Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

My Christmas Favs

SE ALLT

Mannen på tåget

Dagens plåtning gick snabbt och lätt, så jag var tillbaka i London redan vid 18.00. Det var vårtema med fina blommor, rosa naglar och läppar och lockigt hår. Jag hittade även en bild från min yogaplåtning jag gjorde för ett tag sedan.

En sak som var mindre rolig är att jag råkade ut för en ”stirrare” på tåget tillbaka. En sån där som sitter en bit bort och stirrar för att försöka få ögonkontakt. Denna var en man i 45 årsåldern som såg helt normal ut i övrigt, men så fort jag satte mig ner kunde jag känna hans konstanta blick. Men det är lugnt, för jag behöver inte titta ner i den gången, istället fokuserar jag på att titta överallt annars, som ut genom fönstret mot den vackra solnedgången. Så går tjejen mitt emot mig av och mannen sitter helt plötsligt framför mig och stirrar istället. Med ett litet bord mellan oss. Då blir det lite svårare att veta vad man ska titta och jag fokuserar blicken fast ut genom fönstret. Märker efter några minuter att han har slutat titta direkt på mig och nu istället försöker fånga min blick i reflektionen i glaset istället. Min enda undanflykt var mobilen, så jag drar min luva långt ner över ögonen och stoppar näsan mot skärmen. Skickar iväg ett whatsapp till Garth att det vore bra om han ringde. Kliar mig på näsan med handen som har förlovningsringen, putsar den mot tröjan och äntligen ringer Garth. Jag pratar så högt jag kan om beställningen av våra bröllopsinbjudningar och först då slutar mannen att titta. Den här resan är 1.5 h lång, jag var obekväm hela resan och kände mig utsatt. Även om jag inte direkt kände mig rädd så kände jag mig, ja, obekväm.

Detta är 2014 och det här är inte en isolerad händelse, även om den kanske var extra intensiv. Det är sjukt.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
12kommentarer
  • Så jobbigt med stirrare! Något som jag avskyr ännu mer är killar som kommenterar när man är på gymmet, finns ett riktigt creep som alltid alltid går förbi och typ säger "looking good" eller "hello" när jag tränar och bara stirrar i flera minuter. Har helt börjar ignorera honom men idag sa han hello säkert 5 gånger.. snacka om att inte fatta vinken, ha ha.

    Sofie 2014-03-07 16:19:31 http://be-sofit.blogspot.co.uk
    Svara
  • Usch såna situationer är så obekväma. Man tänker att de borde fatta vinken när man inte ger något gensvar (tex tittar på dem tillbaka och kanske ler eller så), men det brukar de oftast inte förstå 🙁 Jag brukar också smsa någon kompis/min sambo, i värsta fall går jag och sätter mig någon annanstans.

    Sofie 2014-03-06 12:39:10 http://thepalma.blogg.se
    Svara
  • Usch! Stackare. Min kusin berättade om en liknande händelse för henne (också på ett tåg) då hon till slut tryckt ned hakan och gjort en halvful grimas med slöblick och stirrat tillbaka tills han blev obekväm själv. Haha! Vi måste hålla ihop vi tjejer, som du säger det är 2014 och man ska inte behöva stå ut med sånt här!

    Frida 2014-03-05 22:55:02
    Svara
  • Fy vad obehagligt, men då är det bara att byta plats, eller tom säga till. Man ska inter tycka att det är pinsamt eller oartigt.

    julia 2014-03-05 22:42:29
    Svara
  • Jag har börjat säga ifrån. Känner att det är viktigt för min integritet att tydligt visa när något inte är ok. Men jag vågade inte det när jag var yngre, är 35 år nu. Det är viktigt hur man markerar också, minsta lilla leende eller urskuldande och vissa människor tar det som en öppning, är man nedlåtande eller aggressiv riskerar man att personen ifråga känner sig hotad eller eller kränkt och då kan situationen bli värre. Men, på ett tåg med andra människor hade jag vågat säga högt och tydligt att han gjorde mig obekväm och att jag inte var intresserad av ett samtal. Jag har behövt öva mig på att säga ifrån och det är inte alltid man får till det, men det är viktigt för självkänslan och i andra sammanhang, exemplevis affärsmöten, att man lär sig vara tydlig och inte tolererar respektlöst beteende eller tillåter någon att göra en obekväm, förminskar en osv.

    Ellen 2014-03-05 20:03:49
    Svara
  • Om de som stirrar inte är drogpåverkade brukar jag helt kallt fråga om de vill något. Och sen ganska drygt och ibland snäsande säga att jag inte är intresserad. Jag har gett mig tusan på att ingen ska få mig att känna mig obekväm utan att jag i så fall ska ge tillbaka. Speciellt om det är andra i vagnen och man pratar ganska högt så de hör brukar de som stirrar skämmas.

    Emelie 2014-03-05 18:33:27
    Svara
  • Jag tycker att det som är mest obehagligt i sådana situationer är själva stirrandet. Att någon tar sig rätten att göra mig illa till mods och får någon slags tillfredsställelse av det. För sällan bottnar min rädsla i att han ska våldta mig eller liknande. Den bottnar i att jag skäms över att dra till mig sådana blickar. Och så i efterhand när ångesten har lagt sig kommer jag alltid på något bra jag skulle ha sagt, men när adrenalinet paralyserar kroppen är det svårt att hitta orden. Egentligen borde man bara säga: Kan jag hjälpa dig med något? Du tittar på att jag inte kan låta bli att fråga (din skitgubbe).

    Matilda 2014-03-05 12:26:11
    Svara
  • What a creep!! Some guys out there are so weird! By the way I adore the pics … let us know when they're published 🙂 xx

    jade ashleigh 2014-03-04 23:55:24
    Svara
  • Åh känner exakt igen mig och hatar att man som kvinna så ofta blir objektifierad, vissa ser typ ut som att de vill äta upp en…

    Petronella 2014-03-04 22:52:24
    Svara
  • Jag har gjort precis samma sak men det är svårt när det är så PÅ. I andra fall i butiker eller ja, när man är i rörelse så tittar jag tillbaka dock har jag fått höra att jag kan ha en ganska gård blick. Fast ändå, man vet ju inte vad det kan utlösa… Hjälp! Nej men fy, ogillar det här starkt och folk som klappar till en på rumpan.

    Mia 2014-03-04 22:32:49
    Svara
  • Var med om det häromdagen också- fast inne på ett apotek i kön (vääääääldigt lång och långsam sådan)! Det är väldigt …ja, obehagligt faktiskt! Jag skrattade när jag läste hur du gjort med ringen och prata högt i telefon- jag gjorde nämligen exakt samma sak och låtsades klia på näsan, i pannan, dra bort en slinga av håret och vicka på ringfingret lite extra! Denna killen slutade inte heller stirra förrän jag pratade med min sambo om våra bröllopsplaner för Italien… Sjukt är en bra sammanfattning!
    Hoppas du lyckats skaka av dig obehaget tills imorgon iallafall!
    (Fina bilder med!)
    Kram

    Cecilia 2014-03-04 22:22:06
    Svara
  • ååååh hatar när sånt händer 🙁 kunde du inte bytt plats? Typ med motiveringen att du hellre åker framlänges alternativt låtsas kliva av och byta vagn… Det brukar jag göra :p svårt om det är fullt dock :/

    Siri 2014-03-04 21:48:03
    Svara

senaste från Mode

Tess Montgomerys webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind