Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Top Sales Picks

SE ALLT

Kaftan Love

For the English version, please go to the bottom of the post.

Det här inlägget innehåller annonslänkar.

Hej finaste ni! Det är fredag igen, visst är det härligt?

I morgon firar vi Gias födelsedag med en mysig brunch på Chiltern Firehouse som jag ser fram emot. Garth har en crossfit tävling, så jag åker nog raka vägen dit för att heja på efter.

Kvällarna är lugna, vi föreslår numera glassdejter eller bruncher för alla som vill hänga, så att kvällarna kan spenderas hemma i soffan eller grejade i bebisrummet. Jag pallar inte ens att gå på bio, det är för högljutt och stolarna så himla obekväma efter en tag. Här hemma kan jag sitta på min swiss boll om jag börjar bli stel i ryggen.

Party det är på mig heller hur?

Den här kaftanen är typ mitt favoritplagg för tillfället. Det är det närmsta jag kan komma att gå runt naken bland folk. Den är så skön och luftig och har massor med plats för magen. Jag ser lite ut som ett gående tält, men vad gör det när det är 30°C ute?

Ett litet tips till er som liksom jag överhettar snabbt just nu. Och om du inte har en kalaskula att tänka på så blir det himla fint att lägga till en snyggt skärp i midjan och ett par armband och örhängen modell större. För den där lyxbohemska södra Frankrike känslan.

Kaftanen kommer från Beth and Tracie Barbados. Här under hittar ni fler varianter;

För fler outfits, kolla in de här inläggen;

Smuggling Watermelon & A Preggo Styling Tip
Fashionbloggers & Pregnancy
2 Preggo-Friendly Key Trends This Summer

For the English version, please click below.

(more…)

Q&A – Worrying In Pregnancy (& A Few Tips On How To Cope)

For the English version, please go to the bottom of the post.

På bilderna över var jag drygt 5 veckor gravid och vi hade vårt första ultraljud inbokat senare i veckan. Gud vad nervöst det var! Tänk att lilla Froggy låg där inne redan då. Foto – Ida zander.

I går var jag på amningskurs större delen av dagen och för att vara helt ärlig så kändes det lite som slöseri med tid.

Det var sjuhusets egna kurs och den var otroligt basic och både jag och Bex kände att vi redan hade koll på vad de lärde ut. Sedan kändes en hel del av deras information lite förlegad och jag tror helt ärligt att man kan lära sig mycket mer genom till exempel amningshjälpen på Facebook eller bara titta på vidoes på Youtube.

En sak som jag inte visste och som jag är inte är helt säker på är rätt är att de sa att barn som ammar på rätt sätt inte behöver rapas eftersom att de inte sväljer luft. Stämmer det verkligen? Det känns som att alla barn alltid behöver rapa efter maten, eller är det en förlegad åsikt? Någon som vet?

Jag har en till amningskurs på Söndag, den här gången med Garth. Jag hoppas att den ger lite mer, oavsett så tror jag att det är bra för honom att ha lite koll han med även om han inte ska stå för själva matlagningen.

Jag fick förresten en himla bra läsarfråga om graviditet häromdagen som jag tänkte passa på att ta upp;

Hej Tess!

Gillar verkligen din ärliga blogg! Hur handskades du med oro under graviditeten efter v 12 eller var du inte orolig alls? Jag har passerat 12 v men skulle vilja gå på ultraljud varje vecka…:/. Speciellt fram till rutinultraljudet! Cecilia

Hej Cecilia!

OM jag var orolig! Det är man nog automatiskt under större delen av tiden.

Jag hade nästan ställt in mig på minst ett missfall innan en graviditet skulle ”gå vägen”. Så de första 12 veckorna gick jag i princip bara och väntade. Så många av mina vänner har haft missfall innan de väl fick behålla ett barn att jag helt enkelt förväntade mig det.

I början försökte jag verkligen att inte lägga för mycket vikt vid plusset och bara vänta ut tiden. Sedan när vi hade ett tidigt ultraljud i vecka 6 och såg ett hjärta så gick det inte att tänka så längre. Då ville jag verkligen att det lilla pickandet där inne skulle fortsätta. Så mest nervös var jag nog från vecka 6 till 12.

Jag var på helspänn på hur allting kändes i kroppen och hade mardrömmar om blod och kramper. Det var riktigt jobbigt och egentligen ville jag bara blunda och sova mig igenom de där 6 veckorna. Jag mådde inte heller illa, så det fanns inga ordentliga symptom för mig att gå på och det gjorde att det blev ännu svårare att veta om allting stod rätt till där inne.

Mina vänner som blev gravida under den här tiden var ett enormt stöd. Det blev lättare att fokusura på oss alla istället för bara på mig själv och det hjälpte verkligen.

Om du skulle fråga Garth så gick vi nog båda på helspänn där ett tag, jag blev tyst och tillbakadragen och försökte fylla mina dagar så att de skulle gå fort och han vågade nog inte riktigt fira förrän vi väl var där på vårt ultraljud i vecka 12. Då blev allting så stort och riktigt att vi båda var tvugna och sätta oss och gråta en skvätt efter.

Det är helt normalt att vara orolig och det bästa man kan göra är att försöka få tiden att gå fort. Jag tog säkert 6 graviditetstest under de första 2 veckorna för att se att strecket fortfarande var mörkt och hormonerna inte hade lättat och efter det får man helt enkelt lita på att kroppen vet vad den gör. Om man skulle få missfall så försöker jag resonera så att det antagligen var någonting fel på fostret och att jag hellre har missfall tidigt än senare i graviditeten.

Jag tror att mycket har att göra med inställning, MEN det är mycket lättare sagt än gjort och man FÅR vara orolig. Det vore ju jättekonstigt annars!

Efter 12 veckor var jag bra mycket lugnare, även om det fortfarande givetvis finns en risk. Jag hittade en kalender online som visade missfallsrisken i % dag för dag under graviditeten och det var så skönt att se hur numret gick ner varje dag. Någon gång runt vecka 15 tror jag att den hamnade på 2% och det är den lägsta siffran som man kan ha. Så då kände jag verkligen att jag kunde släppa taget.

Runt vecka 20 började jag känna mig riktigt bekväm och avslappnad, så om du kan försöka att hitta ett lugn i att ju längre tiden går, desto mer troligt är det att allting kommer att gå bra så kommer tiden att gå så mycket fortare. Det hjälper även att omge sig med andra gravida tjejer och bara prata, prata och prata.

Sedan runt vecka 15-22 någon gång kommer du att börja känna små rörelser och det är det som gör mig lugn och trygg i dag. Jag behöver bara klappa lite på magen så får jag en spark där inifrån. Lite som en ”Hur mår du i dag?”, ”Tack Mamma, jag mår bra”.

Jag vet att det är klyshigt, men försök slappna av och njuta. Det finns inte mycket mer man kan göra än att ta hand om sig själv och förbereda för den lilla.

…och vips kommer du att sitta stor som ett hus i vecka 32 och packa sjukhusväskan.

Jag har vissa veckor som milstolpar och varje gång jag når en så slappnar jag av lite mer.

v.6 Tidigt ultraljud – Hjärtat slår.

v.12 Ultraljudet då du får veta din BF och mer detaljer om själva bebisen (bilden här är sååå söt!) Du får även göra tester för kromosomfel.

v.15 (-22) Börja känna fosterrörelser. Missfallsrisken är så låg som den kommer att bli. Ni som mår illa bör må bättre nu och energin bör komma tillbaka.

v.20 Det stora ultraljudet då de går igenom hela bebisen kroppsdel för kroppsdel.

v.24 De första små mini-bebisarna har överlevt utanför sina Mammors magar. Med specialisthjälp såklart, men det finns hopp.

v.27 Bra överlevnadsrisk för en tidigt född bebis.

v.35 Många tvillingar tas ut från magen i denna veckan, även bebisar och mammor med hög risk kan föda nu.

v.37 Är bebisen färdigbakad här i UK (jag tror att det är 38 i Sverige) och man egentligen kan föda när som helst.

v.42 Har du inte fött nu så blir du igångsatt. 

 

Saken är den att vi kommer att oroa oss oavsett.

I början är det för missfall, senare kromosomfel, efter det blir det fosterrörelser, för tidig födsel och tillslut runt själva förlossningen.

…Och jag har en känsla av att det bara förbereder oss för en livstid av oro för de små knoddarna när de väl är ute, så det är nog tyvärr bara att vänja sig.

 

För fler gravid och barn-inlägg kolla in dessa;

 A few Things I find Surprising in Pregnancy
Q&A – Plans For My Post-Pregnancy Body
5 Criteria For Our Babymoon & Flying Pregnant

For the English version, please click below.

(more…)

senaste från Mode

Just A Really Lovely Wednesday

For the English version, please go to the bottom of the post.

I morse vaknade jag och kände mig så …peppad!

Jag vet inte riktigt varför, jag måste ha drömt något kul, eller så är det bebishormoner som spökar igen.

Sedan blev jag ännu gladare efter att ha lyssnat på första avsnittet av Josefin & Vanjs podcast, som båda bloggar här på Metro Mode nuförtiden. De verkar så glada och genuina och det är verkligen smittsamt. Jag älskar peppiga tjejer som fattar hela grejen med att lyfta istället för att trycka ner och som har ödmjukhet inför livet.  Ni hittar Josefins blogg här och Vanjas blogg här. 

Jag lyssnade medan jag åt frukost och det finns ju ett gäng avsnitt, så jag kommer nog att fortsätta det som min morgonrutin nu på vardagarna.

När jag ändå var på så bra humör så satte jag mig och svarade på massor med kommentarer som har kommit in här på bloggen på senaste. Så om ni har kommenterart, så bör det vänta ett svar där nu. Det är så roligt när jag får chasen att lära känna er lite bättre och ni är så himla kloka och vettiga hela bunten. Jag blir så stolt över att ha er i mitt liv.

Nu har jag precis ätit köpepannkaka, som smakade precis som pannkisarna som man fick i skolan. Jag fick en craving för det i går och sprang iväg till butiken och köpte ett paket. Kanske inte lika nyttiga som mina hemlagade, men mycket nostalgi.

I kväll har vi NCT klass och då ska det pratas barn och födsel igen. Man blir riktigt marinerad i ämnet som gravid, men det är lika bra att vara förberedd, så att det inte kommer som en chock. Garth gillade förresten verkligen sin pappa-kväll i Måndags. Det var nice för honom att få komma hem och ge mig info istället för tvärtom. Jag tror att han känner sig lite mer trygg i sin roll nu.

Jag har även gjort en del bebis beställningar i dag, som fina hyllor, en lampa, matta och en byrå till Froggys rum. Vi har fortfarande problem med ett läckande takfönster där inne, så jag kommer att få vänta lite med att ställa iordning allt. Vi trodde att det var fixat, men så regnade det i går och det verkligen forsade in. Så nu ser det tyvärr ut som att vi måste byta ut hela yttertaket. Typiskt! Men förhoppningsvis blir det fixat riktigt snart och då kan jag ställa in och sätta upp allting fint.

Froggy kommer att ha världens finaste bebisrum!

Jag tänkte mest kika in och säga hej. Nu ska jag bläddra lite i nya Vogue, dricka te och äta ett körbär eller två. Hur gott?

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
bloglovin
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Dasha Girine
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Pamela Bellafesta
Home
Andrea Brodin
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk