Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

Important topics

How To Cure Social Media Anxiety

For the English version, please go to the bottom of the post.

— 

Det har aldrig varit lättare för oss att jämföra oss själva med andra än nu.

Så jag tänkte spinna vidare lite från det här inlägget, för jag tycker att det är ett så himla viktigt ämne.

Så många människor går runt och mår dåligt, känner sig otillräckliga och misslyckade i smyg. Det verkar som att alla andra har det så himla bra, lyckas med allt och lever de mest fantastiska liven. Och det är klart att man lätt kan tro det med alla glossiga bloggar, lyxiga Instagrambilder och coola Facebook uppdateringar.

Att scrolla genom sitt Instagram feed är inte alltid bara kul och inspirerande utan kan även ge ångest. Den personen är ute och reser igen, hen har fått ännu en befodran och så den där vännen som visar upp de nyaste hetaste (dyraste) kläderna stup i kvarten.

Värst är det ju med storbloggare och Instagramstjärnor. Det är bara front och aldrig någon baksida. Allting är så glittrigt och lyxigt att det är svårt att förstå att man lever i samma värld ens.

Perfekt, solnedgång, nu kör vi sitta på standen bilden!

Nu är jag absolut skyldig till en del av det här själv, kanske mer på Instagram än här på bloggen. Genom text försöker jag alltid ge alla sidor och har inga problem att prata även om det mindre roliga och mina känslor, men då krävs det oftast mer än bara ett par meningar. Däremot lockar det att ha en ”snyggt” Instagram feed med glada bilder och positiva captions.

Det känns inte som att Instagram är mediet där man ”gräver ner sig”, utan att det är lite mer käckt och glättigt.  (Även om vi faktiskt får se lite kroppspositiva bilder då och då och jag har några som jag följer som pratar mycket om att må dåligt mentalt och det känns så himla nyttigt att läsa.)

Här springer jag omkring på kullerstenarna i Paris i högklackat.

Saken är den att är man storbloggare eller Instagramstjärna så är det ens jobb att ”fronta”.

Det SKA se perfekt ut och illusionen av det perfekta livet är ofta det som ger mest likes, kommentarer och får företag att vilja samarbeta. Dessa tjejer och killar sköter sina Instagram som en business och även om det ser ut som att de bara råkar ”hamna” framför kameran på en klippa precis sådär perfekt över en av städerna i Cinque Terre så ligger det massor med jobb bakom.

Det är lätt att glömma bort att det oftast krävs en fotograf ( gärna professionell), kläderna är om inte lånade, skänkta eller en del av ett samarbete, i alla fall väldigt väl valda och planerade. Smink och styling är matchat till kläder och tillfälle, den där picnicken som ser sådär härligt ”ihopslängd ut” är ofta mer vald på hur den ser ut än hur den smakar. Jag kan även tänka mig att den inte ens blir avnjuten på det stället eller sättet där den är uppställd. Det är ett spel för bilden helt enkelt, ren business och inte ett ”snapshot från ett perfekt liv” som det ser ut för oss som bläddrar förbi.

Visst kan man ta superfina bilder även i stunden när man faktiskt gör någonting lyxigt eller kul, men hur roligt är det egentligen att dra fram kameran och be någon ta bilder mitt i allt? Man måste ju få leva lite i nuet med, annars blir allting bara för andra och aldrig för en själv.

Syns min gåshud?! fy vad kallt vattnet är!

Jag vet en Instagramstjärna som är känd för sin överdådiga shopping.

Hennes grej är att kontakta lyxbutiker, gå dit, ta bilder som om att hon har köpt den senaste Chanel-väskan med ett glas champagne bredvid sig iklädd skinny jeans och med påsar i handen. Sanningen är att hon otroligt sällan faktiskt köper det hon tar bilder av. Allt är en deal mellan henne och märket och hon lämnar inte butiken med väskan. Det är bara fejk för hennes Insta-konto. För företagen hjälper det till med hypen och för hennes läsare ser det ut som att hon lever drömlivet. Enkelt, billigt och effektivt!

Samma sak med alla dessa resor.

Ofta är de sponsrade av företag eller hotell och det är ett helt gäng bloggerskor som åker tillsammans. De spenderar den största delen av tiden med att styla sig och ta bilder till sina bloggar och social media, även om det ser ut som om de bara slappnar av och lyxar sig så är det i slutändan en jobbresa som kan ha ett ganska hektiskt schema så att de ska hinna runt till alla coola ställen där de ”hänger” och tar bilder.

Ok, då tar jag en rosa cupcake, det blir finare på bilden.

Jag personligen har tur som har en man som tycker om att fota, så jag kan ofta göra roliga saker ”på riktigt” och så är han snäll och knäpper av ett par bilder. Men när jag plåtar outfits med Ida tillexempel så är det en helt annan grej. Då är kläder och ställe förvalda och vi vet precis vart vi ska gå och vilken känsla vi är ute efter.

Jag har faktiskt som policy att vi alltid stannar och fikar någonstans så att det inte bara känns som jobb utan att vi faktiskt får chansen att hänga lite. Det tar längre tid och jag vet att många bloggare vill ta 5 outfits på så kort tid som möjligt, springer från plats till plats och hinner inte njuta alls av vad som är omkring dem. Det känns ganska trist, då försöker jag hellre förena nytta och nöje och göra båda så långt det går.

Men det är givetvis även business, det blir bara viktigare och viktigare att ha snygga bilder på bloggar och ribban sätts högre och högre hela tiden.

Här står jag, gravid, på tunn poolkant och stirrar.

Det jag vill säga är att det är viktigt att vara lika kritisk när man tittar på bilder online som när man läser information och texter. Det finns inga perfekta liv, bara för att man inte ser dessa människor ligga i sängen med influensa iklädd fläckig t-shirts med flottigt hår så betyder det inte att de inte gör det. Mest troligt är att de sitter och tittar på andra personers feed och undrar hur tusan de lyckas ha så ”perfekta liv” när de själva måste jobba så hårt för sina bilder.

Så går det runt runt och ingen är nöjd.

Inte konstigt att det ger ångest och får folk att känna sig misslyckade. Inte ens de som är på bilden lever det där perfekta livet som de visar upp. Det är bara hittepå och fantasi, så nästa gång, skjut ångesten åt sidan och titta på bilden som om den var från en glossig modetidning istället. Cool, fin och inspirerande, men inte naturlig.

Får ni ångest av perfekta bloggar och Instagram?

Hitta liknande inlägg här;

Not Everything is Black or White.
Find The Powerwoman In You
How To Deal With Real Life Trolls

For the English version, please click below. 

(more…)

Do Bloggers Annoy You?

Jag har svårt att samla tankarna i dag, egentligen hade jag tänkt att skriva veckans bumpdate, men jag får inte riktigt ihop det så det får vänta till i morgon. 

Det är för att Olive ligger inne på operation just nu, det är helt galet hur de där små pälsbollarna biter sig tag i hjärtat på en. Jag vet att hon har gått igenom precis samma operation tidigare och det gör mig en smula lugnare. Men jag kan inte låta bli att vara lite orolig ändå.

Sedan gäller 2 veckors sängvila för henne, i vårt fall betyder det att hon blir min lilla hundhandväska eftersom att jag inte vill sätta henne i en bur.

I övrigt har jag reflekterat över hur olika relationer vi har till bloggare i UK och i Sverige. Jag har ju turen att stå med en fot i varje och kan få se det från båda hållen. Häromdagen messade nämligen en bloggkollega här i London och var lite ledsen över en elak kommentar hon hade fått. Hon berättade att det händer extremt sällan, men att hon blir så nedslagen när någon kritiserar hennes utseende eller bloggen som hon lägger ner så många timmar på.

Jag svarade att hon ska se det som en komplimang istället. Om en kommentar är otrevlig utan att vara konstruktiv så är det oftast ett troll som är i gång. Och som vi har märkt att ju större bloggare – desto mer troll.

Kolla bara på Bella Löwengrips kommentarsfält, jag kan inte gå in där utan att må illa. Att det finns så många hatiska människor där ute, oftast helt utan någon grund. Visst kan hon vara väldigt provokativ som ung tvåbarnsmamma, superentreprenör, kör porche, har adhd och massor med starka åsikter. Men någonstans väljer man själv att ta till sig det som inspireras av och strunta i resten. Så länge man inte har konstruktiv kritik inom ett visst ämne förstås. Men hatet som bara är grundat på att någon ”stör sig” känns så himla onödigt.

Varför gå runt och se på saker så negativt, tummar man inte på sin egen lycka då?

Nu verkar Bella kunna hantera det bra, men det är långt ifrån alla som gör det. Det lustiga för mig är när människor klagar på att bloggare blir opersonliga och ”tråkiga”. No shit, om de får hård kritik så fort de öppnar munnen. Det är så mycket lättare att slänga upp en snygg bild eller tolv och tre rader om vad man har gjort i dag än att faktiskt öppna sig, dela och reflektera på riktigt.

Trollen och de som ”stör” sig skapar opersonliga ”tråkiga” bloggar. Ju hårdare bloggklimatet blir desto färre öppna och generösa bloggare kommer at finnas kvar. Det är värt att tänka på. Det tar otroligt mycket psykiskt att lägga ut sitt liv, tankar, val och utseende in en blogg varje dag.

Nu kom jag in på lite av ett sidospår, men det jag ville säga är att jag har märkt att de internationella läsarna i flesta fall är mycket ”snällare” mot bloggare, men även ofta mer opersonliga. I Sverige får vi kanske mer negativ kritik, men vi får även till diskussion och riktig kommunikation. Det blir en dialog som går åt båda hållen istället för att bloggaren sitter själv och kastar ut inlägg i cyberdjungeln.

Det tycker jag ändå är väldigt häftigt.

Och om priset för det är att vi får fler troll och icke konstruktiva kommentarer, då känns det faktiskt ändå som att det är värt det. Majoriteten av bloggläsare är väl förhoppningsvis där för att man känner att man har någonting gemensamt med bloggaren i fråga och har man inte det så är det mycket bättre att sluta läsa bloggen helt än att ”störa sig”.

För ens egens stressnivåers skull.

Jag kan faktiskt inte komma på en enda männsika som jag ”stör” mig på… (det skulle vara Donald Trump då.) Det kanske är ovanligt, vad vet jag.

Stör ni er ofta på bloggare och andra offentliga personer?

(more…)

Not Everything is Black or White

For the English version, please go to the bottom of the post.

En sak som får mig att reagera för tillfället är hur svart och vitt många ser världen.

Nu pratar jag inte om hudfärg (även om jag känner att vi gör för stor skillnad där med fortfarande) utan mer om åsikter och inom vissa frågor.

Det känns som att allting alltid ska ställas på sin spets för att räknas, det räcker aldrig att vara någonstans mittemellan.

Nu undrar ni säkert vad jag pratar om, men läs vidare så hoppas jag på att förklara vad jag menar.

Typ såhär;

Någon nämner att de försöker dra ner på att äta kött och får svaret att om de bör bli vegetarian och om de bry sig om världen och djuren på ”riktigt” så måste de sluta helt.

Om man köper och säljer second hand så räcker inte det förrän man köper allting i andra hand och helt ger upp nya saker.

Du ger pengar till en välgörenhet som tar hand om djur och folk frågar argt ”om du inte bryr dig om barnen?!”

Eller om du väljer i huvudsak ekologiska smink och hudvårdsprodukter ja, då måste du kasta bort den ”vanliga” favoritkrämen för att göra det på riktigt.

Etc etc…

Det är som att det är bättre att inte göra något alls än att göra lite. Så fort man försöker göra någonting bra då blir man istället utskälld för att det inte är bra nog. Inte konstigt att det kan kännas tufft att våga göra någonting alls i det läget.

Min filosofi är att så länge man gör någonting så räcker det. Det är fortfarande så himla mycket bättre än de som inte gör någonting alls. Sanningen är att alla de som pushar och shamar de som gör lite i hopp att de ska göra mer, oftast får helt motsatt resultat. De som ändå ville försöka känner istället att det blir lönlöst och slutar.

Vi orkar göra så mycket mer om vi kan välja själva och utan risk att bli dömda, oavsett om det kommer till att inte äta kött på tisdagar, blanda second hand och nytt, ge några kronor till välgörenheten som ligger oss varmt om hjärtat eller andra goda gärningar.

Det behöver inte vara så svart och vitt hela tiden, grått är en fantastiskt fin färg det med. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Vanja Wikström
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Fannie Redman
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Chrystelle Eriksberger