Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Top Sales Picks

SE ALLT

bumpdate week 26

Bumpdate week 27

For the English version, please go to the bottom of the post. 

Hej fina ni! Ni får ursäkta att det blev en liten bloggpaus i helgen, det var inte riktigt meningen.

…Eller jag hade tänkt att ta lördagen ledigt för att ha en dag med lite färre ”måsten” och bara kunna umgås med Garth och så hade jag även en plåtning på det. I går hade vi planerat in frukost med vänner, lunch med Garths föräldrar och sedan bio med andra vänner på kvällen, med en paus att blogga på eftermiddagen.

Men tyvärr sa kroppen ifrån (jag vaknade 4.30 på morgonen och kunde inte somna om, kan jag lägga till) och jag fick massor med sammadragningar/Braxton Hicks på eftermiddagen. Jag lyckades ta mig med på bion, men var nära på att gå hem flera gånger. Vi såg Wonderwoman som var helt ok, men jag var inte riktigt 100% närvarande. När vi kom hem klockade vi 8 sammandragningar i halvtimman, men eftersom att jag har haft dem länge så satsade jag på att gå och lägga mig istället för att ringa sjukhuset. Och det funkade! För i dag mår jag så himla mycket bättre.

Jag tror att det var en varning för kroppen att ta det lite lugnare från och med nu. Det är svårt och jag får lätt FOMO och är en extrem tidspotimist, MEN nu gäller det ju inte bara mig längre, så jag får helt enkelt ta att jag är i tredje trimestern och behöver chilla lite.

Så den här veckan har jag flyttat runt på lite saker så att jag har hemmadagar både i dag och i morgon.

Jag har alltid haft ett superwoman problem, jag överestimerar hur mycket jag kommer att hinna och orka och så blir det lätt ett dåligt samvete när jag inte kan/hinner lika mycket som jag har planerat. Jag tror att det är väldigt vanligt faktiskt, speciellt hos oss kvinnor.

Så nu ska jag på allvar sänka kraven på mig själv en smula och inte bara säga att jag ska göra det och köra på som vanligt.

Den här veckan har vi börjat tänka lite mer på själva födseln i September. Just nu är det besök på sjukhus/hemma som ligger i fokus och eftersom att det är vårt första barn så har jag verkligen ingen aning om hur jag kommer att känna.

Garths familj vill gärna åka in direkt när vi åker in och sitta i väntrummet så att de kan möta barnet direkt, så som de har gjort med Garths syster när hon fick barn. Min familj är hemma i Sverige och kommer nog först se Froggy efter några veckor.

Personligen är jag ganska privat av mig och skulle gärna se att vi får lite space och väntar med besök till vi är hemma och har haft ett par dagar själva. Jag vet inte heller hur jag kommer att må och vilken typ av förlossning jag kommer att ha haft. Men jag vill samtidigt inte göra Garths familj ledsen.

Så det är lite av ett dilemma just nu.

Det jag undrar är hur ni kände efter att ni hade fött? Hade ni familj i väntrummet/på sjukhuset dagen efter eller väntade ni till ni hade landat lite med besök? Hur hanterade ni familj som ville annat än vad ni helst önskade?

Vilken lyx att ha er att fråga om sånt här förresten. Ni läsare och Preggo gruppen på Facebook har varit helt ovärdeliga!

I vecka 26 har jag;

🎀 Enligt vissa appar gått in i tredje trimestern och andra säger att det är en vecka kvar.

Just det där med räknandet runt graviditet känns väldigt förrvirrande. Man är ju gravid i 10 månader, inte 9!

🎀 Mött upp Gia och planerat för min babyshower.

Vi satte datum den 8e Juli och jag fick ge en lista på de som skulle vara trevligt att ha med, resten fixar hon. Det värmer i hjärtat att ha vänner som är så omtänksamma. Jag hade inte en tanke på att ens ha en babyshower innan Gia frågade om hon kunde organisera en.

🎀 Märkt att Froggy har fått hicka.

Det är så himla gulligt! Det blir små rytmiska spasmer inne strax under min navel och först kändes det som när en muskel i ögat hoppar när man är trött. Men nu har det hänt ett par gånger och det är aldrig riktigt på samma ställe, så jag har förstått att det är små bebishick.

🎀 Insett att bebisen reagerar på mig, Garth och Olive.

