Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

A Few Things I Find Surprising In Pregnancy

For the English version, please go to the bottom of the post.

I dag har jag varit helt dödens trött precis hela dagen. 

Det känns som att jag inte hade sovit alls i går natt och visserligen gick vi och la oss sent eftersom att vi fixade i bebisens rum, men jag fick i alla fall 7 timmar så jag förstår inte varför jag är en zombie? Jag skyller på att jag är i tredje trimestern och att bebisen har någon tillväxtfas eller liknande (någon som vet om det händer något speciellt runt vecka 30?).

Det är i alla fall därför jag inte har bloggat ännu i dag. Det var först nu efter yogan som dimman började lätta lite.

Jag får lite dåligt samvete när jag tänker på alla gravida som går till jobbet som vanligt under precis samma tid. Vad gör de när det kommer en riktig tröttdag då man skulle vilja proppa upp ögonlocken med pinnar? Får man förstående för det på jobbet då eller måste man prestera på samma nivå som vanligt?

Jag som egenföretagare kan ju justera min tid som jag vill, jag jobbar inte direkt 9-5 på vardagarna utan mer kanske 11-7 och sedan blir det förstås några timmar på helgerna med. Men det känns ändå så mycket friare att jag kan välja när jag känner för att jobba och inte behöver pressa om jag är för trött. 

Tröttheten är nog det som jag var mest oförberedd på när jag blev gravid. Jag förstod att det skulle vara tyngre på slutet och att man kunde må illa i början, men att jag skulle gå runt som en sengångare många dagar både under första och tredje trimestern hade jag inte räknat med. Det har utan tvekan varit den största negativa fysiska upplevelsen jag har haft hittills.

Sedan hade jag aldrig gissat att om jag inte kunde se magen så känns den precis som förr. När Froggy sover kan jag glömma bort att jag inte har platt mage och 4-pack längre och blir bara påmind när jag försöker knyta skorna eller går in i bord eller diskbänken. Det är jättekonstigt att magen är så mycket större utan att kännas uppblåst på något sätt.

Jag är även otroligt positivt överraskad över hur enormt snälla alla är mot gravida kvinnor. Jag har verkligen aldrig varit med om någonting liknande. Varje dag får jag se det absolut bästa i mina medmänniskor och jag blir helt rörd när personer jag inte känner gör eller säger någonting snällt.

Häromdagen fastnade jag tillexempel i regnet utan paraply och stod och väntade under ett träd. Då kom först en kvinna och erbjöd sig att promenera hem med mig under sitt paraply. Men vi skulle åt olika håll, så jag tackade så mycket och sa att jag hade tid att vänta på att regnet skulle gå över.

Någon minut efter så stannar en taxi framför mig, föraren hoppar ur och hämtar ett paraply från bakluckan som han ger till mig. Hur omtänksamt är inte det? Jag blev helt paff över hur mycket en främling kan bry sig om någon som de aldrig tidigare har träffat.
Jag vill även nämna att båda var muslimer, jag brukar inte nämna religion vanligtvis, men med vad som händer i världen just nu så tycker jag att att det är värt att inflika det.

Det sista som har förvånat mig är hur mycket jag ändå kan göra trots stor mage och hormoner. Jag behöver liksom inte ta det särskilt lugnt på yogan och kommer in i de flesta positionerna som förr (minus vissa balansövningar och positioner på mage eller rygg). Jag kan träna armar och ben som vanligt och skulle nog faktiskt ha pallat att köra crossfit med om jag valde att göra det. Så länge jag tänker på att ha stabila stadiga höfter så att min foglossning inte börjar spöka.
Jag har liksom alltid sett gravida som ömtåliga personer, men känner mig faktiskt förvånandsvärt stark.

För att summera så skulle jag säga att min graviditet har varit helt annorlunda än vad jag trodde att den skulle vara. Jag hade helt enkelt förväntat mig mer kräk och krämpor, men mindre trötthet och vänliga gester.

Nu är allas erfarenheter olika, men hittills måste jag säga att jag allt som allt är väldigt positivt överraskad av hela grejen. Jag kan absolut se fram emot att vara vänta barn igen i framtiden.

For the English version, please click below. 

It’s weird, I think I have been trying to imagine what it would feel like to be pregnant for as long as I can remember, but now when I’m here it’s nothing like what I thought it would be.

The first and biggest difference is without a doubt the tiredness. I expected to feel ill and maybe throw up in the first trimester and I also knew I was going to be quite heavy in the end, but I did not expect to spend most of the beginning and the third trimester walking around like a zombie. 

No one really talks about it, so you don’t really expect it to be this bad.

Like today, I could barely get anything done at all. Only after my evening yoga session, the fog lifted enough for me to be able to sit down and blog. I mean, I’m lucky enough to be able to choose my own work hours, but I cannot imagine how tough it is for the girls still working in week 30.

Sure I work a lot and I do sit on weekends and evenings, but that’s my choice and the days when I’m just too tired to function I can allow myself to take it a bit slower. But what about in a regular workplace? Are you expected to perform like usual when you are tired from pregnancy or do you get at least a little bit of slack? 

Another thing that has really surprised me is how much my belly feels like normal. If Froggy is asleep and I don’t look down, I could almost swear I still have a flat belly and abs. I forget about it all the time and only remember when I bump into something or have to bend down to tie my shoes.

Why does it not feel all big and weird? It certainly looks it!

One of the most surprising things has been the kindness of people. I’m shocked every day over how nice people are to pregnant strangers. I didn’t expect it at all and just thinking about it make me all soppy.

As an example, I got stuck in the rain without an umbrella the other day, waiting it out under a tree on my way home. First, this lovely lady offers to walk me home under her umbrella. But she was heading in the completely opposite direction, so I thanked her, but said I was fine to just wait until it stopped. About a minute later a cab stop right in front of me, the driver gets out and gives me an umbrella from the boot. Just like that. I mean, how nice is that?!

I want you to know that both these people were Muslim. Normally I don’t talk and care much about religion, but with all that’s going on in the world, I do think it is worth mentioning this time.

The last thing I can think of right now that has surprised me in pregnancy is how strong I feel. I have always looked at pregnant women like they are almost made of glass. But to be honest I don’t feel that way at all. A bit bulky and slow, yes, but not particularly fragile. 

I can still get into most positions at yoga and only skip some of the balancing ones and stuff that requires me to be om my back or stomach. I think I could even have done CrossFit still if I wanted to. As long as I keep my hips steady for the pelvic girdle pain I can do pretty much the same stuff as before.

So to summarise it all, I thought it was going to be more throwing up, pains and aches and less tiredness and kindness from strangers. All in all this pregnancy thing is not too bad. I can definitely see myself doing it again!

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
14kommentarer
  • Jag pluggade juridik och arbetade heltid genom båda graviditeterna. Plus man som är borta mycket i jobb. Man är dödstrött men kör på ändå. Med andra barnet kombinerat med upphackad sömn. Det påverkar givetvis kvaliten på det man gör till en viss gräns men för att undvika det får man dra ner på andra, ”onödiga” extraaktiviter under den perioden. För att ta igen sig när man har möjlighet.

    Grejen är ju att när man har ett vanligt jobb och är gravid, eller har fler barn och kanske även arbetar och är gravid, ja då anpassar man sig ju själv och pushar på. För oftast har man ju inget val, såvida man faktiskt inte är frisk och blir sjukskriven. I övrigt så gör man det man måste, man klarar såå mycket mer än man tror när man absolut måste, precis som med så mycket annat i livet. Måste man däremot inte..då pushar man ju inte på, på samma vis.

    För din del så har du ju möjligheten att anpassa ditt jobb, därmed behöver du inte anpassa dig själv på samma sätt. Och det är ju jätteskönt, så ha för Guds skull inte dåligt samvete! 😊

    Annica 2017-06-30 23:35:44
    Svara
    • Svar på Annicas kommentar.

      Gud vad tufft fet låter, men jag förstår precis känslan av att bara pusha på oavsett. Kanske inte just i graviditet, men i många andra lägen i livet. Så länge man känner var ens gräns ligger så att man inte tar i för mycket och blir utbränd eller deprimerad så går det bra. Jag kan tänka mig att andra graviditeten kommer att avra helt annorlunda än den här. Så jag njuter av att kunna lägga upp min tid själv den här gången.

      Tess 2017-07-12 15:09:07 http://tessm.metromode.se/
      Svara
  • Hej!
    En vanlig orsak är att man kan få lågt blodvärde (Hb) som kan ge trötthet men det kollar väl dom regelbundet när du gör dina kontroller! Själv tyckte jag tiden efter förlossningen var jobbigast aldrig få sova. Mitt barn sov inte en hel natt på ca 3,5 år. Först kolik tog aldrig napp vägrade ta flaska ja så blir det ibland. Hade en väninna med tre barn där allt gick lätt barnen åt och sov var alltid snälla så jag trodde det blir enkelt. Det blev det inte. Man kan aldrig veta innan. Skulle flyga första gången med honom när han var ca 9 månader hade jag tänkt. Gav upp och stannade hemma det var inte läge alls.

    Nettan 2017-06-30 15:57:37
    Svara
    • Svar på Nettans kommentar.

      Oj vad tungt! Jag har förstått att barn kan vara så enormt olika. Om man har en ”high need” baby så är det mer gråt och gnäll i början, men de ska visst växa upp till att bli riktigt exeptionella vuxna, så då kanske man känner att det är värt allt det där extra?

      Tess 2017-07-12 15:11:20 http://tessm.metromode.se/
      Svara
  • Var är din fina prickiga klänning ifrån Tess?

    Jennifer 2017-06-30 13:33:58
    Svara
  • Du har säkert varit i Cape Town flera ggr – men vill verkligen säga att Willoughby & Co i V&A Waterfront gallerian har gudomlig sushi – tunan smälter som ingen annanstans! Väldigt välbesökt och lite hög ljudnivå, men dina smaklökar kommer tacka dig.

    Loppan 2017-06-30 11:24:25
    Svara
  • Gud vad underbart att folk är så trevliga! Önskar att det vore så i Sverige för tro mig – det är det inte. Här får man inte ens sittplats på tunnelbanan trots att folk ser klart och tydligt att du är gravid. Folk går in i en, puttar, trängs och skiter fullständigt i att du går och bär på ett liv, tyvärr.

    I övrigt älskar jag också att vara gravid, har lite smått ont i ryggen till och från och märker att saker är mer ansträngande än innan, men i övrigt så mår jag super! Skönt att du också gör det 🙂

    Linn 2017-06-30 10:28:55 http://nouw.com/linnotterbeck
    Svara
    • Svar på Linns kommentar.

      Vad tråkigt att folk inte är snällare på tunnelbanan där hemma. Här är det verkligen precis tvärtom. Kanske ta en resa till London under nästa gravidtet? 😉 Vad skönt att du mår bra annars, vi har verkligen haft tur!

      Tess 2017-07-12 15:12:31 http://tessm.metromode.se/
      Svara
  • Jag hade inte alls förstått att man kan bli så fruktansvärt varm av att vara gravid. Hade såklart hört att det kunde bli så, men var inte ett dugg förberedd eftersom jag normalt sett alltid fryser… Nu är det jag som öppnar dörrar och fönster och ställer upp korsdrag överallt, medan den normalt sett varmblodiga maken klagar över kylan och går efter mig och stänger igen där jag öppnat 🙂

    Carolin 2017-06-30 10:01:01
    Svara
  • Gud va jag känner igen mig gällande magen. Jag kan verkligen glömma bort att den är om inte lillasyster är vaken och då är jag ändå beräknad att föda på tisdag.

    Tröttheten om man har ett 9-5 jobb är ju verkligen ett problem. Jag har en snart 2-åring här hemma som sover jättedåligt och är nöjd om jag får sova 5 h i sträck. Vanligtvis får jag 5 h men upphackat och de senaste året har jag verkligen förstått varför sömnbrist kan användas som tortyrmetod. Jobbet blir dock sällan det som blir lidande av tröttheten. Självklart är jag trött men jag måste prestera på jobbet och med sonen så det som blir lidande är hemmet och vännerna. Jag ORKAR inte just nu och det är okej! Maken tar hela lasset med städning och sånt hemma (Jag lagar dock maten) och istället för middagar och fika med kompisar så går gruppchatten varm.

    Jag är även som Du, positivt överraskad över hur bra min kropp hanterar en graviditet och även hur ”enkel” förlossningen var. Det gjorde sjuuuuukt jävla ont och det sista jag sa va att nästa gång blir det planerat snitt meen jag hade en problemfri och snabb förlossning (värkar i 6 h). För mig va tiden efter sju resor värre än graviditet och förlossning. Jag fick inte sova, amningen gick åt helvete och jag hade problem att knyta an till en början. Det var ingen förlossningsdepression utan jag fick vara inte dom där överväldigande moderskänslorna som alla pratade om. När jag väl landat i situationen, accepterat att det blev flaskmatnig och jag och min man hittat en bra rutin gällande sömnen så blev det bättre men de första veckorna va hemska.

    Nu kommer lillasyster när som helst och jag är inte alls orolig över förlossningen trots att det är semestertider och jag kan få åka en rejäl bit för att få plats då det är så fullt över allt samt att det kan gå sjukt fort denna gång. Jag är också mentalt förberedd på att förstå veckorna kommer vara tuffa men vet att jag har fantastiska människor runt omkring mig som ställer upp och tack vare sommarsemester och underbara föräldraförsäkringen här i Sverige så har vi två månader tillsammans innan min man börjar jobba igen.

    Erika 2017-06-30 07:42:11
    Svara
    • Svar på Erikas kommentar.

      Jag tror just som du säger att det är enormt viktigt att vara förberedd på att veckorna efter förlossningen kan bli det svåraste. Det känns som att många bara glossar över den tiden som ”bebisbummblan” och att allting ska vara så rosigt. Då är det inte så konstigt att många mammor blir förvånade, deprimerade och känner sig otillräckliga. Vi alla måste hitta våra sätt att hantera allt det nya och en bebis är trots allt en liten person som vi måste få lära känna först.

      Tess 2017-07-12 15:15:23 http://tessm.metromode.se/
      Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Man
Niklas Berglind
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson