Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

bli gravid

New Years Outfit Inspiration & A Fertility Ultrasound

_DSC4152

_DSC4041

New Years Outfit by Tessm.se_DSC4156 _DSC4107

 

New Years eve outfit all black by TessM.se  _DSC4020

For the English version, please go to the bottom of the post.

—-

I kväll hoppar 6 glada personer och en missnöjd hund in i en minibuss och tuffar upp mot Skottland för att fira nyår i vildmarken. Jag har inte vågat fråga om det finns wifi… men det går ju faktiskt oftast att blogga från mobilen, så det bör vara lugnt.

—-

Vi har med oss hummer, hummersoppa, lax, oxfilé och massor med andra godsaker att äta på Nyår. Det är ju inte bara nyårsafton vi firar, utan även vår 2åriga bröllopsdag! Gud vad tiden går fort, det känns som att vi gifte oss bara för ett par månader sedan.

På barn-fronten så gjorde vi vårt ultraljud i går. Jag blev lite förvänad att bli inkallad i mellandagarna (först ville de att jag skulle komma på julafton!), men det känns skönt att få det gjort. Jag insåg faktiskt först på morgonen i går att det inte är ett vanligt ultraljud på magen utan ett där de går ”in” och kollar runt. Det är inte världens roligaste grej att behöva göra måste jag erkänna, men det är verkligen värt det för att veta att allting ser bra ut. Kvinnan som utförde mitt ultraljud var verkligen hur trevlig som helst och vi blev väldigt väl omhändertagna på St Thomas sjukhus, så det var inte så illa trots allt.

De kollade livmoder, äggstockar och allting runt om kring och det såg inte ut att vara något problem alls, vilket var väldigt skönt att höra. Nu kan de inte riktigt se saker som endometrios, men det är skönt att veta att ingenting är blockat och cystfritt.

Jag fick dock veta att min livmoder är vinklad inåt, så den dagen jag blir gravid så kommer barnet att ligga mer mot ryggraden. jag undrar om det betyder att jag inte kommer att få så mycket mage då?

—-

Så nu har vi testat;

Mina hormoner
Hans simmare
Min livmoder och äggstockar

…och hittills har vi fått alla tummar upp. Så himla skönt!

Vad är det för andra fertilitetstester man kan göra? Jag vet att ni är många som har gått igenom den här typen av utredningar tidigare och säkert har massor med tips och råd.

Förresten så funderar jag på om jag ska fixa en Facebook grupp för alla oss som vill prata om allt det här som man ”egentligen” inte ska prata om. Vi är så himla många, så det finns ingen anledning att någon ska behöva känna sig ensam i sin resa. Vad tror ni om det?

—-

På bilderna har jag på mig byxor och topp från Zara, skor från Schuh och väska från Furla. En fin klassisk nyårsoutfit om jag får säga så själv!

Foto – Next flash

For the English version, please click below.

(more…)

You Are Amazing!

Breakfast by TessM.se

—-

Jag vet knappt vad jag ska säga om responsen på mitt senaste inlägg. Det är helt överväldigande vad fantastiska ni är!

—-

Jag vet givetvis att många andra är i liknande situationer, men att SÅ många av er antingen har varit med om samma sak eller är mitt i det precis som vi är just nu hade jag ingen aning om. Jag kan inte riktigt sätta i ord hur mycket det betyder för mig att få höra era historier och råd. Garth kom hem och berättade att han hade haft svårt att läsa alla kommentarerna på kontoret för att han blev tårögd hela tiden. Fina ni <3

TACK för att ni delar med er, TACK för alla lyckönskningar, TACK för all fantastisk pepp, stött och kärlek.

Vi var givetvis lite oroliga att skriva det där inlägget, mest för att vi var rädda för tråkiga kommentarer eller att någon i vår närhet skulle bli upprörd. Men responsen har varit 100% fantastisk. Folk pratar normal inte om den här typen av saker och jag tror att det finns ett behov att få dela med sig.

Efter jag skrev inlägget i går så infann sig ett konstigt lugn, som ett accepterande. ”Ja, nu vet alla att vi är det där paret som har försökt i ett år”. Vilket kändes vissa delar utlämnade, men även som ett konstaterande och väldigt frigörande.

En av anledningarna till att vi valde att berätta om vår resa till plusset är just för att vi inte tänker skämmas eller lida i det tysta som många andra par gör. Varför? Precis som när par får missfall, så är det är inte någons fel. Det är naturen och kroppen, men allra viktigast att veta är hur otroligt VANLIGT det är, även om det känns ovanligt eftersom ingen är öppen och pratar om det. Oftast ploppar det bara upp en ”Vi är gravida i 3e månaden” från ingenstans. Det kan ha varit världens resa dit, men den får vi andra aldrig ta del av.

Om det är en sak som jag har insett under de senaste 24 timmarna så är det vikten av att få prata om vad man går igenom. Att få dela och att få bli tagen på allvar.

Egentligen är ett år inte lång tid, i vanliga fall flyger åren förbi. Men när man är så fokuserad på veckorna och dagarna som man automatiskt blir när man försöker bli gravid, så går tiden enormt långsamt. Livet är konstant i berg och dalbana med toppar av hopp och dalar av besvikelse och som kvinna blir man hypersensitiv till sin kropp. Allting är ett tecken på något och det går från kroppen, till hjärnan och sedan vidare till de val man gör i livet.

Jag drack inte kaffe eller alkohol under flera månader i år, för att se om det skulle hjälpa. Jag valde även att inte gå på lika hårt i gymmet som vanligt, men mycket av det var visserligen att jag kände att CrossFiten blev väldigt stressig med allt PBjagande och wods på tid. Någon sa till mig att jag inte ska gå på hot yoga under vissa dagar i månaden och jag har ätit folic acid i nästan 2 år nu!

Även om man inte tror att det kommer att påverka livet så mycket när man börjar försöka få barn, så gör det verkligen det och allra mest på en metal nivå.

Nu när Pandoras ask är öppen så kommer jag att kunna dela mer av vår resa här på bloggen, för det är så himla många olika delar och aspekter runt att försöka bli gravid som påverkar mitt dagliga liv. Det känns otroligt skönt att äntligen kunna prata med er om det här.

—-

I dag har jag tagit ledigt för att hämta andan, läsa alla era fina kommentarer och emails igen, ta hand om Olive (mer om henne senare) och i kväll ska vi gå på balett. Det är min favorit ”The Nutckracker” som vi ska se tillsammans med Bex och Luke, otroligt mysigt och juligt!

—-

For the English version, please click below.

(more…)

The Whole Truth About Trying For A Baby

 

The whole truth

Hej fina ni!

Tack för all er feedback, det är så kul att höra ifrån er.

Jag har insett att bloggen har blivit lite väl strukturerad på senaste och jag tänkte från början att det skulle göra det lättare för er, eftersom att jag skriver om så mycket olika saker och att de specifika dagarna skulle göra enklare att titta in de dagarna då ”ert” ämne kommer upp. Men jag kan se att det har blivit lite för mycket ”tidning” över det hela. Så jag ska absolut ta åt mig av den kritiken och börja blanda upp allting lite mer igen.

Sedan kommer vi till den stora punkten med att vara mer personlig (ni är många som har påpekat att det är mycket mindre personligt här inne den senaste tiden och jag håller faktiskt med till 100%). Ja, jag har varit så mycket mer personlig förr och det finns en stor anledning till att jag har varit mer tillbakadragen det senaste året. Det har ingenting med er att göra alls, jag känner alltid att jag får stöd, kan glädjas med och blir peppad av er. Utan det är någonting helt annat.

Det var ett par kommentarer som jag fick i går som verkligen sköt mig mitt i hjärtat, öppna ärliga kommentarer om hur ni verkligen mår och vad som händer i era liv. Jag fick så dåligt samvete för jag har faktiskt inte pratat med er om någonting ganska stort som händer i mitt liv och här kommer ni och berättar allt för mig.

Så jag har bestämt mig för att berätta vad det är som har gjort att jag har haft svårt att prata mer om vad jag gör, känner och tänker under det senaste året.

Sedan lite drygt ett år så har jag och Garth försökt få barn.

Det går sådär… Vi började när vi åkte till Karibien och av någon anledning har jag alltid trott att det skulle hända direkt. Så först var jag helt ärligt totalt livrädd och kände mig inte alls redo. Det gjorde inte så mycket att mensen kom som den skulle nästa gång, för hela grejen kändes så stor och läskig.

Men sedan gick månaderna, jag började testa appar, kissa på stickor, cykla i luften (fick urinvägsinfektion på urinvägsinfektion) och ju fler månader som gick desto mer började jag känna den där riktiga längtan efter ett barn.

Jag var helt hundra på att jag var gravid i två olika omgångar, jag måste ha använt minst 15 graviditetstester på två veckor. Jag hade ont överallt, mådde illa, var jättetrött och kände mig allmänt ”konstig”. Men där kom den där jävla mensen och så startade klockan om på noll igen.

Sedan i Augusti så kom helt plötsligt min mens 4 dagar tidigt, jag som alltid har varit som en klocka i min cykel. Nej seriöst, mellan 15.00-17.00 på en torsdageftermiddag, jag skojar inte. Så då blev jag verkligen rädd att någonting var fel på riktigt och gick till doktorn. Enbart för att bli totalt utskrattad med orden att ”menscyklar kan vara varierade”… Visst känns det löjligt nu när jag tänker tillbaka, men min hade inte varierat sig sedan jag var 15 år gammal och jag känner ändå min kropp ganska väl vid det här laget.

Då bestämde vi oss för att det var dags att börja ta tester för att se om allting är som det ska vara och gick till doktorn ”på riktigt”. Innan det här steget var jag ändå ganska lugn med hela bebisgrejen. Jag har oftast ett ”allting kommer att lösa sig”-tänk och tror på någon form av öde. Men nu kom alla de stora frågorna på en gång. ”Tänk om vi inte kan få barn?”, ”Vad gör vi om en av oss inte är fertil?”, ”Skulle vi vara ok med IVF?”, ”donator?”, ”surrigat?”, ”adoption?”, ”klä Olive i kläder och köra runt henne i en liten barnvagn…?”

Garth var faktiskt mest rädd för sitt provsvar, det tog honom flera veckor att faktiskt bygga upp till att lämna det där jobbiga lilla provet. För mig var det enkelt, jag behövde bara gå in och ta ett blodprov precis en vecka innan mensen skulle börja. (Ni kanske minns att jag skrev hur fort det gick att ta blodprov med NHS? Det var den dagen.)

När jag var i Polen för den där reklamfilmen så fick Garth själv gå till läkaren. För att vara ärlig så kändes det ganska skönt att inte behöva föreställa mig ett senario där någon läkare jag aldrig hade träffat förr skulle berätta för mig att jag aldrig kan få barn. Det är så lätt att tänka det värsta.

Så jag satt i ett hotellrum i Polen när Garth ringde mig och det var spänt vill jag lova. Men det var som tur vad med goda nyheter – vi är helt friska och det finns inga problem. Läkaren trodde att det möjligtvis handlade om stress och press och rekommenderade en semester (gör de inte alltid det?). Jag ska även få göra ett ultraljud för att se att allting står rätt till i magen och att det inte finns några problem där.

…så det är där vi är nu. Vi har försökt i 1 år. Vi är friska. Vi har inte tappat hoppet. Men som ni vet är jag ganska neurotisk av mig och får lätt ångest och för tillfället så ligger det här och lurar i mitt bakhuvud precis hela tiden. Så även om jag har börjat stressa ner med allting annat (Mindful Monday har verkligen hjälpt med det!) så har jag en ny stress istället.

Jag är 34 år gammal och minst 7 personer i min nära krets har blivit gravida inom det här året. Jag är rädd att jag inte kommer att kunna vara glad för fler par snart… Jag är inte där ännu, men om det är en sak som jag vill mest i hela världen just nu så är det att bliv gravid. Tänk vad ett år kan göra.

Så nu vet ni och jag kan sluta känna att jag inte kan prata om allting här inne på bloggen igen. Jag menar, ni har varit en del av allt annat i mitt liv och jag tror knappast att någon kommer att bli jättechockad i vår omgivning av att vi ”försöker”, så då får vi vara lite okonventionella och prata om det känner vi. Jag har en känsla att det är fler än vi som sitter i samma båt och om jag kan dela det med någon så kommer det att kännas bättre både för mig och kanske även för dem.

Garth är ju halva delen av det här och är givetvis helt 100 med på noterna och har faktiskt tjatat på mig att jag ska berätta för er, för han vet hur mycket bloggen och mina läsare betyder för mig. Vi har ju delat allt annat liksom…

—-

For the English version, please click below.

 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind
Mode
Fanny Ekstrand