Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Current Obsessions

SE ALLT

Is This The New Normal?

For the English version, please go to the bottom of the post. 

Vi har precis kommit hem från ett underbart vackert sagobröllop på engelska landsbyggden och eftersom att det inte fanns någon mottagning eller internet där så hörde vi först i morse att det hade varit ett nytt hemskt attentat här i London. 

Kontrasten mellan kärlek och hat har aldrig känts mer påtaglig.

Det känns på något sätt som att vi börjar bli ”vana” vid att saker händer. Eller i alla fall inte lika extremt chockade längre, vilket är fruktansvärt för jag kan tänka mig att det är precis så det blir när ett land är i krig. Först Manchester och nu här i London bridge på väldigt kort tid. Två väldigt olika attentat riktat mot ganska olika målgrupper, men med samma utkomst – död, skada, panik och sorg.

Målet är att vi ska bli rädda, att vi inte ska känna oss säkra och att vi ska ändra sättet som vi lever våra liv. Tyvärr så funkar det, för vi blir rädda och börjar tänka på att undvika publika platser, folksamlingar och även tunnelbanan. När attentaten kommer så här tätt så sjunker automatiskt förtroendet för att polis och militär kan hålla oss säkra och terrorirsterna får en vinstpinne på sin sida.

Jag kommer antagligen inte att gå på en konsert det här året (mest på grund av vår livssitation), jag kommer även aktivt att undvika populära turistdestinationer om jag kan och det som kommer att påverka mig mest är att jag inte kommer att använda tunnelbanan lika mycket. Det har säkert att göra med mitt tillstånd, men även om jag känner att livet ska ”gå vidare” så vill jag inte sitta med hjärtat i halsgropen och titta efter ”suspekta” personer i vagnarna.

Jag hoppas givetvis att allting ska rulla på som vanligt så mycket det bara går. Att vi fortsätter att hylla hjältarna och lägga mindre uppmärksamhet på själva förövarna i media. Att vi går ihop och står starka tillsammans nu när vi behöver det som mest.

Våra tankar och hjärtan är med de skadade, familjerna och vännerna som har förlorat någon och de som klarade sig fysiskt, men måste plågas av minnesbilder för resten av livet. Vi väntar fortfarande på namn för att höra om någon som vi känner har blivit påverkad, även om Facebook har varit fantastiskt bra för att kolla vilka som är säkra.

Jag kan inte låta bli att vara rädd att det här är det nya normala och att vi faktiskt är mitt inne i ett världskrig utan att vi egentligen inser det.

For the English version, please click below. 

We just arrived home from a beautiful fairytale wedding on the English countryside and since there was no phone reception or internet there, we only heard the news of the horrendous attack in London Bridge this morning. 

I have never felt a bigger contrast between love and hate.

Something that makes it even scarier is that we seem to be getting ”used” to these kinds of things happening. Or at least a bit less in shock.

And that terrifies me on its own since this is now almost becoming a new normal, just like when a country is in war. First Manchester and now London Bridge in a very short space of time. Two very different attacks with completely different target groups, but with the same outcome – Death, injury, panic, and sorrow.

The goal is for us to get scared, for us to feel like we have to change the way we live our lives to be safe. Unfortunatelyalty, it does work since we do indeed get worried and keep in mind to avoid public places, big groups of people and even public transport. When attacks happen this close together we lose a bit of trust that police and military can keep us safe and unfortunately, the terrorists get a win on their score card.

I most likely will not go to any concerts this year (even though this has a lot to do with my current life situation, of course) I will also actively avoid popular tourist spots and what will affect me the most, is that I most likely will try to stay off the underground as much as I can. A bit of this is me feeling extra vulnerable at the moment, but even though I want life to ”go on like normal” I also don’t want to have to sit on the tube, scared, looking out for ”suspect people”.

Of course, I hope that life will keep up in a somewhat normal manner. That we will keep on celebrating the heroes and put less emphasis on the people who commit these crimes, especially in media. I hope that we can stand together and be strong, now in a time when we need it the most.

Our thoughts, prayers, and hearts go out to the injured, to those who lost someone close and also to the people who might have ”made it” in the physical sense, but will have to live with the memories from this. We are still waiting impatiently to see if anyone we know has been affected and I have to say that Facebook has been brilliant to keep in touch and ticking off those who are safe.

I can however not stop the feeling of this being the new normal and that we might already be in the middle of a new world war without us really realizing.

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
6kommentarer
  • Hej!

    Din blogg har blivit nominerad i tävlingen Årets Babyblogg 2017 av dina läsare. Vi har gått in i nästa tävlingssteg och nu är det dags att samla röster! Be dina läsare rösta på dig här: http://blog.babyshop.se/arets-babyblogg-2017/, använd gärna det grafiska materialet som finns tillgängligt under fliken Badges på tävlingssidan!

    De fem bloggar som har flest röster den 11/6 klockan 23.59.59 går vidare till Juryomröstningen! Du har chans att vinna 5000 SEK att handla för i vår webbshop samt tillgång till vårt instagramkonto med över 34.000 följare i en vecka!

    Lycka till!

    /Sofie på Babyshop

    Sofie 2017-06-05 12:23:21
    Svara
  • Usch, det är så himla hemskt och svårt att greppa… Jag har bott i och utanför London i totalt fyra år och det gör så ont att det händer i en stad som brukade vara mitt hem. Nu bor jag i Stockholm och det knäckte mig helt när det även hände här på Drottninggatan för två månader sedan, mitt nya hem ju. VILL INTE att det ska påverka vad jag gör och hur jag rör mig, men det gör det ju. Går fortfarande på konserter och rör mig i stora folksamlingar, men är tillexempel så lättad att jag kan gå/cykla/åka buss till jobbet och inte är beroende av tunnelbanan. Så sjukt att detta händer så nära inpå en, och så så så sjukt att det händer var och varannan dag i vissa delar av världen, så fruktansvärt 🙁 🙁

    Linnéa 2017-06-05 12:21:57
    Svara
  • Jag tror att det är lättare att säga att det inte ska påverka oss och vårt beteende så länge vi själva inte påverkas direkt utan det drabbar andra. Visst tycker man självklart att det är fruktansvärt, men de flesta tror nog inte på allvar att de själva kommer att drabbas, utan att sånt bara händer andra. Man tänker ”det kommer inte hända mig”, vilket man alltid tänker om allt dåligt (sjukdomar, död, olyckor mm) innan det drabbar en själv eller någon i ens närhet.

    Johanna 2017-06-04 22:22:43
    Svara
  • Håller helt med! Idag har jag inte ens delat något om det som hänt eller skrivit något om det, vilket skrämmer mig också…har jag blivit van?
    Vet du hur fler i uk reagerar, nu när det varit tre dåd på så kort tid? Vad säger media?
    Jag vill inte ha blivit van! Och jag vill inte vara rädd, jag vill inte undvika platser, städer. Då har de vunnit, då begränsad jag. Samtidigt som att det inte går att vara naiv heller, är så kluven.

    Angelica 2017-06-04 22:14:34
    Svara
  • Åh jag känner precis som du. Är ledsen, orolig rädd och förtvivlad. Hemskt att det här är vardag för så många människor och ja, jag erkänner att det gör mig rädd och att jag undviker många platser. Bor utanför Stockholm och har min mamma på besök, planen var att åka in till stan och det gjorde vi men jag ville bara hem. Hatar att det påverkar mig, jag vet att man inte ska bli rädd men så är det. Jag vill/vågar inte åka tunnelbana (speciellt inte in i centrala stan) jag är inte sugen på matcher/konserter eller andra stora händelser. Sorgligt och hemskt är det och jag hoppas det finns ett sätt att vända det här på..

    Cornelia 2017-06-04 21:40:11
    Svara
  • Kärlek ❤️

    Anna 2017-06-04 21:28:26
    Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Man
Niklas Berglind
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson