Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Christmas Favs

SE ALLT

baby Ace

Ace 1 Month!

For the English version, please go to the bottom of the post.

I dag fyller den här smått skeptiska unga herren hela 1 månad! Grattis Ace!

Vi firade med att äta lunch på Flotsam & Jetsam och ta en promenad i solen. Lillkillen sov igenom det mesta, så vi tittade i  hans favoritböcker (svartvita) och studerade takfönstret noga när vi kom hem. Han älskar det där fönstet, så fort vi är i hans rum så tittar han upp i taket.

Vi har även fått våra första stora ordentliga leenden de senaste dagarna, men hittills har vi inte lyckats fånga dem på bild. Han är lite snål med dem än så länge, men de jag har fått har kommit från munpruttar och stora leenden från min sida. Jag måste helt enkelt lära mig hans humor…

Ace har även blivit en liten flintis så här på gamla dagar, allt håret han föddes med håller på att ramla av och jag tycker att jag anar lite ljusare små hårstrån som börjar gro i dess ställe. Åå vad jag hoppas att han blir blond och lockig som Garth, det vore så himla sött.

Det börjar i övrigt kännas mycket mer greppbart att vara förälder nu.

Vi har lärt känna honom mycket bättre och hittat någon form av rutin. Just nu sover vi faktiskt helt ok på nätterna, häromdagen sov Ace 6 timmar på raken! Annars blir det ett par omgångar av 3-4 timmar med en eller två matpauser mitt i natten.

Det känns helt ok att gå upp när jag vet att om jag pusslar ihop natten rätt så får jag i alla fall 6-7 timmar allt som allt. Då känner jag mig faktiskt helt ok på dagen sen. Men för tillfället går jag och lägger mig 22.00 för att det ska gå ihop och så pumpar jag så att Garth kan ta morgonpasset och jag får 3 timmars sömn helt ostört mellan 06.00 – 09.00 och det är himmelen! Garth älskar att få den ostörda stunden med Ace på morgonen och jag toppar upp på sömnkontot, win-win. För er som undrar så har det inte påverkat amningen alls, så för oss funkar det verkligen toppen.

Jag börjar känna mig redo att sakta men säkert börja ta tag i andra delar av livet nu. Jag har mitt första (telefon)möte med Cecilia ( min creative assistant) på Måndag och så ska jag plåta med fotograf Ida på Onsdag. Jag vill rulla igång bloggen lite mer aktivt nu igen och hitta rutiner som passar för det.

Vi har varit föräldrar i en hel månad nu och vi har lyckats hålla både bebis, hund och oss själva hyfsat nöjda och glada. Heja oss!

Ace fina pyjamas kommer från Polarn & Pyret och var det första plagget vi köpte till honom i vecka 9 när vi var hemma för att berätta för min familj att vi väntade barn. 

For the English version, please click below. 

(more…)

Baby Ace – The First 2 Weeks

For the English version, please go to the bottom of the post.

Nu när Ace är drygt 2 veckor har vi börjat lära känna honom lite bättre. Det är så häftigt hur de har små personligheter direkt och hur alla barn är så olika.

Eftersom att han kom ut 2 veckor sent så är han äldre i utvecklingen än i ålder. Så i appen ”Wonder weeks” räknas han som drygt en månad redan eftersom att hjärnan och kroppen utvecklas både inuti och utanför magen. Så på ett sätt så ”missade” vi de första två veckorna av hans utveckling.

Vilket faktiskt inte behöver vara någonting negativt, för han kom ut både stor, stark och mentalt redo . Så han sover redan ganska bra till exempel. Oftast blir det 2-4 timmar i sträck och han har redan ett mönster på 3 timmar – 4 timmar – 2 timmar på kvällen och natten med matpauser mellan.

Han kan även redan lyfta på huvudet själv och i dag fick vi till och med hans första riktiga tår. En ensam en som sakta rullade ner för kinden, dramatiskt värre. Det gjorde lite ont i mammahjärtat måste jag erkänna. Gråten blir så mycket mer sorglig när det kommer riktiga tårar.

Aces favoritsaker att göra är att sova, äta, titta på svartvita bilder med intressanta mönster och åka vagnen/bli buren i sele. Han somnar som en stock i bilbarnstolen och när vi tar våra promenader i parken så sover han rakt igenom. Han blir bara arg när maten inte kommer fram snabbt nog och om det skulle bli tomt i bröstet så blir han en arg liten röd svettig gremlin som morrar och ruskar på hela kalaset. (Aj…!) Ibland bits han med, även fast han inte har några tänder så känns det ganska ordentligt. Ingen förvarnade om det i amningsklasserna!

Allt som allt så är han en väldigt snäll liten bebis, så vi har verkligen haft tur.

Vi går in i vårt första ”leap” i Wonder weeks, dvs en utvecklingsfas, i dag och då kan saker och ting ändras, så jag kanske har jinxat honom nu… I den här fasen kan vi ha turen att få första leendet och han ska visst vara vaken och mer intresserad av vad som händer runtomkring honom.

För vår del har vi börjat hitta våra fötter som föräldrar, det tar på krafterna att inte få den mängden sömn som vi är vana vid, men vi har ändå tur jämfört med många andra så jag ska absolut inte klaga. Jag spenderar nästan all hans vakna tid med att amma, han har bestämt sig för att bli en riktigt stor kille, så då krävs det mycket energi. Jag måste lära mig att amma utan att använda händerna, eller i alla fall ha en hand fri, så att jag kan blogga samtidigt…

Här i UK får man bara 2 veckors pappaledighet, så Garth har gått tillbaka till jobbet den här veckan. Det kommer med sina egna svårigheter, som hur man ska kunna gå och kissa när han är vaken (jag tar med honom och håller honom i famnen just nu.. funkar ett tag iaf, jag vill inte att han ska traumatiska barndomsminnen!) duscha gör jag just nu när Garth kommer hem på kvällen, men jag måste flura lite på hur jag ska kunna göra det under dagen. Problemet är att jag har både Olive och Ace och inte bör lämna dem ensamma med varandra. Jag kanske ska testa att lägga honom i vagnen och rulla in den i badrummet? Några andra förslag?

Jag kan promenera Olive när jag har Ace i selen eller vagnen, så hon kan få sin promenad. Jag får dock inte lyfta mer än 4 kg just nu på grund av snittet, så det är ett pussel att få ut både vagn, bebis och hund på ett vettigt sätt ur huset när jag är själv.

Det är så världsliga saker, men som blir så himla mycket mer komplicerade helt plötsligt. Men jag tar det långsamt och en sak åt gången den här veckan och så fort jag har funderat ut hur allting funkar så tror jag att vardagen kommer att bli mycket smidigare.

För tillfället kollar jag på väldigt mycket Arrested development på Netflix och ringer Josefina och Bex som sitter i precis samma situation på högtalarfunktionen på mobilen medan lillskrutten äter för kung och fosterland. Det är underbart skönt att ha vänner som själva sitter och maratonammar och kan relatera till situationen.

Det ska bli spännade att se vad som händer under den här veckan och jag hoppas på att kunna få till något av en rutin snart så att jag kan få lite mer gjort om dagarna. 

Fler inlägg om barn och graviditet hittar du här;

My Body – 2 Weeks Post Birth
My Birth Story
The Going Home Outfit & Ace Meets Olive

For the English version, please click below. 

(more…)

The Going Home Outfit & Ace Meets Olive

For the English version, please go to the bottom of the post.

Det här inlägget innehåller reklam för Polarn O Pyret.

Kan vi bara ta en sekund och uppskatta hur otroligt söta de redan helt underbara små mini-kläderna är på en riktig liten mini-människa?

Jag menar, jag dör söthetsdöden!

En av de roligaste outfitsen är lätt kläderna som den lilla åker hem från sjukhuset i. Här i UK är det kanske en större grej, men just ”going home outfit” är oftast första gången den lilla får på sig kläder på riktigt. Vi är uppmuntrade i sjukhuset att spendera så mycket tid som vi bara kan hud mot hud, så Ace spenderade mesta tiden i bara blöja.

Det var så kul att få dra på honom något riktigt fint för den första åkturen i nya bilstolen mot hans riktiga hem. Det är en jätte underlig känsla att bara ta med honom från sjukhuset och så är han vår.

Settet han har på sig är en ny tappning av Polarn O Pyrets klassiska ränder. Vi gillar ju som sagt grått och mer neutrala färger, så det blev den randiga bodyn tillsammans med ett par cleana vita byxor och den underbara mössan som får honom att se ut som en astronaut.

Ni kan hitta bodyn här, mössan här, byxorna här och strumporna här. Alla är i 100% ekologisk bomull och bodyn har den där praktiska knäppningen där fram som vi tycker så mycket om.

När vi kom hem så började vi med att visa honom alla rummen, berätta om alla hans saker och bara känna hur rätt det var att han äntligen fanns där. Vi som har förberett och längtat så länge.

Sedan var det dags för honom att träffa Olive…

Vi var lite oroliga över vad de skulle tycka om varandra. Olive är van vid att vara prinsessan i familjen och Ace har ju inte direkt sett en hund tidigare i sitt lilla liv. Så det kan ju gå lite hur som helst i teorin. Det var svårt att förutspå, men vi hade en liten plan.

Vi gjorde så att Olive fick komma hem från sin hundvakt och möta först mig och sedan Garth ensam i vardagsrummet. Så att hon kunde bli glad att se oss helt ostörd. Vi överöste henne med massor med kärlek och gos till att hon hade lugnat ner sig och krullat upp sig på soffan.

Då tog vi ut Ace i bilbarnstolen. Mest så att han skulle känna sig skyddad och för att det är lätt att bara plocka upp den lite snabbt om det skulle behövas. För säkerhets skull, man vet ju aldrig.

Men vi hade inte behövt vara oroliga alls. Ace bara tittade på henne med stora ögon och Olive satt med framvända öron, lugn och väntade på att vi skulle säga att det var ok. Då först gick hon fram och försiktigt nosade på hans fötter. Hon var så lugn och försiktig, precis som att hon förstod att det var en liten människorvalp där i.

Jag är så stolt över henne! Hon har fortsatt i samma anda och spetsar öronen när han ger ifrån sig små ljud, suckar och går och lägger sig när han gråter och går bara fram då och då och luktar eller försiktigt slickar en liten slick på hans fötter.

De fick även båda ligga i Garths knä häromdagen och då gosade Olive in sig under Aces armhåla och låg där på rygg och snarkade högt. Hittills verkar hon inte avundsjuk alls, mer respektfull och lite nyfiken.

Nu skulle vi givetvis aldrig lämna dem ensamma, men det var en sån lättnad att se att det funkade. Ace vaknar inte ens när hon skäller! Jag fattar inte hur, men han sover vidare som en stock. Jag trodde även att hans gråt skulle besvära henne, men hon verkar inte bry sig nämnvärt.

Nu hoppas jag att de kommer att växa upp och bli bästa vänner!

Det kommer att bli galet svårt att inte visa upp varenda liten outfit som Ace har på sig, allt är ju så nedrans gulligt och det hjälper ju inte att bebisar byter kläder oftare än Madonna. Jag kanske får köra kombinerade outfits på både honom och mig i framtiden?

Som en sån där jobbig mamma som jag sa att jag inte skulle bli…

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind