Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Christmas Favs

SE ALLT

familyblog

Post Birth Body – 10 Weeks Later

For the English version, please go to the bottom of the post. 

Nu har det gått 10 veckor sedan Ace föddes och min kropp kunde börja återhämta sig efter graviditeten.

Som alltid är det viktigt att påpeka att alla återhämtar sig olika snabbt. Jag var enorm, 13 dagar sen och snittades, så min återhämtning kan se helt annorlunda ut jämfört med någon som födde vaginalt, i vecka 38 och hade annan form på magen.

Som ni ser så börjar magen försvinna på riktigt nu. Det har tagit sin lilla tid och jag kan fortfarande inte ha på mig mina vanliga jeans, men andra typer av byxor verkar funka fint.

Jag har fortfarande kvar min linea negra (den mörka linjen) och min navel ser lite skrumpen ut. Magmusklerna är separerade, så jag bär en korsett under dagarna, både för att stabilisera magen och ryggen och för att hjälpa till att dra ihop musklerna igen. Jag tycker faktiskt att det funkar riktigt bra och att magen känns starkare och tightare efter att jag har börjat använda korsetten.

I övrigt så tycker jag att bristningarna syns mindre och mindre ju mer huden drar ihop sig och min mage börjar se hyfsat normal ut. Det är en bit kvar, men det kommer och jag hoppas på att se ännu mer ut som vanligt när vi åker till Sydafrika till nyår. Oavsett så kommer jag att ha bikini på mig, jag är för stolt över min kropp och vad den har uträttat för att gömma den.

Viktmässigt ligger jag på 50 kg nu och det är 3 kg från min startvikt på 47 kg. Jag tycker att kläderna börjar sitta mer som vanligt igen och nästa vecka kan jag börja träna så att jag får bygga upp lite muskler igen.

Jag tänker se till att verkligen bli stark i kroppen, så att jag är redo den dagen vi vill skaffa ett syskon till Ace. Det är tungt att vara gravid och det hjälpte att jag var ganska vältränad innan.

Nu börjar jag äntligen känna igen mig själv igen och det känns hur bra som helst!

Hitta mina tidigare uppdateringar här;

Post-Birth Body – 1 Month Later
My Body – 2 Weeks Post Birth

For the English version, please click below.

(more…)

Ace’s Christmas & New Years Outfits

For the English version, please go to the bottom of the post.

Det här inlägget innehåller reklam för Polarn O Pyret.

Jag kan knappt förstå att det är mindre än en månad till julafton. Hur hände det?

Det här är vår första jul med en liten skrutt och jag har alltid drömt om hur mysig och speciell jag vill att julen ska bli för mina egna barn. Inte för att Ace kommer att förstå eller minnas någonting av just den här julen, men det är extra mysigt för oss att göra det juligt och fint.

Det är alltid lite klurigt att bestämma vad vi ska göra på julen. Åka till Sverige och fira med min familj, fira med Garths föräldrar i Cambridge eller fira här hemma? Vi skulle kunna fira varannat år mellan våra familjer, men vi har bestämt att vi tycker att det är viktigare att vi skapar vår egen tradition som är konstant år efter år, så att Ace slipper flänga runt så som jag har gjort hela mitt liv (skilda föräldrar).

Så det blir helt enkelt julfirande här hos oss och så får de som vill komma. Vi har ett gäng vänner som är i stan på Julafton, så vi funderar på att bjuda över dem på svensk jul och så firar vi den engelska varianten den 25e som vanligt.

Jag ser såå mycket fram emot när Ace är gammal nog att vara sådär härligt förväntansfull som bara barn kan vara på julen.

Hur och var firar ni jul?

Det här fina setet i härlig merinoull från Polarn O Pyret kommer att vara Aces juloutfit. Varmt, mysigt och så himla sött! Jag vet att många är oroliga att ull kilar, så jag testade att hålla och gnugga insidan mot min kind och det var bara mjukt och gosigt.

Det är även toppenpraktiskt att använda ullkläder under overaller och åkpåsar i vagnen när det är kallt ute.

Den superfina bodyn hittar ni här, byxorna här och de små söta röda strumporna här.

Nyårsafton firar vi som vanligt ute på vift.

Det är vår bröllopsdag och vi har som tradition att alltid fira på ett nytt ställe och det här året blir det i Kapstaden.

Vår fina vän Graham flyttade till Australien och träffade sitt livs kärlek. De har redan en liten kille som är några månader äldre än Ace och då hon kommer från Australien och han från London, så bestämde de sig för att gifta sig halvvägs mellan båda länderna.

Så det blir bröllop på varmare breddgrader för oss och Aces första besök till Garths hemkontinent.

Om vi hade firat hemma så hade Ace fått bära den helt underbara lilla outfiten över. Jag menar skjortan! Dör man inte söthetsdöden? Och tänk att man ens kan göra koftor i så små storlekar…

Han kommer att få ha på sig den här stiliga outfiten på julfester och min på födelsedag istället för nyår då den nog är lite väl varm för Kapstaden. Vi kör nog på skjortbodyn och ett par shorts istället.

Ni hittar den snitsiga skjortbodyn här, hängselbyxorna här och den gulliga lilla gubb-koftan här. Alla har POPs Eco märkning.

Nu måste jag bara komma på vad jag ska ha på mig…

Var firar ni nyår i år?

For the English version, please click below.

(more…)

My Anxiety & Having A Baby

For the English version, please go to the bottom of the post.

Åå, nu sitter jag här på en lördagförmiddag framför dator och äter en sen frukost. (Jag lägger dock upp inlägget sent på kvällen…baby life)

Jag har precis tvättat håret, rakat benen, filat naglarna, smörjt in mig med en härlig creme, lagt en ansiktsmask och snart ska jag plocka upp lådan med mina gamla jeans från källaren.

Ace sov 7 timmar i natt, åt massor och somnade sedan om 2 timmar till så jag har sovit 8 timmar. Halleluja! Nu är han ute och sover i selen med Garth som ville gå på en promenad och passa på att handla fler blöjor. Så jag har snart haft en helt timma för mig själv här hemma. Superlyx!

Jag hör dock i syne hela tiden och är helt säker på att han gråter utanför. Snacka om skadad mammahjärna!

När han gråter skär det i hjärtat på ett helt annat sätt än när någon annan bebis gråter och så fylls brösten direkt upp med mjölk. Hur sjukt är det inte att min kropp reagerar på hans ljud på det sättet? Fast när man står där och byter blöjan när han är trött och brösten värker så önskar jag att effekten inte var lika stark. Vänjer man sig någonsin?

Numera får jag inte ont när jag har ”let down” längre, men ibland när jag pumpar får jag någonting som heter D-Mer. Det är när oxytocinet (mamma-hormonet) slår fel och ger ångest istället för mysiga känslor.

Jag hade mycket ångest när jag var yngre, så det gör nog att jag är mer mottaglig. Men jag har även lärt mig hantera känslan, så nu när det händer så vet jag vad det är, att det går över på under en minut och så tar jag bara ett par djupa andetag, försöker att tänka på något mysigt och dricka lite vatten.

Om jag inte hade haft erfarenhet av ångest sedan tidigare så hade jag nog blivit lite rädd för hur det känns. För att förklara för er som aldrig har haft ångest så kan det kännas som att man absolut inte vill vara där man är just då. Lite som att man är rädd, fast man inte riktigt vet vad det är man är rädd för. Det är givetvis olika för alla. Oavsett är det väldigt obehagligt, men någonting man kan lära sig att hantera.

Min ångest har verkligen minskat med åren, för att öka lite runt vårt bröllop och efter (jag fick magsår…), minska igen och nu gå upp när jag har fått barn. Men för varje vecka som går så jobbar jag på att minska den igen och just nu händer det bara ibland när jag pumpar och det är väldigt hanterbart.

Första veckorna efter födseln hade jag även ganska mycket katastroftankar. Ofta att jag skulle tappa bebisen, inte vakna om han grät eller att något skulle hända honom om jag lät Garth ta honom helt utan mig. Som tur är gick det över fort och nu kan jag slappna av till 100% när han är med Garth och slipper oroa mig. Jag har förstått att det är väldigt vanligt att känna så och man måste helt enkelt inte låta känslan ta över och istället tänka rationellt, så försvinner den tillslut.

Jag tror att det är väldigt viktigt att prata om allt det här, speciellt med andra mammor.

Många lider i tysthet och tror att något är fel på dem, när saker som D-Mer har en fullt naturlig förklaring. Det är även viktigt att förstå att det inte behöver handla om postpartum depression heller, även om vissa får ångest då med.

Det är väldigt få nya mammor som inte känner sig lite ängsliga och osäkra ibland, det är fullt naturligt. Men om du känner att allting känns för mycket, ångesten är konstant, du inte kan njuta av tillvaron och livet känns allmänt skit, så är det värt att be om hjälp. Postpartum depression är väldigt vanligt och med hjälp så går det att få bukt med hyfsat snabbt och smärtfritt. Så lid inte i tystnad!

Det gäller visserligen alla er som inte har barn med. Depression och ångest är på riktigt, så be om hjälp om du inte känner att du kan hantera det själv.

Har ni några erfarenheter om ångest, postpartum depression, katastroftankar eller vanlig depression? 

Foto – Ida Zander

Liknande inlägg hittas här;

Can You Have Children & Keep Your Career?
Faux Fur & A Buggy
Ace’s Food & Sleep Routine

For the English version, please click below.

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind