Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Summer WishList

SE ALLT

Barn

Jul med Barn och Hund

jul olive tess montgomery

Klart man måste ha en jul-boll!Jul tess montgomery 1

Första mötet med lilla Rafael. Seraphina och Olive är redan bästisar sedan länge.jul tess montgomery 2

”Toppen, en ny kompis att kasta bollar med! Han får leka med mina leksaker om han vill.” ( De låg lite senare på golvet och bet i varsin ände av Olives julklapp…)jul tess montgomery 4

Jul är verkligen för barnen. Deras små ansikten när de får en present, oslagbart.

Jul tess montogmery 3

Roliga lekar! jul tess montgomery 5

”Mommy, I’m pooped”.

Barn och hundar alltså. I går lekte Olive för ett helt år med våra systerbarn Seraphina 2.5 år och Raphael som är 8 månader. 

De har en egen voffe hemma, så de är hur bra som helst med Olive. Det är galet hur många som är rädda för hundar här i London. Varje dag är det folk som går över gatan, blir rädd om hon kommer lite för nära eller om hon gör ett ljud. Hon som är så liten till på köpet.

Men rädslor är svåra att komma över. Några gånger när barn har varit rädda, har jag plockat upp Olive, satt henne i mitt knä och frågat om de vill klappa. Det har funkat de flesta gångerna och barnen har gått därifrån med stora leenden.

Ett av de stora felen föräldrar gör är att de lär barnet att säga ”voff voff” så fort de ser en hund. På hundspråk blir det en smula oartigt och även om Olive inte bryr sig, så finns det andra hundar som gör det. Det bästa är när barnen vet att de måste fråga först och sedan klappar på ryggen eller från sidan. Nästan inga hundar gillar att bli klappade uppifrån på huvudet, för då ser de inte var klappen kommer ifrån.

Vår lilla jul i går var i alla fall hur trevlig som helst. Vi åt svensk mat till förrätt, lamm till huvudrätt och massor med ostar efter maten. Alla chocopopsen gick åt och köttbullarna var en hit hos barnen. Just nu sitter jag och äter köttbullar på valnötsbröd och med lite gravad lax till. Winning!

Jag kan inte vänta till den dagen vi har egna barn att fira jul med, skapa traditioner och få se deras små ansikten lysa upp. Det kommer att bli klurigt att få ihop våra olika jular på olika dagar, men vi får väl hitta på en helt egen jultradition som varar i två dagar helt enkelt.

I dag har jag en proppfull dag med en stor casting, packning, redigera videobloggen (tidsoptimisten trodde att hon skulle hinna i helgen…), färga fransar och bryn, vaxa, göra shellac och preppa lägenheten för de som ska bo här när vi är borta.

Vi hörs lite senare kompisar!

Minifrågestund – Svaren

Olive

Elin O – Hur ser du de närmsta 5 åren med hus, bil, jobb, vänner, familj osv?
Framför allt, vad vill du jobba med när modellkarriären tar slut (om den tar slut vill säga )

Hej Elin! Hm, de närmaste 5 åren kommer det nog att hända en hel del.

Först och främst har vi ett yes-år i år, så vi tänker göra så mycket roliga saker som möjligt efter allting med huset och bröllopet, så vi tackar ja till allt vi kan. Nästa naturliga steg för oss blir att tänka på barn, jag vet att vissa som läser bloggen tror att jag tar för givet att jag ska kunna få barn, men jag är helt enkelt inte den personen som målar fan på väggen, jag är för positiv för det. Om det inte skulle funka som det ska så hanterar jag det då helt enkelt.

Bil tror jag att vi kommer att införskaffa nästa år, inte för att man egentligen behöver bil i London, men för att kunna åka och hälsa på Garths familj lite lättare och för mig när jag har jobb utanför stan. Men först måste jag ta körkort…

Hälften av mina vänner är gifta med barn och andra halvan är antigen singlar eller förlovade. Så det kommer nog att bli en hel del bröllop för oss att gå på under de närmaste åren, jag är även brudtärna åt min fina Josefina som gifter sig med sin Matthew nästa år <3. Jag skulle även vilja åka hem till Sverige lite oftare så att jag får se min familj lite mer, det blev inte alls många gånger förra året, så jag ska bli bättre det här.

Allt som allt så tror jag att vi känner oss ganska stadiga med hus och giftermål bakom oss och ett yes-år, barn och bil framför oss. Min karriär är jag inte allt för orolig för, men för att vara helt ärlig så har bloggen vuxit mycket på senaste, vilket är otroligt roligt, så som det ser ut nu så trivs jag väldigt bra med att bolla de två.

Jennifer –  Hejhej! Hur många blev ni tillslut på bröllopet? Höll ni budgeten? (Vi gick över rätt rejält hehe…) och tog du och Garth era bröllopsbilder innan vigseln? Såg att på ditt favvokort så har du bara förlovningsringen på dig. Hade ni kyrklig eller borgerlig vigsel? Grattis till giftemålet och lilla Olive!!

Hej Jennifer!

Tack, gulle! Vi blev allt som allt 75 pers på bröllopet, så precis lagom stort för oss. Höll budgeten… hm.. nej. Vi gick över med minst 50%, men det var det värt. Det är alla småsakerna som man inte riktigt räknade med som gör att siffran hela tiden stiger när det kommer till bröllop. Det är ju svårt att estimera när man aldrig har gift sig tidigare.

Vi tog våra bilder efter vigseln, jag ville inte ha en ”first look” utan se Garth för första gången vid altaret, det blev väldigt effektfullt på så sätt. Jag tror kanske att det är min vigselring du såg? Jag hade även på mig min förlovningsring på den andra handen under bröllopet, det kändes konstigt att inte bära den alls, så den fick hänga med. Vi gifte oss borgerligt med en lifecoach som förrättare och med mycket fokus på kärlek och tvåsamhet i själva bröllopsakten. Vi hade även en candle-ceremony i slutet av ceremonien.

Ellen – Kan du inte snälla berätta vad du har för smink på bilden! Märken + färg! Skulle jag bli jätteglad för den infon (inser att bilden är svartvit, men tror att du publicerat samma bild i färg?!)!

Hej Ellen!

Absolut! På den här bilden har jag på mig en BB-creme från REN, ”creamy concealer kit” från Bobbi Brown, Make up store loose powder i ”Creme”, Nars ”Orgasm” på kinderna, ögonbrynspennan är från Clinique i ”Soft blonde”, mascara ”They’re real” från Benefit, Bobbi Brown long-wear liquid eyeliner i ”granite ink” och på läpparna använde jag Diors ”Rouge Serum 455”. Det är lite av min vardagsuniform.

Ina – Vad skulle du vilja säga till ditt vilsna 20åriga jag? Du verkar så genuint harmonisk och lycklig, vad är hemligheten? Finns det någon bok/tanke/dokumentär som ändrat din syn på livet eller haft en stor påverkan? I vilken ålder ”landade” du i dig själv? Stora kramar. Du är så inspirerande kvinna ska du veta!

Hej Ina!

Tack för dina fina ord.

Oj vad svårt. Jag tror att jag skulle säga till mig själv att inte försöka vara perfekt och leva mitt liv för att göra andra lyckliga. Jag skulle förklara för 20-åriga Tess att allt det där flashiga som jag tyckte var viktigt då, inte kommer att betyda någonting i framtiden, att det bara är en fas. Det är dock svårt att ge någon annan mognad och man behöver vara lite naiv och omogen för att kunna hitta sig fram till sitt riktiga jag senare.

Mest skulle jag nog pusha för att hitta sin egen lycka och sluta mäta sig med andra. Det är så jag nu kan känna mig harmonisk och glad, jag försöker i största möjliga mån att köra mitt eget race, vara glad för andras framgångar och tänka framåt. Jag är en väldigt positiv person och det hjälper verkligen.

Jag skulle vilja säga att jag landade på riktigt runt 28-30 det var verkligen tillväxtår för mitt psyke och mognad, jag funderade ordentligt på vad jag egentligen ville med livet och fokuserade om. Det är bland det bästa jag någonsin har gjort för mig själv.

Julia – Har den bilden att man jobbar långa dagar i London, hurdana dagar jobbar tex Garth? Hur länge vill du vara på mammaledighet sen (och vad är normalt i England)? Om du skulle få en talang, vad skulle det vara? Din favoritmaträtt (brittisk)? Kram

Hej Julia!

Många jobbar väldigt långa dagar, speciellt inom bank. Garth jobbar för ett arkitektföretag på byggsidan, så han har bättre tider, 9-6 vanligtvis och så en 12 minuter lång cykeltur innan han är hemma igen.

Jag har inte riktigt tittat på mammaledigheten här, mest av den anledningen att jag är egenföretagare och det är mycket som ändras i politiken runt mamma och pappaledighet här för tillfället. Jag kan väl egentligen vara ledig så länge jag vill obetalt, men det är inte som i Sverige när man har eget företag tyvärr. Garth skulle nog helst vara pappaledig för alltid tror jag, han ville ha barn redan för 3 år sedan.

Jag skulle älska att kunna sjunga, det är en talang som jag ofta blir superimponerad av hos andra. Om man får tänka lite mer orimligt så skulle teleportera sig vara toppen, tänk vad fort det skulle gå att ta sig till alla castingar och hur ofta jag skulle kunna komma  hem till Sverige.

Min brittiska favoritmaträtt är nog shepheard’s pie eller scones. Men för att vara helt ärlig så äter vi inte särskilt brittiskt utan det blir mer en köttbit och pommes när vi går till puben.

Linnéa – Ber om ursäkt du redan skrivit om detta, men varför valde ni just nyårsafton? Är det något du ångrar att ni gjorde/inte gjorde i samband med bröllopet? Vad hade ni för låtar som spelades under vigseln?

Hej Linnéa!

Först började det som ett skämt, att vi skulle gifta oss på nyår så att Garth aldrig skulle kunna glömma bort vår bröllopsdag. Han är nämligen ganska så glömsk, vi skyller på alla hårda smällar i huvudet från rugbytiden… Sedan när vi började titta på att ha bröllopet i Zimbabwe så funkade nyår faktiskt riktigt bra, de flesta av våra vänner och familjer hade ledigt, många vill gå på fest på nyår och det är ett symboliskt väldigt fint sätt att avsluta/påbörja det nya året. Så då blev det spikat!

Jag ångrar att vi inte hörde vår soloist innan vigseln och att jag inte gjorde mitt hår själv, min frisör var inte alls bra och jag borde ha insett det efter två misslyckade trials med honom. I övrigt skulle jag inte vilja ändra någonting. (Kanske vädret då, men det är svårt att göra någonting åt.)

Jag gick in till Canon in D och våra låtar under vigseln var ”All of me” av John Legend, ”Zambezi” av Tinaché. Vi gick ut till The Lumineers ”Ho Hey” som sjöngs av Garths vän Rafs otroligt duktiga barn.

Emelie – Vill först säga att jag tycker du har en så härlig och bra blogg! Skönhetsjunkie som jag är önskar ju alltid mer om det;) Sen till frågan. Hur ser din bakgrund ut? Du skriver på svenska, har engelsk namn, bor i London…;) hur/när kom du dit osv?

Hej Emelie!

Tack, vad snäll du är! Jag ska försöka klämma in lite mer skönhet i framtiden. Jag är född och uppvuxen på Östermalm i Stockholm och flyttade till London som 21-åring, så jag har bott här i drygt 10 år nu. Mitt namn kommer från pappas sida, vi är alla nästan helt svenska, men med lite finskt påbrå från Farmors sida. Det lustiga är att numera har jag två efternamn som låter väldigt engelska ”Montgomery-Chamberlain”.

Anna – Hej Tess, jag gillar verkligen när du skriver lite mer personliga inlägg. Jag skulle gärna vilja veta om du någonsin har haft en riktig direction/identitetskris – jag själv bor också i London och vet hur tufft det kan vara ibland att bo och flytta till ett främmande land helt själv. Även om det bara är några timmars flyg hem verkar det ibland som en värld iväg….. Tack och krya på dig!

Hej Anna!

Tack fina du! Jag förstår precis vad du menar, jag har haft ett par mini-kriser. En när jag hade en svensk pojkvän hemma och jag drogs mellan min karriär och mitt liv här och honom hemma i Stockholm. Jag valde tillslut att stanna här i London och det ångrar jag inte för en sekund. Sedan hände samma sak med mitt ex från LA, jag började ansökan om visa och planera en flytt dit innan jag fick en tankeställare och insåg att livsstilen i LA kanske inte riktigt var vad jag ville ha ändå. Tur det för senare samma år träffade jag Garth och nu är jag såå glad för mina små kriser och jag vet att det är i London jag vill bo.

Sandra –

Jag har en fråga gällande Zim, nu när du är gift med en kille som är därifrån och kommer säkerligen åka tillbaka en del.

Hur upplever du landet med västerländska mått, infrastrukturen, standard på hotell, hus, säkerhet, banker, villaområden osv. Jag har ingen intryck av landet förutom att det verkar otroligt vackert men såklart man tänker att det inte är lika väl fungerande som delar av västvärlden. Men du får gärna slå hål på min väldigt svenska naivitet att inget fungerar som Sverige för jag känner mig just naiv i det avseendet 

Som när ni planerade bröllopet, kan man lita på att saker blir gjorda och hur är landet präglat, är det en anda av ”allt ordnar sig” eller är ordning och reda?

Kan ni tänka er att köpa ett sommarhus eller till och med flytta dit för en tid? Själv bor jag i USA förtillfället med min sambo men vi skall snart hemåt igen till Sverige. Vi har dock pratat om att flytta igen men kanske testa på Asien. Efter att rest över jul och nyår i Vietnamn och även till Hongkong så är jag osäker. Det hade varit häftigt och man skulle utvecklas att få konfronteras med kulturella skillnader varje dag men jag vet inte om den stora skillnaden skulle vara FÖR stor för mig.

Jag tror liksom inte problemet skulle vara de små sakerna som mat, (kaffe eller svenskt godis) utan faktiskt mer standarden. Och olikheterna, både i hur man lever sitt vardagliga liv men även mentaliteten. Vad säger du?

Hej Sandra!

Det här är en väldigt stor, men bra fråga.

Först och främst så är Zimbabwe High Chaparral i jämförelse med länder i Europa eller USA. Det är ett diktatur och ett U-land  och det märks. Det finns inte mycket till infrastruktur och enda anledningen till att det ens finns vägar på vissa sträckor är för att kinesiska investerare som har intresse i diamantgruvorna behöver vägar till sina lastbilar. Det finns inte alltid bensin på bensinstationen eller pengar i automaten och polisen är de man aktar sig mest för eftersom de ger böter för allting de kan komma på (det är så de får lön). Allting är korrupt och det kan gå dagar utan att landet ens har ström.

Att planera ett bröllop där nere var otroligt frustrerande, det tog ofta mer än en vecka att få svar via email, det mesta gick inte att få tag i och vi fick improvisera hur mycket som helst. Man skulle även kunna tro att det skulle vara billigare, men eftersom allting måste importeras så var det faktiskt dyrare för oss att gifta oss där än här eller i Sverige. Mottot där nere är ”We will make a plan”.

Däremot är standarden på hotellen väldigt hög och det mesta som har med turister att göra är väldigt bra. Man behöver inte vara rädd för att bli rånad så som i Sydafrika och de flesta människorna är otroligt vänliga. Så det är ett land dit man vill komma som turist, men kanske inte bo i för tillfället så som det ser ut politiskt. 

Kulturskillnader kan vara jobbiga, det som stör mig allra mest i Zimbabwe är synen på kvinnor. Där är de ”fina” tjejerna tysta, mjuka, har inte många åsikter och låter mannen bestämma. Jag hörde två olika personer beskriva hur den ”ultimata” kvinnan/svärdottern skulle vara. Ni kan tänka er hur det är att komma ner som svensk tjej till en så förlegad syn på könen! Jag blir fortfarande riktigt arg när jag tänker på vissa av sakerna som jag hörde och fick sagda till mig där nere.

Det påverkar ibland mig och Garth som par, för han är uppvuxen med den synen på kvinnor, däremot är han väl medveten om att jag kommer från en annan kultur och att det funkar annorlunda här i Europa. Det var lite kämpigt i början, men numera ligger vi mycket mer på samma nivå.

Jag tror alltid att det kommer att bli en kulturchock när man flyttar mellan världsdelar (och ibland bara mellan länder) men det är upp till en själv att väga fördelar och nackdelar och känna efter ordentligt. Mycket kan man leva med, annat är inte lika ok efter ett tag. Känn efter och glöm inte bort att livet är ett äventyr, så ta tillvara på alla roliga chanser. Ni kan alltid flytta hem igen…

 

Tack för alla era smarta och vettiga frågor, det här är så många jag kan få plats med utan att det blir ett mastodontinlägg. Nu ska jag gossa lite med lillfian på bilden, hon tycker att jag har ignorerat henne alldeles för länge nu… xx

 

 

 

Läsarfråga – Barn

4K0B0790

 

Från – Alexa

Hej! Är du aldrig orolig över att du inte skulle kunna bli gravid, eller liknande? Jag är själv livrädd för detta. Är några år kvar innan vi vill ha barn, men dessa tankar gnager och jag kan inte släppa dem. Hör väl för många sorgliga skräckhistorier om IVF och liknande kring detta…

 

Hej Alexa!

Jag förstår precis vad du menar. Det är klart att jag liksom de flesta andra kvinnor har oron att vi inte skulle kunna få barn naturligt. Jag tror inte att någon av oss som vill ha barn inte har den tanken då och då.

Jag har aldrig varit gravid, så jag vet inte om allting ”funkar som det ska”. Men jag tänker inte heller oroa mig för mycket innan det väl är dags. Det är inte så att det kommer att funka bättre för att jag har tänkt på det i flera år i förhand. Tvärtom så är stress ofta en bidragande faktor till att man inte kan få barn.

Många ändrar på en hel massa saker när de börjar prova, de byter diet, träning och börjar stressa över att det ska hända fort. Men då fokuserar kroppen på omställningar och stressen istället på att ett litet barn ska bli till. Det finns en anledning till att många par som försöker få barn får rådet att åka på semester…

En vän blev gravid efter att de ”gav upp” en kväll och blev apraka på rödvin, en annan körde IVF, en tredje har fått många missfall men även ett barn, en fjärde blev gravid på första försöket. Man vet helt enkelt inte hur det kommer att gå och det finns inte så mycket mer man kan göra än att spekulera fram till dagen då det är dags.

Om det skulle bli så att jag inte kan få barn, ja då blir det antagligen IVF och i sista hand skulle vi adoptera. Det skulle givetvis vara både hårt och ledsamt, men om vi skulle adoptera så är det så det är. Jag och Garth har redan pratat om det här för flera år sedan, så vi har en plan.

Men att stressa över det nu är ingeting jag tänker göra. Vi tar det då, om det finns en anledning att oroa sig. Jag skulle föreslå att du försöker göra samma sak, även om jag vet att det är svårt, lägg de tankarna på hyllan och anta att det kommer att gå hur bra som helst. Visar det sig annat så kan du tänka på det då, men ta inte ut någonting i förskott. Det blir man aldrig lycklig av.

Positiva tankar föder positiva resultat <3

Bild – Howling Moon

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Chrystelle Eriksberger
Hälsa
Foodjunkie
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Petra Tungården
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk