avskriva 3 månader av sitt liv, om man är beredd på det och vet hur enorm belöningen är sen. Men att kastas in i det och förvänta sig någon rosa bebisbubbla, det var bara förvirrande och fick mig att tro att det var något fel på mig.

Har vi någon person här inne som med handen på hjärtat kan säga att de njöt av första tiden som nybliven Mamma? Jag skulle bli väldigt glad av att höra att den erfarenheten faktiskt existerar och att det inte bara är hittepå för att vi ska få fler bebisar i världen. 

Som alltid är det här min personliga erfarenhet ( och den här gången även vissa vänner och andra mammor jag har stött på). Jag skulle kunna ta den ”enkla” vägen och bara fortsätta spä på hela rosa bubblan som bloggare. Men jag känner samtidigt att jag har ett ansvar att ge er min sanning. Jag är faktiskt inte rädd för att bli kallad för en ”dålig Mamma”, för i slutändan är det bara en enda person i hela världen vars åsikt spelar någon roll och det är Aces. 

For the English version, please click below.

(more…)

Mina 10 Bästa Bröllopstips // My 10 Best Pieces Of Wedding-Advice

For the English version, please go to the bottom of the post.

Det känns helt galet att det har gått hela 3 år sedan Garth och jag framför 75 gäster sa ja till varandra mitt ute i bushen i Zimbabwe. Vart har tiden tagit vägen?

Jag vet att det är många av er som går i bröllopstankar och vi har många vänner, framförallt på Garths sida som gifter sig för tillfället. Så jag tänkte dela med mig av mina bästa tips till er som planerar ett bröllop.

1. Lägg pengar på sakerna som består. 

Du kommer aldrig att ångra att ni la lite extra krut på fotografen, ringar eller gåvor till varandra (och eller de som har hjälpt till). Att ha fina bilder och saker som minne består i alla år, medan en specifik matbit, flaska vin eller blomma på bordet bara är för kvällen.

2. Ha ett väderalternativ.

Vi hade sån tur som hade alternativ för både ceremonin och festen eftersom att vi fick de värsta regnet på 30 år på vår dag. Så ha ett bra alternativ och bestäm dig i förväg för att inte bli ledsen om det skulle regna. Det kommer alltid med för och nackdelar. I vårt fall blev det roliga historier, att alla dansade loss på dansgolvet (för att det var torrt!) och att alla i Zimbabwe tyckte att vi var superturisar som fick så mycket regn på vår dag( det är visst en stor välsignelse för äktenskapet.)

3. Saker kommer att gå fel och oftast kommer ingen utom du att märka det.

Även här gäller det att i förväg att bestämma sig för att inte bry sig allt för mycket för om något inte blir precis så som du hade tänkt dig. Mest troligt är det att ingen annan kommer att veta vad som hände och om du låter en tokig bordsplacering eller en sne tårta förstöra din dag, så kommer du att ångra det för alltid.

4. Ta hjälp.

Vänner, familj, planerare, tärnor… det är helt ok att springa runt som en tok dagarna (veckorna) innan bröllopet, men på den stora dagen så ska du ha delegerat ALLT utom att säga ”Ja” och njuta.

5. Dagen efter är för er, bara er.

Här talar jag av egen erfarenhet. Vi var sååå trötta nästa dag, så mycket spänningar som släpper och stress som försvinner. Då vill man kunna ligga i sängen och dra sig hela dagen om man känner för det. Tyvärr så hade vi inte tänkt på det och det kändes sådär att gå upp tidigt för att organisera våra gästers aktiviteter. Vi hann liksom inte riktigt landa förrän nästan en vecka senare då vi äntligen blev ensamma.

6. Bröllopsklänningar har bra andrahandsvärde.

…om de är i bra skick. Om du inte ska springa runt i regn eller lera så kan det vara värt att ha i åtanke att man faktiskt kan sälja sin bröllopsklänning efter. Så om du absolut måste ha den där från Vera Wang så kanske det faktiskt kan få plats i budgeten trots allt.

Jag valde att behålla min, mest för att den inte gick att få helt ren igen.

7. Provkör innan.

Make up artist, hårfrisör, tårta, musiker… se till att ha testat/smakat/hört alla innan. Gå inte på rekommendation utan var benhård och se till att det känns 100% rätt. Ett tips när det kommer till make up artisten och hårfrisören är att ta med en bild på dig där du tyckte att du såg extra bra ut och be dem försöka få dig att se likadan ut. Om du tar med bilder på kändisar eller liknande så kan du lätt se ut som någon annan på din stora dag.

8. Våga!

Har du en drömdestination? Kanske en annorlunda bröllopsklänningsidé? Eller är det traditioner som kanske inte riktigt passar in på er som par? Våga vara annorlunda och göra vad som känns helt rätt för er. I slutändan är det ert bröllop och ingen annans, ni gör det här för er skull.

9. Gör en budget…

…och dubbla den direkt. Så vet ni mer på ett ungefär var ni mest troligt kommer att hamna. Det är alla småsakerna som kostar pengar och man glömmer bort att planera för som bräcker banken.

10. Ta en mental bild.

Gå iväg ni två, bara ni. Ta ett djupt andetag, titta på avstånd på festen och gör en mental bild. Dagen kommer att gå så himla fort så att ha den där lilla stunden själva att bara vara och uppskatta är fantastiskt mysigt och ett minne för livet.

Vad är era bästa bröllopstips?

Mer från vårt bröllop hittar ni här;

Spartips när du väljer din brudklänning
7 Dekorations-tips
Vår Bröllopsvideo
Vår Förlovningsvideo

For the English version, please click below.

(more…)

senaste från Mode

En Vanlig Dag I Mitt Liv // A Day In My Life

For the English version, please go to the bottom of the post.

3 smått lustiga saker från idag

1. Ace har på senaste inte velat amma alls på dagen, han är för intresserad av allting runtomkring. Men jag försöker ändå lite då och då för att se om han kanske ändå är lite sugen trots allt. Så i dag testade jag igen och till min förvåning lägger han sig rätt och öppnar munnen, (yes! hinner jag tänka) … precis då ”Ensam hemma” skriker han rakt in i bröstet. Vidöppen mun, full röstkapacitet och han är varken arg eller ledsen utan flinar direkt efter. Sen gjorde han det igen… Jekla unge!

2. Vi sitter på Tart och Ace sitter i mitt knä och jollrar, så kommer en snäll liten tant fram och säger ”What a handsome boy” och Ace tittar upp, kräks lite, fångar upp det i sin egen hand och mosar runt det i hela sitt lilla ansikte samtidigt som han håller ögonkontakt med tanten hela tiden. 

3. Ace har hittat sina fötter och han älskar att hålla tag i dem när man byter blöjan. Dock är det väldigt svårt att byta en blöja medan han håller sina fötter, så jag fintar honom med att dra ur fötterna ur strumporna så att han bara får dem kvar i handen. Trots att jag gör det varje gång ser han lika chockad och förnärmad ut varenda gång fötterna försvinner och han bara har strumporna kvar.

Så där har ni mitt liv just nu.

I dag hade vi playdate med Bex och Milo, vi pratade bebisar hela tiden och hängde mellan 11.30 och 15.00 eftersom att vi inte har något vettigare för oss än att umgås med bebisarna hela dagarna. Jag äter två frukostar och två luncher, minst eftersom att jag ammar och är konstant hungrig. Plus att Ace älskar att titta på folk, så då kan jag äta minst två mål mat på olika caféer och slå två flugor i en smäll.

Sedan facetimade Ace med halva min familj, vi fick till nattningen lite sent, så han somnade i badet och så kissade han på väggen.

Nu förstår ni kanske varför jag inte bloggar så mycket om min vardag, det här är typ redan en Ace-blogg och jag har verkligen inte mycket annat i mitt liv än min lilla skrutt just nu. Så alla mina dagar är en variant av den över. Jag älskar att spendera dagarna med min lilla busunge, men det ger inte direkt något häftigt, glamouröst eller superintressant bloggmaterial.

I morgon ska jag och Niamh gå och väga våra bebisar… as you do.

Foto – Ida Zander

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
bloglovin
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Ida Warg
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind
Marie Serneholt