När jag petar lite när den sparkar, så sparkar den mer precis där, när Garth pratar eller pussar på magen så sparkar den precis på samma plats och om Olive sitter i mitt knä så sparkar den Olive så mycket att hon blir helt förvirrad. Jag kan även känna och se ett litet huvud som pressar sig ut då och då, väldigt häftigt.

🎀 Förutom Braxton Hicks så har jag ändå mått himla bra.

Jag har kunnat träna, yoga och jobba som vanligt och jag har även börjat ta lite tid varje kväll till att bara sitta och prata och bonda lite med magen. Nu har jag äntligen börjat fatta på riktigt att det är en liten person där inne.

I vecka 27 ska jag:

🎈 Sätta oss på väntelista på dagis.

Vi tänker börja först 2019 när Froggy blir 2 år gammal. Det är mest för att jag kan jobba hemifrån, ett år känns väldigt ungt och dagis är helt sjukt dyrt här (3 terminer/år och ca £1500-£3000 per termin) .

Dock kommer vi att försöka få tag i ett sk ”nanny – share” några dagar i veckan innan dess. Då går man ihop ett gäng mammor och delar på en nanny som tar 2-3 barn åt gången i ett par timmar. Så att jag kan gå på möten/events/plåtningar och liknande.

🎈 Börja mäta magen med ett måttband.

Jag svär att den växer varje dag, så nu ska jag och Garth mäta för att se om det stämmer. Jag har vuxit ur alla mina egna t-shirts och skjortor och har börjat nalla från Garths garderob. Han är så himla stor bara, så även om skjortorna funkar för kalaskulan så drunknar själva jag i resten av tyget.

🎈 Ta emot fler bebissaker som vi har beställt.

Nu har jag säkert gått lite väl banans med shoppingen, men jag tänker på det som research med. Jag vill testa alla sakerna som jag ser att mammor i forum svär vid och jag kan ju alltid ge bort eller sälja det som inte funkar senare. Ni som följer mig på Instagram (@TessMontgomery) vet att jag gör små ”baby hauls” på Instastories när en leverans kommer och visar precis vad jag har köpt, jag tror att nästa blir nummer fyra.

🎈 Börja fixa i gästrummet på riktigt.

Vi har tyvärr haft ännu en läcka från takfönstret. Killen som satte in det var en riktig cowboy, så nu ska vi få det fixat en gång för alla. Tänk om det skulle börja droppa när lilla skrutten är där inne…

Vi ska även tapetsera ena väggen så att det inte bara blir ett helt vitt rum. Just nu har vi mycket grått och vitt köpt, men jag tänkte att jag ska börja lägga till lite bleka pasteller i färgskalan.

Över till er mina fina preggosar. Hur mår ni? Vilken vecka är ni i? Kanske någon som har fått träffa sin lilla?  …Och ni andra, har ni något roligt som har hänt den senaste veckan, kanske en vinst på jobbet eller annat skoj?

Min vita maxiklänning kommer från Seraphine Maternity.

Ni hittar mina tidigare gravidveckor här;

Week 26 & Thoughts of Body and Mind
Week 25 & Braxton Hicks
Week 24 & Bye Bye Fifi

For the English version, please click below. 

(more…)

Bumpdate Week 26 & Thoughts of Body and Mind

For the English version, please go to the bottom of the post. 

Jag kan ju säga att det är tur att man har 9 månader på sig att vara gravid, för även om jag har haft en hyfsad idé om hur mycket jag skulle förändras fysiskt, så hade jag inte räknat med hur mycket det är att tackla psykiskt.

Jag orkar inte vara ytlig om alla känslor och låtsas som att ”allt som händer är ok, för jag tillverkar ett liv”. Visst känner jag så, men klychorna hjälper ingen så det är bättre att vara helt ärlig istället. Det är påfrestande både för kroppen och sinnet att vänta barn och så är det bara.

En av de första sakerna att tackla som dyker upp är kroppen, eller idén om hur vi vill att våra kroppar ska se ut och fungera. Helst så vill vi vara hyfsat vältränade, ha ett hälsosamt utseende, ligga på en någorlunda vettig vikt och se ”bra” ut. Vi vill även att kroppen ska fungera väl och vi vill må bra helt enkelt.

Allt det där flyger ut genom fönstret när man blir gravid. 

I början ändras inte själva utseendet så himla mycket, men det händer grejer med välmåendet. Nu har jag haft tur och slapp det mesta av illamåendet, men stackars Josefina var helt däckad och mådde verkligen pyton i många veckor. Själv var jag mest trött och lite håglös.

Saker som man annars skulle ha gått till doktorn och blivit kollad och ha fått piller eller sjukskrivning för är ”en del av graviditeten” och man måste bara ta det. Som tur är vet man att det vanligtvis handlar om 12-15 veckor , men ändå det är en lång tid att vara ”magsjuk” och så trött så att man knappt kan fungera.

Nästa sak som kommer är förändringarna i kroppen. Vi har oftast levt med oss själva i 20-30 år innan vi blir gravida och har ändå en någorlunda bra idé om vem vi är utseendemässigt. Vi har koll på hur vi bör äta, träna och ta hand om oss själva för att känna oss som våra bästa själva och även om man har sina egna demoner och problem så är de oftast konstanta.

När man blir gravid så slutar kroppen att se ut och bete sig på det sättet som man är van vid.

Det är inte bara det att magen och brösten växer, man blir även svullen från hormoner ganska direkt. Många får problem med gravidakne, torrt hår, naglar som går av och senare även vätska som samlar sig i ansikte, händer, fötter och ben.

För att inte tala om underbara saker som förstoppning, gaser, onda fötter, ryggar och hormoner som får en att känna sig som någon helt annan än sig själv.

Nu är jag själv 27 veckor och börjar få 3e trimester symptomen. Jag gråter för nästan allt, mest rörd-gråt. Det kan vara en gullig hundvalp på stan, en fin reklamfilm eller att att skurken på tv ramlar ner från ett tak. Jag skulle inte kunna säga själv vad jag kommer att gråta av i förväg, men tårarna rinner minst en gång per dag. Det är helt ok hemma, men på stan blir det jobbigt i längden.

Jag är även van vid att vara liten, hyfsat smal, någorlunda vältränad, lätt och vig. Nu känner jag mig lika het som en barbapappa ungefär. Det jag försöker hålla i åtanke är att det är under en begränsad tid. Men det är inte kul att inte kunna bära sina favoritkläder, att vara ungefär lika graciös som en flodhäst och att hela tiden behöva tänka på hur jag mår, vad jag gör och vad som händer inuti mig. Det är svårt att koppla bort och tänka på annat helt enkelt.

Jag är numera definierad som ”gravid” istället för Tess, både av främlingar, vänner och familj. Det är som att det finns en förväntan på att jag ska vara annorlunda som person. Gravida kvinnor ska visst vara antingen väna och moderliga eller arga och hormonella. Din vanliga personlighet är liksom inte riktigt medräknad och allting ”beror på graviditeten”, vilket gör att det är svårt att bli tagen på allvar och att få ta ansvar för sina egna tankar och handlingar, även när de inte har någonting med graviditeten att göra över huvud taget.

Jag har dock äntligen kommit till den punkten då jag kan tillåta mig drömma om att få min vanliga kropp och sinne tillbaka. Jag gillar att vara gravid, men jag ser verkligen fram emot att få ta på mig mina favoritkläder igen, att kunna shoppa utan restriktioner, att få känna mig som mig själv och inte bara ett hus till vår lilla. Jag har ungefär 3 månader kvar till processen att bli vanliga Tess igen kan börja och även om det givetvis kommer att ta tid, så ser jag faktiskt mycket fram emot det.

Till dess tänker jag fokusera på det positiva 

– Även om min gravidmage knappast är snygg eller sexig, så är den ändå himla gullig och jag har klarat mig utan stretchmarks hittills, så det är jag väldigt glad för.

– Min utåtnavel gör att istället för att ha som en spets mitt på magen så är min rund som en liten mjuk knapp och faktiskt riktigt fin tycker jag. Det är en liten grej kanske, men det gör mig glad.

– Jag har inte gått upp i vikt i ansiktet (än) och mina 10 kg sitter mest på mage, bröst och låren just nu. Men det känns helt ok.

– All gravidacne, torrt hår och andra konstigheter har avtagit nu och jag har fått en liten glow istället. Mycket av det har säkert att göra med att jag har varit i solen. Men det gör en stor skillnad när man tittar i speglen.

– Jag tillverkar trots allt ett litet liv och jag är helt förundrad över vad min kropp kan göra. Även om processen är lång och inte helt lätt, så är det en riktigt häftig resa och jag ångrar mig inte på minsta lilla sätt.

Som tur var jag nog så redo som man kan vara inför första graviditeten. Jag visste att det skulle bli uppoffringar och givetvis mycket glädje och spänning med. Men det viktigaste är just att bara släppa taget om allt som har med utseende och hormoner att göra och bara rida vågen i 9 månader.

Det finns ingenting du kan göra åt saken, så då kan man lika gärna försöka fokusera på det positiva, men veta att det är helt ok att inte ”njuta” av varenda sekund som gravid. Det är nog med press utan att behöva lägga till ett dåligt samvete med.

Det här ämnet är verkligen hur stort som helst och det är så himla många olika aspekter.

Hur känner ni som är preggo? Njuter ni av graviditeten eller känns det mest bara jobbigt just nu? Ni som inte är gravida, hur känner ni inför en eventuell framtida graviditet? Vad tror ni kommer att bli bäst och jobbigast?

I vecka 25 har jag;

🎀  Fått mina första bristningar.

Dock inte på magen utan på undersidan av brösten. Det känns ändå trots allt som det bästa stället att få bristingar på eftersom att det bara är jag och Garth som kommer att se just den kroppsdelen i framtiden. Men nu är jag extra duktig på att bära bra BHar precis hela tiden.

🎀  Gått på bröllop och både shoppat klänning och dansat med stor mage.

Det är svårt att dansa med en kalaskula, men det går. Jag skulle inte säga att mina moves var de bästa, men jag var nöjd att jag och Froggy kunde ta en liten svängom med Garth i lördags ändå. Det enda som var lite jobbigt var att behöva vara petig med maten, jag som annars äter det mesta var tvungen att be om att förrättsägget skulle kokas lite mer och om jag kunde få mitt lamm helt genomstekt. På restaurang känns det helt ok, men på bröllop när man inte själv betalar kände jag mig lite jobbig.

🎀  Passerat 100 dagar.

För mig är 100 dagars-gränsen riktigt viktig. Det är då saker och ting börjar komma nära i tid på riktigt. Vi ska bli föräldrar snart, hjälp!

🎀  Beställt hem 80% av alla sakerna vi behöver till Froggy.

Jag tröttnade på att åka runt till butiker och inte hitta vad vi ville ha, så jag satte mig ner i förra söndagen och beställde allt från vagn, bilbarnstol och spjälsäng till babybad, termometer och filtar. Det tog sin lilla tid, men nu är det mest fixat och vi behöver bara vänta på posten.

Jag kör små ”baby hauls” på Instastories så fort någonting har dykt upp (@TessMontgomery). Om ni vill kan jag göra en lista senare på precis vad vi valde att köpa och varför.

I vecka 26 ska jag

🎈 Gå in i tredje trimestern!

Shit vad fort tiden går! Från vecka 35 så har jag bestämt mig för att var helt redo att Froggy kan göra entré när som och det är bara 9 veckor till dess.

🎈 Förhoppningsvis börja dekorera babyrummet.

Vi ska tapetsera en vägg, väntar på spjälsängen och måste välja en byrå och ett passande skötbord. Om vi får in allt det stora så kan jag börja pilla med själva det estetiska i veckorna efter.

🎈 Boka in oss att se de två dagisen som vi är intresserade av.

Det börjar bli ont om tid nu och om vi vill ha en plats när den lilla är 2, så måste vi skriva upp oss på listan inom de närmaste veckorna. Helt sjukt egentligen.

🎈  Hade jag egentligen tänk att åka till Sverige, men då jag fortfarande får många Braxton Hicks (sammandragningar) så har jag bestämt mig för att stanna hemma nära mitt eget sjukhus istället.

Jag vet inte om jag kommer att kunna resa mer innan September, men jag räknar inte med det. Lite trist, men vi ska försöka komma iväg på en liten weekend här i UK i juli istället. Tur att vi fick vår babymoon i alla fall.

Ok, er tur! Ni som är gravida, hur mår ni och vad är högsta prio på er baby to-do lista just nu? Och ni som inte är gravida får gärna dela de roliga och viktiga sakerna som händer i era liv just den här veckan!

Min klänning kommer från Seraphine och bikinin under från Missoni. 

För tidigare bumpdates, kika här;

Week 25 & Braxton Hicks
Week 24 & Bye Bye Fifi
Week 23 

For the English version, please click below.

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Pamela Bellafesta
Home
Andrea Brodin
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk