Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Spring Favorites

SE ALLT

Topic – ”Du är för Perfekt”

Lite kaxig rubrik eller hur?

Men saken är den att jag på senaste har haft problem med att människor har haft förutfattade meningar om mig. Att jag skulle vara på ett visst sätt, ha haft en viss barndom eller kommer att reagera si och så. Människor som jag antingen inte känner, knappt känner eller som jag kände för väldigt länge sedan.

Jag tog upp det med en klok vän häromdagen och då sa hon ”Tess, du är för perfekt och det är inte en komplimang”. Det lät inte som en heller så som hon sa det, men jag bad henne ändå förklara lite närmare. Hon fortsatte med att förklara hur vissa människor bär sina brister som medaljer och andra gömmer dem inuti. De som är öppna och mer ”take it or leave it” är lättare att tycka om och framförallt lättare att förstå. Personer som bara visar upp det bra, är de som man i större utsträckning skapar förutfattade mening om, eftersom de ger mer rum för spekulation.

Alla har brister.

Men inte alla visar dem, av många olika anledningar. Jag inser nog inte alltid själv vilken vibe jag ger ut, när jag läser min egen blogg så gör jag det med en full förståelse för mig själv. En förståelse som ingen annan har. Men jag kan absolut se, om jag tar ett steg tillbaka och tittar mer objektivt, hur det kan se ut för någon annan, hur personer kan tro att de känner mig, men samtidigt förväntar sig att jag ska agera eller känna precis tvärtemot vad jag gör.

Jag ger bara halva storyn.

En del har att göra med positivitet, jag är obotligt positiv och försöker att inte tänka så mycket på det negativa. Annat har att göra med att jag är duktig på att stänga av jobbiga saker och känslor. Någonting jag lärde mig i min barndom (surprise surprise, den var långt ifrån perfekt).

Jag skulle så gärna vilja kunna prata mer om min familj och min uppväxt, om skilsmässa, styvföräldrar, nya barn, missbruk, misshandel, mentalsjukdom och en kamp att bara komma ifrån allting. MEN jag kan inte göra det av respekt för min familj. De vill inte dela och då kan och vill inte jag det heller. Så det är någonting jag får hålla privat, även om det påverkar hela min existens varje dag.

Men jag vet även att jag är extremt lyckligt lottad att jag är där jag är i dag. Inte alla har chansen att starta dåligt i livet och kunna räta ut banan som vuxen. Jag kan helt enkelt inte vara otacksam gentemot det som var min dröm när jag var liten. Ett lugnt, lyckligt liv med vanliga problem, ett roligt jobb och en man som jag älskar.

Så för mig så bleknar mycket av de ”små” sakerna i jämförelse och jag kanske ses som för positivt, för korrekt eller för ”perfekt”. Men då får det vara så, för jag hade så mycket negativt i mitt liv under så många år att jag inte pallar mer av den varan. Det är därför jag inte pratar om negativa saker om jag inte måste, knappt ens med Garth eller mina vänner. Jag har haft min beskärda del redan, nu vill jag bara ha glädje, god mat, ett fint hem, skratt, marshmallows och rosa fluff.

Mitt stora fuck you till min barndom är att den inte har fått knäcka mig, utan istället sporra mig till att bli och ha det bästa jag kan.

Men den har dock gjort mig lite mer sluten och på så sätt mer ”perfekt”. Lägg till att jag jobbar som modell (inget ”riktigt” jobb enligt många), gillar skönhet, kläder och resor. Det finns mycket att störa sig på helt enkelt. Men för min del är jag hellre ytlig och lycklig än ältande och olycklig.
Sen ska ni vet att jag inte känner mig ”perfekt”, långt i från. Jag kanske inte pratar om det negativa i lika stor utsträckning, men det betyder inte att det inte finns där. Jag väljer helt enkelt inte att lägga min energi på det om jag kan välja.

Jag kommer inte att prata mer om min bardom än så här, det är för många personer involverade som skulle bli påverkade och jag vill inte skada eller såra någon så jag hoppas att ni kan förstå och respektera det.

Ingen är perfekt.

Läs även

Vi måste prata om missfall
”It’s a boys thing”
Negativa vs Positiva personer & Energitjuvar
Haters gonna hate

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
16kommentarer
  • Hej Tess! Jag har också följt din blogg sedan många år tillbaka. Du har en väldigt jordnära och mysig blogg som man läser när man vill må bra och ha feel-good känsla i kroppen! Du ger ingen ångest alls BARA INSPIRATION! <3

    Bea 2015-11-16 21:33:36
    Svara
  • Intressant inlägg! Som bloggläsare har jag nog fått intrycket av att du är ”perfekt ”. Du är inte bara extremt vacker utan har fint hem, ambitiös, social o verkar ordentlig med allt liksom! Har dock inte tänkt nåt negativt kring det förutom en uns avundsjuka hehe men mest inspirerande!

    Hanna 2015-11-16 14:53:31
    Svara
  • Hej Tess!
    Vill bara saga att jag har last din blogg i manga ar nu och av alla bloggar dar ute sa ar din blogg fortfarande en av mina favoriter. Jag farstar vad du menar nar du skriver om att det kan verka ”for perfekt”, ytligt och att folk kan ha farutfattade meningar. Jag har sjalv en del farutfattade meningar och asikter om vissa andra bloggar men jag maste verkligen saga att din blogg inte alls ”comes across” pa det sattet.(ursakta svengelskan, svart att hitta ratt ord ibland efter 8 ar i UK, du vet sakert hur det ar!) Tvartom sa tycker jag att din blogg ar unik i det att du kan lika latt skriva om fina prylar, klader och smink som du kan skriva djupa, meningsfulla inlagg. Personligen tycker jag att man latt marker att du har mycket ”djup” bakom allt det lite mer lattsamma.
    Till sist vill jag bara saga Tack for en sa bra blogg med sa mycket kvalitet!

    /Malin

    Malin P 2015-11-14 11:08:47
    Svara
  • Hej. Jag har följt din blogg länge, nästan för många år 🙂 Din blogg har nog vart den enda som jag konstant följt. En orsak är att du är ärlig. Ärlig på det sättet att man som läsare vet och förstår att det finns fler sidor än vad som visas. Och att du inte är ditt jobb – det vill säga den ytlighet som många förknippar med ordet modell. Min bild av dig (då via bloggen) är att du är en stark tjej med skinn på näsan med åsikter som jag uppskattar och givetvis måste det komma från något. Summasumarum : Fortsätt med bloggen precis som du gör!

    Lina 2015-11-14 07:59:47
    Svara
  • Det är nästan lite skönt att höra, även om man önskar alla en lycklig barndom. Det kan ju vara en otrolig drivkraft och du har verkligen vänt det till den positiva sidan! Min pappa hade en hemsk uppväxt med psykisk och fysisk misshandel och var nära att hamna lite snett i livet, tills han träffa min kloka mamma som hjälpt honom att bli en lycklig man, och vi barn har haft en väldigt bra skyddad svensson-uppväxt. Men ibland kan jag bli jätteledsen av att tänka på vad han har varit med om, hur orättvist det är och vad som hade hänt om han inte träffat mamma(som kom från bättre förhållanden) där och då.. Han har verkligen gjort en resa. Dock har han aldrig själv pratat om sin barndom för oss barn, och det kan göra mig lite rädd för vad som skulle hända med honom om det kom ifatt honom. Så tror det är viktigt att prata om sina demoner med nära och kära.

    anonym 2015-11-13 12:42:44
    Svara
  • Du är en förebild! Beundrar att du inte låter det förflutna styra ditt liv. Själv har jag tillåtit min dåliga barndom diktera hela mitt vuxnaliv, jag vill så gärna bryta den onda cirkeln och tillåta mig själv att vara lycklig men det är så svårt. Tack i alla fall för det här inlägget, det ger hopp! <3

    Anna 2015-11-13 10:53:36
    Svara
  • Jag gillar att läsa din blogg just för att den är så positiv! Det är klart jag förstår att du också har problem, dåliga dagar o.s.v. som alla andra. Men jag har nog med egna problem så jag läser helst inte om andras 🙂 och bry dig inte så mycket om vad andra tror, det är deras problem!

    Anna 2015-11-12 21:40:33
    Svara
  • Inte för att du behövde förklara dig på något sätt, men vad duktigt av dig ändå! Jag hade ingen aning om att du haft en svår barndom, hade nog den fördomen om dig att du kom från en någorlunda ”perfekt” uppväxt. Nu känner i alla fall jag att jag kan relatera till dig mer, och även fast jag tyckte om din blogg förut kommer jag uppskatta den mer nu!

    Fråga dock, till dig och vem som än läser det här: hur gör man om ens svåra barndom precis börjar komma ikapp en nu, när man börjar närma sig 30? Hur gör jag för att tycka att livet är värt att leva dels när minnen och känslor från uppväxten kommer upp till ytan samtidigt som det händer en jäkla massa skit i nuet?

    Mici 2015-11-12 20:17:29
    Svara
    • Svar på Micis kommentar.

      Gå i terapi! Det gjorde jag för fem år sen. Bästa jag någonsin investerat i mig själv. Det är jobbigt, helvetiskt ibland men känslan efter, när du fått hjälp att bearbeta är fantastisk. Det är aldrig försent men ju tidigare man gör det desto bättre. Se det som en stor investering i dig själv.

      Angelica 2015-11-13 21:09:06
      Svara
      • Svar på Angelicas kommentar.

        Tack! Jag gick i terapi i ett år för ett par år sedan och har funderat på att börja igen så ja, tack för ett bra råd.

        Mici 2015-11-18 20:18:46
        Svara
    • Svar på Micis kommentar.

      Jag tanker att jag maste valja mellan att vara vuxen, vara i en makt position i mitt liv, eller fortsatta vara ett barn och leva om samma gamla ramsa av trakigheter inom mig om och om igen (aven om det inte marks utat sett). Jag haller fortfarande (ar 32ar) pa och vanja mig, for det ar lite laskigt att vara vuxen och ta kontrollen over sitt eget liv. Men om jag inte gor det nu, nar gor jag det da.

      Caroline 2015-11-12 21:31:03
      Svara
  • Hej Tess, tack för en jättebra blogg och stor variation :). Jag har verkligen fått (och får) mkt inspiration av er inredning hemma! Så himla roligt att se.

    Jag uppskattar att din blogg är positiv och ger mig energi. Jag förstår inte ens varför du ska behöva förklara dig.

    Jag önskar dig en jättetrevlig kväll och hoppas på att få se lite nya upptåg från din söta hund, kram!

    Linda 2015-11-12 19:33:44
    Svara
  • Vad fint skrivet Tess! Tycker du verkar leva ett jättefint liv och att titta in i din blogg ger en själv en dos av det och man blir inspirerad. Tror det kan ligga en viss släng av avundsjuka också om folk tycker att man är för glad och för tacksam över sin tillvaro, men det är väl underbart när man lyckats skapa ett liv så som man vill ha det 🙂 Jag hade en kass barndom pga mobbing och jag försöker att inte låta det hämma mig, det är svårt. Jag tror oftast att ingen är intresserad av mina åsikter, att jag borde då lyssna och inte uttrycka mig själv, jag vågar inte ta plats och ta för mig. När jag kommer på hur ofta jag tänker på det här och utövar det beteendet så försöker jag ändra på det, det är svårt men man får fortsätta framåt. När jag läser din text blir jag glad, jag ska också bli som du, bara skita i den där gamla mobbningen och ha ett bra liv nu ist. Tack Tess <3

    Helen 2015-11-12 19:10:11
    Svara
  • Vad fint att du orkar skriva det här. Det är fantastiskt stort.

    Jag förstår dig helt i att leva med en problematisk barndom och inte kunna prata om den med vem som helst, liksom att skriva den på din blogg. Jag önskar bara att det är så att du vågar prata och berätta om det för personer i din närhet. Jag har själv vuxit upp med en närstående vuxen som missbrukar och har en psykisk sjukdom, jag vet hur det är att inte vilja delge det till alla i ens närhet heller. Men när jag äntligen flyttade hemifrån bestämde jag mig för att min historia inte skulle vara hemlig. Att jag aldrig mer skulle ljuga mer om det jag gått igenom. Det var så skönt. Så skönt att äntligen kunna få vara ärlig och inte ljuga för sig själv något mer. Jag hoppas att du slipper och även inte förut behövt sitta tyst om det. Även om man är optimist betyder det inte att allting i ett liv måste vara fläckfritt och fluffigt utåt, även om man så vill det.

    alma 2015-11-12 17:22:23
    Svara
  • Jag vill bara säga att jag tycker du gör helt rätt. Man behöver inte berätta om allt utan bara det man vill skriva om. Började läsa din blogg för flera år sen och har alltid gillat den. Jag tycker om att du är så positiv och det märks att du har fått kämpa med att komma dit där du är idag.

    Sen är du ju ärlig i dina inlägg, du berättar om positiva och negativa saker och dina svar på läsarnas frågor är riktigt bra svarade med flera detaljer. Inte alla som är det.
    Fortsätt gärna i samma anda, jag har blivit väldigt inspirerad av dig flera gånger i olika sammanhang och inlägg.

    Jag gillar dig och din blogg! =)

    Kram Ida

    Ida 2015-11-12 16:24:08 http://www.itsonlyida.wordpress.com
    Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Sassa Asli
Hälsa
Ida Warg
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind
Marie Serneholt