Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

Bumpdate Week 26 & Thoughts of Body and Mind

For the English version, please go to the bottom of the post. 

Jag kan ju säga att det är tur att man har 9 månader på sig att vara gravid, för även om jag har haft en hyfsad idé om hur mycket jag skulle förändras fysiskt, så hade jag inte räknat med hur mycket det är att tackla psykiskt.

Jag orkar inte vara ytlig om alla känslor och låtsas som att ”allt som händer är ok, för jag tillverkar ett liv”. Visst känner jag så, men klychorna hjälper ingen så det är bättre att vara helt ärlig istället. Det är påfrestande både för kroppen och sinnet att vänta barn och så är det bara.

En av de första sakerna att tackla som dyker upp är kroppen, eller idén om hur vi vill att våra kroppar ska se ut och fungera. Helst så vill vi vara hyfsat vältränade, ha ett hälsosamt utseende, ligga på en någorlunda vettig vikt och se ”bra” ut. Vi vill även att kroppen ska fungera väl och vi vill må bra helt enkelt.

Allt det där flyger ut genom fönstret när man blir gravid. 

I början ändras inte själva utseendet så himla mycket, men det händer grejer med välmåendet. Nu har jag haft tur och slapp det mesta av illamåendet, men stackars Josefina var helt däckad och mådde verkligen pyton i många veckor. Själv var jag mest trött och lite håglös.

Saker som man annars skulle ha gått till doktorn och blivit kollad och ha fått piller eller sjukskrivning för är ”en del av graviditeten” och man måste bara ta det. Som tur är vet man att det vanligtvis handlar om 12-15 veckor , men ändå det är en lång tid att vara ”magsjuk” och så trött så att man knappt kan fungera.

Nästa sak som kommer är förändringarna i kroppen. Vi har oftast levt med oss själva i 20-30 år innan vi blir gravida och har ändå en någorlunda bra idé om vem vi är utseendemässigt. Vi har koll på hur vi bör äta, träna och ta hand om oss själva för att känna oss som våra bästa själva och även om man har sina egna demoner och problem så är de oftast konstanta.

När man blir gravid så slutar kroppen att se ut och bete sig på det sättet som man är van vid.

Det är inte bara det att magen och brösten växer, man blir även svullen från hormoner ganska direkt. Många får problem med gravidakne, torrt hår, naglar som går av och senare även vätska som samlar sig i ansikte, händer, fötter och ben.

För att inte tala om underbara saker som förstoppning, gaser, onda fötter, ryggar och hormoner som får en att känna sig som någon helt annan än sig själv.

Nu är jag själv 27 veckor och börjar få 3e trimester symptomen. Jag gråter för nästan allt, mest rörd-gråt. Det kan vara en gullig hundvalp på stan, en fin reklamfilm eller att att skurken på tv ramlar ner från ett tak. Jag skulle inte kunna säga själv vad jag kommer att gråta av i förväg, men tårarna rinner minst en gång per dag. Det är helt ok hemma, men på stan blir det jobbigt i längden.

Jag är även van vid att vara liten, hyfsat smal, någorlunda vältränad, lätt och vig. Nu känner jag mig lika het som en barbapappa ungefär. Det jag försöker hålla i åtanke är att det är under en begränsad tid. Men det är inte kul att inte kunna bära sina favoritkläder, att vara ungefär lika graciös som en flodhäst och att hela tiden behöva tänka på hur jag mår, vad jag gör och vad som händer inuti mig. Det är svårt att koppla bort och tänka på annat helt enkelt.

Jag är numera definierad som ”gravid” istället för Tess, både av främlingar, vänner och familj. Det är som att det finns en förväntan på att jag ska vara annorlunda som person. Gravida kvinnor ska visst vara antingen väna och moderliga eller arga och hormonella. Din vanliga personlighet är liksom inte riktigt medräknad och allting ”beror på graviditeten”, vilket gör att det är svårt att bli tagen på allvar och att få ta ansvar för sina egna tankar och handlingar, även när de inte har någonting med graviditeten att göra över huvud taget.

Jag har dock äntligen kommit till den punkten då jag kan tillåta mig drömma om att få min vanliga kropp och sinne tillbaka. Jag gillar att vara gravid, men jag ser verkligen fram emot att få ta på mig mina favoritkläder igen, att kunna shoppa utan restriktioner, att få känna mig som mig själv och inte bara ett hus till vår lilla. Jag har ungefär 3 månader kvar till processen att bli vanliga Tess igen kan börja och även om det givetvis kommer att ta tid, så ser jag faktiskt mycket fram emot det.

Till dess tänker jag fokusera på det positiva 

– Även om min gravidmage knappast är snygg eller sexig, så är den ändå himla gullig och jag har klarat mig utan stretchmarks hittills, så det är jag väldigt glad för.

– Min utåtnavel gör att istället för att ha som en spets mitt på magen så är min rund som en liten mjuk knapp och faktiskt riktigt fin tycker jag. Det är en liten grej kanske, men det gör mig glad.

– Jag har inte gått upp i vikt i ansiktet (än) och mina 10 kg sitter mest på mage, bröst och låren just nu. Men det känns helt ok.

– All gravidacne, torrt hår och andra konstigheter har avtagit nu och jag har fått en liten glow istället. Mycket av det har säkert att göra med att jag har varit i solen. Men det gör en stor skillnad när man tittar i speglen.

– Jag tillverkar trots allt ett litet liv och jag är helt förundrad över vad min kropp kan göra. Även om processen är lång och inte helt lätt, så är det en riktigt häftig resa och jag ångrar mig inte på minsta lilla sätt.

Som tur var jag nog så redo som man kan vara inför första graviditeten. Jag visste att det skulle bli uppoffringar och givetvis mycket glädje och spänning med. Men det viktigaste är just att bara släppa taget om allt som har med utseende och hormoner att göra och bara rida vågen i 9 månader.

Det finns ingenting du kan göra åt saken, så då kan man lika gärna försöka fokusera på det positiva, men veta att det är helt ok att inte ”njuta” av varenda sekund som gravid. Det är nog med press utan att behöva lägga till ett dåligt samvete med.

Det här ämnet är verkligen hur stort som helst och det är så himla många olika aspekter.

Hur känner ni som är preggo? Njuter ni av graviditeten eller känns det mest bara jobbigt just nu? Ni som inte är gravida, hur känner ni inför en eventuell framtida graviditet? Vad tror ni kommer att bli bäst och jobbigast?

I vecka 25 har jag;

🎀  Fått mina första bristningar.

Dock inte på magen utan på undersidan av brösten. Det känns ändå trots allt som det bästa stället att få bristingar på eftersom att det bara är jag och Garth som kommer att se just den kroppsdelen i framtiden. Men nu är jag extra duktig på att bära bra BHar precis hela tiden.

🎀  Gått på bröllop och både shoppat klänning och dansat med stor mage.

Det är svårt att dansa med en kalaskula, men det går. Jag skulle inte säga att mina moves var de bästa, men jag var nöjd att jag och Froggy kunde ta en liten svängom med Garth i lördags ändå. Det enda som var lite jobbigt var att behöva vara petig med maten, jag som annars äter det mesta var tvungen att be om att förrättsägget skulle kokas lite mer och om jag kunde få mitt lamm helt genomstekt. På restaurang känns det helt ok, men på bröllop när man inte själv betalar kände jag mig lite jobbig.

🎀  Passerat 100 dagar.

För mig är 100 dagars-gränsen riktigt viktig. Det är då saker och ting börjar komma nära i tid på riktigt. Vi ska bli föräldrar snart, hjälp!

🎀  Beställt hem 80% av alla sakerna vi behöver till Froggy.

Jag tröttnade på att åka runt till butiker och inte hitta vad vi ville ha, så jag satte mig ner i förra söndagen och beställde allt från vagn, bilbarnstol och spjälsäng till babybad, termometer och filtar. Det tog sin lilla tid, men nu är det mest fixat och vi behöver bara vänta på posten.

Jag kör små ”baby hauls” på Instastories så fort någonting har dykt upp (@TessMontgomery). Om ni vill kan jag göra en lista senare på precis vad vi valde att köpa och varför.

I vecka 26 ska jag

🎈 Gå in i tredje trimestern!

Shit vad fort tiden går! Från vecka 35 så har jag bestämt mig för att var helt redo att Froggy kan göra entré när som och det är bara 9 veckor till dess.

🎈 Förhoppningsvis börja dekorera babyrummet.

Vi ska tapetsera en vägg, väntar på spjälsängen och måste välja en byrå och ett passande skötbord. Om vi får in allt det stora så kan jag börja pilla med själva det estetiska i veckorna efter.

🎈 Boka in oss att se de två dagisen som vi är intresserade av.

Det börjar bli ont om tid nu och om vi vill ha en plats när den lilla är 2, så måste vi skriva upp oss på listan inom de närmaste veckorna. Helt sjukt egentligen.

🎈  Hade jag egentligen tänk att åka till Sverige, men då jag fortfarande får många Braxton Hicks (sammandragningar) så har jag bestämt mig för att stanna hemma nära mitt eget sjukhus istället.

Jag vet inte om jag kommer att kunna resa mer innan September, men jag räknar inte med det. Lite trist, men vi ska försöka komma iväg på en liten weekend här i UK i juli istället. Tur att vi fick vår babymoon i alla fall.

Ok, er tur! Ni som är gravida, hur mår ni och vad är högsta prio på er baby to-do lista just nu? Och ni som inte är gravida får gärna dela de roliga och viktiga sakerna som händer i era liv just den här veckan!

Min klänning kommer från Seraphine och bikinin under från Missoni. 

För tidigare bumpdates, kika här;

Week 25 & Braxton Hicks
Week 24 & Bye Bye Fifi
Week 23 

For the English version, please click below.

It is kind of lucky that we do get 9 months to be pregnant because even though I had somewhat of an idea of how much I was going to change physically, I had no clue that it was going to be such a journey mentally as well.

I’m not going to be one of those pregnant women who pretends it’s all rainbows and roses and that everything is ok because I’m ”making life”. Of course, I feel all of that too, but it’s so much more to it. , Clichés don’t really help anyone, so I have decided just to be honest instead. It IS hard for both your body and mind to be pregnant and that’s just the way it is.

One of the first things we have to deal with is our bodies or more the idea we have of what a body should look like and how it should function. We want to be in pretty good shape, have a healthy look, tip the scale at a somewhat reasonable weight and ”look good”. We also want to be healthy and our bodies to be able to do all the things we expect from it.

All of this goes straight out the window when you fall pregnant.

In the beginning, it’s not as much your appearance that changes, it’s more the wellbeing. I was pretty lucky not to have to feel very sick in the first trimester, but my friend Josefina was out for a count and feeling pretty crap for several weeks. I was more very tired and had no energy or interest in anything except resting and snacking.

Those pains, illnesses, and aches you normally would have gone to the doctor to have checked and had medication for is now just ”a part of pregnancy” and you are left to deal with it on your own. Usually the worst part of this last for 12-15 weeks, but it’s still a pretty long time to feel like you have no energy and constant rotavirus. And it affects both your body and mind a lot.

The next step is all the changes in the body. We will have lived with ourselves for a good 20-30 years before we fall pregnant and most of us have a pretty good understanding of what we look like and how we react to things. We know how to eat, work out, sleep and take care of ourselves to be the best version of ourselves and even though most of us will have a few problems or demons, they tend to be consistent.

When you fall pregnant, your body will stop look and react in the way you are used to. 

It’s not just the appearance of the udders and the watermelon on the front in the second trimester, you actually get pretty affected by hormones straight away. A lot of preggos get problems with acne, dry hair, weak nails and later with fluid retention on the face, hands, legs and feet. Sexy huh?

…and that’s even before we touched on all the loveliness of constipation, wind, painful backs, leg cramps and hormones that are wreaking havoc with our personalities.

I’m at the 27-week point now and I’m starting to get the third-trimester symptoms. Apart from having very sore feet, I cry for everything and anything. It can be the cute puppy on the street, a beautiful tv commercial or that the bad guy in the movie falls off a roof. I would honestly not be able to tell you what will set me off, but I cry at least once a day at the moment. It’s ok at home, but it’s becoming quite embarrassing when the tears start rolling on the tube because that kid on the other side just is so darn cute.

I’m also used to be a petite, fairly skinny, fairly in shape, flexible person who can do pretty much anything I want with my body and have always been proud of the way I look. Now I feel about as sexy as a barbapapa.
I
 do try to keep in mind that this is only for a fairly short period of time, but it is really boring not to get to wear all my favorite clothes, feel about as gracious as a hippo and constantly have to think about how I’m feeling, what I’m eating and what’s going on inside my body. It’s really hard to just disconnect and focus on something else for a while.

I feel like I’m defined more as ”pregnant” than as ”Tess” at the moment, both by strangers, friends, and family. There seem to be this expectation that preggos are meant to be either soft spoken and motherly or angry and hormonal and none of it has nothing to do with your own personality. Everything you do and say is ”because you are pregnant” and you don’t get to take any responsibility for your own opinions or behavior, even when it’s something completely non-pregnancy related.

I have now finally got to the point where I’m allowing myself to dream about getting my old body back, to get to be myself and just me. I do love being pregnant, but I want to be able to feel normal, shop for clothes without restriction and not just be a baby vessel. I have about 3 months left until the process of going back to normal Tess begins and even though I’m aware it might take some time, I’m actually really looking forward to it.

Until the I will try to focus on the positive;

– Even though my pregnancy belly might not be hot or sexy, it’s still pretty cute. I have also so far made it without any stretch marks on the bump and I’m hoping it will stay that way.

– My outie bellybutton makes my bump round instead of pointy like innies tend to do. It literally looks like I have a small button at the top of my belly and eevn though it’s a really small thing, it makes me happy.

– I haven’t put any weight n in my face (yet). My 10 kgs are mainly bump, boobs and tights and I’m pretty ok with that.

– All pregnancy acne, dry hair and other weirdness have passed by now and I have actually got a little bit of a glow in its place. It probably has a lot to do with the baby moon and spending time in the sun, but I like what I see in the mirror and that makes everything so much easier.

– I am growing a life inside my body and no matter how alien like that might seem, it’s a pretty cool thing. Even though the process is long and fairly unglamorous, it’s a pretty awesome experience and I wouldn’t change it for the world.

Luckily I was probably as ready as you can be before your first pregnancy. I knew there was going to be a lot of sacrifices and of course a lot of excitement and joy too. But the most important thing I have learned is to just let go and ride the preggo wave for 9 months, your looks and hormones will be yours again after.

It is not much you can do about all the negatives, so I try my best to focus on the good stuff. But it’s also really important to know that it’s ok to not enjoy all the aspects of being pregnant. We put enough pressure on ourselves, we don’t need to add a bad conscience to them.

This is a massive subject with lots of aspects, so I will most likely be touching on this subject again in the next few weeks.

How are you preggo girls feeling? Are you mainly enjoying your pregnancy or is it a bit of a drag at the moment? And you non-pregnant, what are your thoughts, expectations and fears of pregnancy in general?

In week 25 I have;

🎀 Got my first stretch marks.

But didn’t I just say that I haven’t got any yet? Well, yes, on the bump. But these are located on the underside of my breasts. So it feels like a pretty ok place to have the since only Garth and I will be able to see that part of my body. I am however going to be really militant about wearing good supportive bras from now on.

🎀  Been to a wedding, in a dress that fit me (whoop!) and even threw some shapes on the dancefloor.

I’m not going to lie, it is hard to boogie with a watermelon strapped to the front of your body, but it’s possible. I didn’t sport my best moves, but I was very happy to take Garth and Froggy for a spin on the dancefloor at the wedding this weekend.

The only negative is that I felt like I was really picky with food. It’s ok in restaurants when you pay for it yourself, but at weddings, I hate having to be a pain and ask if I can have the starter egg cooked a bit more and the lamb a bit less rare.

🎀  Hit the 100-day mark.

For me, it’s whenever an event is 100 days away it’s starting to get real. We are going to be first-time parents very soon. Yikes!

🎀  Ordered 80% of all the stuff for Froggy.

I got fed up with looking and not buying, so last Sunday I went online and got everything from the buggy with all the trimmings, car seat, and crib to the thermometer, baby bath, and blankets. It took a while and my poor credit card is on fire, but I can now sit back, relax and just wait for it all to arrive in the post.

You who follow me on Instastories knows I make little ”baby hauls” as soon as something arrives. (@TessMontgomery). If you want me to I can make a list of all the things we bought and why later?

 

In week 26 I will; 

🎈 Hit the third trimester!

Holy moly time is flying! I have decided to be completely ready for Froggy’s entrance at week 35, in case he or she decides to join us early, and it’s only 9 more weeks until then.

🎈 Hopefully, start decorating the baby room.

We need to put some wallpaper up, are waiting for the delivery of the crib and we have to choose a nice chest of drawers and changing station. But as soon as I got all the big stuff up I can then take my time with all the nice decorative small stuff that will make it all come together.

🎈 Book in to see the two nurseries we are interested in.

Believe it or not, but we are running out of time to register. We will have to put our names down on the list within the next few weeks so we can get a good spot in the area.

🎈  I was planning on going to Sweden, but since I still have quite a few Braxton Hicks, I don’t really dare to.

So I’m going to stay at home close to my own hospital instead. I honestly don’t think I will be able to travel anymore in this pregnancy, but we are planning a nice weekend here in the UK in July instead. At least we did get our Greek babymoon!

Ok, you go! Preggos, what is on top of your baby to-do list thins week? And the rest, please share any exciting things going on in your lives at the moment!

My dress is by Seraphine maternity and the bikini by Missoni.

A few of my earlier bumpdates;

Week 25 & Braxton Hicks
Week 24 & Bye Bye Fifi
Week 23 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
29kommentarer
  • Många inklusive mig själv tänker och känner precis så som du skriver. Jag var nog trots allt inställd på att det skulle kunna kännas tufft med att vara gravid inför mina graviditeter men det jag nog inte riktigt var inställd på (som väldigt få hade pratat med mig om) var tiden direkt efter förlossningen. Jag trodde nog på den där bebisbubblan och att jag skulle vara mig själv, min egen person och ha min egen kropp tillbaka igen när bebisen väl kom ut, men jag har tyckt de tre första månaderna har varit tuffa med båda barnen (allt med amningen, magknip, alla känslor kring hur man ska få det här lilla livet att överleva typ och hur man ska handskas med allas tips och ”goda råd”…). Saken är väl att även fast allt känns så stort där och då så får man ha lite is i magen, det är ju trots allt en process och invändningsperiod att bli förälder och hitta sin roll som mamma och du är ju inne i den redan nu som gravid såklart. Mitt tips, låt dig få känna allt men låt dig också få känna att allt går över/saker förändras. Helt plötsligt (1 år senare) får man jaga efter dem och sno en kram för då kan de helt plötsligt allt själva tycker de ❤️

    Elin 2017-06-10 19:57:24
    Svara
  • Tredje trimestern var min favorit-trimester so hang in there! 🙂 Angående kroppen – min lilla tjej kom för två veckor sedan och kroppen var back to normal inom några dagar, blöder lite fortfarande och magen är lite mjuk men extrakliona försvann på en gång. Jag kanske hade tur, men håller man igång under graviditeten så tror jag det gör en stor skillnad. När bebisen väl är här så är det värt allt man gått igenom under graviditeten och man glömmer fort när man har fullt upp med en liten plutt, trust me!

    Lena 2017-06-09 10:12:03 http://nouw.com/lenab
    Svara
  • Jag tycker tyvärr det här inlägget hade lite väl negativ klang. Jag tror de flesta förstår att graviditeter inte bara är en dans på rosor. Snälla rara du väntar ett barn. Tänk på alla kvinnor och män som av ngn anledning inte kan få barn och du pratar om att inte kunna ha vika kläder du vill under en begränsad tid. Ryck upp dig! Gravidkilona rasar ofta av amning. Jag väntar mitt andra barn och har en 1 och halvt åring hemma och yes jag är svintrött men oerhört tacksam att jag väntar mitt andra barn..

    Preggo 2017-06-07 20:38:15
    Svara
    • Svar på Preggos kommentar.

      Ver du vad okänd kvinna på internet, jag uppskattar att få höra att även andra känner såsom Tess berättar. En känner som ett ufo när hela samhället bara pushar på att alla krämpor är en del av att få ett barn och klart att en ska vara glad över stt få barn, men inte tusan tänker jag gå omkring och undvika att prata om att det ibland ÄR jobbigt att vara gravid pga de som ej kan få barn.
      Jag pratar ofta om att det är jobbigt att springa, ska jag undvika det också pga att det finns de som ej kan springa/gå?
      Tre av mina syskon har haft svårt att få barn, men ingen av dem hindrade sin omgivning från att lufta DERAS bekymmer.

      Mary 2017-06-09 08:43:15
      Svara
    • Svar på Preggos kommentar.

      Som jag har sagt tidigare så är det otroligt viktigt att ta upp ALLA aspekter och sidor för att ge en rättvisande bild. Det går inte bara att prata om rosor och moln, man måste få röra vid de mörkare ”förbjudna” känslorna och tankarna med. Jag har skrivit om allt det positiva i över 20 veckor nu, det vore väl sjukt skevt om jag inte tog upp detta.

      Tess 2017-06-07 23:14:41 http://tessm.metromode.se/
      Svara
  • Blir lite ledsen av att läsa detta inlägg faktiskt. Tycker du brukar förmedla sunda och balanserade värderingar i vanliga fall men reagerade faktiskt ganska starkt på detta inlägg. Du har många bra och viktiga punkter som att man inte längre blir mött som sig själv vilket verkligen behövs pratas om. Men att du motiverar dig med att du inte fått strechmarks på magen känns bara ytligt och drömmande. Du får givetvis känna precis hur du vill men måste du skriva det i din blogg som så många andra gravida läser. Sen gör det mig ledsen att du är så fokuserad vid hur din kropp ser ut och uppfattas av andra. Klar det är jobbigt att den förändras och att man inte känner sig som sig själv men som person har man väl inte som funktion att gå runt och vara snygg och sexig? Du är dessutom otroligt vacker som gravid och det är långt ifrån alla förundrade. Fick helt enkelt lite dålig smak i munnen av ditt inlägg. Som gravid ska man väl få fokusera på viktigare saker än hur man ser ut. Det är så stora förändringar ändå att hantera. Jag förstår helt och hållet att detta är dina känslor och än en gång har du all rätt till dem men man kan dela med sig av sin erfarenhet utan att spä på utseende hets och skeva ideal.

    B 2017-06-07 16:37:17
    Svara
    • Svar på Bs kommentar.

      Meningen med det här inlägget är att belysa att det inte bara är rosigt att vara gravid och det är viktigt för mig att få ta upp alla aspekter. Om jag inte kan skriva detta inlägg att balansera upp alla rosiga inlägg, det är då det blir skevt. Alla sidor måste få höras, även de ytliga och ”jobbiga” annars kan man för det första aldrig ge en rättvsande bild och så spär vi bara på att graviditet är vackert, rosigt och blommigt och då är det lätt att de som känner alla sakerna som jag tar upp känner skuld för att de känner på det sättet. Det är normalt att känna såhär, precis som att det är normalt att inte känna såhär. Båda sidorna måste få utrymme.

      Tess 2017-06-07 19:26:46 http://tessm.metromode.se/
      Svara
      • Svar på Tesss kommentar.

        Fast nu bemöter du inte vad jag skrev. Har aldrig påstått att du enbart ska skriva att det är positivt att vara gravid. Det jag skrev om var att du spär på utseendehets hos gravida i din offentliga blogg. Ditt inlägg var formulerat på ett sätt som normaliserar att man ska vara snygg och sexig som gravid och vara glad och tacksam om man inte får strechmarks. Du fokuserar stora delar av ditt inlägg på utseende vilket inte skapar sunda ideal. OCH inlägget var inte skrivit utifrån ett ”man ska inte känna skam och skuld för man har dessa tankar” det är skrivit som om det är fullt normalt att lägga stort fokus på hur man ser ut. Som sagt du normaliserar något väldigt skevt. Istället för att jobba för att kvinnokroppen ska få vara som den är befäster du ouppnåeliga ideal.

        B 2017-06-08 22:00:13
        Svara
  • Hej Tess!

    Har nyss hittat till din blogg. Otroligt härlig blogg och grattis till bebis! Jag ser fram emot listan med alla inhandlade saker för att få inspo. Ta hand om dig. Kram

    Josephine 2017-06-06 23:19:46
    Svara
  • Åh vad jag känner igen mig i detta. Hade precis samma känslor runt början av tredje trimestern. Kände mig inte som mig själv, magen började bli stor, inget passade… Löste det hela med att shoppa massa billiga nya gravidkläder på H&M och Asos för pallade helt enkelt inte att vara deppig över mina gamla kläder. Sen är det ju det här som andra säger att när bebisen väl är ute så måste man ha aminingsvänliga kläder (om man vill försöka amma då vill säga – btw, gudars vilket projekt det är i sig.). Så bra att du tar upp och skriver om detta, känns som om det oftast tystas ner och att man som gravid ska gå runt på små rosa moln och klappa på magen mest hela tiden. Däremot blev jag sjukt pepp på att föda och rädslan försvann helt för just det ju tröttare jag blev på att vara gravid, och det var ganska skönt faktiskt. Är så sugen på att höra vad ni köpt med och hur barnkammaren blir! Bästa bloggen Tess!

    Matilda 2017-06-06 12:03:52 http://matildaalmrosenblad.wordpress.com
    Svara
  • Hej! Tänkte precis som du angående att få välja kläder utan restriktioner efter graviditeten. Var så sugen på att shoppa i slutet. Sen blev det en chock när bebisen kom och jag insåg att alla kläder ändå behövde vara amningsvänliga så kunde ändå bara köpa sånna kläder.

    Z 2017-06-06 08:30:02
    Svara
  • Jag tyckte graviditeten var överlag helt ok men precis som du kämpade jag med hormoner och att acceptera kroppens förändringar. Dock var den största chocken att få barnet och hur hela livet vändes upp och ner. Hela första året drygt var SUPERtufft för mig. Säger inte det för att skrämmas utan vill tipsa att redan innan förbereda sig mentalt o praktiskt för hur man ska hantera eventuella svackor när bebisen är på plats. Tex, om man vet att man inte funkar bra utan sömn, kolla redan nu upp en sk night nurse/night nanny som kommer o tar bebisen en natt i veckan. Det ångrar vi i efterhand att vi inte gjorde. Sen det här med amning, vad gör man om den krånglar, vem kan man få hjälp av? Vem kan komma o hålla en sällskap o bära runt bebisen tuffa dagar så man kan få duscha o gå på toa ifred? De första 2-3 veckorna sover ju bebisen nästan dygnet runt men sedan vaknar de och då kan det vara smart att ha en plan o ett network redo så man står pall. Det är vad jag skulle gjort annorlunda om jag kunde.

    Noola 2017-06-05 23:46:05
    Svara
  • Hej tess! Är gravid i v18 med andra barnet 🙂 har mått jätte illa men mår nu äntligen bättre!
    Känner igen mycket av det du skriver och jag antar med tanke på ditt yrke att det måste vara mer påfrestande för dig när ditt yttre ändras. Jag försöker tänka att det ändå är en sådan kort tid och man kanske inte har turen att kunna bli gravid igen.. det jag tyckte var värst i min förra graviditet var i slutet så tänkte jag åh nu är det snart över nu får jag min kropp och mig själv tillbaka men sen kom min dotter som bara ville vara nära mig och amma hela tiden och bröst som typ exploderade 😂 Det var en chock för migoch tog mig antal veckor innan jag accepterade att nu är jag mamma till denna underbara lilla bebis och nu får resten vänta. Så även om det är svårt försök att inte känna en press att det måste vara på ett visst sätt ❤️

    Mia 2017-06-05 21:45:07
    Svara
  • Gravid med nr. 2. Bf 19/9-2017…
    Mår hur bra som helst, dock lite tröttare denna gång, eftersom man inte kan vila när man vill/känner för det.
    Vår son är född i augusti 2015, så det blir nästan exakt 2 år mellan vår killar.
    Inte gått upp någonting ännu, så nu är jag under lupp hos barnmorskan, men bebisen i magen mår bra och följer kurvan som den ska vilket är huvudsaken. Har fått lägga till extra järn, då jag tydligen norpar från reserverna. Så nässeldryck, blutsaft, nifferex, jordgubbar och broccoli äter jag varje dag. Så hoppas att jag är uppe på ”normala” värden snart igen.
    Allt gott och tack för en bra blogg. Kram

    Caroline Andersson 2017-06-05 21:38:47
    Svara
  • Just nu är jag gravid med nr 2 i v. 22, magen är lagom stor och jag är pigg igen! Första månaderna har varit hemska, jag kunde somna på jobbet för att jag inte orkade hålla mig vaken, helt sjukt egentligen! Dock har jag de senaste veckorna fått foglossning, så himla tråkigt! Vissa kvällar kan jag knappt ta mig ur soffan och jag får halta fram på jobbet. Jag gör alla mina övningar och använder bälte, men herregud vad det är jobbigt att inte kunna röra på sig som vanligt och att ha ont nästan varje steg man tar. Jag var på fest i helgen och kunde inte ens dansa. Har också många sammandragningar.
    Bristningarna på magen ska vi inte ens prata om, jag vet att det är en naturlig del, men usch, vad jag hade önskat att jag slapp dem.
    Håller helt med dig ang att allt man säger och känner, är för att man är gravid. Hatar att inte bli tagen på allvar. Nåja, till det mer positiva, magen är perfekt storlek nu, inte för stor och inte för liten. Man känner sparkar varje dag. Få börja planera barnrum, vagn, kläder och inredning 😊 Tack för en bra blogg😘

    Louise 2017-06-05 20:22:48
    Svara
  • Jag fick mitt första barn vid 40 år och trodde jag skulle ha haft en del krämpor (just iom åldern) men jag mådde jättebra! Gick upp iofs bara 7kg och är ganska lång så kände mig aldrig riktigt stor eller svullen. Hade eller inga rygg- eller sömnproblem och eftersom jag visste att det förmodligen blir mitt enda barn så kunde jag 100% njuta av magen. Sååå mysigt att klappa på den och känna sparkarna. Så det är ingen myt att det finns kvinnor som faktiskt mår bra och slipper humörsvängningar och andra krämpor.

    Camilla 2017-06-05 19:12:58
    Svara
    • Svar på Camillas kommentar.

      Vad skönt att du mådde så bra!
      Jag har klarat mig himla bra jag med faktiskt, lite gråtig men inga andra humörsvängingar alls, snarare lugnare och gladare än någonsin. Inget illamående och bara lite trötta fötter hittills, men vi är ändå få om jag jämför med vänner och mina gravidträningar. Så det är väldigt individuellt.

      Tess 2017-06-05 19:26:12 http://tessm.metromode.se/
      Svara
  • V. 37. (36+4.)
    Tänkt att bebis gärna får komma i v.38, men det är nästa vecka isf och det känns för läskigt, haha!
    Det kan ske precis när som helst nu.. är riktigt nervös!
    Och jag är så trött.. varit det länge men nu är jag så sömnig, men somnar inte ordentligt förrän 3-4 på morgonen.

    Mår lite illa igen på eftermiddagarna och har svårt att hitta mat jag vill äta.
    Kall Vattenmelon är det bästa!

    Carro 2017-06-05 18:41:14
    Svara
    • Svar på Carros kommentar.

      ÅÅ vad spännande att du är så nära nu! Har du testat magesium för sömnen, det hjälpte verkligen när jag inte kunde sova tidigare under graviditeten. Hej dig, du har så himla kort tid kvar nu!

      Tess 2017-06-05 19:28:27 http://tessm.metromode.se/
      Svara
      • Svar på Tesss kommentar.

        Åh men just ja! Jag hade ju tänkt prova efter ha läst att du blev rekommenderad.
        Minnet alltså..

        Carro 2017-06-05 21:22:50
        Svara
    • Svar på Carros kommentar.

      Tillägg: inga bristningar och svullna fötter, 11 kg plus, sfmått 34 cm.
      Hormonerna märker jag inte av, är alltid känslig.

      Carro 2017-06-05 18:44:14
      Svara
  • Inför bebis nr2 blir det
    – skaffa vårdplan för få en piccline.
    – mediciner mot illamåendet å då menar jag inte lergigan eller primperan för det hjälper inte mot Hyperemesis gravidarum.
    Samt trombyl mot havandeskapsförgiftning.
    – ser inte fram emot graviditetet nr2 (är inte gravid just nu ) för jag kommer bli jätte sjuk och kämpa för mitt liv och behålla livet i magen. Men jag har en plan och får kämpa för få sjukvård inför nästa innan man ens är gravid.
    – älskar gravidmagar ☺
    Du har bästa bloggen!

    hulda 2017-06-05 18:20:39
    Svara
  • Känner inte alls igen mig i dessa graviditetsbesvär. Förutom trötthet och lätt illamående i första trimestern har jag mått prima. Inga förändringar på hud, hår etc vad jag har märkt. Inga svullna ben eller fötter, inget ryggont. Bara en växande mage och lite större bröst, rumpa och lår. Känner inte av några hormonella förändringar såsom känslighet eller irritation (min man instämmer). Är i v.35 nu så kan väl hända att några klassiska besvär smyger sig på nu de sista veckorna. Har tänkt packa BB väskan snart och göra en plan hur mina (starkt reducerade) arbetstider kommer se ut efter bebis ankomst (är också egenföretagare och vissa arbetsuppgifter går inte att komma undan!).

    Din mage är superfin. Kram!

    Elle 2017-06-05 17:00:02
    Svara
  • Du skriver jättebra om hur dubbelt det kan kännas att vara gravid. Jag var så ledsen över mina bristningar (som kom sent i graviditeten dessutom, trodde ett tag att jag skulle klara mig…) ända tills efter förlossningen. Sedan hände något. Vet inte om det var hormoner eller vad (kanske bara att man fokuserar så mycket på bebisen) men helt plötsligt brydde jag mig 250% mindre om mitt utseende. Jag som varit uppriktigt ledsen för hur jag såg ut blev liksom ok med det hela. Sedan måste jag säga (som tröst) att bristningarna bleknar snabbare än jag vågat hoppas på.

    Sedan tror jag nästan att det är bra inför förlossningen att vara trött på graviditeten! Man blir supertaggad och mindre nervös 🙂 Jag liksom såg fram emot att värkarna skulle sätta igång! Galet!

    Alexandra Eriksson 2017-06-05 15:31:48
    Svara
  • Du sätter ord på allt jag känner!

    Det känns som att jag egentligen borde vara väldigt tacksam som än så länge har haft en väldigt lätt graviditet, och även om jag kan tycka att det är lite mysigt så älskar jag det inte! Jag längtar efter att se mig själv i spegeln så som jag brukar se ut… och även om jag fortfarande kan göra det mesta som vanligt så känner jag mig så lååångsam… promenera med vovven går ju bra tillexempel, men jag går i typ snigelfart jämfört med förut, haha…

    Angående navlar så har min inte petat utåt ännu. Vi får väl se vad som händer de kommande veckorna. Däremot är den numera helt obefintlig. Det är liksom ingen grop kvar utan den befinner sig i samma höjd som resten av magen 🙂

    I övrigt har vi börjat med barnrummet nu, vilket är mysigt. Till helgen drar jag och maken på en riktig shoppingtrip för att shoppa resten utav grejerna så det blir nog mysigt. Passar på att bo på hotell så man får passa på att mysa lite också…

    Carolin 2017-06-05 15:17:00
    Svara
  • Har du tänkt vara hemma med bebisen i 2 år? Låter å ena sidan väldigt mysigt å andra sidan har de flesta av mina kompisar som fått barn klättrat på väggarna efter att ha varit hemma 1 år och längtat till jobbet. Hur länge ska/kan Garth vara föräldraledig? Du kanske kan skriva ett inlägg om hur ni planerar göra med föräldraledighet? Kram!

    Jennifer 2017-06-05 15:16:00
    Svara
    • Svar på Jennifers kommentar.

      Min son började på dagis vid 1år 3mån, tänkte först att han kanske var lite för liten men han utvecklades i en så snabb takt att han nu som 1.5 år gammal stortrivs och har HUR mycket energi som helst av göra sig av med. Han älskar dagis och alla kompisar & skötare! Så jag skulle aldrig ha kunnat ha honom hemma längre eftersom han kräver så jättemycket aktivering för att vara nöjd&glad&trött på kvällarna=sova bra haha.

      Camilla 2017-06-05 19:04:50
      Svara
      • Svar på Camillas kommentar.

        Vad härligt att din son gillar dagis så mycket! På de här dagisarna får man först börja vid 2 år, så man har inget val tyvärr. Men många vänner kör sk nanny-shares fram till dess, så vi ska kolla på det.

        Tess 2017-06-05 19:27:23 http://tessm.metromode.se/
        Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger