Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

Olive our Frenchie

Zwischen

For the English version, please go to the bottom of the post.

En fot i det gamla livet, en i det nya. De sista dagarna precis innan födseln är väldigt speciella.

Man är redo och väntar, men inte riktigt där ännu. Graviditeten är egentligen över mentalt, men magen och kroppen säger någonting annat. Dagarna är otroligt långa, men energin är för låg för att göra någonting produktivt med dem. Mest är man less på att ingenting händer…

De smarta tyskarna har till och med ett ord för just den här tiden – ”Zwischen”, som betyder ungefär mittemellan.

Just nu lever jag i en värld där en långsam promenad med Olive gör mig både anfådd och krampig. Där tanken på att vara social får mig att vilja rulla ihop i en boll på soffan och där två tupplurer om dagen är norm. Jag slukar böcker medan jag sitter på min pilatesboll och drömmer upp min nya garderob när jag lyssnar på hypnobirthing.

Olive är rolig, hon tror att jag numera bor i sängen, så hon lämnar den knappt. I morse var jag tvungen att gå och hämta henne två gånger om innan hon tillslut gick med på att ligga på soffan. Hon vet att något är på gång och vill ligga nära precis hela tiden, helst i ett litet bo av kuddar och täcken. Hon sover inte, utan ligger mest och tittar på mig med sina stora bruna ögon. Min lilla dogxytocin!

I dag är det dags att åka till sjukhuset för vår BF koll, egentligen är det inte förrän på lördag Froggy är beräknad, men de ville kolla hur det står till där inne redan nu. Jag hoppas på att komma därifrån med någon typ av information om hur långt kroppen har kommit i hela processen. Just nu lever jag med en konstant mensvärk som sitter i lägre delen av ryggen, men som aldrig blir till några riktiga värkar. I går var det extra intensivt, så därför blev det tyst här inne i ett dygn.

Stackars Garth går som på nålar och försöker att inte fråga för ofta hur jag känner mig. Det märkas att det är skräckblandad förtjusning och han gör sitt bästa för att inte bli allt för uppspelt så fort jag ringer eller gör en snabbare rörelse. (Som när jag försöker fånga Olive när hon ramlar ner från soffan med huvudet före… hon misslyckas en smula med att vara hund ibland).

Zwischen verkar påverka alla här i vår lilla familj just nu.

Senaste bästa – Mina Facebook grupper. Jag är med i ”BF September”, ”Preggo-Gruppen” och givetvis min egen grupp ”Framtida Föräldrar” där man får så mycket stöd och pepp. 

Vi har haft så många plus på senaste i Framtida Föräldrar att det nästan börjar bli lite tomt där inne nu. Så om ni försöker att få barn och vill ha ett helt hemligt ställe att prata av er lite med andra i liknande situation, lämna ett meddelande under det här inlägget (det kan vara anonymt, så länge du fyller i email adress fältet) så lägger jag till er (gruppen är privat/hemlig, så ingen kan se att du är med om de inte är medlemmar själva).

Senaste misstaget – Inte så illa, men varför lär jag mig aldrig att det inte är en bra idé att gnaga bort det sista fruktköttet från kärnan efter att jag har skurit upp mango? Hallå mangotänder!

Senaste preggo-brain moment – När jag trycker på knappen på Nespresso maskinen och glömmer att ställa en kopp under…

For the English version, please click below. 

(more…)

My Furry Little Love

For the English version, please go to the bottom of the post.

Alltså Olive, mitt lilla fyrbenta hjärta! Det finns så mycket kärlek i den här lilla kroppen så att det inte är sant.

Speciellt de senaste månaderna har jag verkligen varit beroende av hennes sällskap och ju närmare September vi kommer desto gosigare och mysigare är det. Jag är lite av en eremit just nu, för jag orkar helt enkelt inte socialisera på samma sätt längre utan föredrar att jobba hemifrån och pallar absolut inte sena kvällar. Utan Olsie pup hade jag nog känt mig ganska ensam faktiskt.

Jag är en sån där person som pratar med min hund och inbillar mig att hon ändå på något sätt hänger med och förstår. Man kanske inte ska erkänna det, men så är det.

Hon följer mig från rum till rum där hon hittar gosiga små hörnor att snarka ner i medan jag grejar runt och på kvällen är hon klistrad längst magen och bara gosar. Leker gör hon med Garth, med mig är det som att hon känner att jag behöver lugn och ro just nu och hon bara myser i stället. Olive har till och med börjat gå (läs vagga) så långsamt som jag gör nu haha.

Hon har lärt sig att sova i sin korg bredvid sängen sedan hon var liten, men då och då har vi lättat lite på reglerna och hon har fått sussa hos oss, efter båda knäoperationerna tillexempel då hon har varit drogad och ynklig. Men nu när bebisen kommer så har vi varit hårda igen och hon tar det så himla bra och fattar läget direkt.

…Förutom att så fort Garth lämnar på morgonen och jag lägger mig som en sjöstjärna i sängen med alla mina kuddar och sover vidare så hoppar hon upp och gör mig sällskap resten av tiden. Det är så himla mysigt även om det är lite busigt. I morse låg hon nästan under magen och snarkade högt när jag vaknade. Det är så himla gosigt, så då kan man inte blir arg på henne.

Jag är lite rädd att hon ska känna sig utanför eller undanskuffad när Froggy väljer att ansluta sig till familjen, så jag behöver alla era tips på hur man bäst presenterar en ny bebis och en 2-5 årig hund. Även om ni har tips på hur hon inte ska känna sig utanför och hur vi ska hålla isär barn och hundleksaker.

I morgon har lilla tassfian tyvärr ännu en operation, det är inte knäna den här gången utan en av hennes stora fladdermusöron. Hon har allergier och äter medicin för det, men ibland kliar det mycket i öronen på henne ändå. Vi tvättar, droppar och hon får tabletter, dock lyckades hon klia ett litet hål i skinnet för ett tag sedan och nu har hon fått som en böld precis där. Så i morgon ska hon sovas och så ska de bränna bort den. Det ska visst vara ofarligt och vi vill inte att bölden växer sig större, så då är det lika bra att operera direkt.

Tur att vi har en bra försäkring och att hon har bra läkkött. Även om det alltid är läskigt när hon måste sövas. Hon är ju en väldigt liten frenchie med sina 7.5 kg och det gör att man blir lite extra försiktig med henne.

Har någon av er hundar? Är ni också crazy-dog ladies (eller men) precis som jag?

For the English version, please click below. 

(more…)

Olive Pupdate

For the English version, please go to the bottom of the post.

Haha, yup I went there… ni får ursäkta alla mina dåliga ordvitsar här på bloggen, men jag har redan en väl utvecklad Mamma-humor. 

Jag tror inte alltid att det lyser igenom här på bloggen hur dålig min humor faktiskt är. I går satt jag och skrattade i en halvtimma och en bild på en katt med tupé. Ofta är jag helt i tårar för saker som ingen annan tycker är kul (utom möjligtvis mina systrar). Garth är allt som oftast ett stort frågetecken när jag sätter igång.

Så ni får vänja er vid mina dåliga rubriker som ”Bumpdates” och ”Pupdates” för jag kan helt enkelt inte hålla mig. 

Vidare till Olive och hennes lilla skruttiga knä. Hon fick sin operation i torsdags och sedan dess har jag varit sjuksköterska dygnet runt åt den här lilla ynkliga pipfian. Hon vet precis hur hon ska se sådär ledsen ut så att mitt hjärta bara smälter.

Hon gick igenom precis samma operation fast på höger knä innan jul, så vi har lite koll på hur tillfrisknandet bör gå till. Men jag måste säga att jag ändå blev chockad i dag när vi var tillbaka på det första återbesöket hos veterinären och de tog av bandaget. Det här ärret är betydligt större och ser mycket läskigare ut. Vad jag förstår så var operationen lite knepigare på det här knät, så det är säkert därför.

Jag tycker förresten att ärret ser ut som en utbakad fläta, nästan Instagramvänligt, men ändå inte.

Nu gäller 2 veckor av total sängvila för henne. Egentligen vill de att hon ska sitta i en bur, men det skulle jag aldrig palla, så hon får ligga på soffan eller hänga med på min arm istället. Hon väger 8 kg vilket är den vikten jag använder på min kettlebell under gravidträningen (Jag körde 16 kg på CrossFiten förr, så stor skillnad ändå…).

Hon äter tramadol tre ggr om dagen och får metacam och antibiotika med. Tramadolen är en stark smärtstillare, så hon är ganska hög största delen av tiden. I går satt hon och tittade på matlagningsprogram på tvn och kunde inte slita sig. Men det gör även att hon sover 80% av tiden vilket är lika bra när hon ändå bör vara stilla.

Jag får bära henne in och ut i trädgården så att hon kan göra sina behov och har varit tvungen att mata henne för hand eftersom att hon har problem att stå upp och nå ner i skålen. Vad gör man inte liksom?
Jag vet direkt när smärtstillandet har slutat värka, för då piper hon sorgset och visar fram benet med de ledsnaste ögonen jag någonsin har sett.

Vi har en ny tid hos veterinären på Lördag och förhoppningsvis ser det tillräckligt bra ut för att hon ska kunna gå runt lite själv när Nanna kommer och tar hand om henne när vi är borta nästa vecka. Olive och Nanna tycker väldigt mycket om varandra och om det är en person som jag verkligen våga lämna henne med när hon är skruttig så är det Nanna.

Nu hoppas jag på att lilltjejen återhämtar sig snabbt så att hon kan jaga bollar här hemma snart igen.

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Petra Tungården
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind