Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

Lifestyle

The Going Home Outfit & Ace Meets Olive

For the English version, please go to the bottom of the post.

Det här inlägget innehåller reklam för Polarn O Pyret.

Kan vi bara ta en sekund och uppskatta hur otroligt söta de redan helt underbara små mini-kläderna är på en riktig liten mini-människa?

Jag menar, jag dör söthetsdöden!

En av de roligaste outfitsen är lätt kläderna som den lilla åker hem från sjukhuset i. Här i UK är det kanske en större grej, men just ”going home outfit” är oftast första gången den lilla får på sig kläder på riktigt. Vi är uppmuntrade i sjukhuset att spendera så mycket tid som vi bara kan hud mot hud, så Ace spenderade mesta tiden i bara blöja.

Det var så kul att få dra på honom något riktigt fint för den första åkturen i nya bilstolen mot hans riktiga hem. Det är en jätte underlig känsla att bara ta med honom från sjukhuset och så är han vår.

Settet han har på sig är en ny tappning av Polarn O Pyrets klassiska ränder. Vi gillar ju som sagt grått och mer neutrala färger, så det blev den randiga bodyn tillsammans med ett par cleana vita byxor och den underbara mössan som får honom att se ut som en astronaut.

Ni kan hitta bodyn här, mössan här, byxorna här och strumporna här. Alla är i 100% ekologisk bomull och bodyn har den där praktiska knäppningen där fram som vi tycker så mycket om.

När vi kom hem så började vi med att visa honom alla rummen, berätta om alla hans saker och bara känna hur rätt det var att han äntligen fanns där. Vi som har förberett och längtat så länge.

Sedan var det dags för honom att träffa Olive…

Vi var lite oroliga över vad de skulle tycka om varandra. Olive är van vid att vara prinsessan i familjen och Ace har ju inte direkt sett en hund tidigare i sitt lilla liv. Så det kan ju gå lite hur som helst i teorin. Det var svårt att förutspå, men vi hade en liten plan.

Vi gjorde så att Olive fick komma hem från sin hundvakt och möta först mig och sedan Garth ensam i vardagsrummet. Så att hon kunde bli glad att se oss helt ostörd. Vi överöste henne med massor med kärlek och gos till att hon hade lugnat ner sig och krullat upp sig på soffan.

Då tog vi ut Ace i bilbarnstolen. Mest så att han skulle känna sig skyddad och för att det är lätt att bara plocka upp den lite snabbt om det skulle behövas. För säkerhets skull, man vet ju aldrig.

Men vi hade inte behövt vara oroliga alls. Ace bara tittade på henne med stora ögon och Olive satt med framvända öron, lugn och väntade på att vi skulle säga att det var ok. Då först gick hon fram och försiktigt nosade på hans fötter. Hon var så lugn och försiktig, precis som att hon förstod att det var en liten människorvalp där i.

Jag är så stolt över henne! Hon har fortsatt i samma anda och spetsar öronen när han ger ifrån sig små ljud, suckar och går och lägger sig när han gråter och går bara fram då och då och luktar eller försiktigt slickar en liten slick på hans fötter.

De fick även båda ligga i Garths knä häromdagen och då gosade Olive in sig under Aces armhåla och låg där på rygg och snarkade högt. Hittills verkar hon inte avundsjuk alls, mer respektfull och lite nyfiken.

Nu skulle vi givetvis aldrig lämna dem ensamma, men det var en sån lättnad att se att det funkade. Ace vaknar inte ens när hon skäller! Jag fattar inte hur, men han sover vidare som en stock. Jag trodde även att hans gråt skulle besvära henne, men hon verkar inte bry sig nämnvärt.

Nu hoppas jag att de kommer att växa upp och bli bästa vänner!

Det kommer att bli galet svårt att inte visa upp varenda liten outfit som Ace har på sig, allt är ju så nedrans gulligt och det hjälper ju inte att bebisar byter kläder oftare än Madonna. Jag kanske får köra kombinerade outfits på både honom och mig i framtiden?

Som en sån där jobbig mamma som jag sa att jag inte skulle bli…

For the English version, please click below. 

(more…)

Bumpdate week 37 & The wait Begins

For the English version, please go to the bottom of the post.

Pjuh! Vad det släppte på oron att komma över 37+0 nu i helgen.

Jag har varit mer orolig över att föda för tidigt än någonting annat sedan vecka 20, antagligen för att jag har haft så himla många sammandragningar varje dag. Men nu är vi äntligen på andra sidan och vet att det ligger en liten färdigbakad bebis där inne och gör sig redo för att komma ut. Det är så himla skönt!

Jag har haft ganska mycket känningar redan, men det behöver ju faktiskt inte betyda så mycket. Vi kan fortfarande gå två veckor över tiden, så vi har potententiellt en hel månad av väntan framför oss nu, förhoppningsvis inte, Froggy är ganska stor som hen är redan…

Det som är avslappnande är att jag känner att jag inte behöver vara precis lika försiktig som innan, skulle förlossningen dra igång så är det ju helt ok. Så några krämer jag har med oljor och annat som skulle kunna påverka livmodern att dra ihop sig känner jag att jag kan börja använda igen, samma sak med vissa téer och längre promenader.

Jag har varit lite försiktig med att gå långt de senaste veckorna på grund av alla sammandragningar, men i går hoppade vi in i bilen och körde en timma utanför London för en riktigt härlig skogspromenad med Olive. Det blev 4.5 km i blandad terräng och även om det var lite tungt på slutet så kändes det toppen att komma ut i friska luften. Vi avslutade med en härlig lunch på en riktigt mysig liten lantpub medan Olive snarkade högt av utmattning (stadshund deluxe!). Annars så yogar jag fortfarande två dagar i veckan som vanligt och promenerar tassfian, så jag känner mig ändå hyfsat aktiv.

Yogan har utan tvekan varit det bästa jag har gjort för min kropp under den här graviditeten, jag kan fortfarande sätta på mig skorna och knyta snörena själv och min foglossning är nästan helt borta. Jag mår så himla bra efter 1.5 h i en lugn, avslappnad, nästan meditativ atmosfär. Det är så himla lätt att bli stel om man inte får stretcha ut och få lite blod till musklerna.

Så just nu känns allting väldigt bra och kontrollerat på gravidfronten. Sedan har vi ju själva förlossningen framför oss… jag hoppas på att kunna behålla lite av min zen-känsla även då. Men det är nog lättare sagt är gjort.

Jag har mitt sista frisörbesök i morgon som jag verkligen hoppas på att inte missa och efter det skulle jag behöva sitta med mina skatter resten av veckan. Det känns vettigare att göra det nu än senare med en liten som behöver uppmärksamhet och en kropp som behöver läka känner jag. Så den här veckan vorde det bra om Froggy inte tittade ut, men veckan efter får det gärna hända. Då är vi redo!

Det vore ganska typiskt om Froggy bestämde sig för att komma idag bara för att jag har något planerat i morgon…

Jag är ganska så otålig av mig och vill helst att saker och ting ska hända direkt, så jag har en känsla av att dagarna kommer att börja gå vääääldigt långsamt efter nästa helg. Jag får väl underhålla mig med alla gamla husmorsknep för att få igång förlossningen helt enkelt.

Jag har koll på dessa;

– Gå i trappor
– Äta ananas
– Ha sex
– Äta kryddig mat
– Dricka champagne (fast det skulle i så fall bli alkoholfri, för jag är inte så himla sugen på att Froggy ska få i sig alkohol).
– Dricka hallonbladsté

Det finns ju massor med huskurer, kanske har någon av er testat något som ni faktiskt tyckte funkade? Jag letar egentligen inte efter någon dunderkur utan mer något kul att fördriva tiden med efter nästa vecka någon gång.

Förresten, vilka coola power-mammor vi har här på bloggen!

Jag efterlyste positiva graviditet, födslar och tiden efter -historier förra veckan och fick en hel drös härliga kommentarer till svar. Det kändes så peppande att läsa om alla era positiva erfarenheter. Det är klart att man får klaga om man har en jobbig förlossning eller liknande, men ibland känner jag att de som har haft bra erfarenheter inte får höras lika ofta och att bilden av hela resan lätt kan bli lite skev för alla som har den framför sig.

Tack till alla er som delade era historier!

Det är enormt viktigt att vi visar för nästa generation mammor att det faktiskt inte är så illa som många tror, utan tvärtom kan vara en fantastisk tid i ens liv. Jag vet att jag själv gick in med idén att en graviditet skulle vara sjukt jobbig och tung och har blivit så himla positivt överraskad så här långt.

Sedan blev jag själv väldigt sporrad och peppad av alla era födelsehistorier och det får mig att känna mig mindre nervös inför min egen.

Jag hoppas att ni andra som läste kommentarerna känner er peppade och sporrade med!

I vecka 36;

🎀 Var vi hos barnmorskan för kontroll.

Allting såg toppen ut, vi mäter fortfarande ganska stort, men ingenting som kommer att bli ett problem. Hjärtljudet låg på lugna 140-150 och Froggy ligger med huvudet nedåt även om hen fortfarande är ruckbar. Vi fick även ok på 99% av vårt birth plan och de 1% som inte skulle funka är bara småsaker, så det känns väldigt bra.

🎀 Gick jag officiellt på mammaledighet.

Min email har autosvar, Cecilia har tagit över alla nya mail som kommer in, jag har dragit ner lite på frekvensen här på bloggen och tog ett par dagar ledigt från Insta med. Jätteskönt! Jag känner mig mer kreativ nu än på länge, jag har massor med idéer på roliga inlägg och saker att göra sedan när Froggy är född.

🎀 Tog jag min andra gravidmassage.

Även den här gången använde jag Urban Massage som kommer till ens hem och masserar. Skillanden var att jag fick ligga ner på sidan den här gången och hålla om gravidkudden. Det var faktiskt mycket bekvämare, även om massören nådde ryggen lite bättre när jag satt lutad över britsen. Jag fick förslaget att ta en massage i vecka 2 efter förlossningen, för att göra en riktigt ordentlig utrensning av all vätska och hormoner som ändå ska lämna kroppen då. Det känns vettigt, eller vad tror ni?

🎀 Har jag börjat bli gravidtrött på riktigt.

Vissa dagar vaknar jag helt slut och då vet jag att det inte blir så mycket gjort den dagen. Det känns helt ok, det är ju faktiskt meningen att jag ska chilla nu. Men sedan är det andra dagar som jag har massor med energi, det är svårt att veta vilken dag bara, så jag får ta livet lite som det kommer och göra så mycket jag orkar. I dag vaknade jag vid 5 på morgonen och kunde inte somna om, så då gäller det att ge mig själv en tupplur mitt på dagen för att att orka med kvällen.

🎀 Har magen börjat bli läskigt stor.

Den är så stor och utstickande nu att folk verkligen stirrar på gatan och till och med jag har lite svårt att titta på den i spegeln. Min rumpa ser ut som ett bistick i jämförelse och jag är förvånad över att jag ens kan stå rakt utan att ramla framläges. Vi får se om jag vågar mig på en magbild till här på bloggen innan skrutten tittar ut, jag vill ju helst inte skrämma er.

🎀 Har Froggy börjat öva på andningen där inne.

Då och då får jag små rytmiska rörelser som inte är hicka utan mycket mjukare. Först tänkte jag att hen kanske sög på tummen, men efter att ha frågat och googlat runt lite så visar det sig att det är små andetag jag känner. Det finns förstås bara vätska där inne i magen just nu, men bebisarna lyckas ändå öva andningsmusklerna så att de ska funka ordentligt efter förlossningen. Så himla coolt!

🎀 Har jag känt en fot, med 5 tår.

Vi satt i soffan och tittade på ”Suits” häromdagen och helt plötsligt ropar Garth till och pekar på magen. Då ser man avtrycket av en liten liten fot som sträcker på sig precis bredvid naveln. När vi la handen på så kunde vi känna konturerna och alla små tårna. Helt galet, men så himla häftigt!

I vecka 37;

🎀 Har jag mitt sista frisörbesök innan förlossningen.

Jag satt och försökte måtta hur sent jag skulle våga lämna det, men blev lite chicken och kände att det vore nice med fräscht hår innan Froggy kom, så att även om jag är trött och sliten sen så kan jag få känna mig lite fin i håret i alla fall. Jag vill gärna hinna ta en mani och pedi innan förlossningen med, undrar hur sent jag vågar lämna det?

🎀 Har jag en check hos min doktor.

Mäta, kissa på sticka och lyssna på hjärtljud. Ingenting konstigare än så, mest för att se att den lilla mår bra där inne trots att det blir mindre och mindre plats för hen att härja runt i. Barnmorskan träffar jag igen i vecka 40, dagen innan vår BF. Vi får se om vi kommer så långt…

🎀 Kommer Josefina över på lunch.

Det är så himla synd, för hennes babyshower är samma vecka som vår BF och jag vågar inte säga att jag kan komma. Jag kan ju gå 2 veckor över tiden, men Froggy kan även komma i dag, så det är så himla svårt att veta. Men Josefina kommer över på lunch i dag, så jag får fira henne lite i förskott istället.

🎀 Väntar vi…

Jag har lovat att säga till här på bloggen så fort något händer och det står jag fast vid. Men det kan även vara värt att följa mig på Instagram och Instastories om ni vill veta vad som händer (@TessMontgomery). Det är lite annorlunda att föda här i UK än i Sverige, så det ska bli intressant att se vilka skillanderna är.

Ja ni kompisar, vi får se hur många fler bumpdates det blir nu.

Jag är sååå nyfiken på att få träffa filuren som ligger där inne i kalaskulan och myser. Är det en kille eller tjej? Hur ser hen ut, som en mini Garth eller en liten Tess? Passar den i våra namn som vi har valt? Hur kommer det att kännas att se den lilla för första gången? Det är så himla mycket tankar som snurrar nu.

Hur mår ni? Vad händer i era liv? Någon annan som har BF snart och har börjat sin väntan? 

Fler gravidveckor hittar ni här;

Week 36 & All The Negativity
Week 35 & I’m Bloody Massive!

Week 34 & I’m a Grumpy Grump

For the English version, please click below. 

(more…)

The Worlds Cutest Baby Mobile

For the English version, please go to the bottom of the post.

Alltså hur fin är inte Froggys mobil? Jag blev sååå glad att den var minst lika fin i verkligheten som på bild när jag packade upp den häromdagen. Den ska hänga från taket över spjälsängen i barnrummet.

Det tog mig hur lång tid som helst att hitta den rätta modellen och tillslut ramlade jag över jag den här. Den är handsydd av en väldigt duktig tjej som jag hittade på nätet. Jag vill inte lägga ut hennes email på bloggen, men om ni är sugna på en liknande så skriv i kommentarerna så skickar jag över adressen.

Jag måste erkänna att barnrummet lätt är det roligaste inredningsprojektet jag har haft hittills. Allting är så himla gulligt och man kan verkligen släppa lös fantasin. Nu i veckan ska alla fina och söta små saker få flytta in på riktigt, jag har ett par grejer från Ikea att köpa i morgon, men i övrigt är allting redo.

Froggys rum är redan mitt favoritrum här hemma.

Jag funderar även på att försöka få tag i lite svenska böcker. Jag skulle gärna vilja att mina barn ska få uppleva Astrid Lindgrens underbara värld och att vi ska läsa lika mycket för dem på svenska som på engelska. Det blir nyttigt för Garth att få öva lite han med…

Någon som vet var jag skulle kunna få tag i svenska böcker här i London?

I början behöver man nog inte så himla mycket leksaker, utan det som flyttar in när hen är så liten är mer för dekoration. Nu kommer Froggy antagligen att föredra leksaker i starka färger när hen kan välja själv, men fram till dess kan jag nog komma undan med grått, vitt och mjuka pasteller.

Det är faktiskt lite klurigare än vad jag trodde att göra rummet så könsneutralt som möjligt, det kräver en bra balans. Även om jag inte riktigt tror på kill och tjejfärger och inte har några problem med rosa för en kille och blått för en tjej så är Garth lite känsligare. Det skulle vara himla enkelt att göra rummet enbart grått och vitt, men det blir lite tråkigt tycker jag.

För att kompromissa lite så har vi tänkt oss en sänghimmel i tyg över spjälsängen, men vi ska vänta med att införskaffa den till bebisen har kommit. Så får den antingen bli gammelrosa om det är en tjej eller mer åt petrolium hållet om det blir en liten kille. Det skulle vara fint att hitta en i linne, så att det blir lite textur i tyget.

Hojta gärna till om ni ser något som skulle passa!

Just nu är Garth och hämtar vår nya bil whoop whoop!

Vi ska fira både bilköp och att köpet av lägenheten över gick igenom i veckan med att åka till Sticks and Sushi i Wimbledon för middag. Jag kanske till och med ska våga mig på ett par klackar nu när jag inte behöver promenera någonstans. 

Det har inte varit praktiskt för oss att ha bil i London tidigare och jag har ju inte ens körkort ännu, men nu med både bebis och hund så kändes det som att det var läge. Jag har förresten precis skickat iväg papprena för att jag ska kunna börja övningsköra, så det ska bli intressant. Undrar om jag vågar nu när jag är så stor eller om det är bättre att vänta till lite senare i höst? Tiden har liksom bara runnit iväg… jag går in i vecka 35 i dag.

Nej, nu ska jag slänga på lite smink och en klänning. Ha en underbar lördagskväll hörrni!

För fler inredningsinlägg, koll in dessa;

The First Piece of (Weird Looking) Furniture in The Nursery
How To Create A Motivational Workspace
My Blog Office At Home

For the English version, please click below.

(more…)

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
34 kvadrat
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Niklas Berglind
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Emma Danielsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman