Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Spring Favorites

SE ALLT

mumblog

Hej Utvecklingsfas 4 // Hello Leap 4

 

For the English version, please go to the bottom of the post.

Om du inte har barn så vet du antagligen inte vad ”Wonder weeks” är. Lyckost dig!

Det är en app och en bok som handlar om bebisars utveckling och om de olika utvecklingsfaserna som de går igenom. Det är få saker som får Mammors ben att skaka så mycket som det där jäkla grå molnet över morgondagens datum.

Fast nu överdriver jag lite…typ, fast ändå inte.

En utveckligsfas eller ett ”leap” som WW kallar det är en viss tid då bebisen går igenom förändring både i kroppen och/eller mentalt. Vissa leaps är korta, andra är långa. Vad de har gemensamt är att man ”vinner” något kul, så som det första leendet (leap 1), hålla upp huvudet (leap 2), greppa saker (leap 3), att de lär sig rulla över (leap 4) och många fler roliga saker.

Dock kommer det till ett pris.

Desto längre leap, desto dyrare är priset. Oftast blir bebisarna lite grinigare, klängigare, får humörsvängningar och kan krånga lite med sömn och maten.

Vi har redan gått igenom leap 1-3 och strax innan jul gick Ace in i det längsta leapet hittills, det fruktade ”leap 4”. Det är inte bara 5-6 veckor långt, utan kommer även med 4 månaders ”sleep regression”. Det vill säga bebisen sover sämre. Ace har sovit 9 timmar i sträck de senaste 2 månaderna, så vi var inte särskilt rädda för leap 4 och när vi kom hem från Sydafrika med bara 10 dagar kvar av det grå molnet i appen så trodde vi att vi hade klarat oss.

Visst har han varit hormoniell som en liten tonåring med glädjetjut ena sekunden och arg som ett litet rött bi nästa. Jag tror tillochmed att han morrade åt mig häromdagen… Han har inte velat amma på dagen, så det har blivit mycket mer flaskor än tidigare. Jag har testat att amma i mörkt rum, under dukar, stående, gående, när han precis har vaknat, men nej, världen är för spännande för att vilja titta åt ett håll i mer än 30 sekunder. Som tur är kan flaskan ”följa med” dit han tittar så han har inte gått ner i vikt som vissa bebisar kan göra i just den här fasen.

Men annars så kände jag att rädslan inför den här fasen var lite överdriven. Han har ju börjat sova bättre på dagen, har lärt sig rulla från mage till rygg, börjat gapskratta och har hittat helt nya ljud att göra. Easy peasy!

…tills i Lördags natt då min älskade 9 timmarsbebis vaknade VARJE timma hela natten. Varje gång med ett avgrundsvrål som fick blodet att frysa i ådrorna. Sedan vid 04.30 så bestämde han sig för att det var morgon och gick upp… med Garth. Mina ögon gick i kors efter att ha jagat nappen och lugnat i 20 minuter, sovit i 40 och sedan gjort allt igen. Tur att vi är två förälrar här hemma.

Vår lilla nattuggla får ett extra mål mat mitt i natten just nu, bara om nappen, klappar och sång inte funkar. Jag vill inte mata mer för då är det lätt att han hamnar i ett mönster att äta mycket på natten och mindre på dagen. Istället får han alltid rejäla mål så att han håller sig mätt.

Tricket är visst att hjälpa dem att somna om själva, utan för mycket grejer runtomkring. Så att de inte lär sig att bara somna om man står på huvudet, spelar fiol och ammar samtidigt och förväntar sig det i framtiden. Det är lätt att göra allt för att de ska somna om, men det kan komma tillbaka och bita en i rumpan senare. Vi får se om det funkar..

Det verkar dock gå åt rätt håll. Natten efter vaknade han varannan timma och i går natt var 3e. Men ni kan tänka er hur trött jag är nu… Jag hoppas att det blir var 4e timma i natt och att det fortsätter till jag får tillbaka min sömniga tröttmössa till bebis igen.

Att de sover sämre har visst med att göra att de håller på att lära sig sova som vi vuxna gör, från 30 minutersintervaller, till 40 minuter med REM sömn och en ”uppvakningsperiod” som vi vuxna har lärt oss sova igenom, men bebisarna inte kan ignorera ännu. Det ska visst ha något att göra med att vi på stenåldern behövde vakna för att se att vi fortfarande var säkra en gång i timman, jag vet inte om det stämmer, men det låter ganska vettigt.

Så nu vet ni varför om jag babblar osammanhängande, stavar helkrokigt eller bara är allmänt vimsig. Jag är helt galet TRÖTT och längtar såååå mycket till den j*kla fas 4 är över. 

For the English version, please click below.

(more…)

Gå På Bröllop i Sydafrika Med Bebis // Going To A Wedding in South Africa With A Baby

For the English version, please go to the bottom of the post.

Sedan jag skrev det senaste inlägget har vi hunnit flytta ut från Cape Standard i Kapstaden, varit på bröllop och sovit över på Rickety Bridge vingård i Franschoek innan vi tillslut landade här på Asara vingård i Stellenbosch där vi ska stanna till vi åker hem den 9e.

Det var vår underbara vän Graham som gifte sig med sin Carly här nere i Sydafrika.

En mer omtyckt och gladare person än Graham är svårt att hitta, han är helt enkelt vad min pappa skulle kalla för ”en glad skit”. Nån som tar livet med en klackspark, allting har något snällt att säga och som sprider glädje vart han än går. Det var en ära att få vara med på hans stora dag och vi är så glada att vi reste ner hit till Sydafrika.  Ni som följde oss när vi gifte oss kanske minns att han var vår toastmaster på vårt bröllop i Zimbabwe för 3 år sedan? Då var han singel och bodde i UK, nu är han gift, bor i Australien och har en 9 månader gammal son som är så söt att man smälter. Livet!

Carly känner jag inte så väl än, men det känns som att hon är en kvinnlig version av Graham, så ni kan tänka er vilket härligt gäng människor det var på det här bröllopet. Det blev massor med skratt, de hade fixat fantastiskt fint och fick verkligen sitt drömbröllop.

Det var otroligt varmt i Franschoek så Acie kunde inte vara utomhus alls förrän runt 7 på kvällen. 33 °C stod termometern på och även vi vuxna tyckte att det var ganska jobbigt mitt på dagen. Så vi körde pass i vårt rum med ACn på och jag fick se ceremonin, Garth fick vara med på cocktailtimman och sedan fick Ace vara med ute i tältet en stund under middagen innan det var läggdags.

Brudparet hade gett oss ett rum precis bredvid där bröllopet höll hus, så lyckan när vår babymonitor räckte hela vägen ut var enorm. Vår första ”vuxna” kväll utan barn! Vi tog tillochmed en svängom på dansgolvet.

Jag kom på mig själv att gapskratta åt ett tal och insåg att det var första gången på ett långt tag. Inte för att jag har varit deprimerad eller något utan bara för att det har varit ett par stressiga månader. Vi har gått från att känna att ”pjuh, han överlevde ännu en dag och det gjorde vi med” till att känna att ”vi har det här”. Vår skrutt är större och mindre känslig, plus att vi är mycket mer bekväma i föräldrarrollen och oroar oss inte lika mycket längre.

Jag är ju som ni vet ganska neurotisk av mig, så att ha en liten filur att rå om lägger ganska mycket stress på mitt redan oroliga sinne.Jag har gått från att vilja att han ska växa snabbt, till att känna att det nästan går lite väl fort nu. Det är så galet roligt att vara Mamma till den här lilla killen! Livet har helt enkelt hittat ett nytt normalt stadie att rulla i och det känns helt otroligt bra.

Föräldrar är såna jäkla hjältar, jag har verkligen aldrig uppskattat det förrän nu när jag är där själv.

En av mina coolate tjejkompisar fick barn för bara någon vecka sedan och häromdagen fick jag ett meddelande från henne där det stod ”Soooo, when am I meant to sleep?”. Det enda jag kunde svara var ”Whenever you get a chance” och att hålla fast vid mantrat ”It will get better”. De första veckorna är kaos, men sen vinner man tillbaka lite självförtroende varje dag tills man når till stadiet vi är nu då livet börjar kännas lätt igen.

I början oroar man sig ofta mycket för hur man ska kunna göra någonting alls, ja ens lämna hemmet. Nu är Ace med oss på fine dining restauranger och sitter antingen i ett av våra knän och jollrar eller sover i vagnen. Så länge han har mat och en ren blöja är han hur nöjd som helst och tycker bara att det är kul att vara med. Man hittar sina sätt att skapa en ny vardag som funkar för hela familjen, det viktigaste är att faktiskt våga.

Jag är så glad att vi tog chansen och bokade in den här resan trots att vi har en 3 månaders bebis. Det har hittills gått över all förväntan och även om det absolut är saker vi inte kan göra, så är det mycket färre än vad jag hade föreställt mig. 

For the English version, please click below.

(more…)

Träna Efter Förlossning // Working Out Post Birth

For the English version, please go to the bottom of the post.

I dag gick jag på min älskade yoga för första gången efter jag födde Ace, whoop whoop!

Det där med träning efter födsen är klurigt, inte bara för att kroppen har gått igenom ett trauma och saker och ting behöver hitta tillbaka till sina ursprungliga platser. Men även för att det är svårt att komma iväg när man har en liten hemma.

Som tur är tar Ace flaska och jag pumpar ändå på det ”dåliga” bröstet så Garth kan ta honom själv utan problem. Jag fick egentligen träna från 9 veckor, men väntade till 12 eftersom att mina magmuskler fortfarande är väldig separerade. Det blir bättre varje vecka, speciellt när jag har på mig min korsett som hjälper till att hålla ihop hela kalaset. Så i dag tog jag steget och bokade in mig på en 1.5 h Jivamukti klass.

Det kändes så himla konstigt att sätta på mig träningskläderna igen och sen när jag väl satt där inne i salen så kändes det så väldigt skumt att vara där och inte vara gravid längre. Förra gången jag yogade var jag 9 dagar över tiden och jättestor…

Jag började med att berätta för instruktören att jag nyligen har fått barn och att jag var snittad, så att hon kunde ge mig vettiga alternativ till de poserna som inte kändes rätt. Jag bestämde mig även för att ta det väldigt lungt och vara snäll mot kroppen. Jag är van vid att vara bra på yoga, så risken var ganska stor att jag skulle gå ut för hårt, så jag var tvungen att påminna mig själv hela tiden att ta det lungt och känna efter.

Jag gjorde ingenting för avancerat, skippade alla poser som jobbade magmusklerna på ett sätt som fick magen att se ut som en triangel (man får en topp på magen när musklerna är separerade) och allt som jag var tvungen att ligga på mage för. När de andra gjorde shoulder stands så la jag upp benen mot väggen istället. Det finns liksom inga magmuskler där som stabiliserar så det gäller att vara väldigt försiktig.

Men annars gick det verkligen hur bra som helst och jag är så peppad på att gå regelbundet nu. Det är dags att bygga upp en stark kropp igen. Efter jul kommer jag att börja med en dag i veckan och sedan öka successivt.

Mina bästa tips är att lyssna på kroppen, sänka kraven, känna in vad som funkar, inte gå ut för hårt och vara snäll mot sig själv. Det här är bara början på resan tillbaka till en ”normal” kropp. Som den var innan kommer den nog aldrig att bli igen, utan det blir en ny form av normal och det är ju helt ok det med.

Jag är så stolt över vad min kropp har åstadkommit och nu är det dags att visa den lite extra uppskattning.

Foto – Ida Zander

Fler inlägg i samma ämne hittar ni här;

How To Blog When You Have A Baby
How Do They Do It?
Post Birth Body – 10 Weeks Later

 

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Foodjunkie
Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Sassa Asli
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Elin Johansson
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind