Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

Q&A – Worrying In Pregnancy (& A Few Tips On How To Cope)

For the English version, please go to the bottom of the post.

På bilderna över var jag drygt 5 veckor gravid och vi hade vårt första ultraljud inbokat senare i veckan. Gud vad nervöst det var! Tänk att lilla Froggy låg där inne redan då. Foto – Ida zander.

I går var jag på amningskurs större delen av dagen och för att vara helt ärlig så kändes det lite som slöseri med tid.

Det var sjuhusets egna kurs och den var otroligt basic och både jag och Bex kände att vi redan hade koll på vad de lärde ut. Sedan kändes en hel del av deras information lite förlegad och jag tror helt ärligt att man kan lära sig mycket mer genom till exempel amningshjälpen på Facebook eller bara titta på vidoes på Youtube.

En sak som jag inte visste och som jag är inte är helt säker på är rätt är att de sa att barn som ammar på rätt sätt inte behöver rapas eftersom att de inte sväljer luft. Stämmer det verkligen? Det känns som att alla barn alltid behöver rapa efter maten, eller är det en förlegad åsikt? Någon som vet?

Jag har en till amningskurs på Söndag, den här gången med Garth. Jag hoppas att den ger lite mer, oavsett så tror jag att det är bra för honom att ha lite koll han med även om han inte ska stå för själva matlagningen.

Jag fick förresten en himla bra läsarfråga om graviditet häromdagen som jag tänkte passa på att ta upp;

Hej Tess!

Gillar verkligen din ärliga blogg! Hur handskades du med oro under graviditeten efter v 12 eller var du inte orolig alls? Jag har passerat 12 v men skulle vilja gå på ultraljud varje vecka…:/. Speciellt fram till rutinultraljudet! Cecilia

Hej Cecilia!

OM jag var orolig! Det är man nog automatiskt under större delen av tiden.

Jag hade nästan ställt in mig på minst ett missfall innan en graviditet skulle ”gå vägen”. Så de första 12 veckorna gick jag i princip bara och väntade. Så många av mina vänner har haft missfall innan de väl fick behålla ett barn att jag helt enkelt förväntade mig det.

I början försökte jag verkligen att inte lägga för mycket vikt vid plusset och bara vänta ut tiden. Sedan när vi hade ett tidigt ultraljud i vecka 6 och såg ett hjärta så gick det inte att tänka så längre. Då ville jag verkligen att det lilla pickandet där inne skulle fortsätta. Så mest nervös var jag nog från vecka 6 till 12.

Jag var på helspänn på hur allting kändes i kroppen och hade mardrömmar om blod och kramper. Det var riktigt jobbigt och egentligen ville jag bara blunda och sova mig igenom de där 6 veckorna. Jag mådde inte heller illa, så det fanns inga ordentliga symptom för mig att gå på och det gjorde att det blev ännu svårare att veta om allting stod rätt till där inne.

Mina vänner som blev gravida under den här tiden var ett enormt stöd. Det blev lättare att fokusura på oss alla istället för bara på mig själv och det hjälpte verkligen.

Om du skulle fråga Garth så gick vi nog båda på helspänn där ett tag, jag blev tyst och tillbakadragen och försökte fylla mina dagar så att de skulle gå fort och han vågade nog inte riktigt fira förrän vi väl var där på vårt ultraljud i vecka 12. Då blev allting så stort och riktigt att vi båda var tvugna och sätta oss och gråta en skvätt efter.

Det är helt normalt att vara orolig och det bästa man kan göra är att försöka få tiden att gå fort. Jag tog säkert 6 graviditetstest under de första 2 veckorna för att se att strecket fortfarande var mörkt och hormonerna inte hade lättat och efter det får man helt enkelt lita på att kroppen vet vad den gör. Om man skulle få missfall så försöker jag resonera så att det antagligen var någonting fel på fostret och att jag hellre har missfall tidigt än senare i graviditeten.

Jag tror att mycket har att göra med inställning, MEN det är mycket lättare sagt än gjort och man FÅR vara orolig. Det vore ju jättekonstigt annars!

Efter 12 veckor var jag bra mycket lugnare, även om det fortfarande givetvis finns en risk. Jag hittade en kalender online som visade missfallsrisken i % dag för dag under graviditeten och det var så skönt att se hur numret gick ner varje dag. Någon gång runt vecka 15 tror jag att den hamnade på 2% och det är den lägsta siffran som man kan ha. Så då kände jag verkligen att jag kunde släppa taget.

Runt vecka 20 började jag känna mig riktigt bekväm och avslappnad, så om du kan försöka att hitta ett lugn i att ju längre tiden går, desto mer troligt är det att allting kommer att gå bra så kommer tiden att gå så mycket fortare. Det hjälper även att omge sig med andra gravida tjejer och bara prata, prata och prata.

Sedan runt vecka 15-22 någon gång kommer du att börja känna små rörelser och det är det som gör mig lugn och trygg i dag. Jag behöver bara klappa lite på magen så får jag en spark där inifrån. Lite som en ”Hur mår du i dag?”, ”Tack Mamma, jag mår bra”.

Jag vet att det är klyshigt, men försök slappna av och njuta. Det finns inte mycket mer man kan göra än att ta hand om sig själv och förbereda för den lilla.

…och vips kommer du att sitta stor som ett hus i vecka 32 och packa sjukhusväskan.

Jag har vissa veckor som milstolpar och varje gång jag når en så slappnar jag av lite mer.

v.6 Tidigt ultraljud – Hjärtat slår.

v.12 Ultraljudet då du får veta din BF och mer detaljer om själva bebisen (bilden här är sååå söt!) Du får även göra tester för kromosomfel.

v.15 (-22) Börja känna fosterrörelser. Missfallsrisken är så låg som den kommer att bli. Ni som mår illa bör må bättre nu och energin bör komma tillbaka.

v.20 Det stora ultraljudet då de går igenom hela bebisen kroppsdel för kroppsdel.

v.24 De första små mini-bebisarna har överlevt utanför sina Mammors magar. Med specialisthjälp såklart, men det finns hopp.

v.27 Bra överlevnadsrisk för en tidigt född bebis.

v.35 Många tvillingar tas ut från magen i denna veckan, även bebisar och mammor med hög risk kan föda nu.

v.37 Är bebisen färdigbakad här i UK (jag tror att det är 38 i Sverige) och man egentligen kan föda när som helst.

v.42 Har du inte fött nu så blir du igångsatt. 

 

Saken är den att vi kommer att oroa oss oavsett.

I början är det för missfall, senare kromosomfel, efter det blir det fosterrörelser, för tidig födsel och tillslut runt själva förlossningen.

…Och jag har en känsla av att det bara förbereder oss för en livstid av oro för de små knoddarna när de väl är ute, så det är nog tyvärr bara att vänja sig.

 

För fler gravid och barn-inlägg kolla in dessa;

 A few Things I find Surprising in Pregnancy
Q&A – Plans For My Post-Pregnancy Body
5 Criteria For Our Babymoon & Flying Pregnant

For the English version, please click below.

 

It’s so strange to think that I was already 5 weeks pregnant when we took these photos. I remember being very nervous since we had our early scan later in the same week. It’s so strange to think that Froggy was living in my tiny little bump already by then. Photo – Ida Zander

Yesterday I spent most of my day at a breastfeeding course organised by the hospital and to be completely honest, it was a bit of a waste of time…

The course was really basic and both Bex and I left not really knowing anything more than when we arrived. Also, I found some of their information a bit old and I felt like I have learnt more from Facebook groups and Youtube videos online.

One thing they said that surprised me a lot was that if a baby has the right latch when breastfeeding, it will not need burping. I don’t know one mother who doesn’t need to burp their baby, does that mean they are all breastfeeding in the wrong way? Very strange! Anybody here who can shed some light?

I’m booked in for another breastfeeding course on Sunday, but this time I’m going with Garth. I’m hoping to learn a bit more from this one and I also think it’s a good idea for Garth to learn a bit about it, even though he will not be doing the cooking and serving bit…

I had a great question by one of you guys the other day, so I thought I would answer it properly in a post. It’s all about worrying in pregnancy.

Hi, Tess!

I really like your honest blog! How did you handle any worry during pregnancy after week 12 or were you not worried at all? I have passed the 12 weeks but I wish I could have a new ultrasound every week. Especially until the routine one in week 20. Cecilia. 

 

Hi, Cecilia!

Thank you for a great question. If I was worried – Heck yeah!

I, unfortunately, think most of us will be worried from the start to the end.

I almost expected to have a miscarriage before I would get my ”real” pregnancy. So during the first 12 weeks, I just waited to see when it would happen. So many of my friends had miscarriages before they ended up with a viable pregnancy and I really didn’t expect to be the exception.

So, in the beginning, I tried my best not to put too much emphasis on the second line on the test and just waited to see what would happen. But when we got to have an early ultrasound at week 6 and saw that tiny little heart beat, I knew I really cared. All I wanted in life was for it to keep on beating. That’s when I got nervous for real. Week 6-12 was by far the worst time for me.

I was very tuned in with my body and reacted to every little change. I had nightmares about blood and contractions and it was a really tough time. Since I didn’t really get any morning sickness I didn’t have many physical symptoms to rely on. And this made me more nervous since there was no way of me knowing if the pregnancy was progressing the way it should.

Luckily a found out that quite a few friends of mine were pregnant to at this time. And this allowed me to switch focus from myself and focus more on us as a group. This really helped me.

If you would ask Garth, he would probably tell you that we were both quite nervous there for a while, I got quiet and filled my days with activities so they would go quicker and we didn’t really dare to actually be happy until after the 12-week scan. When we got out from the hospital we both had to sit down and have a little cry of relief. All of a sudden it was real – we were having a baby!

It’s completely normal to be worried and the only thing you can do is to try to make time go as fast as possible. I took probably about 6 pregnancy tests in the first 2 weeks after finding out, just to check that tha line was still dark and the hormones were still there.

And I tried to reason that if I would miscarry it would be because there was something wrong with the fetus and I rather would want it to happen sooner than later. I think we can help ourselves out a lot by having an objective view on the situation, but it’s easier said than done and we are allowed to be worried. It would be strange if we were not.

After the 12 week scan, I got a lot calmer and dared to be happy for the first time. I knew there was still a risk, but I found this calendar online where they stated the miscarriage risk day by day in %. It really helped me to see the number go down every morning and by week 15 (if I remember right) the risk was down to 2%, the lowest it will ever be in pregnancy and I felt like I could relax.

Around week 20 I got really comfortable and could let go of most of my fears of losing the baby. I really tried to find peace in that the longer the pregnancy progressed, the more likely I would be to end up with a healthy happy baby in the end. And the more relaxed I am, the quicker time will pass. It also really helped to surround myself with other pregnant ladies and just talk, talk and talk some more.

At week 15 I started feeling the first few flutters and this is what makes me feel safe and happy today. If I’m ever worried about how Froggy is doing, I give my belly a little pat and most of the time I will get a kick or a roll back. Like a ”Hi Froggy, how are you doing in there?” -”Thank s Mum, I’m ok”. It’s really reassuring.

I know it’s a bit of a cliché but do try to relax and enjoy this time. It is not much you can do except taking great care of yourself and prepare for the little one’s arrival.

…and all of a sudden you will be 32 weeks and sit, big as a house on the floor of the nursery and pack your hospital bag.

I had a few weekly goals set from the beginning of pregnancy and every time I reach one I can feel myself relax a little bit more. 

v.6 Early scan – The first heartbeat.

v.12 The first proper scan where you will be dated and get to take your first photo home of the little one (they are sooo cute at this stage). You also get to do all the chromosome tests. 

v.15 Around this time I started feeling the first flutters. The risk of miscarriage drops as low as it can get and if you have been feeling sick and tired, you should start feeling better by now.

v.20 The big anatomy scan. The doctors will have a proper look at your entire baby. Tt’s the best film ever for parents-to-be. 

v.24 The first few preemie babies have survived outside of their mother’s bodies. Of course with specialist care, but there is hope from this time.

v.27  A good survival rate if the baby is born prematurely.

v.35  Many twins are born at this time since doctors tend to want to take them a bit earlier. Also if you are high risk or your baby is struggling, it’s an ok time for them to be born.

v.37 Here in the UK this is full term. Your baby is fully baked and ready to come out.

v.42 If your little munchkin hasn’t arrived by now you will most likely be induced. 

The thing is, we will most likely worry all the time no matter what.

At first, it will be about miscarriages, then birth defects, fetal movements, premature births and in the end labour itself.

…And I have a feeling it’s just setting us up for a lifetime of worrying about our children as they are growing up. So we just have to get used to it. 

For more pregnancy related posts, check these out;

 A few Things I find Surprising in Pregnancy
Q&A – Plans For My Post-Pregnancy Body
5 Criteria For Our Babymoon & Flying Pregnant

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
15kommentarer
  • Aldrig rapat någon av mina ? Det känns förlegat, typ något som min mormor gjorde

    Alexa 2017-07-15 23:09:27
    Svara
  • Efter att du har matat bebisen så kan du höra om det finns eventuell luft i magen och då se till att rapa hen 🙂 Samma om bebisens ätande går trögt och hen verkar vara lite obekväm. Lyssna efter luft i magen, rapa bebisen och hen kan fortsätta att äta mer.

    Bella 2017-07-15 10:25:44
    Svara
  • Mitt första barn var en kräkbebis och kräktes upp all mat om han inte rapades och hölls upprätt en stund efter amning. Tvåan har bara rapat några gånger:) När det gäller amning är ett tips att be barnmorskorna om hjälp varje gång du ska amma på BB. Be också om att testa olika positioner så du hittar vad som passar dig och din bebis. Och ta det lugnt den första tiden och amma hemma i lugn o ro, i soffan eller i sängen så kan du halvsov samtidigt 🙂 Lycka till!

    Pernilla 2017-07-15 09:33:34
    Svara
  • Vi fick höra samma sak av barnmorskan. Jag valde att rapa min dotter iaf, speciellt noga de tre första månaderna. Hon är 6 mån nu och jag gör det fortfarande. Alla mina NCT mammor gjorde det också. Tror det kan vara bebisspecifikt om det behövs eller inte.
    Ang amningskurs så tyckte inte jag att det hjälpte innan. Du kan få amningshjälp från NHS, det hjälpte mig. Sen skulle jag kolla upp el privat amningskonsult. Allt är mkt enklare när bebisen är ute och du har något verkligt att försöka amma snarare än at lära sig i teorin. Men gör mycket research och preppa men ha dessa två i bakfickan är mitt råd!!
    Sen tänkte jag på ett tidigare inlägg om hur du väljer att föda – med epidural. Jag vet inte om fibrerna tänkt på det men jag skulle ändå råda till att lära dig nån form av andning då det kommer kanske vara lång tid innan du för din epidural eller så blir det som för mig att det inte hanns med. Det känns som om du nog har tänkt på detta innan men vill ändå tipsa då det var min räddning !
    Snart är det dags!!!

    Kristin 2017-07-15 08:23:03
    Svara
    • Svar på Kristins kommentar.

      Tack för dina tips! Ja, du har så rätt, innan man väl är där med en riktig bebis är det svårt att veta hur amningen faktiskt funkar. Jag ska även kika lite på hypnobirthing på Youtube och jag får en hel del andning genom yogan med. Så nu blir det nog lite mer fokus på det framt ill födseln, epiduralen är ju ett val som jag kan göra i stunden ändå.
      Det börjar bli spännande på riktigt nu!

      Tess 2017-07-18 13:40:47 http://tessm.metromode.se/
      Svara
  • Wow kunde ni se hjärtat slå redan i v 6? Jag trodde det var den veckan eller senare som hjärtat börjar slå. I Sverige vill de helst att man gör tidigt ultraljud i v 8 eller senare.

    Jag fick se hjärtat slå i tisdags, sååå glad med tanke på mitt tidigare MA. Men är fortfarande orolig så har faktiskt bokat in ett till privat ultraljud om 2 veckor för att hålla mig lugn. Och sen 2 veckor efter det är det v12 och dags för kub, längtar!! Kram

    Jennifer 2017-07-14 20:50:01
    Svara
    • Svar på Jennifers kommentar.

      Vecka 6 är den allra första veckan man kan se hjärtat slå (om man har tur). I början är man ju så himla orolig, men jag kände att det tog att känna av bebisen på riktigt för att kunna slappna av lite mer. Nu är det mer tidig födsel som är det läskiga.

      Tess 2017-07-18 13:41:55 http://tessm.metromode.se/
      Svara
  • Jag har en liten tjej på 3 månader och jag rapar alltid henne efter varje mål och hon är otroligt harmonisk. Visst, varje gång rapar hon inte men 7 av 10 gånger så går det vägen.
    Med hennes storebror (föddes för tidigt) låg vi inne på intensiven och där lärde de ut vikten av att rapa när de är små (första 3 månaderna) då luft i magen kan göra att barnet sväljer mer luft (utan att ammas utan genom tomsväljning) vilket i sin tur kan leda till kolikliknande symptom.

    För min del har det verkligen varit värt den lilla ansträngning det tar efter varje amning att rapa dem för båda barnen har börjat sova hela nätter redan vid 2 månaders ålder 🙂

    C 2017-07-14 20:26:22
    Svara
  • Min Lill plutta är nu 10 veckor och jag ammar. Jag var också inställd på att amningen kunde vara jobbig och det hjälpte mig oerhört plus gick Amningskurs. I början rapade vi aldrig. Hon hade mycket hicka så kommer ut en hel del luft då. Nu rapar vi ibland, mest dagtid. Aldrig på nätterna. Min svägerska rapar däremot sin bebis då han flaskmatas med ersättning eftersom han får i sig mer luft då.

    Jessica 2017-07-14 19:53:03
    Svara
  • Min lillplutta rapar sällan. Gör hon det så är det oftast när hon fortfarande ligger ner. Är hon gnällig lägger vi upp henne med det kommer aldrig nån rap ändå.
    De sa inget om det på BB, men tanten på bvc påpekade det. OBS tant. ?

    Carro 2017-07-14 19:18:52
    Svara
  • Har inte barn själv men många kompisar som fått senaste tiden och det är knappt ingen nå mer som lägger bak de på axeln och rapar dem (så som alla släktingar gjorde med små barn när jag var liten), så jag frågade en kompis för ett tag sedan och hon sa samma som ovan att barnmorskan inte sa att det behövs.

    En fråga, i UK ordnas det mammagrupper efter man fött som förstföderska som det göra i Sverige? 🙂

    Angelica 2017-07-14 17:03:18
    Svara
  • Ja herregud man oroar sig minst lika mycket när bebisen är ute så det var en smart idé att använda graviditeten för att lära sig hantera oron! Min år född i oktober så jag hade typ bacillskräck och var jätteorolig för RS.

    Angående rapning har jag hört samma (att inte alla bebisar behöver rapas) på amningshjälpens Facebook som jag använder nästan som ett facit haha! Sån bra sida seriöst. Så det stämmer nog. Rent praktiskt så märker man om bebisen är körig i magen och då är typ det enklaste man kan göra för att hjälpa till att rapa. Så jag rapade min noggrant i början. Men mamma har berättat att när hon ammade mig fick man inte ens börja nästa amning innan det kommit rap efter förra (!). Så det kanske är den gamla okunskapen man försöker dementera??

    Alexandra Eriksson 2017-07-14 14:54:58
    Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Fannie Redman
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind
Mode
Fanny Ekstrand