Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Sale Favs

SE ALLT

Family & Children

Hur Man Klär Bebis I Kallt Väder // Dressing Baby For The Cold

For the English version, please go to the bottom of the post.

Det här inlägget innehåller reklam för Polarn O Pyret.

Något jag tycker är ganska klurigt när det kommer till bebisar är hur varmt eller kallt man ska klä dem.

I början nojade jag som tusan över om Ace var för varm eller kall både i vagnen och hemma. Här i UK rekommenderar man att den lilla ska bära ett lager mer än vad vi själva gör. Men jag som är så kall av mig har alltid massor med kläder på mig och Garth kan gå runt i bar överkropp… så vem av oss är det som gäller?

Jag har märkt att det är samma sak med bebisar som med oss, de är lika individuella som vi är, så det gäller att lära sig precis hur varm just vår egen lilla skrutt blir och klä dem därefter. Jag känner bäst temperaturen på Ace i hans nacke, han blir lätt svettig om han är för varm.

Jag tror att han är mer en Garth än en Tess och gillar att inte vara allt för varmt klädd.

När det kommer till att klä de små i kallt väder så har jag ett par tips att dela oavsett om bebisen är kall eller varm av sig;

1. Klä dem i lager

Jag har märkt att jag sällan är ute och inte går in någonstans eller behöver åka bil, tunnelbana eller buss för att komma dit jag ska. Då är det lätt att den lilla blir för varm i vagnen. Om man klär dem i lager kan man skala av det yttre och lämna precis lagom värmande plagg på.

2. Ull närmast huden.

Ull är ett material som andas och stöter bort vätska. Det är därför många ulltröjor kommer ur tvättmaskinen och känns nästan torra. Så har du ull närmast huden så inte bara värmer det, utan stöter även bort svett som annars kan bli vått och kallt när bebisen har svalnat av igen. Det är extra viktigt när det är kyligt ute och man rör sig mellan varmt och kallt eller om det lilla får ett skrikutbrott och blir helt röd och svettig som de kan bli ibland.

3. Luft värmer.

Det låter kanske lite konstigt men det varmaste som finns är luft mellan lager. Om ett plagg sitter tight så kan det inte samlas varm luft någonstans och då blir automatiskt huden kallare. Det finns en anledning till att täckjackor håller värmen så bra. Tänk på att detta även gäller vinterskor, så ha gärna ett par mm extra i längden så att fötterna håller sig varma och glada.

Lager på lager funkar extra bra just eftersom att det ofta blir luft mellan plaggen.

4. Avsluta med vindskydd.

Du kan ha hur mycket varma kläder som helst på bebisen, men om det inte finns något vindskydd så blåser all varm luft bort ändå. Så avsluta alltid med något täckande och se till att ha så få glipor som möjligt där kall luft kan blåsa in.

På bilderna över ser ni 3 lager kläder från Polarn O Pyret. Dessa går att kombinera på flera olika sätt för att hålla Ace precis lagom varm oavsett om det är en mildare eller kyligare dag. 

När det är riktigt kallt kan jag kombinera alla tre, hittills har det inte behövts här i UK för vi får sällan minusgrader. Så oftast blir det underställ i ull + åkpåse i vagnen eller underställ + overall i bärselen. 

Som ni ser på sista bilden så älskar han sin åkpåse och somnar så fort jag stoppar ner honom och han gosar in sig, hur praktiskt som helst när man ska ut och gå på stan. Lille gulle!

Vad är era bästa tips för att klä bebis i kallt väder?

Det fina understället hittar ni här (byxa här).
Den varma overallen hittar ni här.
Den gosiga åkpåsen hittar ni här.
Merinoull mössan hittar ni här.

For the English version, please click below.

(more…)

Gå På Bröllop i Sydafrika Med Bebis // Going To A Wedding in South Africa With A Baby

For the English version, please go to the bottom of the post.

Sedan jag skrev det senaste inlägget har vi hunnit flytta ut från Cape Standard i Kapstaden, varit på bröllop och sovit över på Rickety Bridge vingård i Franschoek innan vi tillslut landade här på Asara vingård i Stellenbosch där vi ska stanna till vi åker hem den 9e.

Det var vår underbara vän Graham som gifte sig med sin Carly här nere i Sydafrika.

En mer omtyckt och gladare person än Graham är svårt att hitta, han är helt enkelt vad min pappa skulle kalla för ”en glad skit”. Nån som tar livet med en klackspark, allting har något snällt att säga och som sprider glädje vart han än går. Det var en ära att få vara med på hans stora dag och vi är så glada att vi reste ner hit till Sydafrika.  Ni som följde oss när vi gifte oss kanske minns att han var vår toastmaster på vårt bröllop i Zimbabwe för 3 år sedan? Då var han singel och bodde i UK, nu är han gift, bor i Australien och har en 9 månader gammal son som är så söt att man smälter. Livet!

Carly känner jag inte så väl än, men det känns som att hon är en kvinnlig version av Graham, så ni kan tänka er vilket härligt gäng människor det var på det här bröllopet. Det blev massor med skratt, de hade fixat fantastiskt fint och fick verkligen sitt drömbröllop.

Det var otroligt varmt i Franschoek så Acie kunde inte vara utomhus alls förrän runt 7 på kvällen. 33 °C stod termometern på och även vi vuxna tyckte att det var ganska jobbigt mitt på dagen. Så vi körde pass i vårt rum med ACn på och jag fick se ceremonin, Garth fick vara med på cocktailtimman och sedan fick Ace vara med ute i tältet en stund under middagen innan det var läggdags.

Brudparet hade gett oss ett rum precis bredvid där bröllopet höll hus, så lyckan när vår babymonitor räckte hela vägen ut var enorm. Vår första ”vuxna” kväll utan barn! Vi tog tillochmed en svängom på dansgolvet.

Jag kom på mig själv att gapskratta åt ett tal och insåg att det var första gången på ett långt tag. Inte för att jag har varit deprimerad eller något utan bara för att det har varit ett par stressiga månader. Vi har gått från att känna att ”pjuh, han överlevde ännu en dag och det gjorde vi med” till att känna att ”vi har det här”. Vår skrutt är större och mindre känslig, plus att vi är mycket mer bekväma i föräldrarrollen och oroar oss inte lika mycket längre.

Jag är ju som ni vet ganska neurotisk av mig, så att ha en liten filur att rå om lägger ganska mycket stress på mitt redan oroliga sinne.Jag har gått från att vilja att han ska växa snabbt, till att känna att det nästan går lite väl fort nu. Det är så galet roligt att vara Mamma till den här lilla killen! Livet har helt enkelt hittat ett nytt normalt stadie att rulla i och det känns helt otroligt bra.

Föräldrar är såna jäkla hjältar, jag har verkligen aldrig uppskattat det förrän nu när jag är där själv.

En av mina coolate tjejkompisar fick barn för bara någon vecka sedan och häromdagen fick jag ett meddelande från henne där det stod ”Soooo, when am I meant to sleep?”. Det enda jag kunde svara var ”Whenever you get a chance” och att hålla fast vid mantrat ”It will get better”. De första veckorna är kaos, men sen vinner man tillbaka lite självförtroende varje dag tills man når till stadiet vi är nu då livet börjar kännas lätt igen.

I början oroar man sig ofta mycket för hur man ska kunna göra någonting alls, ja ens lämna hemmet. Nu är Ace med oss på fine dining restauranger och sitter antingen i ett av våra knän och jollrar eller sover i vagnen. Så länge han har mat och en ren blöja är han hur nöjd som helst och tycker bara att det är kul att vara med. Man hittar sina sätt att skapa en ny vardag som funkar för hela familjen, det viktigaste är att faktiskt våga.

Jag är så glad att vi tog chansen och bokade in den här resan trots att vi har en 3 månaders bebis. Det har hittills gått över all förväntan och även om det absolut är saker vi inte kan göra, så är det mycket färre än vad jag hade föreställt mig. 

For the English version, please click below.

(more…)

Att Ha Diastas // I Have Diastasis Recti

For the English version, please go to the bottom of the post.

Jag måste börja med att tacka för alla kommentarer på mitt senaste inlägg, både de positiva och de negativa. Det har kommit fram en hel del vettiga åsikter och debatt runt den här typen av ämnen är aldrig fel. 

Trots att det inte riktigt är meningen från min sida så belyser det flera olika vinklar på hur vi som samhälle ser kvinnor och speciellt mammor. Oavsett om det ska vara PK eller var och ens enskilda åsikt och erfarenhet. Det är en viktig diskussion som får oss att tänka till och analysera varför vi känner och tycker som vi gör och vilka andra alternativ som finns.

Själv var jag ganska trött i själen efter att ha skrivit inlägget i går, så vi bestämde oss för att ha en extra mysig dag med brunch med vår väl Leon, museum och tillslut häng på en härlig rooftop bar med pool. Nu har vi kommit tillbaka till vårt hotell igen och batterierna har fått en chans att tanka upp en smula.

Egentligen tänkte jag inte blogga i dag alls, men det känns ändå rätt viktigt att stanna kvar i diskussionen. Så nu sitter jag här med en sovande Acie bredvid mig och bloggar ändå.

Något som är viktigt för mig att klargöra är att mitt inlägg hade absolut noll att göra med vikt eller vikthets.

Jag är tillbaka till min normalvikt igen och om något så är jag lite orolig att jag kommer att gå ner några kilo för mycket medan jag ammar och äter mer för att kunna fortsätta att vara hälsosam.

Det handlar ju om att jag har ganska allvarlig diastas, det vill säga separation av magmusklerna. Jag kan fortfarande få in 3 fingrar i bredd mellan dem trots att det har gått 15 veckor sedan födseln och när jag spänner magen så ser man hur inälvorna putar ut mellan musklerna.

Det är lite läskigt att inte ha någon större styrka i mitten av kroppen och det gör även att jag fortfarande ser några månader gravid ut eftersom att magmusklerna håller ihop hela kalaset. Så pass så att jag har fått kommentarer från folk som på riktigt tror att vi väntar ännu ett barn…

Att jag nämnt för er att jag inte får plats i några byxor är mest så att ni förstår varför det blir skinnbrallor på nästan varenda bild. Jag kan inte heller köpa nya jeans eftersom att skillnaden mellan mina ben och min mage i omfång är så stor att jag skulle behöva köpa nya gravidjeans i så fall, eller ha extremt baggy jeans och det känns ju sådär. Då väntar jag hellre!

Jag tror att det kan vara svårt för någon som inte har varit gravid att förstå att det här inte är en viktfråga utan något som inte är ”normalt” som har hänt med kroppen. Det är normalt att magmusklerna separeras, men de ska ju gå tillbaka sedan igen och min kropp tar extra lång tid på sig att återhämta sig. Många har samma problem och det är tyvärr något man får ta som nybliven mamma, men vikthets är det absolut inte. 

Om diastasen inte går ihop av sig själv så kan det bli tal om att göra det kirurgiskt. Mest för att man kan få väldiga problem med ryggen som följd av att själva muskelkorsetten inte sitter ihop ordentligt.

Jag ska försöka ta en bild från sidan i bikini så kan ni få se hur det ser ut, det är väldigt utlämnade att visa för mig, men i det här fallet tror jag att det kan vara nyttigt för vissa att få se.

Sen hela grejen om att man som bloggare ”ska” kunna ta all möjligt är en helt annat fråga. Varför det, undrar jag? Man slänger ju inte skit omkring sig på andra specifika yrkesgrupper, varför skulle bloggare behöva vara ok med otrevligheter och personangrepp och annars ska man sluta? Jättemärkligt resonemang tycker jag. Men mer om det en annan gång…

For the English version, please click below. 

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Ida Warg
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Emma Danielsson
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind